Tyvärr centern, ni är helt fel ute!

Miljörörelsen är inte alltid en kraft att lita på i stadsplanefrågor. Av tradition har den vänt sig från staden och blickat mot landsbygden. Den har för den skull inte varit enbart tillbakablickande utan har också omfamnat ny teknik som genererar energi eller motverkar utsläpp. Lite raljant skulle man kunna säga att det finns två tydliga karaktärer i denna rörelse, fältbiologen som talar om grodtunnlar och ekosystem och miljöteknokraten som talar om kilowattimmar och utsläppsnivåer.

När nu frågan staden som fenomen kommit i fokus för samhällets diskussioner om hållbarhet står miljörörelsen illa rustad. Den hållbara staden har en tydlig koppling till stadens form. Den täta, funktionsblandade och finmaskiga kvartersstaden har en potential att minska samhällets transportbehov väsentligt. Den har tillgänglighet som främsta kännetecken Denna sorts planering står i tydlig kontrast till efterkrigstidens stadsplanering, som hade största möjliga rörlighet som mål.

Stadens form har också bäring på frågan om social och ekonomisk hållbarhet. I den klassiska stadstrukturens stadsrum finner vi en mycket större komplexitet och blandning än vi gör i våra förortsstrukturer. Men i dessa formfrågor och har merparten av miljörörelsen ingen uppfattning.

I Stockholmspolitiken tycks det vara miljöteknokrater som har tagit ledningen. Inte minst märks det på centerpartiets olika utspel i stadsplanefrågor. Partiet förespråkar spårbilar  – förarlösa spårbundna elektriska saker vilka hänger i banor ett par meter över marken – som ett komplement till tunnelbanan, de förspråkar skyskrapor och de påstår att bilen i sig inte är ett problem, endast dess utsläpp.

Vad centern missar är att bilar i luften gör våra stadsrum mindre attraktiva, att skyskrapor inte ger fler bostäder än andra byggnadssätt (de har så mycket maskineri i sin kärna som äter upp utrymmet och dessutom krävs det fri utsikt runt i kring) och att bilen faktiskt är ett problem även utan utsläpp. Bilar kräver enormt mycket infrastruktur och denna förhindrar byggandet av den finmaskiga stadsstruktur som är nödvändig för att bygga städer där man till fots kan nå det mesta som behövs i vardagen.

Tyvärr centern, ni är helt fel ute.

Peter Elmlund – Projektledare Urban City Research/Ax:son Johnsonstiftelsen