Park på taket?

 Staden vill bygga en ny SOS-central vid Lindhagensgatapå på en svårsåld tomt intill Essingeleden. En takpark- stadens första – skall locka till en mild bedömning och en grön lunga mellan Hornsbergsparken och Rålambshovsparken till det iögonfallande huset. Nu reser sig röster om att det varken är originellt eller särdeles parklikt.

Skönhetsrådet har dubier om den nya SOS-centralen vid Lindhagens gata. Bland annat menas det att huset har för stora likheter med Seattle Central Library av Rem Koolhaas. Och visst känns det trist att så fort man skall skapa en ”märkesbyggnad” i Stockholm så behöver man ta in lite väl mycket information från redan byggda hus. Koolhaas byggnad, prisad och hyllad av arkitekter(!) är menad som att vara en ”one-off” byggnad vilket gör efterföljare till ”knock-offs”.  Stockholm har helt enkelt inte självförtroende nog.

Skönhetsrådet har även med all rätt bekymmer med ”park på taket”. Huset har marknadsförts med just Stockholms första publika takpark. Ett försök att göra detta förekom redan i mitten av förra seklet  med David Helldéns trädgårdar ovanför Sergelgatan. Dessa stängdes så småningom då de inte blev någon lyckad idé utan tämligen skräpig och inte minst farlig. På Lindhagen verkar det även här  vara fråga om en trädgård (så mycket grönska är det inte) för de anställda.  För besökare och gatutrafikanter blir det krångligt att ta sig upp och vad gör man när man är där? Får man tar med sig fika? Köpa? Vem tar hand om säkerheten och skräpet?? Skall det vara separata hissar dit? Blir det kanske avgiftsbelagt?

Parker har sedan 1800-talet varit en viktig del av staden. Kungliga trädgårdar öppnades upp och med tiden togs även skyddande stängsel bort för att man otvunget skulle röra sig in och ut ur parken för den rekreation som krävdes för den upphettade urbaniseringen. I Lindhagenfallet innehåller samma tanke om den viktiga grönskan och möjligheten till avslappning men det blir svårare med tanke på belägenheten. Kanske skall man skulle snarare marknadsföra det som en plustjänst – ett grönt tak – inte en ursäkt att bygga lite extra stort.

 Det som mest oroar mig är den metallsmak byggnaden inger, och att den känns helt omodern i sitt future-modernistiska utseende som skall markera sitt innehåll. Det är en SOS-central som förmedlar mycket blandade känslor, mestadels oro. Byggnaden är ett utropstecken, kanske den WOW-känsla Regina Kevius nu eftersöker och som hon verkar ärvt av sin föregångare Alvendal, borde ses över. Gatan i sig är redan en arkitektonisk katastrof där man verkligen kan studera vår tids uppsvullna arkitektur som desperat söker efter innehåll.

Är det viktigt att markera en sådan verksamhet på detta sätt mitt i ett bostadsområde? Jag är inte emot att man har alla möjliga funktioner i stadsmiljö – det är ändå så livet ser ut. Hade huset dock haft ett mer positivt innehåll som kultur hade det varit mer berättigat med en annorlunda uttryck. – ja rent av ”WOW”. Kungsholmen i sig saknar dessutom i princip kulturverksamheter för allmänheten. Underlag för en kulturverksamhet bör finnas då det myllrar av barnfamiljer och 35-åriga hipsters på Västra Kungsholmen som konsumerar kultur och gärna går och fikar. Antagligen hellre på Kulturhuset än på SOS-centralens tak.

Matti Shevchenko Sandin

Läs mer i DN här

Kommentarsregler: 

Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret  publiceras inte. Väl mött!