Nobelcenter klubbat i exploateringsnämnden

-1

Nobelcenter klubbades igenom i Exploateringsnämnden. Det hela var väntat då S och M valt att gå samman i detta. Är det inte märkligt? Att två så skilda partier plötsligt faller varandra om halsen i ett av de mest kritiserade byggförslagen i Stockholm? Oheliga allianser dundrade redan Lotta Edholm om när det ena efter det andra förslaget om citysaneringar trillade in under den period hon satt i styrande ställning i Stockholm. Det handlade redan då om S och M. Är det så man beter sig emot sina väljare? Slussenfrågan löpte likadant, men Nobelcentret kan placeras på annan plats än som pendang till Grand Hotel. Hotellet som f ö en av huvudinvesterarna äger. Man får vara riktigt varsam om vem man lägger sin valröst på för att hantera gemensamma värden.

Matti Shevchenko Sandin


Kommentarsregler:

För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret publiceras inte.

 

1 kommentar

  1. Peter von Fábry-Eichner den 11 mars 2016

    Fullkomlig katastrof. Feltänkt i kubik, ett prestigeprojekt, vars avsikt är att odödliggöra Nobelstiftelsens vd, Lars Heijkensten. Heijkensten resonerar ungefär lika moget som den fyraåring jag såg när jag jagade födelsedagspresent åt yngsta dotter:

    Pojken: Jag vill ha den stora, stora brandbilen!
    Modern: Nej, den är för dyr, ta den minsta, eller åtminstone mellanstorleken, Kristoffer.
    Pojken: Jag vill ha den stora, den största!! Får inte den vill jag inte ha någon Brandbil!!!
    (Avslutat med ett illvrål som fick samtliga i affären att vända sig om…)

    Lars Heijkensten: Om Nobelcentret inte byggs på just denna plats på Blasieholmen, vill jag inte ha ett Nobelcenter!

    Att man föröder en av Stockholms vackraste miljöer i samma drag, verkar vara ett enkelt bondeoffer i sammanget.

    Det lilla tullhuset utgör en arkitekturhistoriskt mycket intressant byggnad: Stockholms Stadsmuseum har klassificerats som, “särskilt värdefulla ur ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt”. Den är ritad av den framstående arkitekten Axel Fredrik Nyström, som ritade bl.a. Gävle teater, Gymnastikhuset i Linköping och Riksarkivet i Stockholm, bara för att ta några viktigare exempel ur hans produktion.

    Min viktigaste invändning är att platsen och tullhuset och i förlängningen hamnmagasinen av trä utgör en närmast genialisk övergång från de större husen i stenstaden till den mer rurala och marina miljön på Skeppsholmen och Kastellholmen. Den minner om en viktig verksamhet och har en viktig kulturhistorisk uppgift att fylla även i framtiden.

    Att krossa denna raffinerade övergång med det brutala Nobelbyggnaden, som nu inte längre ska ha en mässingsfasad (emissionerna av gifter hindrar detta), utan det talas om en rostfri fasad är en nästan deprimerande bild. Dessutom undrar jag litet försynt om Nobelstiftelsen funderat över vad ett miljardprojekt av denna typ innebär för varumärket? Borde inte alla tillgängliga medel Nobelstiftelsen kan komma över satsas på forskning?

    Det finns svårslagna samlingslokaler för prisutdelning och påföljande middag och Nobelfesten: Konserthuset samt Blå hallen och Gyllene salen i Stockholms stadshuset (ark. Ragnar Östberg). Nobelmuséet i det vackra Börshuset på vid Stortorget i Gamla stan är oslagbart som turistmål och en av Stockholms vackraste byggnader. (Erik Palmstedt, vice stadsarkitekt och en av den Gustavianska arkitekturstilens främste företrädare) Nobelstiftelsens palats på Sturegatan 14 (1926, ark. Ragnar Hjorth) är ytterligare en viktig exponent för sin arkitekturhistoriska period, den eklektiska nyklassicismen.
    Hur ska det nya huset kunna konkurrera med dessa märkesbyggnader? Inte på samma bana, enligt min åsikt.

    Det tänkta Nobelcentret är ytterligare ett i raden av konferensbyggnader som dykt upp under senare år och som på ett okänsligt sätt, brutalt ”dödat” sin omgivning och därigenom stadsbilden. Ett typexempel är Stockholm Waterfront Building, som ”fördvärgligar” och ger Stadshuset en monoton, medioker fasad som fond.

    I sig är inte den planerade bygget på Blasieholmen en katastrof – men dess placering desto mer. En elefant i en porslinsbutik, sa en av mina kolleger. Så rätt hon har.

    Att göra om samma misstag som Hjalmar Mehr et cons. gjorde sig skyldiga till vill vi helst slippa uppleva. Le Corbusier ville riva hela Gamla stan, lyckligtvis blev detta inte verklighet, hur berömd än han var. Jag trodde tiden för att riva viktiga historiska byggnader var förbi.

    Peter von Fábry-Eichner, ark. SIR/MSA
    Ledam. i Sveriges Arkitekters Invalsnämnd

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *