Vådan med att vara annorlunda i landet lagom

 

Spridd_Kv-Sigfridshäll-715x535

 Projektet i Växjö med traditionell arkitektur har fått arkitektursverige att kippa efter andan. De begriper inte varför när ett välfinansierad projekt kastar in en brandfackla i debatten. Är det landet Lagom som fräser ifrån?

”Jag förstår det inte” säger Kasper Salin-jurymedlemmen Petra Gipp om affärsmannen Björn Sundeby förslag till nytt kvarter i Växjö. Det hon inte förstår är att byggnaden ansluter till en stilart senast motionerad vid förra sekelskiftet. Dock har den aldrig slutat vara populär. ”Arkitektens roll är att tolka sin samtid” fortsätter hon. Vad är det som är samtida? Prefab och att det ser ut som prefab eller att trycka björkmotiv på Åhléns? Det görs några få riktigt fina samtida byggnader med toppkvalitéer och fingertoppskänsla. Största delen av dem lånar frisk. Hur samtida är egentligen sega formideal från de senaste 70 årens arkitekturhistoria?

Kvarteret Slottet fick Kasper Salin-priset år 2000. Foto: Jsdo 1980 wiki

Kvarteret Slottet fick Kasper Salin-priset år 2000. Dåtida då det var samtida. Foto: Jsdo 1980 wiki

Projektet i växjö har inte lånat fler formdetaljer från förr än i princip alla de offentliga byggprojekt pågående just nu. Detta går att konstatera med en snabb blick över pågående byggen och förslag. Att vifta med ordet pastisch som Gibb gör i artikeln i Arkitekten blir därför lite märkligt. Så varför inte välkomna ett avbrott? Den kvalité dagens svenska byggandet jagar hos funktionalismens första årtionden uppnår de tyvärr inte. Den är helt beroende på hantverk och inte form. Trälaminatsgolv och gipsväggar gör  sig liksom inte lika bra som äkta vara, även om de försöker. Ungefär som alla de kopior av Sjuan-stolen. De lurar ingen och lämnar inget second hand värde att tala om. Äldre stilar erbjuder en större buffé av uttryck, vilket gör att de kan varieras betydligt mer och på såvis skapa samtida uttryck.

Spridd_Kv-Byggmästaren-1024x717

Projektet anses vara obegripligt av ledande inom arkitekturdiskursen. Kanske för att det ser ut som ett flerfunktionshus och inte ett varuhus i glas.

Med reaktionen från Gibb bevisas det att man skall inte sticka ut, föreslå annat och utveckla något så ”allvarligt” som arkitektur. Det är som att svära i kyrkan, prata under tal eller bära vitt som bröllopsgäst. Det passar sig inte i svenska armén av stilrena perspektivfönster och glasbalkonger. Ok, sarkasm åt sidan, men visst somnar man när det ena efter det andra överförenklade huset prisbelönas? I min mening bör man satsa på en variation inom arkitekturen, nytt där det passar, traditionellt där det behövs.

Väven, Umeås nya kulturhus, fick Kasper Salin-priset 2014. Måste man vara arkitekt för att fösta varför? Foto: Mikael Lindmark wiki

Väven, Umeås nya kulturhus, fick Kasper Salin-priset 2014. Måste man vara arkitekt för att fösta varför? Foto: Mikael Lindmark wiki

Arkitekturen hålls som en hög konstart i Sverige, eller åtminstone låter det så när arkitekterna själva slår på trumman. Och visst kan det vara så, visst kan den ha ett högre värde än bruksvärdet. Men då man måste närstudera för att hitta skillnader i det som slutligen kommer till skott borde det hela omvärderas. Någonstans har man i utbildningen gått fel och förväxlat egenart med egenskap. Hur skulle det se ut om Mejan eller Konstfack sa till eleverna: nu får ni bara måla randiga tavlor i tjugo år. Hur intressant skulle konstvärlden bli då?

Standardbygge vid Liljeholmen, eller bär det någon speciell själ som är ytterst svårläst för oinsatt? Bild: Wingårdhs

Standardbygge vid Liljeholmen, eller bär det någon speciell själ som är ytterst svårläst för oinsatt? Bild: Wingårdhs

” – Vem vill bo i en pastisch? Debatten är oinitierad, ytlig och okunnig. Vad som är vackert och fult handlar inte om stilar utan om bra material, kvalitet och goda rum. Arkitektens roll är att tolka sin samtid, och det kan leda till vitt skilda uttryck.” Petra Gipp till Arkitekten om projektet i Växjö.

 

Fler standardbyggen från Liljeholmen. Vad är det som skiljer detta från en pastisch? Bild: Erseus arkitekter

Fler standardbyggen från Liljeholmen. Vad är det som skiljer detta från en pastisch? Bild: Erseus arkitekter

Variationen inom arkitekturen löses inte med att återta äldre stilar, så slut kan det inte vara i kreativitetslådan, men det kan faktiskt skapa en variation. De senaste tiotalet åren har präglats av ängslighet och repetitioner, de kommande verkar fortsätta på samma tradiga snöre.

-1

Här är Stockholms störta pastischprojekt för tillfället. Ska det få Kasper Salin-priset om det realiseras?

För att kunna skapa nytt bör man, åtminstone i de enorma massorna av nybyggnationer, pröva en ny väg. Som i Växjö. Det kan inte vara för smärtsamt att tillfredsställa större delen av befolkningen som drömmer om originella fasader, dekor och en nypa glamour från Belle époque. Arkitektursverige är stort nog för flera arkitekturstilar än det som presenterades i Hammarbysjöstad på 90-talet. Eller är vi fortfarnde för lagom för att en tänka det? Man kan ju bli utskälld av eliten.

Matti Shevchenko Sandin – som är oändligt trött på sura arkiterter, typ Chipperfield.


Kommentarsregler:

För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret publiceras inte.

 

2 kommentarer

  1. Göran Björkman den 14 juni 2016

    Äntligen! Är jag beredd att likt Gert Fylking utropa när litteraturpriset presenterades. Det här var det bästa jag sett på länge. Låt oss hoppas att det blir av och att det bryter mark för liknande projekt i framtiden. Att sedan, som arkitekten Gipp, komma dragande med det gamla trötta att arkitekten skall spegla sin samtid gör inte saken bättre. Inte är det min samtid de brukar spegla i alla fall. Dessutom tycks samtiden vara 86 år gammal, som modernismens genombrott i Sverige. Inte nog med det, hon kommer fler märkliga påståenden, som vem vill bo i en pastisch? Ja, vad säger alla som i nyfunkishus tro? Själv bor jag gärna i en pastisch i nybarock, nyklassisk eller varför inte i nynationalromantisk stil. Sedan säger hon att vackert och fult handlar om material och inte om stil. Det är klart att bra material är viktigt. Men det ena utesluter ju inte det andra. Slutligen förstår hon inte projektet, vilket säger en hel del om arkitektkåren, tyvärr.

    /Göran

  2. Per Wigren den 15 juni 2016

    Mycket bra skrivet! Projektet i Växjo blir ett av de vackraste svenska nybyggena de senaste 100 åren. 1800-tals-pastisch, ja tack!

    Med den nya 3D-skrivartekniken behöver det inte ens bli dyrt att dekorera fasaderna så då finns det inte längre någon anledning att ha tråkiga släta, enfärgade, minimalistiska fasader.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *