Helmut Jahn om vad som uppfattas som stad kontra förort

Lindhagensgata

Lindhagens gata.

Något för Sveriges stadsplanerare att tänka på:

A city building, you experience when you walk; a suburban building, you experience when you drive.

Helmut Jahn

2 kommentarer

  1. Gunnar Hallén den 14 september 2016

    Lägg Nobelmuseet vid Londonviadukten intill Fåfänga.
    Bygg över Stadsgårdsleden enligt Glasbergsförslaget.
    http://www.facebook.com/glasberget/
    Skapa ett grönt kultur- och turiststråk från Slussen till Fåfängan.

  2. Peter B. Larsson den 11 oktober 2016

    Som norm borde all bebyggelse, oavsett om den ligger i förort eller stadskärna eller däremellan, utformas så att den i skala,volym och anpassning ger en intressant upplevelse för dem som passerar gående, i rullstol eller per cykel. Något kan man kanske också betrakta från ytgående kollektivtrafik.

    Att uppleva bebyggelse i någon arkitektonisk mening från bilfönstret är absurt.

    Men det tyckte man inte i kompendiet ”Bilstaden”, en vidareutbildningskurs i stadsbyggnad för blivande arkitekter på KTH 1956-60, med starka influenser från studiebesök i USA .

    Staden ansågs, såsom den dittills utvecklats med koncentrerade stadskärnor, ha blivit en ”absurditet” i bilåldern.

    Regionplanedirektör C. F. Ahlberg hävdade att det nu gällde att planera en ”stad som verkligen var utformad med hänsyn till bilismen”. ”I bilstaden måste alltså stadsbilden formas för att upplevas under färdandet i bil”.
    ”Jag tror vi skall söka en större skala i stadsbilden, öppenhet och vida perspektiv, som man hinner uppfatta och som ger intryck även när man färdas snabbt igenom”.”Det måste bli stora linjer över helhetsplaneringen”.

    De värderingar som ”Bilstaden” manifesterar lever i stor utsträckning kvar än idag.
    Lindhagens gata i sin nya skrud är ett exempel.

    Peter B. Larsson arkitekt SAR/MSA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *