Demonstrationsskaror blir S & M:s fall

humlegarden-foto-jan-claesson

Från demonstrationen vid Sturegatan. Foto: Jan Claesson

Handeln och politiken börjar likna varandra allt mer. Löften om ditt och datt faller platt när kunden – förlåt – väljaren undrar vad hen egentligen röstat på. Snabba löften vid valet för att fånga väljare präglar både regering och stadshusledning i Stockholm. Tyvärr är det svårare att lämna tillbaka en valsedel än en trasig sko, man får vänta i fyra år och vid det laget brukar missnöjet härsknat ordentligt, vilket demonstrationsskarorna bevisar.

Inom handeln brukar man säga ett en missnöjd kund tar med sig tio andra ut ur butiken. Det betyder att den missnöjda berättar för om sitt förtret för vänner och kollegor som sedan sprider det vidare. Varumärket får en törn och istället för att ha en nöjd kund som bidrar med sig fler kunder står man där med minus i kassan. Inte bra. Det är därför bytesreglerna gärna är mer än frikostiga och personal hårt hållen  för att se till att rörelsen mår bra. Mun-till-mun-metoden är nämligen effekthare än vilken supermodell som helst på reklamaffischerna.

klockhuset

Klockhuset i kommande Hagastaden blev antagligen spiken kistan för Moderaterna i förra valet.

Hur är det med politiken? Kopplingen till hur mun-till-mun-metoden är inte fel. Man vet att den snarast är avgörande i svåra situationer. Fråga bara en pr-makare eller politisk lobbyist. Ett exempel föregående stadsbyggnadsborgarråd Regina Kevius största magplask var när hon lät riva Klockhustornet i Hagastaden. Det var förhastat tillstod hon senare men skandalen var ett faktum och Moderaterna fick sig en smocka i etablerad- likväl som i social media. Som en löpeld spreds sig hennes fadäs och folk började titta på på sin egen klocka för att ta tiden tills stadsbyggnadsborgarrådet avgång. För att hålla ut sköts därför Astorias flygels öde fram eftersom valet närmade sig med stormsteg. Inga fler misstag skulle begås.

glimmer-twins

Astorias flygel är under lupp hos aktivister som frekvent delar ut flygblad mot rivingen.

 

Inte heller var Moderaternas hanterande av Slussen knappast till deras fördel. Miljarderna rullade ikapp med att lösningarna på problemen inte infann sig. Alliansen gick en säker valförlust till mötes och man anande till och med den frånvarande entusiasmen i valstugorna. För frälsaren i rödgrönrosa hade dykt upp och satt stora frågetecken på hur Moderaterna hanterat b. la. Slussen. Många missnöjda mittenväljare gick över. Och så vann de. Tyvärr helt i onödan då det visade sig att de rödgröna blev knallblåa när det kom till stadsbyggnad och kunde lika gärna bett Kevius sitta kvar. Går Mogert samma nesliga öde till mötes och har Moderaterna egentligen råd att svika sina kärnväljare gång efter annan? Tilläggas bör att V, F! och till slut Mp har delat den rödgrönrosa ledningen då de röstade emot Nobelbygget på Blasieholmen. Men vad hjälpte det när S, M och C samarbetade över blockgränserna?

Från demonstrationen vid Sturegatan. foto: Jan Claesson

Från demonstrationen vid Sturegatan. Foto: Jan Claesson

Dessa tankar blir så tydliga vid manifestationen på Sturegatan mot Nobelcentret på Blasieholmen gick av stapeln fredagen den 12/9. En väl genomförd kampanj resulterade i enligt rapporter ca 1000, kanske 1500, deltagare. Mitt emot Nobelstiftelsens kontor till på köpet. Det var en rasande seger för ett event mitt på en fredag. Om vi nu tittar på mun-till-mun-metodens effekter här blir 1000 personer som påverkar tio andra i sin närhet 10 000 röster i nästa val. Fler kampanjer mot stadens valhänta och byggbolagsromantiska stadsplanering utlovas. Vad har händer när 20 000 personer börjar påverka röstberättigade i sin närhet? Det är inte orimligt att det kan bli ännu fler. Var det inte så det gick till med Slussen-frågan?

blasieholmen

Björn Tarras Wahlberg och Mats Wickman. Foto Henrik Scheutz

Stadshuset borde istället lägga örat mot marken och lyssna på mullret från protestskarororna istället för inhyrd expertis och ”stjärnarkitekter”. Liberalerna gjorde det med den planerade ombyggnaden/rivningen av delar av Stadsbiblioteket och kom upp med en långt mer demokratisk lösning som tunnelbanebiblioteken. Oppositionen har delvis gjort det i frågan om Nobelcentret. För det är så att de svindlande planerna på en huvudstad som ska synas ute i världen är enbart nonsens och småstadspolitik. Den identitet Stockholm har kommer verkligen inte att definieras av ett guldmålat plåthus som Nobelcentret med en obehaglig känsla av ”hoppas jag är modern” samtidigt som det skapar en kontrastkrasch i det som just säljer staden internationellt.

Se politikerutfrågningen med V, Kd, F!, L, Stockholmspartiet och SD

Jag vet inte var borgarråden strävar efter sin sittning i Stadshuset då vi andra eventuellt skall dra runt bland deras betongkossor.  Oavsett borde de hantera sina frågor bättre, lyssna till eldsjälar som Björn Tarras-Wahlberg och de växande skaror med moderna idéer om stadsutveckling än cityfixeringen – istället för lojt alltid säga ”Det ser mycket spännande ut”.

Säkert är som Kristdemokraternas ledare i Stockholm, Erik Slottner, sa vid politikerutfrågningen vid demonstrationen 12/9: ”Så länge spaden inte är satt i marken så blir detta en valfråga 2018”. Har ni råd med det Wanngård och Larsson?

 

Matti Shevchenko Sandin – som samtidigt vill sända ett stort tack till  ” Bevara Blasieholmen – Flytta Nobelcentret”för sitt fantastiska engagemang och lyckade demonstration!

 

Läs Lars Epsteins reportage i DN här

Läs tidningen Science: Controversy over eye-catching new Nobel Center roils Stockholm här


Kommentarsregler: 

Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret  publiceras inte. Väl mött!

1 kommentar

  1. Jörgen Sundström den 21 september 2016

    Ni borde även nämna nyliberala Stureplanscentern som till och med anordnade en demonstration FÖR Nobelcontainern. Att få bort det partiet från Stockholms kommunfullmäktige vore en välgärning för stadsmiljön.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *