Nobelstiftelsen på hal is

 

Bild: David Chipperfields Architects

Det är farligt att nonchalera kritiska röster. Nobelstiftelsen borde dra lärdom av KI-skandalen för att inte riskera sitt goda namn och rykte för fel tänkt projekt utan förankring hos medborgarna skriver Kerstin Westerlund Bjurström.

Det som skulle kunna rädda Stockholm nu från att Nobel Center uppförs på Blasieholmen är att Nobelstiftelsen kommer till klarhet om att problemen med nu aktuell placering av Nobel Center är för många och för allvarliga. Risken är överhängande att ett genomförande av aktuellt projekt blir skadliga inte bara för Stockholm utan också högst besvärande för Nobelstiftelsen. Planeringsprocessen har solkats av uteblivet samråd med allmänheten om lokaliseringen och av att felaktiga uppgifter förmedlats, besvärande fakta undanhållits, förvrängts eller skylts över med slipad propaganda. Kritik från organisationer med bred och djup kunskap om alla de frågeställningar som berörs har konsekvent misstänkliggjorts som bakåtsträvande särintressen och den stora omfattningen av motståndet har förminskats.

Det är lätt att låta sig hänföras av en grandios vision. Det är mänskligt att uppleva kritiska röster som bakåtsträvande och njugga. Men att inte lyssna på kritik kan visa sig vara ödesdigert.   Förhoppningsvis kommer Nobelstiftelsen att ta lärdom av KI-skandalen. Men det är hög tid att ändra sig. Stadens planering för bostadsbyggande på mark som skulle vara lämplig också för Nobel Center går i ilfart.

Bild: David Chipperfields Architects

Listan på fel och tveksamheter är lång.

– att skärgårdstrafiken och skärgårdsturism inte kommer att skadas är ren lögn. Såväl dess utvecklingsmöjlighet på land och vid kaj och dess supportlokaler i ett av hamnmagasinen avses att tas ifrån dem.

– att allvarliga problem för trafiken i hela närområdet och för framkomligheten till Nobel Center kommer att uppstå slätas över trots att dessa med önskvärd tydlighet framgår av detaljplaneunderlagets trafikutredning. De köer som bildas drabbar också alla de kryssningsturister och skolbarn som kommer med bussar från hela landet för att besöka Nobel center liksom besökare i taxi vid stora evenemang

– att det skulle vara till nytta för Stockholm att lokalisera ännu ett besöksmål i Stockholms redan överhettade centrum och i ett internationellt perspektiv begränsade innerstad är högst tvivelaktigt. Forskning och erfarenhet tyder tvärtom på att det är fel metod att komma till rätta med Stockholms dysfunktionella stadsstruktur.

– att lokaliseringsutredningen är seriös och avsedd att presentera möjliga alternativ som både uppfyller kraven på praktisk funktion, närhet till avnämare och ett representativt läge måste ifrågasättas. Man verkar ha gjort det lätt för sig och valt lägen som man på förhand visste inte var möjliga eller som inte skulle accepterats av Nobelstiftelsen. Den ännu obebyggda tomten invid Wennergren Center vid Norrtull finns inte med. Inte heller finns någon analys av möjliga lägen t. ex i samband med Universitetet, riksmuseet eller Vetenskapsakademin.

tullhuset

 

– att negligera den ekonomiska, sociala och kulturella potentialen hos den idag av staden illa underhållna sjöfartsmiljön är okunnigt. Till skillnad från platsbildningarna runt Nobel Center voro det lätt att utveckla denna till den folkliga mötesplats vid vattnet med som så väl behövs i centrala Stockholm.

– att stockholmarna enligt avtal får bekosta de arkeologiska utgrävningarna och att dessa kan bli mycket dyra är hittills en väl bevarad hemlighet liksom att de kan ge betydande kostnadsökningar och förseningar för bygget. Eftersom platsen var svenska flottans sjögård och marinbas från 1500-tlet och trehundra år framåt finns sannolikt betydelsefulla arkeologiska fynd i marken. Ett stort bygge som för Nobel Center här skulle medföra förhastade beslut i den känsliga utgrävningsprocessen och omöjliggöra en framtida utveckling av platsen till en turistattraktion väl i klass med Vasamuseet. Eftersom byggets grundläggning i utfylld mark är komplicerad och 8-10 m djup blir såväl risken för de arkeologiska fynden och störningen från den extremt stora mängd lastbilstransporter som krävs betydande.

– att betydelsen av att bevara Stockholms välkända stadskaraktär och också den i ett europeiskt perspektivunika historiska hamnmiljön hanteras som ett privat intresse för skönandar och att dess samhällsekonomiska betydelse negligeras är okunnigt, kortsiktigt och bedrägligt.

Bild: David Chipperfields Architects

 

– att nonchalansen mot medborgare och mot demokratiska värderingar varit så total hos den politiska majoriteten. Motståndet mot projektet framställs som ringa fastän 90 % av alla remissvar däribland svaren från flertalet tunga samhällsinstitutioner är negativa. Medborgarna inte har beretts tillfälle att ge synpunkter på lokaliseringen, i för ett så viktigt ärende sedvanligt så kallat programsamråd, utan ställts inför fullbordat faktum.

– att en tendensiös bild av seriösa folkliga sammanslutningar med bred kompetens bland medlemmarna som bestående av bakåtsträvande nostalgiker förmedlas. Man frågar sig hur skulle man utan dessa få synpunkter från fler än enstaka röster på för hela stadens invånare viktiga byggprojekt? Kontinuerligt hör vi nedvärderande offentliga uttalanden om dessa sammanslutningar från politiker och chefstjänsteman likt; ”de representerar ju särintressen, vill ha allt som det varit och arbetar i egen sak” eller ”det inte är någon idé att läsa deras skrivelser eftersom vi redan vet vad de har att säga” eller ”deras synpunkter är inte mycket värda för på varje röst emot från dem går det tio röster för från den tysta skara som aldrig hörs”. Någon analys av vad den tysta allmänheten runt om i Stockholmsområdet som hänvisas till anser finns inte och vore sannolikt svår att göra meningsfull. Bredden avseende bredden i deltagandet hos dessa sammanslutningar är sannolikt också underskattad. De samlar var och en många människor och mångdubbelt fler förlitar sig på deras verksamhet.

omradet_for_nobel_center-625x2511-625x251

 

Skulle byggnaden bli verklighet kommer den med sin totala respektlöshet mot stadens karaktär sannolikt att för all framtid att stå som en symbol för Nobelstiftelsens såväl som stockholmspolitikernas arrogans och totala nonchalans gentemot medborgarsynpunkter och för skrupelfria kortsiktiga fastighetsägarintressen. Att hålla Stockholms kommun i handen den dag som det opraktiska läget, förlusten av ytor för sjöfartsturism, Nationalmuseums inträngda läge, de stora kostnaderna för Stockholms skattebetalare och skadan på kulturmiljö och stadskaraktär blir uppenbara lär inte vara till mycket hjälp. Är detta verkligen något som Nobelstiftelsen och finansiärerna av Nobel Center på allvar kommer att vilja förknippas med?

 

Kerstin Westerlund Bjurström

Arkitekt SAR/MSA


Kommentarsregler: 

Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret  publiceras inte. Väl mött!

18 kommentarer

  1. Hans-Peter Stülten den 10 september 2016

    Nobell center är ett nytt exempel på Stockholms politikers totala brist på pietet om Stockholms historia. Stockholm kunde vara en vacker stad med årsringar av sin gamla historia, man har i stort förstört detta genom åren. Gör inte detta än värre vid att sätta en fyrkantig låda på Blasieholmen.

  2. Michael von Rosen den 10 september 2016

    Väl skrivet inlägg av Kerstin W B! En detaljkommentar till av henne nämnda ”den idag av staden illa underhållna sjöfartsmiljön”: för några år sedan tog man bort den gamla vackra stenbeläggningen på kajen som idag är direkt ful. Nu förstår man varför….

  3. Carin Lidquist den 11 september 2016

    Tack för en heltäckande beskrivning av allt som belyser hela denna otroligt otänkbara idé att bygga ett Nobelcenter på BLASIEHOLMEN.
    Att sätta inte får ske är ju uppenbart när alla fakta ligger på bordet.
    Ingen vettig människa kan medverka till att sätta blir verklighet.
    Med vänlig och hoppfull hälsning, Carin Lidquist.
    Stockholmare i 4 generationen och medlem i flödet Bevara BLASIEHOLMEN.

  4. Anna Parrow den 11 september 2016

    Mycket välformulerad text vars innehåll är oemotsägbart!
    Stoppa vansinnesbygget!!

    Redan nu är hela Stockholm upp och ner pga Slussenbygget mfl ”stora sår” i vår fantastiska stad!
    Rädda Blasieholmen!

    Nobelstiftelsen har ett litet museum i Gamla Stan som har, vad jag förstått, ytterst få besökare .

    Kanske borde det vackra huset vid Stortorget användas till något bättre?

    Var är de makthavare med känsla för det som betyder något?

    Skämmande utveckling!

  5. Karin Sundbergh den 11 september 2016

    Stort tack till alla som engagerar sig i vår vackra huvudstads utformning.

    I alltför många mindre städer i vårt land har en äldre, välplanerad, stadskärna förstörts genom rivningar av äldre byggnader och, i dess ställe, uppförandet av 60- och 70 talets fula ”Konsumlador”.

    Det tänkta Nobelbygget framstår i detta perspektiv som ännu en ”Konsumlada”, denna gång dessutom av gigantiska mått, inklämd i helt fel miljö! Det faktum att fasaden får ”guldbeläggning” är bara ett patetiskt försök att skyla över att det rör sig om fel byggnad, på fel plats.

    Nobelstiftelse och berörda politiker -Tänk om, tänk rätt!,

  6. Charlotta Boestam den 11 september 2016

    Tack Kerstin Westerlund Bjurström!
    Väldigt hög tid att ta bladet från munnen. Alla ni som håller med Kerstin, kom till demonstrationen den 16 september 10.30 i Humlegården. Detta måste stoppas. Våra svenska städer svämmar över av dålig, modernistisk arkitektur, men Nobel Center-huset blev droppen för min del. NU eller kanske ALDRIG!

    • Bo Lagerqvist den 11 september 2016

      OBS att demonstrationen den 16/9 hålls kl. 11.30 !

      • Charlotta Boestam den 12 september 2016

        Tack! Du har så rätt. Klockan 11.30… inget annat.

  7. Ann Lindblom den 11 september 2016

    Är det inte en plikt och en tradition att bygga vackert och smakfullt??
    Speciellt på gamla och känsliga platser. Särskilt också i områden som är viktiga för alla svenskar, huvudstaden!
    Vem kan kalla detta vackert? Nobody!
    Så bombastiskt, klumpigt och smaklöst. Påminner ju pm tredje rikets storhetsvansinne och mausoleer.
    Denna gräslighet på svensk jord solkar Nobels minne. Han hade INTE
    gillat detta smaklösa skrytbygge. Vi har råd, typ…. Nobel var en anspråkslös och måttfull person. Han talade om största nyttan för mänskligheten. Nytta kräver lite eftertanke, och var hamnar vi då…

  8. Lars-Olof Ronnevi den 11 september 2016

    En stillös våldtäkt på Stockholm.

  9. Pia Wallin den 12 september 2016

    Mycket bra skrivet. Håller fullständigt med.

  10. Tania Alyhr den 12 september 2016

    Jag kan bara tacka för det tydliga och kunniga avfärdandet av projektet Nobel Center på Blasieholmen.
    Det finns ingen vettig orsak att framhärda med projektet förlagt till den platsen. Udden bildar med Nationalmuseum en del av och en naturlig övergång till ett av stockholmarnas mest synliga och älskade utflyktsmål, Skeppsholmen, med utställningar, teater och musik och mat, fylld av grönska och omgiven av vackra fartyg. Udden på Blasieholmen är tyvärr illa förvaltad idag och bör kunna användas betydligt bättre för stockholmarnas rekreation.

  11. Peter Schwinn den 13 september 2016

    Bra artikel. Vinterviken är den naturliga platsen för Nobelhuset.

  12. Claes Melin den 14 september 2016

    Tror ni att man får ett enda svar även om man skriver till samtliga styrelsemedlemmar av den ärevördiga Nobelstiftelsen och ber om det huvudsakliga skälet till varför man ovillkorligen kräver det absolut bästa tänkbara läget i Stockholm för placeringen av sitt NC? Naturligtvis inte ty då måste man väl erkänna att Centret i sig inte har tillräcklig egen attraktionskraft? Och det ska Stockholm, vi stockholmare och förvånade turister m.m. lida av i all framtid.

  13. Gunnar Hallén den 14 september 2016

    Lägg Nobelmuseet vid Londonviadukten intill Fåfänga.
    Bygg över Stadsgårdsleden enligt Glasbergsförslaget.
    http://www.facebook.com/glasberget/
    Skapa ett grönt kultur- och turiststråk från Slussen till Fåfängan.

  14. Bodil Wels den 20 september 2016

    Detta monstruösa schabrak MÅSTE stoppas!
    Närvarade vid den stora demonstrationen den 16 september där ca 2,500 personer var med. Vi skanderade ”För stort, för fult, för dyrt”. Egentligen skulle det räcka med den parollen men där tillkännagavs många helt ofattbara fakta.
    Det sätt besluten har fattats på är skrämmande och vittnar om en total nonchalans mot demokratin. Att dessutom H&M och Wallenbergs stiftelser, som är skattebefriade, ägnar sig att att bekosta nobelstiftelsens skrytbyggnad är helt absurd. De pengarna skulle säkerligen behövas bättre där de var ägnade från början, nämligen till forskning.
    Att man dessutom beslutar att riva K-märkta hus är även det en horrör. Om detta går igenom är det som att öppna Pandoras ask. Vad händer härnäst?
    Jag tror inte skattebetalarna uppskattar att behöva stå för notan, när budgeten spränger alla ramar.

  15. Bertil Thermænius den 13 oktober 2016

    På tal om att särintressen avfärdas:

    Är det troligt att Grand Hotel skulle gynnas av ett kongresscenter inom promenadavstånd?
    Om så är fallet, borde det väl karaktäriseras som ett särintresse!?
    Hur får Grand Hotel i så fall tillgång till den eftertraktade marken på Blasieholmsudden?

    Varför inte med hjälp av namnet Nobel?
    Det skulle i så fall förklara Wallenbergs donation till stöd för ett Nobelcenter på Blasieholmen som sammanfaller med Grand Hotels särintresse, eftersom Wallenberg är ägare till Grand Hotel och även Enskilda Banken, med uppenbart maktanspråk på Blasieholmen.

    Även donationen från HM speglar ett särintresse, förmodligen ägarens personliga intresse av att spegla sig i ”glansen” av Nobelceremonierna.

    Styrelsen för Nobelhuset AB med Lars Heikensten i spetsen (tillika vd för Nobelstiftelsen) kännetecknas i detta sammanhang snarare av arrogans än glans.

    Politiker skapar på Blasieholmen liksom på Slussen sitt eget politikerförakt.
    Trots att den grundliga statliga utredningen SOU 1997:117 liksom Stockholms stad då (1997) ansåg att en Nobelbyggnad inte borde placeras på Blasieholmen av kulturhistoriska och stadsbildsmässiga skäl, tvingar man nu fram de ljusskygga planerna på ett Nobelcenter trots omfattande protester från allmänhet, myndigheter och remissinstanser, vilka alla tillsammans avfärdas och bagatelliseras av de ansvariga som just särintressen.

    Är det inte hög tid att ställa de ansvariga till svars för främjande av särintresse med krav på avgång och åtal för egenmäktigt förfarande och trolöshet mot allmänheten?

  16. Elisabeth Lewin den 14 oktober 2016

    Tack för din energiska, sakliga och övertygande argumentation mot byggplanerna för Nobel Center. Ingen klok och tänkande människa som läser detta borde kunna undgå och ta intryck. Det är dags för Nobelstiftelsen och Stockholms stad att svälja stoltheten och ändra åsikt och byggplaner.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *