När man själv är arkitekt

Anders Almér har varit i San Francisco och studerat en stad som strävar efter att behålla sin världsberömda identitet mitt i en het ekonomi.

Stora delar av San Francisco består av små hus. De är byggda runt förra sekelskiftet. De brukar klassificeras i tre olika arkitektoniska stilar. Vad dessa heter är ointressant eftersom det är byggarna själva som skapat dem utan att läsa arkitekturhistoria. En av byggarna började när han var sexton år. Han byggde ca 4000 hus under sin verksamma tid.
Folk i San Francisco tycker om sina hus. Även stadens styrande gör det och är mycket uppmärksamma på renoveringar eller ombyggnader.

Läs även: Lågt, tätt och samtidigt smalt och djupt

Det var därför en en glad överraskning att se huset i korsningen Market St/Church St i upprustat skick. Det hade länge sett tomt och rivningsfärdigt ut. Jag trodde att det fina läget skulle göra att det var dömt att ersättas. Så skedde icke och stadens ansikte fick lysa även i denna korsning

Anders Almér

www.urbantlokalt.se


Kommentarsregler: 

För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret  publiceras inte.

3 kommentarer

  1. kerstin hallert den 6 februari 2017

    Bristen på insyn vidmakthåller det sega överhetssamhället Sverige med dagens föråldrade kommunallag och dess pinsamt skeva ofullständiga ansvarsutkrävande. Påpekas av Inga-Britt Ahlenius om och om igen, denna ropandes röst i öknen. Var finns kraven på lagstiftarna för en kommunallag i tiden? Finns där inga?

  2. Bo Lagerqvist den 3 februari 2017

    Här ett exempel på hur man i San Francisco räddar en hel hamnmiljö med åtta äldre byggnader. Jfr. Nobel Center-projektet och de planerade rivningarna på Blasieholmen !

    https://savingplaces.org/stories/transitions-saved-pier-70-historic-core#.WJSd6zhodkg

  3. Lars Nilsen den 31 januari 2017

    San Francisco har en levande demokrati, och det är nyckeln till att staden – till skillnad från nästan alla andra amerikanska städer – har kunnat behålla sin identitet och karaktär. Enkelt uttryckt kan man säga att den levande demokratin har vunnit över det ”döda” som ett alltför starkt kapital tenderar att skapa.

    I Stockholm är det främsta exemplet på detta Stockholm Waterfront. Där förlorade den levande demokratin, eftersom den aldrig fick chans till insyn. Projektet smusslades igenom, i princip utan diskussion. Resultatet blev en ”död” plats utan liv.

    Men hur få mer demokrati? Jag är förvånad att ingen här nämner det relativt nya direktdemokratiska partiet ”Direktdemokraterna”.
    Det är ett parti utan partiprogram och ideologi, som styrs helt av medlemsomröstningar i varje sakfråga. De inför direktdemokrati bakvägen, genom att helt enkelt rösta i fullmäktige som medborgarna vill att de ska rösta.

    Tänk er Direktdemokraterna i kommunfullmäktige. Då skulle det bli annat ljud i skällan från politikerna, tro mig. Googla detta parti!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *