Med små medel som konshantverk skapar man stora skönhetsvärden. Här ett av Stockholms många vackra gallerverk.

Anders Almér har varit i Köpenhamn och filosoferat runt ämnet hur lätt det att bryta en kedja av kontinuitet som i århundraden skapat skönhet i hopp om att få till det där lilla extra. Modiga insatser leder inte alltid till fantastiska resultat, likväl som slapphänt hanterande av stadsbyggnad aldrig lyfter platsen – hur modernt det än må vara. 

Svenska Dagbladet har utlyst en tävling om Stockholms fulaste hus. Som vanligt är Arkitektskolan KTH en av kandidaterna. Byggnaden har fått utstå mycken kritik och man undrar om de blivande arkitekter som vistats i byggnaden påverkats i sin senare yrkesutövning. För varifrån kommer idéerna till alla fula hus som nu byggs. Jag tror inte att skolbyggnaden kan lastas för detta inflytande. Möjligen till en del. Jag tänkte på detta när jag häromdagen gick omkring i den miljö där de blivande danska arkitekterna utbildas. De håller till på det gamla Örlogsvarvet (mittemot Amalienborg). I de gamla tackelhusen som ritades av den holländskfödde arkitekten Philip de Lange (1700 -66) finns nu Kunstakademiets Arkitektskole som sedan 2011 också omfattar Danmarks Designskole och Kunstakademiets Konservatorskole.

1924 beskrev kommendör T.A. Topsöe-Jensen det för köpenhamnarna relativt okända området mittemot själva staden:

-När man ser byggnaderna slås man av hur man med små medel av verksamhetsbyggnader och magasin kunna skapa en så harmonisk bild. Det är att undra över, att arkitekter, målare och alla andra, som har ögonen öppna för naturskönhet och arkitektur, gläder sig över den skatt vi äger i Örlogsvarvet och hoppas att det må bli bevarat till kommande släkter

Flottan lämnade området 1993 utöver en mindre flottstation.

Politigaarden i förgrunden och Nykredits hus till höger.

Om man går till fots in till centrum – för längre är det inte än att man kan göra det, så kan man betrakta allt som byggts längs vattnet de senaste åren. I Köpenhamn minskade befolkningen ända fram till 1990-talet. Man saknade en kommunplan för bebyggelse och det fanns en uppfattning att det var staden som skulle vara huvudaktör när man byggde. Det privata kapitalet ville inte investera i Köpenhamn. Det ledde till ett läge som den tidigare överborgmästaren i Köpenhamn beskrev med följande ord:

• Vid slutet av 1970 talet fanns det bara en aktiv byggkran i Köpenhamn. Den användes för bungyjump.

Den dåliga ekonomin gjorde att staden inte hade kraft att ställa krav när sen väl byggandet tog fart. Det är därför hotell och kontor längs vattnet byggdes alltför högt och spärrade av den visuella kontakten mellan stadskärnan och vattnet.

På bilden syns banken Nykredits sammanträdesbyggnad i fonden på gatan som en skärm som hejdar blicken mot vattnet. Den märkliga arkitekturen känns ännu mer främmande när man betänker att huset ligger granne med Politigården uppfört 1918-24. Politigården är den sista imponerande byggnaden uppförd i nyklassicistisk stil i Nordeuropa.

Vi vandrar vidare till själva mittpunkten av centrum – Rådhusplatsen. Det är här köpenhamnarna samlas för att fira, t.ex. segern i Eurovisionsschlagertävlingen.

Med fasad mot detta torg har man återuppbyggt Industrins hus. Huset har en glasfasad som innehåller en mängd ledlampor och reklamskyltar. Nattetid lyser denna fasad upp delar av torget. Dagtid är det emellertid annorlunda. Fasaden försvinner i en spegling av himlen och det är ingen relief i fasaden som håller upplevelsen av huset fast på platsen. Hela platsen är diffus med stora trafikleder. Genom att inte avgränsa stadsrummet får glasfasaden att dagtid medverka till att huset mer eller mindre försvinner ur staden.

Kanske var det en fördel på 1700-talet att man hade små medel till sitt förfogande och ändå kunna skapa harmonisk bild som kommendören Topsö-Jensen skrev. Varken Nykredit eller ägarna till Industrin hus lär ha känt sådana begränsningar. Men så blev det som det blev också.

Anders Almér

www.urbantlokalt.se

För att rösta på Stockholms fulaste hus i SvD klicka här

Kommentarsregler: 

Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret  publiceras inte. Väl mött!

Hur många fler bostäder behövs i Stockholmsregionen? Frågan om länets bostadsförsörjning är viktig ur flera aspekter. Ett alltför stort och långvarigt underskott av bostäder kan snabbt förvrida diskussionen till att handla mest om kvantitet snarare än kvalitet. I tider av ökande trångboddhet och stigande bostadsrätts- och villapriser röstar befolkningen tillslut fram de politiker som lovar och levererar en snabb och kraftig expansion av bostadsproduktionen. Risken är då överhängande att man återigen upprepar de misstag som begicks under miljonprogrammets dagar.

I den regionala utvecklingsplanen för Stockholmsområdet, RUFS 2010, finns två planeringsmål kopplade till bostadssektorn: att bostäderna har hög kvalitet och är väl underhållna samt att bostadsbyggandet sker i en takt som motsvarar den långsiktiga efterfrågan. Stockholms läns befolkningsökning har emellertid varit betydligt högre än vad man räknade med i RUFS 2010. I 2011 såväl som 2012 års uppföljning av RUFS bedöms bostadsproduktionen vara fortsatt låg i förhållande till den långsiktiga efterfrågan. Detta är en utveckling som ger anledning till oro.

Den här analysen fokuserar främst på hur väl bostadsproduktionen under perioden 2012-2021 kan förväntas motsvara den ökade efterfrågan. För att därtill kunna se i vilken riktning länet enligt den planerade bostadsproduktionen kommer att växa utförs beräkningarna genom en uppdelning av Stockholms stad för sig respektive länets övriga kommuner tillsammans för sig, som en approximation för centrum respektive periferi i Stockholms län.

Råder det verkligen brist på bostäder i Stockholm?

Den bild av Stockholms bostadsmarknad som oftast förmedlas är att nyproduktionen av bostäder under en längre tid varit alltför låg i förhållande till befolkningstillväxten, vilket har lett till en omfattande bostadsbrist. I sammanhanget brukar man tala om ett ackumulerat underskott, ett slags mått på hur många fler bostäder som skulle behövas idag för att alla som vill ska ha möjlighet att på kort tid skaffa sig en egen bostad.

Enligt SCB har andelen lediga lägenheter i flerbostadshus – privat- såväl som kommunalägda – ökat något sedan 2005 i Stockholms län, från ca 0,1 till 0,3 procent. Här ingår förvisso även lägenheter under ombyggnation men utslaget på hela regionen rör det sig ändå om en betydande kvantitet: mer än 100 000 lägenheter. Fenomenet förklaras förstås bland annat av olika praktiska realiteter men det är ändå värt att betänka hur det kommer sig att andelen lediga lägenheter ökat samtidigt som bostadsproduktionen i förhållande till befolkningstillväxten minskat.

I Regional bedömning av behovet av nya bostäder i Stockholmsregionen fram till 2030 uppskattar Stockholms läns landsting att underskottet uppgår till ca 37 000 bostäder.[1] Enligt rapporten saknas emellertid en allmänt vedertagen metod för att beräkna det uppdämda behovet och med en annan beräkningsmetod blir underskottet i samma rapport istället 53 000 bostäder. Stockholms Handelskammare värderar underskottet till nära 73 000 bostäder men utgår man från synsättet att bostadsmarknaden är en fri marknad och att en fri marknad alltid reglerar sig själv existerar inget uppdämt behov. [2] Att beräkna det underliggande underskottet av bostäder på bostadsmarknaden är ingen exakt vetenskap utan i grunden en fråga om värderingar.

Det finns emellertid ett antal indikatorer som visar på ett stort uppdämt behov av bostäder i Stockholmsregionen som är svåra att bortse från oavsett synsätt: ett långvarigt och växande glapp mellan bostadsproduktion och befolkningstillväxt, antal invånare per lägenhet ökar, priserna på villor och bostadsrätter har ökat långt mer än länsinvånarnas disponibla inkomster och bostadskön har på tio år fyrdubblats.

Beräknat behov av bostäder 2012-2020

Metod

Eftersom SCB:s statistikproduktion har en viss eftersläpning omfattar prognoserna även år 2012. Beräkningarna av det förväntade framtida behovet av bostäder görs genom att dividera förväntad befolkningstillväxt med förväntad boendetäthet. Prognoserna för befolkningstillväxten är utförda av Stockholms läns landsting. Boendetätheten har beräknats genom att dividera det totala kalkylerade bostadsbeståndet för respektive region med det totala antalet invånare, under antagandet att antalet rivna bostäder är försumbart. Prognoserna för boendetätheten är trendbaserade. Fördelen med den beskrivna metoden är att den inte är beroende av flera mer eller mindre godtyckliga antaganden eller normer utan istället utgår från rådande trender och tendenser.

Boendetäthet

Antal invånare per lägenhet beror till viss del på lägenheternas genomsnittliga storlek och antal rum. Detta har emellertid inte varit möjligt att beräkna här, varför ökad boendetäthet inte per definition innebär ökad trångboddhet. Faktorer som påverkar utvecklingen hos boendetätheten är, förutom förhållandet mellan tillgång och efterfrågan på bostäder, lägenhetsyta, befolkningens åldersstruktur, förändrade preferenser, generationsväxlingar, barnafödande etc.

Diagram 1: Boendetätheten i Stockholms län under perioden 1990-2011 definierad som folkmängden dividerat med det totala kalkylerade bostadsbeståndet .

Med undantag för en liten nedgång under 2000-talets första hälft har boendetätheten ökat sedan början av 1990-talet, något mer i Stockholms stad än i länets övriga kommuner. Stockholms stad har en betydligt lägre boendetäthet än länets övriga kommuner, vilket delvis kan antas bero på att bostäderna där generellt sett har något färre antal rum per lägenhet.

Av diagram 2 framgår att glappet mellan befolkningstillväxt och nyproduktion av bostäder ökat under perioden. En rimlig slutsats är således att denna obalans mellan utbud och efterfrågan på bostäder är en viktig förklaring till varför boendetätheten ökar.

Diagram 2: Bostadsbyggande och befolkningstillväxt i Stockholms län under perioden 2012-2021 samt planerat byggande och prognostiserad befolkningstillväxt under perioden 2012-2021.(Källa: SSL)

Enligt Stockholms läns landstings egna befolkningsprognoser och kommunernas planerade bostadsproduktion förväntas ökningen av boendetätheten i Stockholms stad mattas av samtidigt som den i länets övriga kommuner totalt sett förväntas minska. Enligt den trendbaserade prognosen för boendetätheten i Stockholms län exklusive stad förväntas boendetätheten emellertid fortsätta att öka, om än betydligt mindre än i Stockholm stad.

I sammanhanget är det också värt att lyfta fram osäkerheten SLL:s befolkningsprognoser. Den förväntade avmattningen hos befolkningstillväxten utgår där från ett antagande om minskat flyttningsnetto till Stockholmsregionen, vilket tillstora delar bygger på ett antagande om ett minskat invandringsnetto. Motivet för detta anges vara att en hög invandring oftast följs av en hög utvandring, vilket här innebär att man förväntar sig att flyttningsnettot under perioden 2011-2020 minskar med 69 procent. Erfarenheterna visar emellertid att händelseutvecklingen i vår omvärld som påverkar flyktingströmmar kan vara extremt svårförutsägbara.

Förväntat behov av nyproducerade bostäder 2012-2021

Givet de trendbaserade prognoserna för boendetäthetens utveckling samt Stockholms läns landstings prognoser för befolkningsutvecklingen beräknas det totala behovet av nyproducerade bostäder i Stockholms stad under perioden 2012-2021 uppgå till ca 63 000 och i länets övriga kommuner tillsammans ca 75 000, totalt sett 137 000 bostäder, eller 14 000 bostäder per år. Det ackumulerade underskottet är inte inkluderat i dessa beräkningar.

Planerad bostadsproduktion2012-2021

Totalt uppgår det planerade antalet bostäder under perioden 2012-2021 till ca 150 000, varav 48 000 kommer att uppföras i Stockholms stad och resterande 102 000 i länets övriga kommuner. Jämfört med föregående tioårsperiod innebär den planerade produktionen totalt sett i länet en fördubbling av byggandet.

Erfarenheterna från den senaste tioårsperioden visar att de flesta av de planerade bostäderna blivit färdigställda i tid, med undantag för de som planerades färdigställas omkring år 2008, då den ekonomiska krisen bröt ut. Bostadsproduktionen är starkt beroende av hur ekonomin utvecklas och en förvärrad eller förlängd lågkonjunktur riskerar medföra att den planerade bostadsproduktionen skjuts på framtiden, eller i värsta fall helt ställs in. Mot bakgrund av Stockholmsregionens växande betydelse för hela den svenska arbetsmarknaden och kanske i synnerhet för ungdomar är detta särskilt problematiskt eftersom det riskerar att förvärra den redan höga arbetslösheten hos denna grupp i hela landet. Stockholms läns bostadsmarknad är ur detta perspektiv en angelägenhet för hela landet.

Planerat över- och underskott av bostäder 2012-2021

Givet den planerade bostadsproduktionen samt prognoserna för befolkningstillväxt respektive boendetäthet kommer rådande underskott på bostäder i Stockholms stad att ackumuleras med ytterligare ca 14 000 bostäder samtidigt som länets övriga kommuner tillsammans genererar ett överskott på ca 27 000 bostäder. Totalt sett i länet innebär detta att det ackumulerade underskottet av bostäder reduceras med ca 12 000 bostäder. Detta överskott är emellertid beroende av att boendetätheten fortsätter att öka. Vid nuvarande boendetäthet vänds istället det förväntade överskotet till ett underskott på ca 10 000 bostäder.

Prognoserna som ligger till grund för ovan redovisade beräkningar är förvisso förknippade med ett visst mått av osäkerhet men förespeglar likafullt ett förestående trendbrott: bostadsproduktionen fördubblas i Stockholms län under perioden 2012-2021 och givet att boendetätheten fortsätter att öka reduceras därmed en del av det befintliga underliggande underskottet av bostäder. Störst andel av bostadsproduktionen förväntas ske utanför Stockholms stad, där även den största andelen av befolkningstillväxten förväntas äga rum.

Varför byggs det inte mer?

Även om man anser att det idag finns ett stort utbudsunderskott på bostadsmarknaden så gör en rad faktorer bilden betydligt mer komplex. För det första är bostadsmarknaden uppdelad mellan hyres- och bostads- eller äganderätter. De som har möjlighet kan således snabbt köpa sig en bostad utan att behöva ställa sig i bostadskön där de kan komma att behöva vänta i många år. I och med införandet av BASEL-III reglerna, som innebär att köparen själv måste stå för minst 15 % av köpeskillingen kontant, har denna möjlighet minskat betydligt för stora grupper med litet eget kapital och en svag ställning på arbets- såväl som bostadsmarknaden, till exempel ungdomar, studenter och nyanlända invandrare.

Samtidigt som vissa grupper är mycket utsatta har emellertid stora grupper – kanske en majoritet – knappast märkt av någon bostadsbrist alls, annat än indirekt genom att priset för villan eller bostadsrätten ökat drastiskt. Det är således kanske inte särskilt förvånande att trycket på politikerna att bygga fler bostäder varit relativt svagt.

Inte heller handlar bostadsfrågan enbart om hur många bostäder som bör byggas. Lika viktig är frågan om vilken typ av bostad som ska byggas, och hur. En viktig nyckel för att lösa den bostadsknut som många ur utsatta grupper fastnat i är nyproduktion av hyresrätter samt studentbostäder. Studentantalet varierar förvisso med årskullar och skiftande anslag till högskolor och universitet men frågan är om det inte trots allt är bättre att riskera några vakanta lägenheter något år än att dras med ett stort och långvarit underskott? Likaså vad gäller byggandet av nya hyresrätter: eftersom hyran på förhand är reglerad och bestämd som garanterar god lönsamhet finns knappast en säkrare investering än att bygga hyresrätter i Stockholms län, där 400 000 står i kön bara i Stockholms stad.[3] I tider av ekonomisk oro och lågkonjunktur borde detta höra till de mer attraktiva investeringsmöjligheterna.

Är det hit vi skall igen?

Slutligen går det inte att tillräckligt understryka vikten av en stad planerad efter de kunskaper som finns om vad som karakteriserar attraktiva och väl fungerande städer och stadsdelar. Genom att skapa fler attraktiva stadsrum kan bostadssegregationen även på detta sätt reduceras, vilket i sin tur kan generera ett mer dynamiskt och levande stadsliv.

En mängd olika teorier florerar om varför bostadsbyggandet är och har varit för lågt i Stockholms län, som handlar om allt från hyresregleringen till utformningen av planprocessen. Enligt en enkät utförd på KTH anser emellertid bostadsmarknadens aktörer själva att de huvudsakliga problemen är bristen på handläggare på länsstyrelsen och kommunnivå, samt utformningen av reglerna för överklaganden.[4] Om detta stämmer är bostadsbristen ett stort mysterium, om nu viljan att bygga bostäder verkligen finns överhuvudtaget? Vad som står på spel är ett nytt miljonprogram.

Urban City research bjöd på ett lika generöst som intressant seminarium för sitt 10 års jubileum i mars in år. Föredragshållarna har länge arbetat med och filosoferat runt hur man bygger en hållbar stad. Stockholm Skyline var inbjudna och nu kan alla få ta del av det vi fick lyssna till:

Urban City Research (UCR) är ett projekt inom Ax:son Johnsons stiftelse. Det har genom åren anordnat många internationella konferenser och seminarier om samtida stadsplanering och design. Urban City Research har nu funnits i tio år. Projektet har som mål att få lokala politiker, andra beslutsfattare och yrkesverksamma i hela världen att skifta fokus från ”byggnader” till ”platser” och ägna sig åt kreativ placemaking. För närvarande löper ett treårigt samarbete med UN-Habitat och PPS i New York, som kommer att inledas med en internationell konferens om Placemaking i juni 2013 och kulminerar i FN: s Habitat World Forum III i 2016.

Tio årsjubileet firades med ett seminarium i mars om hur placemaking och New Urbanism utforskat kopplingen mellan socialt liv och den urbana formen samt placemaking och dess relation till New Urbanism. Ännu finns en konflikt mellan producenten och brukaren vilket resulterat i att vi glömmer bort hur platsen skall upplevas, användas och fortsätta existera.  Seminariet behandlade olika aspekter på temat stad, utformning och New Urbanism. Föredragshållarna var Victor Dover, Stefanos Polyzoides, Elizabeth Moule, Emily Talen, Charles Bohl och Ethan Kent. Moderator var Tigran Haas, KTH – Kungliga Tekniska Högskolan, och arrangör Peter Elmlund av Ax: son Johnsons stiftelse. Alla kända stadsplanerings teoretiker och/eller praktiker och förkämpar för god stadsutveckling.

Matti Shevchenko Sandin

Se seminariet i sin helhet genom att klicka på länken här

Utvalda delar av seminariet  här

Kommentarsregler: 

Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret  publiceras inte. Väl mött!

Nya Slussen, stadens förslag som ständigt granskas och ifrågasätts på en rad punkter. Här är en av de reklambilder som skickades ut.

Nya Slussen har ständigt fått kritik och nu senast av närlingslivet som dömer ut den. Staden tillsammans med anonyma nätaktörer hävdar envist att det är den bästa lösningen förenligt med detaljplanen. SLUSSEN Plan B har lagts fram och visat sig fungera med detaljplan, funktion, form och långt billigare än stadens kritiserade förslag. Karin Lidmar utvecklar ämnet:

”Näringslivet vill inte ha alliansens Slussen”, så löd rubriken på en debattartikel som DN publicerade 24 april. Författarnas farhågor gällde bland annat de betydande hinder som ombyggnaden onödigtvis kommer att innebära för transporter kring Slussen och den påverkan det kan få för företagsamheten i Stockholm. Onödigtvis eftersom det enligt debattörerna finns möjlighet att bygga om Slussen inom gällande detaljplan, snabbare, snyggare och billigare.

SLUSSEN Plan B har fått ett varmt mottagande av många för sin flexibilitet under byggtiden samt anpassning till det befintliga strukturerna.

Stadens svar lät inte vänta på sig. Andreas Burghauser och Krister Schultz, projektledare för Slussenombyggnaden respektive exploateringsdirektör, fick i DN 29 april utrymme att besvara de farhågor som framförts. Svaret var tyvärr förväntat. Inga nyheter. Samma upprepade påståenden, helt i linje med vad stadsledningskontoret föreskrivit för anställda och konsulter när de uttalar sig om projektet Slussen. Inget som antyder att de satt sig in i det åsyftade alternativet SLUSSEN plan B. Ett förslag som på ideell basis utarbetats – och fortlöpande förfinas – av en fristående grupp arkitekter, trafikexperter, konstruktörer och ekonomer.

Med Plan B är river och bygger upp klöverbladen på nytt, samtidigt som man skapar utrymme för en modern bussterminal i bästa läge, förbättrar för gående och cyklister mm. Allt detta på halva tiden och till halva kostnaden jämfört med stadens egen plan som innefattar utsprängning av bussterminal i Katarinaberget. Och med betydligt mindre störningar för trafik och boende under ombyggnadstiden.

Nya Slussen har inte bara kritiserats för sitt utseende utan även de brister i funktioner. Bland annat har man räknat ut att staden förlorar ca 1 miljard årligen i logistik då onödigt långa och krångliga vägar mellan kommunikationerna leder till tidsslöseri. Allt detta försvaras med desinformation.

 Vad Burghauser och Schultz skriver är desinformation. Påståenden om Plan B är felaktiga. Deras hänvisning till den demokratiska processen är ihålig när man vet att beslutet om ny detaljplan för Slussen i december 2011 togs med tre rösters majoritet.

Alla som satt sig in i projektet Slussen vet att det är ovanligt komplicerat. Många orkar därför inte försöka förstå vad det handlar om och vad som står på spel. Kritik och motkritik förvirrar. Anonyma nätkommentarer urholkar dessutom en seriös diskussion.

Att detaljplanen upphävts av Mark- och miljödomstolen ger respit och ännu en möjlighet för eftertanke. Vi vill därför uppmana staden att snabbt låta göra en oberoende och begriplig jämförelse mellan det egna förslaget och alternativet SLUSSEN plan B. Dessutom bör SLUSSEN plan B ställas ut så att det kan diskuteras av allmänheten, lämpligen vid själva skådeplatsen, på Stadsmuseet.

Tillsvidare visas SLUSSEN plan B på Nordenskiöldsgatan 85 i Djurgårdsstaden, ett stenkast från Beckholmsbron. Utställningen visas lördagar och söndagar kl 12 – 16, fram till den 16 juni.   Andra tider efter överenskommelse info@SLUSSENplanB.se.

Karin Lidmar

Arkitekt SAR/MSA

Länk till SLUSSEN Plan B här

Artiklar i DN:

”Närlingslivet vill inte ha Nya Slussen” här

”Upprustning av Slussen inom gällande detaljplan knappast möjlig” här

”Vilseledande om Slussenprojektet”  här

”Andra veckan i juni avgörande för Slussens framtid” här

”Direktörer totalsågar Nya Slussen”  här

Tidigare artikel om Nya Slussen av Café Blom här

Tidigare artiklar om Slussen på Srockholm Skyline här

Kommentarsregler: 

Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret  publiceras inte. Väl mött!

I infarten till våra städer ser det oftast ut som ett mischmasch av vägar, lagerlokaler och ”skyltfönsterbyggnader” med reklamslogans på. Förtas inte upplevelsen av den stad vi närmar oss? Skönhetsvärlden och kulturlandskap förfulas i rasande takt. I Danmark har man reagerat starkt på detta och Anders Almér har följt upp ämnet:

I danska Jyllands-Posten 25 mars,  har ordföranden för Statens Kunstfond, arkitekten Lars Juel Thiis gått till angrepp mot kommunerna för att de tillåter fula och billiga byggnader längs motorvägarna.

Det är ett arkitektoniskt förfall på gång i Danmark menar Lars Juel Thiis. Det värsta exemplet är en stor flygmaskin som ställts upp intill motorvägen i Skanderborg.
- Jag kan inte tänka mig ett större förlöjligande av det danska kulturlandskapet än detta flygplan, säger han.

För att vrida utvecklingen i motsatt riktning kommer Statens Kunstfond efter Påsk att utlysa en arkitekttävling som skall resultera i en idékatalog till inspiration för kulturministern. Initiativet har väckt kritiska röster som menar ordföranden utsett sig själv till smakdomare och att Thiis har ”haft en dålig dag” osv. Kommunerna gillar inte pekpinnar. Thiis säger vidare:
- Ingen – och absolut inte staten – sysslar med hur Danmark skall se ut i framtiden. Kommunerna kan i verkligheten styra och ställa efter behag.

Thiis menar att det är alltid fokus på stadskärnorna men frågar sig om man har nog fokus på det som ligger utanför städerna och riktar en bredsida mot det sätt som kommunerna låter vackra natursträckningar förfalla med fula byggnader som ödelägger landskapet och får det till att förfalla.

Det välspelade stadsplaneringsspelet SimCity som i grund och botten är ett ekonomispel illustrerar här resultatet av fokusering på stadskärnor.

Det är just motorvägssträckan E45 mellan Vejle och Horsens, som denne arkitekt upprörs över. Vi har många exempel även i Sverige. Finns det någon som likt Lars Juel Thiis höjer rösten? Vi har en motsvarande myndighet, Statens Konstråd, som har ett samverkansprojekt där det heter så här i beskrivningen:

Visionen för Samverkan om gestaltning av offentliga miljöer är att långsiktigt stärka den arkitektoniska och konstnärliga gestaltningen av offentliga byggnader, platser och landskap.

Det låter ju bra och bilden som illustrerar texten tyder på ett intresse för det problem som man tar upp i Danmark. Men när man läser vilka projekt som man hittills satsat på så är det inget som ligger i närheten av den danska problemformuleringen. Jag ringde Statens Konstråd och talade med Henrik Orrje som är enhetschef på Statens Konstråd. Hans kommentar är följande:

Debatten i Jyllands-Posten är intressant och frågan är aktuell även i Sverige! Genom regeringsuppdraget ”Samverkan om gestaltning av offentliga miljöer” åren 2010-2013 har Statens konstråd tillsammans med Riksantikvarieämbetet, Boverket och Arkitekturmuseet i 13 projekt kunnat pröva nya former av samverkan för att fördjupa och bredda synen på gestaltning och offentliga miljöer. Uppdraget har visat att utformningen av en offentlig miljö i hög grad bestäms i tidiga planskeden. Därför är det intressant med de inlägg i Jyllands-Posten som just betonar värdet av att lägga större omsorg på gestaltningsarbeten i tidiga idéskeden.
I slutet av 2013 kommer en publikation om uppdraget som är riktad till kommuner, landsting, regioner och privata byggherrar. Målet är att satsningen ska öka debatten och intresset för vilka kort- och långsiktiga motiv som ligger bakom gestaltning av ett brett spektrum av miljöer som parker, stadsdelar, sjukhus, skolor, bostadsområden, landskap etc. 

Anders Almér

www.urbantlokalt.se

Kommentarsregler: 

Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret  publiceras inte. Väl mött!

I förra inlägget diskuterades den märkliga hanteringen av området runt järnvägen i Sundbyberg. Det skall byggas på andra ställen med. Tuletorget har en modernistisk prägel och grå höghusbyggnader utgör en ganska medioker kontrast till trivsamma centrum. Nu skall man vara lite mer modern där med.

Två nya höghus med en lite mer nutida prägel med  vridna formerna med vassa hörn skall pigga upp området. Är det någon idé att fortsätta på det gamla snöret som visade sig vara ganska ointressant?

Matti Shevchenko Sandin

läs mer på Tuletorget.se här

Kommentarsregler: 

Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret  publiceras inte. Väl mött!