Trenden som vände

Hornsberg.

Skynda och fynda” hojtade mäklare i en apokalyptisk tid av bostadsbrist. Allt kunde göras om, millimeter anpassas och säljas för en miljon till i bostadsbristens Stockholm där busslaster anlände dagligen, bostadskön längre än någonsin och byggplanerna hann inte ens igenom formalian innan det byggdes. Så var det, nu har trenden vänt.

Sedan Stockholm skyline startade rasade folk över att det saknades bostäder. Stockholm växte med två SL-busslaster om dagen och nybyggandet var för lågt. En högkonjuktur for som en en jetström över staden och priserna pressades upp till löjliga höjder. Det är dyrt än, men mer normaldyrt. Folk som köpte lägenheter för dryga fem miljoner släpper dem för 4,8. Häftiga studiolägenheter som andas New York i gamla industribyggnader når inte säljare i första taget. För några år sedan var det kölista. Var prisrusningen kanske mera i favör för byggmarknaden och nyetablering av hyresrätter (en liten tvåa kan rusa upp i 10 000 kr i månaden eller mera)?

Hornsberg.

Men visst var det ett bostadsunderskott. Det var också svårt att få folk att sälja med förhöjda skatter på försäljning och periodvis tak för hur mycket man fick spara av vinsten i lägenheten. Årstaberg byggdes, Hornsberg och Hagastaden planerades. Idag står de där alla, en del verkar svårsålt. Det var inte fel att de byggdes, även om stadens vattenvägar blev färre och tung transport numer får ta motorvägar genom stan, det tråkiga var att så få av byggnaderna var av högre klass än en klar 2:a. I ruschen och ivern över att folk inte skulle ta sin flykt till i svenska ögon ”skatteparadis” som Lidingö och Solna smälldes det ena kärlekslöst utformade huset upp efter ett annat.

Hagastaden. ”Här får ordet utsikt en ny innebörd” står det på banderollen.

Kvar blir en seg röra av trånga gator och pastischartad funkis eller något i den stilen. Och så några höghus här och var. Är det visionen för det framtida Stockholm? David Helldén har mer att göra än hitta cykelvägar. Skönhetsvärdena måste öka innan fler väljer att lämna till trevligare städer.

Årstadal.

Nu har trenden vänt, trots att exempelvis DN kablade ut att man ökade invånarantalet så sent som  i slutet av 2018 , året det gick ned 3824 personer. Är det för få jobb? Är det överprisat och trist? Eller har andra städer blivit attraktivare som Sundbyberg som känns som Söder på 1990-talet? Råsunda är dyrt, nästan som innerstaden. Trivselfaktorn är hög som i Sumpan. Är inte 70 m2 roligare där än 51 sura i Vasastan? Priset är detsamma, men kommunikationerna briljanta i Sundbyberg.

Hornsbergs tristaste torg.

Innerstaden kommer alltid vara populär, men rensas samtidigt på ”vanligt folk” mer och mer. Lite som Manhattan vars oemotståndliga charm låg mycket i den märkliga blandningen av miljonärer, studenter och folk med helt normala yrken. Doften av möjligheter i luften har dock bytts mot exklusiv parfym. Gata efter gata sopades ren från inkomster under 50 000 dollar per år. Numer brukar man säga att de enda låginkomstagare som bor på Manhattan är nannies, doormans och avdankade popstjärnor.

Och när gatan blir tom på liv ser man allt mer stora bostadskolosser utan tillstymmelse av elegans eller ens dekadent förfall. Den coola och tuffa stämning som återgavs i discofilmer, polisserier och fotomagasin är tyvärr strax ett minne blott. Kreativiteten har flyttat till tullgränserna och allt mer till de charmiga småstäderna Upstate New York. För det måste finnas en viss balans mellan det man söker och det som står till buds. Manhattan har inte det, och snart fler Stockholm efter. Det är lite för tillrättalagt och, ja, trist.

Kanske lite Barcelona skulle hjälpa till? Det räcker t o m bara med mönster och fönsterform.

En del menar att man flyr Stockholm för bostadsproblemen, vilket säkert är delvis sant. Men lockelsen i storstadens skiftningar i tempo, gemensamhetsstämplar som protestknappar på jackan på söder, Louis Vuittonväskan på Östermalm och Vasastans alltjämt alldeles nytvättade hår tar inte fäste i bostadsbarackerna i Liljeholmen, Hornsberg eller Hagastaden. Det blir blekt, trist och kunde vart i Västerås, Eskilstuna eller Karlstad. Det sitter inte då det där lilla extra saknas – kärlek till arkitektur och platser. Det är nog därför folk börjar få svårt med att fastna i Stockholm. Det finns ju andra städer..

Dagens jagande efter identitet sker inte i vart du bor. Det finns inte plats eller fantasi nog för det. Det får tyvärr ske i #s som kommer försvinna i KB:s digitala arkiv. Nystaden blir ett arkiv över tiden som glömde bort platsen och sig själv. Det genuina vi söker i oss själva och runt omkring oss försvann med löften om bostäder åt alla. Återigen.

Skojigaste tillägget på länge finns på Kungsholmen. Tyvärr känns det som en finlandsfärja. Apart och bortvillat.

Över och underskott av befolkningstillväxten årligen:

  • 2010: +6070
  • 2011: +6093
  • 2012: +5082
  • 2013: +5082
  • 2014: +4067
  • 2015: +2697
  • 2016: +3325
  • 2017: +3627
  • 2018: – 197

Källa: Statistiska centralbyrån.

Matti Shevchenko Sandin – som försöker köpa nytt i en allt mer generisk stad. Vart tog Stockholm vägen?


Kommentarsregler: 

Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret  publiceras inte. Väl mött!

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *