I varenda liten svensk bortglömd småstad sitter en kommunanställd näringslivschef och filar på marknadsföringsplaner för att locka företag och välbeställda människor till orten. Förr eller senare dyker tanken upp att man måste sätta platsen på kartan. Några samtal senare dyker några representanter från Skanska upp och föreslår ett läckert designat höghus vid havsviken, den lilla insjön eller vid fjället. Under något år råder stora förhoppningar, inte minst lokaltidningen hjälper till att trissa upp förväntningarna genom att bevaka varje liten obetydlig händelse som har med satsningen att göra. Men vare sig huset byggs eller inte, så går luften undantagslöst ur, några optimistiska småföretag går i konkurs och folket återgår till sin vardag i väntan på näste näringslivschef från storstaden.
Scenariot skiljer sig egentligen inte från den kamp våra storstäder är indragna i. New York, Los Angeles, Stockholm, Göteborg – alla styrs av samma grundläggande idé: Det gäller att locka till sig människor och aktiviteter. Här räcker det inte med ett ynka höghus, ska det byggas högt ska det byggas till himlen, men ofta handlar det om en ny opera, ett nytt kulturcentrum eller en ny vetenskapsstad. Eller varför inte en vattenfestival? Det är väl kul!
Det är lätt att förstå hur fenomenet har vuxit fram. När allt effektivare kommunikationer gör näringslivet flyttbart uppstår en förhandlingssituation, det uppstår en etableringsmarknad. Men den som enögt fokuserar på denna glömmer bort den mest grundläggande funktionen i en stad, förmågan att skapa välstånd. En bra stad behöver inte locka till sig medelklass, den skapar den själv, påpekade Jane Jacobs och det självklara receptet är att underlätta lokal produktion genom att bygga städer som gör denna möjlig. Förort och stormarknad heter den organisationsform som gynnar det globala. Traditionell, blandad stad med gator och torg heter den organisationsform som gynnar det lokala.
Peter Elmlund – Projektledare Urban City Research/Ax:son Johnsonstiftelsen
Bra beskrivning av fenomenet city branding. Till det hör att skaffa fram ”märkesbyggnader”.
Att det nya som byggs skall ha hög arkitektonisk klass är en självklarhet som numera upprepas av de flesta stadshuspolitiker. Det kan man glädjas åt. Ofta glömmer man dock att till god, ja excellent arkitektur hör att förbättra platsen där man finns – och inte utplåna dess värden. Tidsmarkörer i all ära men kontexten är viktigare. Eller som Gunnar Asplund uttryckte det: ”det är bättre att följa platsens krav än tidens”.
Den som tror sig följa tidens krav blir snart förbisprungen av tiden själv.
@Bengt OH:
Kloka ord från Asplund men han verkar inte ha följt dem själv. Jag tänker t.ex på hur han ritade om sitt förslag till rådhuset i Göteborg flera gånger när det internationalla arkitekturmodet svängde. Även stadsbiblioteket i Stockholm ligger mitt i den samtida trendfåran, även om formen är originell.