Om skyskrapor och stil

Thor Törnblads "skyskrapare" som han ville lägga vid Nybroplan. Det avstyrktes dock 1930.

Frågan om skyskrapor och höga hus är fortfarande aktuell. De lanseras ofta som en lösning på bostadsbrist och ett sätt att öka tätheten i en stad. Är det så? Statistikern Jonas Larson har ställt frågorna: Varför byggs skyskrapor och höga hus? Är de lösningen på ett demografiskt problem? Gör hög ekonomisk tillväxt att husen växer på höjden? Eller är den moderna skyskrapan framförallt en makt och statussymbol? För att försöka ge ett svar har data från Europas huvudstäder samlats in och analyserats. Och svaret är entydigt: det är framförallt en fråga om stil. 


Stil

Begreppet stil kommer från latinets stilus som betyder stjälk eller spetsig påle. Begynnelsen sti har betydelsen att vara spetsig men stilus betyder också stängsel. Att ett ord som stil kan härledas ur stängsel är inte överraskande. Stil är en avgränsning, en markering som ger ett ting en viss sorts identitet. En vass spets är därtill utmärkt att markera, dela och skära loss med. Människans historia är klädd i stil och arkitekturhistorien är inget undantag. Det ligger i sakens natur att stilinriktningar och ismer är efterhandskonstruktioner, ett slags förenklingar av extremt komplexa skeenden. Vilken stil som just i samtiden är den förhärskande är därför ibland svårt att se. En sak vet vi: det byggs idag fler skyskrapor än någonsin.

Warszawas skyline

Föremålet för denna studie är höga hus i de Europeiska huvudstäderna. Utgångspunkten är här att skyskrapan här framförallt representerar en stil, inte lösningen på ett demografiskt problem. En stil lika gammal som Babels torn och som genom sin iögonfallande höjd vill väcka uppmärksamhet och kanske beundran, markera status och makt. En vass påle mitt i staden. Är detta den främsta orsaken till att vi de senaste femton åren sett allt fler skrapor växa upp i de Europeiska huvudstäderna? Murens fall i början av nittiotalet erbjuder ett utmärkt tillfälle att studera den effekt som en omfördelning av makt och resurser har på nybyggnation och stil.

Historisk tillbakablick

Den första byggnaden att bära upp hela sin tyngd med ett skelett av stål är Home Insurance Building i Chicago, byggd år 1885. Tio våningar låter inte som mycket men för sin tid var det säkert en imponerande höjd. Konstruktionen är en vidareutveckling av Peter Ellis skapelse Oriel Chambers (på bilden) i Liverpool från 1865. Dess stålinfattade glasvägg var bara fem våningar hög men först i världen med att glasa in kontorsytor.

De flesta tidiga skyskraporna växte upp i Chicago, New York och London i slutet av artonhundratalet. Vid denna tid saknades restriktioner vad gäller bygghöjd men i London såg lagstiftaren snart till att sätta ett tak. I resten av Europa hämmades tillväxten av skyskrapor av tveksamheter kring dess estetiska värden såväl som av brandsäkerhetsfrågor. Med undantag för en handfull byggnader, där bland annat Kungstornen i Stockholm ingår, byggdes under nittonhundratalets första hälft inga skyskrapor i Europa.

På andra sidan Atlanten pågick en helt annan utveckling, främst i Chicago och New York. I frånvaro av regleringar och ingripanden från myndigheter tävlade byggherrarna om vem som kunde bygga den högsta skyskrapan. En tävling som mitt i den stora ekonomiska depressionen kulminerade med Empire State Building (1930-1931), som med sina 381 meter kom att vara världens högsta byggnad i 40 år.

Även om byggherrarna i New York kunde verkade i stort sett ostört infördes även här restriktioner. 1916 års ”Zoning Resolution” kom till som en reaktion på Equitable Building. Genom att resa sig vertikalt upp ur marken till en höjd på 164 meter kastade den en permanent skugga över intilliggande Singer Building och förmörkade kraftigt gatorna inunder sig. Men istället för att sätta ett tak på bygghöjden begränsade resolutionen byggnadens massa i förhållande till tomtstorleken på vissa bestämda höjder. Som en konsekvens av regleringen skapade Hugh Ferris en ny stil bland skyskrapor, där Art Deco skraporna från 20- och 30-talen får ses som de mest berömda exemplen.

Det är vid 30-talets början som skyskraporna börjar sprida sig ut över världen, först och främst till Latinamerika och Asien. Först ut i Europa var ”Stalintornen” i Moskva efter andra världskrigets slut, vars relativt höga byggkostnader halverade antalet byggda bostäder i Moskva vid denna tid. Så småningom luckrades motståndet mot skyskraporna upp även i resten av Europa och först var Madrid på tidigt 50-tal. Vid 60-talets början utvecklades byggtekniken av ingenjören Fazlur Kahn och det blev nu betydligt billigare att bygga skyskrapor. Idag byggs det förmodligen fler än någonsin.

Frågeställning

Vem eller vilka bygger Europas skyskrapor idag? Det är svårt att ge ett generellt svar men bankerna och de finansiella instituten tillsammans med andra stora multinationella företag förefaller vara överrepresenterade. Förfinad teknik till trots så är kostnaden förknippad med uppförandet av en skyskrapa alltjämt skyhög. Det faller sig därför naturligt att det är just i en kombination av finansiella muskler och ett behov av att visa upp sin makt och framgång som man ofta väljer att klä sig i den stil som vi här kan kalla skyskrapa. Axis mundi: världens centrum och länk till gudarna. Vad bättre passar in på denna beskrivning idag än en skyskrapa, där världens centrum förvandlats till city och där gud heter kapital. Historien upprepar gång på gång detta tema. Europas katedraler såväl som diktaturernas maktsymboler vittnar långväga om detta.

Ett av Stalintornen i Moskva. En manifestation över diktaturen i höjd.

Frågan gäller nu om det främst är demografiska och ekonomiska faktorer som förklarar ökningen av antalet skyskrapor i Europas huvudstäder, eller om det mest är en fråga om stil? Att jämföra just Europas huvudstäder med avseende på nybyggnation av skyskrapor har flera goda skäl. Det första är att städerna hade sin största expansionsfas på artonhundratalet och runt sekelskiftet, vilket gör att de domineras av en relativt låg bebyggelse. Som framgår ovan har man även under 1900-talets första hälft varit restriktiv med att bygga på höjden. Likartad stadsstruktur är alltså det ena skälet. Det andra är att huvudstäder delar vissa gemensamma egenskaper som kan tänkas gynna förekomsten av skyskrapor, såsom storlek, ekonomisk och politisk maktcentrering etc. Ju mer jämförelseobjekten liknar varandra desto bättre blir förutsättningarna för att dra slutsatser.

Moscow International Business Center

Hypotesen är att skyskrapor främst byggs som makt och statussymboler. Om detta är fallet så borde vi se en högre frekvens av skyskrapor i de forna östländerna, där det nyligen skett en omvälvande omfördelning av makten och därför varit särskilt viktigt för vissa regeringar och inflytelserika grupper att demonstrera framgångar och nyvunnen makt.

Data

Diagram skyskrapor

Statistiska undersökningar ger oss sällan en exakt bild av verkligheten. Därför är det främst de grova dragen och de tendenser som tydligt går att urskilja som här presenteras. Som i de flesta fall är datainsamlingen förknippad med en viss osäkerhet. Allt talar dock för att den eventuella ”bias” (systematiskt fel) som finns i detta material motverkar den tendens som vi ska se framkomma ur analysen längre fram. Mot denna bakgrund kan de resultat och slutsatser som nedan presenteras ses som tillförlitliga och förmodligen också som underdrifter. Den som vill fördjupa sig i den statistiska analysen hänvisas denna länk.

Definition av skyskrapa

"Sunrise tower" i Zürich.

Första steget i en undersökning av detta slag är att definiera vad en skyskrapa är. Någon allmän och internationellt vedertagen definition finns inte. Intuitivt är en skyskrapa en byggnad som höjer sig märkbart över sin omgivande bebyggelse. Skatteskrapan i Stockholm blir därmed med sina 84 meter en skyskrapa i Stockholm men knappast i Hong Kong. För att undvika de problem och svårigheter en sådan begreppsförklaring skulle medföra används här Emporis Standards Committees definition, där varje byggnad med våningsplan för bostäder eller arbetsplatser och en höjd på minst 100 meter klassas som skyskrapa.Tillbyggnader och master räknas inte in i denna höjd.

Nybyggnation av skyskrapor är förenad med en viss tröghet och för att jämförelsen ska bli så bra och rättvisande som möjligt börjar jämförelsen mellan Europas huvudstäder år 1995 istället för 1992, då Sovjetunionen upplöstes. Vidare har Albanien, Vitryssland och det forna Jugoslaviens nya huvudstäder lämnats utanför undersökningen. I egenskap av diktaturer och nybildade och relativt nyligen krigshärjade huvudstäder har de egna specifika egenskaper och faktorer som gör att en jämförelse kan bli missvisande (det bör också tilläggas att en inkludering av dessa städer inte förändrar resultaten).

Befolkningstäthet

Diagrammet illustrerar sambandet mellan befolkningstäthet och antal skyskrapor (över 100 meter) per capita (byggda efter 1995). Av diagrammet och den skattade lutningskoefficienten framgår att ett sådant samband saknas.

En anledning till att man valt att bygga på höjden har ibland varit platsbrist. Om detta kan förklara nybyggnationen av skyskrapor i Europas huvudstäder borde man hitta ett positivt samband mellan antal skyskrapor per capita och befolkningstäthet. Data visar emellertid att så inte är fallet. Det finns inte ens ett spår av ett sådant samband och detta gäller oberoende av om man tittar på städernas täthet i förhållande till det totala antalet skyskrapor, antal skyskrapor byggda efter 1995 eller antal skyskrapor byggda specifikt för bostäder. Resultatet förändras heller inte om man sänker gränsen för vad som ska klassas som skyskrapa till 80 eller 60 meter. Slutsatsen blir därmed ofrånkomlig: Uppförandet av skyskrapor och höghus har generellt sett inte varit ett sätt att lösa ett demografiskt problem, det vill säga de har generellt sett inte uppförts på grund av brist på byggbar mark eller fungerat som ett effektivt verktyg för att skapa högre befolkningstäthet i städerna.

Ekonomisk tillväxt

Det går att hitta ett svagt positivt och signifikant samband mellan ekonomisk tillväxt och tillväxt av skyskrapor. Hur detta orsakssamband rent konkret ser ut är oklart. En tänkbar förklaring är att uppförandet av skyskrapor kräver omfattande ekonomiska investeringar, vilket normalt brukar göras under perioder av hög ekonomisk tillväxt. Detta scenario vilar emellertid på förutsättningen att det överallt råder en konstant vilja att uppföra skyskrapor, dvs. att det enda som håller tillbaka nybyggnation av skyskrapor är otillräckliga ekonomiska förutsättningar. Ett sådant antagande måste bedömas som orimligt. Ett annat tänkbart scenario är att markpriserna under perioder av hög tillväxt stiger till sådana nivåer att uppförandet av skyskrapor blir en ekonomiskt mycket lönsam affär och att fria marknadskrafter därför driver fram dessa byggprojekt. Som vi ska se har vi anledning att ifrågasätta även denna hypotes.

Tallinn. Foto: Toni Kaartinen

Vid en närmare granskning av tillväxten i de respektive huvudstäderna upptäcker man snart ett tydligt mönster: tillväxttalen har varit betydligt högre i de gamla östländerna än i väst, i snitt uppemot det dubba. Sambandet mellan tillväxt och nybyggnation av skyskrapor skulle alltså lika gärna kunna förklaras med att det framförallt är i de forna öststaterna som man byggt skyskrapor. Denna tolkning försäkras vid en närmare granskning av de (fåtal) väst-städer som också har haft hög tillväxt under denna period: Paris, Dublin och Berlin. Dessa tre städer har byggt ungefär en skyskrapa per miljon invånare under perioden 1995-2010, vilket ska jämföras med genomsnittet på 4,5 skyskrapor per miljon invånare (3 om man tittar på medianen) i de före detta öststäderna.

Jämförelse mellan öst och väst efter murens fall

Om huvudstaden ligger i en före detta öststat så finns där sannolikt mer skyskrapor än om den ligger i väst. Detta samband är tydligt och signifikant. Vid en så kallad multipel regression, där man kan isolera enskilda variabler för att se hur stor inverkan de har var för sig säger oss analysen att förekomsten av skyskrapor (byggda efter 1995) till stor del hänger samman med om staden ligger i ett före detta östland eller inte. Dessa resultat är statistiskt signifikanta och förklaringsgraden är hög, oavsett om man definierar en skyskrapa som en byggnad över 60, 80, 100 eller 120 meter. Slutsatsen blir därmed robust: det är framförallt i de gamla östländerna man har byggt skyskrapor.

Diagrammet visar den genomsnittliga frekvensen av skyskrapor per capita i väst respektive öst.

Värt att notera är att om man bara räknar ”kontorsskraporna” och inte de som byggts för bostäder försvinner en stor del av skillnaden mellan öst och väst. Men trots att man byggt betydligt fler skyskrapor ämnade för bostäder i öst så har paradoxalt nog huvudstäderna i väst i snitt nästan dubbelt så hög befolkningstäthet som i öst. Jämför man det totala beståndet skyskrapor före 1995 finns ungefär lika många per capita i öst som i väst. Efter 1995 byggs det däremot i genomsnitt mer än dubbelt så många skyskrapor per capita i öst (tre gånger så många om man tittar på medianen). Det går knappas att tolka detta på annat sätt än att man varit mer benägen att bygga skyskrapor i öst än i väst efter murens fall.

Slutsats

Vilka slutsatser kan man dra av detta? För det första hittades inget samband mellan antal skyskrapor och befolkningstäthet. För det andra har det inte varit möjligt att påvisa ett tillförlitligt och entydigt samband mellan stark ekonomisk tillväxt och tillväxt av skyskrapor. Kvar finns hypotesen att skyskrapor främst byggs som makt och statussymboler. Ingenting i datamaterialet tyder på att vi kan förkasta denna hypotes.

Det är naturligtvis upp till var och en att gilla eller ogilla skyskrapor. Om Stockholms stad bestämmer sig för att det ska byggas fler bör man emellertid först fråga sig varför, och för vems skull? Det är när allt kommer omkring en fråga om stil.

 

Jonas Larsson, statistiker och nationalekonom

Den som vill fördjupa sig i den statistiska analysen hänvisas denna länk

Tidigare texter om skyskrapor och stil, klicka på rubriken för att läsa dem:

Jakob Sjövall: Skyskrapor har blivit ett mode – inte en lösning på demografiska problem 

Peter Elmlund: Bländad av stil

 

130 kommentarer

  1. Britten den 2 september 2011

    Intressant och elegant. Sett ur ett krasst perspektiv baserat på fakta så kan man inget annat än konstatera att det fortfarande är ett sätt att synas för små pojkar med allt för stora skor.

    • Öhrn den 7 september 2011

      Det där med små pojkar i för stora var väl kanske lite väl hårt sagt, det är trots allt inte de som bygger skyskraporna (de säger bara JA! till dem).

      Jag tror att man framförallt ska beskylla män verklig makt för de hideösa skyskraporna i Moskva, Warzawa, Kiev, London etc. I Tallin och Riga till exempel är det ju uppenbart att skraporna i city fungerat inte bara som kontor utan kanske framförallt som jätelika reklampelare. Markpriserna där försvarar ju inte dessa byggen. Löner och materialkostnader brukar dessutom öka i högkonjunkturer, så någon ekonomi i dessa byggen lär det inte ha funnits, ens i teorin. Förklaringen till att de ändå uppförts ligger då förmodligen i att den extra kostnaden räknats som marknadsföring.

      Frågan är om det är önskvärt med så stora reklampelare i städerna? Oavsett om det är en politiker eller en bank eller någon annan som marknadsför sig. De här husen står ju dessutom kvar en mycket lång tid och riskerar att bli symboler för något helt annat, som det inte var tänkt från början.

      Skyskrapor är som sagt inte lösningen på ett demografiskt problem, inte i Europas huvudstäder i alla fall.

  2. Herbert, Tingesten den 2 september 2011

    Nej, skyskrapor (enligt 100-meterplus-definitionen) uppförs sällan för att tjäna enbart som bostadshus, förutom i Hong Kong och Dubai och delar av NYC. Vem Larsson polemiserar mot är lite svårt att se. Däremot är det ganska vanligt med bostadshus med en höjd på mellan 25 och 100 meter, men om dessa säger hans undersökning inget mer än att det allra högsta segmentet är vanligare i ex-kommunistiska länder sedan 1995.

    Larsson identifierar korrekt en av orsakerna till den relativt låga befolkningstätheten i de europeiska huvudstäderna (som undersökningen artificiellt begränsar sig till): Restriktioner för byggande på höjden kombinerat med traditionalism.

  3. Reeza den 2 september 2011

    Spännande. Det är svår att slå fakta! Däremot vet jag inte om kyrktorn ska dras in eftersom
    De är torn- även om de är maktsymboler.

  4. JF Åbom den 2 september 2011

    Kul med en underökande text. Stockholm var intressant nog tidiga med högre hus i gjutjärn. Det nyligen renoverade gamla riksarkivet av Åke E:son Lindman från 1887-90 som nu blir barnkulturcentrum vid Riddarholmen var när det uppfördes också Stockholms högsta hus.

    En slutsats Larsson kommer fram till är att det inte varit möjligt att påvisa ett tillförlitligt och entydigt samband mellan stark ekonomisk tillväxt och tillväxt av skyskrapor. Betyder det att vi därmed kan avfärda det vanligt förekommande argumenetet att det är byggindustrin eller ”bygglobbyn” som i första hand vill ha höga hus?

    Huvudslutsatsen att skyskrapor är makt och status- och identitetssymboler är ju knappast oväntat. Vi vet ju genom historien att så har varit fallet när det gäller att bygga högt. Egentligen blir ju valet att inte tillåta högt också en sorts status- och identitetssymbol.

    Det är det såklart intressant att jämföra utvecklingen i forna öststaterna efter 1995. Jag har personligen inget emot att byggnader tillåts vara statussymboler men jag tycker att Stockholms stad redan från början bör sätta en gräns för hur höga byggnaderna i så fall får vara. Som det är nu kommer ständiga illa utformade förslag på höga byggnader som sedan protesteras ner. Till slut blir det ännu mer illa utformade kompromisser, som ingen egentligen ville ha med förstörd stadsmiljö som följd. Dessutom tycker jag staden och dess medborgare kan välja sin identitet högt eller lågt utan att behöva argumentera mer utförligt. Så här vill vi ha det helt enkelt, i alla fall just nu. Enstaka hus som samspelar med omgivningen kan om de utformas på ett elegant sätt få ansluta till traditionen med Kungstornen eller skatteskrapan mfl höga hus men då ska det vara undantag. Det här är ju verkligen en fråga om tycke och smak, eller begreppet stil som Larsson använder.

    Status=påkostad är däremot en kombination jag tror svensk arkitektur skulle må bra av men det måste inte vara högt.

    • Sören den 3 september 2011

      Jag tror slottet vid den tiden var det högsta huset i Stockholm, inte riksarkivet? Det bör även ligga i linje med det 24 år äldre Nationalmuseet samt de gasklockor som uppfördes. Ingen av dem bostadshus.

      • JF Åbom den 3 september 2011

        Sören: Möjligt, men inte enligt fastighetsverket: http://www.sfv.se/cms/sfv/vara_fastigheter/sverige/ab_stockholms_lan/riddarholmen/Gamla_Riksarkivet.html

        • Reeza den 3 september 2011

          Nja, de måste ha skrivit fel. Möjligen riddarholmens högsta profana byggnad. Eller möjligen den högsta byggnaden som uppfördes i samma veva i innerstaden. Läser man vidare så skulle den ha varit på 2 angränsande tomter med och kanske planerades att då bli högre?

          • Herbert, Tingesten den 3 september 2011

            Liksom med det nio normalvåningar höga Kulturhuset tenderar man att underskatta G:a Riksarkivets höjd pga dess överstora fönster. De övre sträcker sig över tre våningar! Jag sätter nog en slant på att Åbom och SFV har rätt.

            • Reeza den 4 september 2011

              Rekommenderar då en rejäl ögongnuggning till debattörerna och SFV. Slottet är högre.

              • Herbert, Tingesten den 4 september 2011

                Slottet ligger på en liten kulle. Det är inte så högt som det ser ut.

                • Reeza den 4 september 2011

                  Ställ dig vid norra längan så får du se.

                  • Herbert, Tingesten den 4 september 2011

                    Menar du på Lejonbacken? Slottet är inte mer än 4-5 våningar högt där, även om man för all del lätt kan få intrycket att Lejonbackens ramper är någon form av undervåning till byggnaden.

                    http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/c/c7/Lejonbacken2010.JPG

                    • Reeza den 5 september 2011

                      Ja, det är samma effekt där av låt och hög våning som gör att det ser lägre ut. Bottenvåningen är fullt fungerande och höjer sig över marken så den bör räknas in som på G:aRiksarkivet. Däremot måste jag säga att någonstans på SFV så är det textfel. Att påstå att det var högst i Sthlm när det byggdes när riddarholmskyrkan är bredvid är knasigt. Jag tror det ska vara högsta kontorsbyggnaden i Sthlm vid den tiden det byggdes. Allt annat är knasigt. Grand hotell är ju enimposant byggnd från år 1872, gamla riksdagshuset etc

                    • Herbert, Tingesten den 5 september 2011

                      Reeza, om man räknar in slottskällaren i hushöjen så måste man väl i rimlighetens namn även räkna in G:a Riksarkivets källare?

                      Fast den här diskussionen börjar kännas en smula löjlig nu. Tills någon bevisat motsatsen väljer jag att tro på SFV:s (och Åboms) uppgift att Riksarkivet en gång var Stockholms högsta (profana) byggnad.

              • JF Åbom den 5 september 2011

                Jag har kollat lite litteratur för att se hur det står till med detta påstående och det tycks som om slottet är/var högre. I alla fall östra och norra fasaden som lär vara 37,5 respektive 35 meter. Södra och västra fasaderna 27 meter. Gamla Riksarkivet ska vara 30 meter i mittpartiet och beskrivs i en väldigt intressant artikel från 1994 ”Riksarkivet på Riddarholmen – Sveriges första arkivbyggnad” av konstvetaren Krister Malmström, som ”en av dåtidens högsta i Stockholm” och han menar vidare att detta faktum ”föresvävar ingen idag”. Huset är på totalt 8 våningar. Höjdmässigt var dock både riksarkivet och grannen, Norstedtshuset, i en helt ny skala på riddarholmen jämfört med den tidigare 1600-talsbebyggelsen.

                Enligt Malmström drogs volymen upp i konkurrens med det privata påkostade Norstedtshuset eftersom tidens uppfattning var att offentliga byggnader (liksom kyrkor) måste särskiljas från sin omgivning.

                • Reeza den 6 september 2011

                  ja, så blir det när man inte granskar den text man lägger ut. Talande arkitektur är något som var viktigt under slutet av 1800-talet och som man gärna inom konstvetenskapen drog stora och romantiska växlar på under 1990-talet. Det förekommer flertalet kanonfel i akademiska texter, speciellt om författarna förälskat sig i ämnet.

                  Att det volymskiljer sig från 1600-talsbyggnaderna har nog inte så mycket med stadsplanering som marknadskrafter vid denna tid. B la föreslogs på allvar en tunnel genom riddarhuset för att tåget. Att man idag skulle behöva berätta att det är ett kontor kanske vore tacksamt, inte i volym utan i artikuleringen av fasaden.

            • JF Åbom den 4 september 2011

              Hur som helst finns det nu möjlighet för allmänheten att besöka denna praktbyggnad som nu varsamt renoverats. Huset har aldrig renoverats eller förändrats interiört eftersom det tidigt dömdes ut som alldeles för brandfarligt för ändamålet. Ta med barn eller barnbarn dit och beskåda själva!

              • Marie den 5 september 2011

                Herbert, det som sticker opp ovanför jorden som Slottets källare räknas. Att riksarkivet skulle vara högst vid färdigställande och bara befängt att hävda vad ände skriver för fel på SFV- eller har Klara kyrka höjts med åren?

                • JF Åbom den 5 september 2011

                  Ber om ursäkt att jag skapade detta meningsutbyte.

                • Harald den 6 september 2011

                  Marie, vänligen notera det lilla men i sammanhanget ack så betydelsebärande ordet ”profana”
                  ”Profan (adjektiv) världslig, som har att göra med vardagsliv att göra, i kontrast till religion och kyrka”
                  Det gör resonemanget en smula tydligare och mindre ”befängt”.

                  • Marie den 7 september 2011

                    Tack Harald, du är en klippa! Profan var ordet.i övrigt är SFVs text mycket fin. Det som är intressant i övrigt med riksarkivet är att den överlevde ombyggnader. Märkligt är ändå att man byggde en så synlig byggnad för sin dyrbara last.

    • Marie den 7 september 2011

      Ja, det vore verkligen på sin plats att de sättr en höjdgräns i innerstan som i Köpenhamn. Det verkar som om de enbart är ute efter att höja några våningar men testar på höghöjd. Det lämnar nog väljarna mer besvikna och pengarna forsar ut i dessa meningslösa fantisiprojekt. Pengar man kan bygga bostäder för.

    • Öhrn den 7 september 2011

      ”Egentligen blir ju valet att inte tillåta högt också en sorts status- och identitetssymbol.”

      Inte mer än att man vårdar och inte river äldre bebyggelse, i den mån det nu förekommer.

      • JF Åbom den 7 september 2011

        Öhrn:

        Är inte helt säker på vad du menar men i min värld är Stockholms relativt låga skyline en väldigt viktig del av stadens identitet som ger Stockholm hög status både som turiststad och som näringslivsstad. Men det gäller ju att tro på det om det är många som ropar något annat!

        • Viken den 7 september 2011

          Många? Hm, vilka då? 3 % ( Centerpartiet) och 1% (Kristdemokrater). 3+ 1 är enligt mina uträkningar 4 %. Inte speciellt mycket.

        • Öhrn den 8 september 2011

          Har lite svårt att förstå vad du menar. Menar du att en liten klick ropar väldigt högt och rent av utnyttjar att ett förslag på skyskrapor och liknande ger dem stor medial uppmärksamhetn utan att de själva tar särskilt stora politiska risker? Ja, då är jag beredd att hålla med. Artikeln kan ju även sägas ge ett visst stöd för detta. Tur då att många av de föreslagna skraporna i city inte blir av, mycket tack vare ett folkigt motstånd. Det kallas demokrati.

          Kanske ligger en del av förklaringen till de många stora antalet skrapor i öst på att de är unga demokratier?

          • JF Åbom den 8 september 2011

            Öhrn:

            Din idé om unga demokratier tror jag kan stämma! Att det det bara skulle vara centerpartister eller kristdemokrater som gillar höga hus, vilket ”viken” menar är väl emellertid kanske en något bekväm verklighetsuppfattning.

  5. Högström den 2 september 2011

    Intressant, äntligen lite ”hårda” fakta i ett ämne där det ideligen florerar kvasilogiska resonemang med liten förakring i verkligheten, förutom möjligtvis i NYC och liknande städer, som ju ligger väldigt långt bort från Stockholm och Europa.

    Tankeväckande är det också att de gamla östländerna i snitt är dubbelt så glesa som de i väst trots att man byggt mångdubbelt fler skyskrapor och höghus ämnade för bostäder.

    Slutsatsen att skyskrapor framförallt ska ses som status och maktsymboler visste vi väl egentligen redan; här får vi dessutom goda belägg för detta.

  6. Jim den 2 september 2011

    Man kan faktiskt dra en parallell mellan Stalintornen och ombyggnationen av Skatteskrapan. Stalintornen kostade så mycket att bygga att de halverade antalet byggda bostäder i Moskva under denna tid. Hur många fler studentbostäder hade inte kunnat byggas för den summa pengar ombyggnationen av skatteskrapan slukade? Många. Som sagt, båda projekten var prestigebyggen och framförallt ett sätt för makthavare att synas. Jag ska ha denna artikel i minnet nästa gång ett litet parti pockar på uppmärksamhet genom att föreslå nya skyskrapor i city.

    • Sören den 3 september 2011

      Det där med omvandlingen av Skatteskrapan til studentbostäder är verkligen ett bra exempel då vi i dag står inför ett stort problem där studenter inte kan flytta till Stockholm och vi saknar direkta resurser vad det verkar att bygga fler. Skatteskrapan kunde mycket väl ha fortsatt vara kontor men det blev en politisk seger som så ofta inte har annat än att lägga lite guld på partilogon, att annat fick stå efter och skapa ett strukturellt problem betydde föga just då.

      Att fortsätta bygga upp sådana byggnader som den i höjde eller mer har visat sig ekonomiskt dumt då Tors Torn inte bar sig ekonomiskt – trots politikernas högljudda arior om dess ekonomiska bärighet. Vi har helt enkelt ingen tradition av skyskrapor i Stockholm och västeuropa, de har dykt upp med jämna mellanrum men då alltjämt med samma adresslapp: att sätta platsen på kartan. Knappast har det fungerat och fortfarande är den normalhöga stadsbebyggelsen mest attraktiv. Det är inte för inte att kvarterstad är som mest populär idag, där man ser taknocken.

      Höghus om de inte är så blir de symboler för något, som ständigt påminner om en speciell riktning, ideologi eller förgången tid. Som de sekulariserade och individualiserade människor vi idag är har jag svårt att se varför vi återigen skall samlas runt sådan domer som dessutom inte alls formar sig särdeles vackert mot skyn(Warszawa- och Moskvaexemplen).

      • Herbert, Tingesten den 3 september 2011

        Nja, anledningen till att högre byggnader inte ”bär sig” i Stockholm är att staden tar ut en höghusskatt av byggare, som får betala en extra gång för marken för varje våning. Tvivlar på att det är så i andra länder, någon som vet? Jonas Larsson?

        • Reeza den 3 september 2011

          Nja, det fär är ytterligare en myt som Alvendal lanserade. kort så kostar det lika mycket för alla per våning som bygger. Eller är det någon som verkligen menar att staden(skattebetalarna) ska skänka bort mark( vilket våningar räkna som) i staden? Någon som tycker det? Alvendals seglivade lobby?

          • Herbert, Tingesten den 4 september 2011

            Just precis: I Stockholm räknas varje våningsplan som ”mark” och man får betala en extra gång för marken för varje våning, precis som jag skrev. Jag misstänker att det systemet inte förekommer i andra länder. Eller anser du att mark alltså ”skänks bort” i dessa dumma och efterblivna länder där det inte finns några ”lobbyister”?

            Lite paradoxalt att om man ”skänkte bort” mark genom att bara ta betalt för själva marken så skulle man kunna spara hälften av marken eller mer…

  7. Pingback: Om skyskrapor och stil – källor och fördjupning « qualifiedguess

  8. Högström den 3 september 2011

    Åbom,

    På tal om statusbyggnader: Var nyligen i Oslo och besökte det nya Operahuset. Det är en riktigt härlig byggnad, både inuti och utanpå. Bara en sån sak att den inbjuder till att gå upp på taket och strosa omkring där och titta ut över fjorden och staden. Varför inte bygga ett nytt Operahus i Stockholm, av minst lika hög klass?

    • JF Åbom den 4 september 2011

      Högström:

      Tyvärr har jag ännu inte besökt Oslos nya opera men det lär vara toppkvalité på akustik, dekor och annat. Och taket ser väldigt spännande ut. Tycker också att det är ett bra exempel på påkostad nyuppförd statusbyggnad som håller måttet. Jag har dock inte riktig tagit ställning till om Stockholm behöver en ny opera eller inte. Det verkar finnas olika bud. Däremot finns det ett några väldigt fina platser där ett nytt operahus i så fall skulle kunna ligga.

  9. Niklas den 3 september 2011

    Om man ser till folktätheten är ju faktiskt Manhattan bara något tätare befolkat än Paris. Men som Herbert nämnt så handlar högre bostadshus sällan om skyskrapor. I Hong Kong är Kowloon synnerligen tätbefolkat. Där finns ännu inte lika tätt med skyskrapor som Hong Kong island pga höjdrestriktioner pga den närliggande flygplatsen, Kai Tak, som numera är nedlagd.

    Men det betyder inte att bebyggelsen är låg. Snarare handlar det om kvarter med höjder på 10-20 våningar (i allmänhet).

    Så det är svårt att veta exakt vad som är syftet med texten. Om det byggs ett skyskrapekluster med bara kontor innebär det knappast högre folktäthet, men om bostadskvarter i framtiden i snitt byggs med 10 våningar med bostaäder istället för 5-6 kommer givetvis att folktätheten bli högre.

  10. Era den 4 september 2011

    Jämförelsen med Hongkong är illa, eller är det globaliseringstrenden som florerar igen? Hongkong råkar ligga i ett land med miljardbefolkning och överhettad ekonomi.

    • Niklas den 5 september 2011

      Nu byggdes de flesta bostäder i Hong Kong innan det övergick till Kina.

      Men visst fungerar resonemanget. Där har man lyckats bygga relativt höga kvarter med bostäder, vilket resulterat i hög befolkningstäthet.

      Nu är det nog ingen som säger att Stockholm ska byggas ut med kvarter på i snitt 15-20 våningar. Men bygger vi med runt 9-10 våningar i slutna kvarter istället för dagens 4-5 så innebär det en högre befolkningstäthet.

      • Jim den 7 september 2011

        Visst kan det vara så, men det är inte självklart och kan inte tas som en naturlag. Det gäller att se helheten. Förtätningen av staden i termer av befolkningstäthet bör inte vara det enda som styr gestaltningen av (den nybyggda) staden, även om det förstås är en viktig parameter. Stockholms bästa stadsdelar och kvarter kännetecknas ofta även av att de växt fram under en lång tid.

        Kvarter på 10 våningar gör mig skeptisk, det ligger farligt nära miljonprogramsstilen. I kombination med takhöjder på runt tre meter och även fasaddekor – gärna. Det lär vi emellertid aldrig få se. Kanske idén med kvartersstruktur på 10 våningar skulle göra sig allra bäst i anslutning till miljonprogramsområdena, där skulle för övrigt även skyskrapor rent av kunna ha en positiv inverkan.

  11. Mikael Bengtsson den 4 september 2011

    Den här artikeln skulle med fördel publiceras på yimby!

    • Herbert, Tingesten den 4 september 2011

      Kanske — men den skulle kännas konstig utanför skyliniströrelsen med sin lite tvungna ambition att bevisa sådant som egentligen är självklarheter. Ungefär som att med diagram och tabeller fastställa att miljonprogramshus sällan har kostats på med marmorfasader.

      • Johanna D:sson den 5 september 2011

        Skönt att du insett att höghus och skyskrapor är trams.

        • Herbert, Tingesten den 6 september 2011

          Nu drar du nog lite långtgående slutsatser både av artikeln och det jag skrev.

    • Öhrn den 7 september 2011

      Knappast, med tanke på att en stor majoritet av YIMBYs medlemmar verkar tro att skyskrapor och höghus är lösningen på Stockholms och andra städers demografiska problem.

      • Herbert, Tingesten den 8 september 2011

        Den premissen ger inte heller slutsatsen att ”skyskrapor är trams” och att jag skulle ha ”insett det”. Väldigt mycket förhastade slutsatser ute och flyger i det här kommentarfältet.

        Du har åtminstone uppfattat korrekt att YIMBY är emot förbud mot specifika byggnadsstilar och byggsätt. Det är för oss lika absurt som att förbjuda specifika liitterära genrer och sidantal på böcker.

  12. Bo den 4 september 2011

    Jag är väl för simpel för att förstå denna avancerade aritmetik. Bara en undran: Om kontorsbyggnaderna i Stockholms city hade varit låt oss säga 20 våningar, så hade väl fler fått arbetsplats där och färre bostadslägenheter hade kontoriserats, då borde väl ändå befolkningen varit högre på norrmalm?
    Hela den här Skyline rörelsen är som nån slags religiös sekt där den store satan är förändring, för det är väl ändå inte bara höga hus eller skyskrapor ni är emot. De flesta inläggen i detta forum präglas av förändringsrädsla och ett hyllande av allt som var.

    • Sören den 4 september 2011

      Märkligt och snålt inlägg. Modernismen är väl de som de vill få ur det ur systemet. Det som de flesta nätverk söker är det samma och hyllandet av den klassiska kvarterstaden är t o m belagt i undersökningar presenterade av stockholm stad. Vad vill du? Höghus i innerstaden med corbusierlösningar som din kommentar andas. Suck.

      • Herbert, Tingesten den 4 september 2011

        Som du bl a kan läsa i artikeln så byggdes det 20-våningshus långt innan Le Corbusier. En längtan efter ljuset i slutet av modernismtunnel finns både här och på yimby.se (m fl fora) men vi tenderar att skilja oss åt i synen på huruvida byggnader kan vara vackra och ändamålsenliga över en viss höjd.

      • Niklas den 4 september 2011

        Vad har modernism med saken att göra?
        Eller tror du att högt = modernism?

        • Sören den 4 september 2011

          Nä det tror jag inte. Men denna ”Bo” inkluderade hela artikelsamlingen, vilket är snålt. Det finns massor här som handlar om respekt för det byggda, stadens strukturer o s v.

          Men att inte kunna se att höghus och skyskrapor passar mer än väl in i modernismen, när det varit några av dess främsta symboler, gör mig helt frågande till denna kommentar. Jag vet att funktionseparationen oftast belyses, men Le Corbusier var mer än förtjust, likväl som hans förgångare i modernismens barndom som Herbert så fint påpekar, i enorma byggnader där allt kunde ske i. http://eras.free.fr/images/corbu/voisin1.jpg dessa sög upp det mesta runt ikring sig och livet hamnade inomhus.

          undersökningen ovan visar ju faktiskt att de inte bidragit till täthet eller befolkningsökning. Så tolkningen att det är ett led i den trista modernismen är fullt korrekt.

          • Niklas den 5 september 2011

            Kan nog tycka att Bo’s inställning till detta nätverk är lite orättvist, även om det nog stämmer bra in på en del av dessa anhängare. Många av inläggen (med Wörman i spetsen) handlar ju om hur vi kan utveckla staden och inte bara konservera den och blicka tillbaks.

            Men du gör ett klassiskt fel. Höghus passar mycket väl in i modernismen. Men modernismen förutsätter inte höghus (se bara på city idag). Likaså betyder det inte per automatik att någon högt skulle klassificeras som modernism.

            Att en viss modernist (i detta fall Corbu) ville bygga stort hör inte riktigt hit. Att döma allt högt som modernism (därför att ”Corbu” gillade det) är därför inget annat än en form av ”guilt by association”.

            Om Bo’s förslag om att bygga kontoren på höjden istället för dagens ”bottenskrapor” kan väl sägas att resultatet troligtvis inte skulle skilja sig så mycket ändå. Fler stråk söderut hade troligtvis öppnats upp (men inte nödvändigtvis eftersom det ändå planerades som bilområde), men modernismen satte agendan och enligt den skulle detta vara ett arbetsområde.

            Kanske får vi vara glada att det blev relativt lågt eftersom det idag ger oss möjlighet att lägga på bostadsvåningar på de befintliga husen (och därigenom motverka de modernistiska stadsplaneidealen).

            Alltsomoftast används epitetet modernism i debatten för något som man inte gillar (och nej jag är inget fan av vare sig modernistisk arkitektur eller modernistisk stadsplanering, tvärtom). Ofta dock i fel sammanhang.

            Att skyskrapor i allmänhet inte bidrar till befolkningstäthet i Europa är givetvis en fråga som ligger utanför resonemanget om modernism.

        • Gustav den 7 september 2011

          Ja, i städer som Stockholm är de defenitivt ett uttryck för modernism. Varför? Därför att de radikalt bryter med traditionen. De behöver inte ens vara 100 m höga här i sthlm (som artikeln definierar skyskrapan), det räcker gott och väl med 60 m.

      • Herbert, Tingesten den 5 september 2011

        Nu läser du nog in lite väl mycket i undersökningen. Plan Voisin genomfördes ju aldrig…

        Sedan rekommenderar jag en tripp till USA, där finns många skyskrapor och andra höghus i t ex art deco- och neogotisk stil. Sthlm har sina kungstorn och ingen kan väl anklaga dem för överdriven modernism. Några dussin till byggnader i samma stil hade inte gjort mig något alls

        • Johanna D:sson den 5 september 2011

          Plan voisin? inte i Paris men om man vet något om arkitektur och stadsplanering så hade man naturligtvis satt denna: http://en.wikipedia.org/wiki/Brazilia

          • Herbert, Tingesten den 6 september 2011

            Brasilia ligger inte i Europa och ingår därmed inte i Larssons undersökning.

            • Björn den 6 september 2011

              Kanske just därför blev det offer för modernismen – för att de ansåg det avsides, inte lika häftigt som de amerikanska städerna som så ofta skyskrapehetsarna tycker..

              • Herbert, Tingesten den 6 september 2011

                Relevansen för repliken du gick i polemik med är i alla fall noll. Det var det jag ville säga.

                • Herbert, Tingesten den 6 september 2011

                  Och det är förstås också relevant att påpeka att Brasilia ”föll offer” för modernismen på exakt samma sätt som Stockholm ”föll offer” för Birger Jarl.

              • Niklas den 6 september 2011

                ”Skyskrapehetsare”?
                Vilka syftar du på? De så hetsar mot skyskrapor (många kommentatorer på detta nätverk (mycket pathos och lite substans)) eller de som hetsar för (någon sådan hittar jag inte i debatten, kanske dock en del som argumenterar för).

                ”Amerikanska städer”.
                Intrassant att du drara alla maerikanska städer över en kam. De flesta av USA:s storstäder byggdes och planerades före modernismen. Sedan medförde modernistisk planering att många av de amerikanska städernas struktur förstördes.

                Brasília är istället en genomplanerad stad. Bättre då att jämföra med Canberra.

                • Björn den 6 september 2011

                  Det finns ganska många enligt min mening och inte bara här som anser att skyskrapor är en fantastisk lösning på bostads och kontorsproblem. Vem tvivlar på det? Att man ständigt vänder sig mot New York i sin debatteknik är heller inte ovanligt alls. Och ja, du har helt rätt i att man inte planerade om många amerikanska städer innan man började bygga på höjden, Chicago är ett ex. Debatten har varit hetsigt för dessa jättehus och de har framställts som framtiden trots att de minst sagt är backtiden rent historiskt. Jag kan se dem i välplanerade områden där de har en mening och samspelar skalenligt, men hetsarna har promt velat ha dem i innerstaden, vilket i min mening är befängt.

                  Jag håller med dig att många ameriakanska städer blev offer för modernismen där man börjat så bra men sedan bröt någon slags bilismromantik ut och de slogs sönder. Det vanliga svaret är att man visst kan bygga in en skyskrapa i ett kvarter, och ja – men varför då? Vad ska den bevisa? Låt karaktären av låg innerstad finnas kvar och varför inte låta det knasigt bebyggda Kista bli ett manhattan istället.

                  • Öhrn den 7 september 2011

                    Det är riktigt som artikeln slår fast: skyskrapor är inte lösningen på ett demografiskt problem, åtminstone inte i Stockholm och liknande städer. Detta gäller självklart även kontorsskrapor, oavsett om de byggs i ”Västra City” eller någon annanstans.

                    • Herbert, Tingesten den 7 september 2011

                      Artikeln slår nu inte fast det alls, utan slutsatsen är att bostadshus traditionellt inte har byggts i form av skyskrapor i någon större utsträckning i Europa. Det vore konstigt om en vetenskaplig undersökning kom fram till något som är en logisk motsägelse.

                    • Öhrn den 8 september 2011

                      @ Tingesten, Herbert

                      Det är bra att du kan skilja på deskriptiv och normativ analys. Det krävs emellertid mer än så för att kunna tillgodogöra sig en akademisk text. Larssons artikel är stramt deskriptivt skriven, det håller jag med dig om. Detta innebär dock inte, vilket du verkar tro, att vi inte kan tolka resultaten. Lägg märke till att ’att tolka’ inte ska förstås som att fantisera och fabulera fritt, utan att med stöd av texten dra slutsatser och göra utvecklingar.

                      I din kommentar till artikeln ’Bländad av stil’ skriver du att ”Höga hus ger per definition tätare stad än låga”, vilket är en ren tautologi (dvs den betyder ingenting). Larssons artikel presenterar empiriska resultat (slutledning baserad på erfarenhet eller iakttagelser). Ett av resultaten lyder: ”Men trots att man byggt betydligt fler skyskrapor ämnade för bostäder i öst så har paradoxalt nog huvudstäderna i väst i snitt nästan dubbelt så hög befolkningstäthet som i öst.” En helt rimlig tolkning av detta är att skyskrapor och höga hus inte är en lösning på ett demografiskt problem.

                      Det är tråkigt att du ständigt hemfaller åt sofismer (vad detta är kan du läsa om i tex Aristoteles Sofistiska vederläggningar) eftersom de enbart syftar till att förstöra och manipulera diskussionen. Men detta är väl å andra sidan också just det som karakteriserar ett – troll.

                    • Herbert, Tingesten den 8 september 2011

                      Öhrn: Du menar förstås att jag ofta slår ner på sofismer, som t ex din märkliga syntes ovan av Larssons text. Det får du ha överseende med, och jag kan förstå att det känns besvärligt när ens utsagor utsätts för analys om man är van vid att de bara accepteras okritiskt, som på andra stadsbyggnadsfora med stenhård censur av oliktänkande.

                      ”Troll” får du f ö inte kalla meddebattörer, det medför normalt att inlägget tas bort.

                  • Niklas den 7 september 2011

                    ”Debatten har varit hetsigt för dessa jättehus”

                    Har du något konkret exempel på ”hets” för skyskrapor? I så fall skulle jag vilja se en länk.

                    ”men hetsarna har promt velat ha dem i innerstaden”

                    Även här ställer jag mig frågande. Om vi, som artikelförfattaren gör, sätter gränsen för skyskrapa vid 100 meter (och som utesluter de flesta hus med bostäder), så undrar jag vilka skyskrapor som någonsin föreslagits i Stockholms innerstad? Jag kan komma på ett fåtal (Trifoliumskrapan och Södertorn (som sedan kapades ner under 100 m gränsen)). Har du några andra exempel att visa på? Källa i så fall tack.

                    ”Och ja, du har helt rätt i att man inte planerade om många amerikanska städer innan man började bygga på höjden”

                    Du missförstod mig. Städernas stadsplan är inte, var inte och har aldrig varit modernistiska. Däremot kan man säga att kontorisering av hela stadsdelar var i linje med modernismens tankar (även om det i dessa fall kan ha varit självdrivande). Den ideologiskt drivna modernistiska skadan har att göra med stadsutglesning och satsningarna på bilism, som dränerade en del stadskärnor på befolkning och hackade sönder dem med genomgående motorvägar. Byggnadernas höjd är i sammanhanget rätt så irrelevant.

                    ”Det vanliga svaret är att man visst kan bygga in en skyskrapa i ett kvarter, och ja – men varför då? Vad ska den bevisa? ”

                    Vad ska man bevisa med ett lägre hus?

                    ”Låt karaktären av låg innerstad finnas kvar och varför inte låta det knasigt bebyggda Kista bli ett manhattan istället.”

                    Jag blir så trött på talet om ”Manhattan” som ska byggas här och ”Manhattan” som ska byggas där. Vad har Manhattan med saken att göra? Manhattan ligger i NY, punkt. Jag skulle inte få för mig att kalla Lindhagens plan för ett ”Paris”. Tänk om man bara kunde släppa fokusering på höjden som allenarådande stadsbildsfaktor.

                    För det första bör Kista få en riktig stadsplan utan den modernistiska trafiksepareringen. Sedan tycker jag att stadsplanen ska vara relativt fri i frågan om höjd. Låt de som vill bygga högt göra det. I så fall kan man nog få ett ganska bra mått på höghusbelackarnas (icke-)argument att höghus skulle vara oekonomiska.

                    • Öhrn den 7 september 2011

                      @ Herbert, Tingesten

                      ”Artikeln slår nu inte fast det alls, utan slutsatsen är att bostadshus traditionellt inte har byggts i form av skyskrapor i någon större utsträckning i Europa.”

                      Det framgår enligt min mening tydligt att du slarvat i läsningen av det du kommenterar:

                      ”En anledning till att man valt att bygga på höjden har ibland varit platsbrist. Om detta kan förklara nybyggnationen av skyskrapor i Europas huvudstäder borde man hitta ett positivt samband mellan antal skyskrapor per capita och befolkningstäthet. Data visar emellertid att så inte är fallet. Det finns inte ens ett spår av ett sådant samband och detta gäller oberoende av om man tittar på städernas täthet i förhållande till det totala antalet skyskrapor, antal skyskrapor byggda efter 1995 eller antal skyskrapor byggda specifikt för bostäder. Resultatet förändras heller inte om man sänker gränsen för vad som ska klassas som skyskrapa till 80 eller 60 meter. Slutsatsen blir därmed ofrånkomlig: Uppförandet av skyskrapor och höghus har generellt sett inte varit ett sätt att lösa ett demografiskt problem, det vill säga de har generellt sett inte uppförts på grund av brist på byggbar mark eller fungerat som ett effektivt verktyg för att skapa högre befolkningstäthet i städerna.”

                    • Herbert, Tingesten den 7 september 2011

                      Öhrn: Det står inte alls ”skyskrapor är inte lösningen på ett demografiskt problem, åtminstone inte i Stockholm och liknande städer. Detta gäller självklart även kontorsskrapor” i ditt textutdrag. Det står, precis som jag sa, att bostadshus traditionellt inte har byggts i form av skyskrapor i någon större utsträckning i Europa. Larsson bara konstaterar faktum (som han tolkat sina data) och ger sig inte in på att komma med specifika rekommendationer för specifika städer. Du gör ett tankefel som är mycket vanligt bland människor med begränsad förståelse för hur vetenskap fungerar, att förväxla ”är” med ”bör”.

  13. Johanna D:sson den 5 september 2011

    Vertikalen och horisontalen i stora block var modernismens omhuldade form, allt i ett. Därför kan skyskrapor definitivt inordnas under dem som en av dess mest typiska lösningar och fortfarande sammankopplas med dessa.

    Att Bo själv inte kan svara är mer besvärande då det som vanligt är en av de två(!) som alltid försvarar höga hus som gör det…

    Och varför lobba för kristdemokraternas senaste giv -bygg på och alt blir bra!!! den där Slottner borde verkligen gå en kurs i åtminstone byggingenjörsskap, hälsa honom det, innan han ger sig på kulturvärlden inte han anser sig kunna förvanska eftersom han inget kan om dem.

    • Herbert, Tingesten den 5 september 2011

      Ja, Johanna, modernistiska skyskrapor ”kan definitivt inordnas som en av modernismens mest typiska lösningar och fortfarande sammankopplas med dessa” som du säger, men med den cirkeldefinitionen slår du in ännu öppnare dörrar än Jonas Larsson. Får man inte lära sig på arkitektskolorna att det finns andra stilarter än modernism?

      • Gustav den 7 september 2011

        Faktum är att skyskrapor och höghus är modernism hela vägen upp till utopin – när de uppförs i städer såsom Stockholm. Hur då? Jo, genom att de bryter med traditionen. Eller har du någon annan definiton av modernism?

        YIMBY blir genom att ge uttryck för ambitionen att säga ja till allting (i andras bakgårdar mestadels) en fullgod representant för modernismen och dess idéer. Jag är inte så säker på att de själva förstått detta.

        Nätverk som Stockholmskyline behövs därför verkligen. Ibland har det sina poänger att säga nej och vara restriktiv, detta finns det gott om exempel på.

        • Niklas den 7 september 2011

          Hmm. Något som bryter mot taditionen skulle alltså vara modernism?

          Då menar du förstås att Haussmanns och Lindhagens planer var modernistiska? I fallet med Haussmann bröts ju sannerligen mot traditionen.

          ”Eller har du någon annan definiton av modernism?”

          Det var inte jag som påtalade kopplingen mellan skyskrapor och modernism så bevisbördan ligger givetvis på dem som gör det. Modernism står ursprungligen för att bryta mot traditionen. men att bryta mot traditionen är för den sakens skull inte per definition modernism.

          Det är ju som att påstå att om alla tåg är snabba så skulle allt som är snabbt vara tåg.

          ”YIMBY blir genom att ge uttryck för ambitionen att säga ja till allting (i andras bakgårdar mestadels) en fullgod representant för modernismen och dess idéer.”

          För det första bör du nog läsa på vad Yimby står för. Sedan bör du nog läsa på vad modernism är för något.

          ”Nätverk som Stockholmskyline behövs därför verkligen.”

          Håller med om att det trevligt att detta nätverk finns. Dock inte av denna anledning.

          • Gustav den 8 september 2011

            Niklas – jag håller inte med dig om att Haussmans och Lindagens planer är modernistiska. Jag trodde sådana saker var underförstådda på detta forum och att man inte hela tiden måste förtydliga varje detalj. Eftersom du uppenbarligen verkar vara självutnämnd expert på just modernismen så inser du säkert därför att skyskrapor är en typiskt modernistisk lösning och att detta är sant precis som att det är sant att Robert Musils roman ”Mannen utan egenskaper” brukar räknas till ett av de klassiska verk som inleder eller sammanfaller med själva modernitetens intåg. Den skrevs i början av trettiotalet, ungefär när ESB i NYC byggdes.

            yimbys manifest är för övrigt så luddigt skrivet att det betyder allt och ingeting. Men, det är bra att unga människor engagerar sig i de här frågorna. Sådana initiativ bör uppmuntras!

            • Herbert, Tingesten den 8 september 2011

              Nu bggdes det ju ganska mycket skyskrapor före 1930, och såväl Lindhagen som Haussmann hade varit döda i 40 år.

  14. Johanna D:sson den 5 september 2011

    Kungstornen minsann: 60 meter höga hur höga var de urfula hotell och kontorsskraporna Tors Torn? 143 meter! MInsann tror jag inte att det spelar någon roll för sådan enorma kolosser hur de utformas -de dödar allt ikring dem -allt måste förhålla sig och som bostadshus var de inte lönsamma alls! Jonas teori håller här med.

    • Herbert, Tingesten den 5 september 2011

      Antal meter över havet är en måttenhet för skönhet som inte fungerar för mig, men det är ju positivt med en arkitekt som åtminstone inte mäter fulhet i antalet kilo fasad- och takdekorationer. Rätta mig om jag har fel, men Kungstornen var väl Europas högsta hus ett tag? Inte dödade de väl något runt omkring sig? Hur lång räckvidd menar du att TT:s dödsstrålar har, behöver man oroa sig om man bor vid Odenplan?

  15. JF Åbom den 5 september 2011

    Jag är nästan säker på att någon av moderatorerna här på Stholm skyline skulle kunna reda ut kopplingen mellan höga hus och modernismen. Det är ju uppenbart, vilket också tas upp i artikeln, att fenomenet skyskrapor uppstår långt tidigare och att de var elegantare på den tiden, exempelvis Kungstornen. Däremot tänker jag att mellanhöga hus, som punkthus (tillsammans med de lägre skivhusen och lamellhusen) är typiska för modernismen. Punkthusen lider av samma problem som högre skyskrapor, att de förutsätts vara frikopplade från övriga hus vilket minskar möjligheten till stråk och trivsamma gatumiljöer (undantaget NY men där las stadsplanen innan modernismen). Skyskrapor är väl ett eget fenomen som har byggts i en mängd olika arkitektoniska stilar, så även modernismen. Dagens skyskrapor, som ex Tors torn, går väl många gånger att placera in i en modernistisk tradition. Personligen tycker jag TT är ett riktigt bottennapp dels på grund av arkitekturen men också att de är på tok för höga. Ok om det varit 60 eleganta kungstornsmetrar.

  16. Marie den 5 september 2011

    angående artikeln dock…

    Intressant att se att det trots allt är en stil med höga byggnader i Europa. De som vill bygga högt får absolut tycka det, det finns fördelar med höghus och skyskrapor – i miljö där de planerats in, helst utifrån dem, deras mått o sv. De europeiska städerna har en annan historia, ett sakta framväxt byggnadsbestånd som saknar likhet med de aggresivt växande städerna i exempelvis Asien eller varför inte typexemplen i USA som inte han reglras innan de enorma inflyttningsströmmarna på sena 1800talet. Här har vi dem som symboler för något som skall symbolisera – ja vaddå idag? Det är inget mästerverk i att dra upp ett hus ppå höjden, däremot blir det dyrbart och man får inte in tre ggr så många kontor (vilket det nästan uteslutande blir) för att huset är tre gånger så högt, miljövänliga är de inte heller som gärna påstås. Att de samtidigt blir en dominans i sikterna måste man ta hänsyn till. Det är ganska så ogörbart att få bort det om det inte funkar.

  17. Jim den 6 september 2011

    ”En slutsats Larsson kommer fram till är att det inte varit möjligt att påvisa ett tillförlitligt och entydigt samband mellan stark ekonomisk tillväxt och tillväxt av skyskrapor. Betyder det att vi därmed kan avfärda det vanligt förekommande argumenetet att det är byggindustrin eller ”bygglobbyn” som i första hand vill ha höga hus?”

    Hur menar Åbom här? Byggbolagens vinstintresse är väl ändå inte samma sak som ekonomisk tillväxt?

    ”Dessutom tycker jag staden och dess medborgare kan välja sin identitet högt eller lågt utan att behöva argumentera mer utförligt. Så här vill vi ha det helt enkelt, i alla fall just nu.”

    Hur ska ”vi” veta vad ”vi” vill just nu om man inte ens får argumentera utförligt. Dessutom tyder denna hållning på ansvarslöshet. En tillfällig vindflöjel kan göra enorm skada för mycket lång tid och förstöra oersättliga värden, som under tex Rivningshysterin i Sverige. Höga kontorshus (15 – 25 våningar) i det så kallade ”Västra City” kommer på sätt och vis förändra hela staden (SWB är bara en början får man känslan av). Jag kan inte på något sätt se att det skulle bli till det bättre. Tvärtom, precis som med Klararivningarna.

    Frågan om hushöjd hänger nästan uteslutande ihop med omgivningen, det är endast i den kontexten det är meningsfullt att diskutera hushöjder. Ta till exempel planerna för Årstafältet: de fristående höghusen som det planeras för där förefaller där helt nödvändiga med tanke på vad som redan står bredvid (miljonprogram).

    När det kommer till de presenterade volymstudierna för Årstadal häpnar man istället med förskräckelse. Det ser helt enkelt befängt ut i förhållande till omgivningen. Varför åtminstone inte variera husen mer i höjd och form, göra någonting bättre av det utan att för dens skull kapa antal bostäder? Det är så slappt att man somnar.

    • JF Åbom den 6 september 2011

      Hej Jim,

      På din fråga så menar jag inget alls, utan snarare ställde jag en öppen fråga om det kunde vara på det sättet utifrån Larssons slutsatser. Det är ju ett välkänt faktum att byggkonjunkturer följer ekonomiska konjunkturer (rot-avdrag exempelvis). Byggbolag, liksom allt annat företagande, har såklart konstanta vinstintressen men jag täkte mer på förutsättningarna att bygga högt kopplat till tillväxt.

      Vad jag menar med ”vi” är helt enkelt demos (demokrati). Självklart får vi argumentera men det vore enklare om staden en gång för alla satte en maxgräns för höga hus så slipper vi argumentera om samma saker vid varje nytt förslag. Med just nu menar jag att vi ju aldrig kan vara helt säkra på att kommande generationer vill förvalta arvet och även det vi lämnar efter oss på samma sätt men vi kan ju ge dem bästa möjliga förutsättningar. För mig är det att ta ansvar men du verkar ha en annan syn på detta?

      Dina synpunkter om årstadal håller jag helt med om, men jag hänger inte riktigt med om årstafältet. Jag tycker tvärtom att sammanhållen kvartersstad med 6-7 våningar skulle vara lagom där mitt emellan det lägre och intima årsta och miljonprogrammet vid valla torg. Allt annat skulle ju bara ytterligare förstärka områdernas modernistiska framtoning.

      10 våningar behöver ju inte vara miljonprogram, men jag delar din skepsis att det riskerar att bli det i alla fall. Därför är det önskvärt med en bredare debatt om stil som inte bara låser fast sig kring potentiella skyskrapor och jag gillar hur Stholm skyline försöker få fram den diskussionen.

      • Jim den 6 september 2011

        Det kan också finnas fördelar med att disskutera varje enskilt fall. Det behöver ju inte utesluta en helhetssyn och en större långsiktig plan. Men en maxgräns för höjd, hur högt skulle det i sådana fall vara?

      • Jim den 7 september 2011

        Hej Åbom,

        ”På din fråga så menar jag inget alls, utan snarare ställde jag en öppen fråga om det kunde vara på det sättet utifrån Larssons slutsatser. Det är ju ett välkänt faktum att byggkonjunkturer följer ekonomiska konjunkturer (rot-avdrag exempelvis). Byggbolag, liksom allt annat företagande, har såklart konstanta vinstintressen men jag täkte mer på förutsättningarna att bygga högt kopplat till tillväxt.”

        Jag är ingen expert på området men så vitt jag kan förstå är ROT-avdraget främst till för att bekämpa arbetslöshet, vilket normalt brukar ske i lågkonjunkturer. Misstänker också att ROT-avdragen enbart gäller privatpersoner och inte företag, även om det förekommit diskussioner om att införa dessa avdrag i samband med upprustningen av miljonprogrammen.

        Min instinkt säger mig att om byggkonjunkturen följer den ekonomiska konjunkturen så borde väl bygglobbyn i än högre grad verka för att bygga ännu högre hus under lågkonjunkturer, förutsatt att denna typ av byggprojekt generellt ger högre lönsamhet. Chrysler Building och Empire State Building uppfördes ju mitt under den ekonomiska depressionen i USA, vilket också nämns i artikeln. Där fanns emellertid inga restriktioner för bygghöjd och där var det förmodligen andra faktorer som hade avgörande betydelse.

        Utan att bli alltför konspiratorisk så är det ett faktum att byggbranschen är relativt sett tungt belastad med olaglig verksamhet såsom tex kartellbildning och mutskandaler (senast nya nationalarenan). Därför är det nog inte alltför långsökt att misstänka att bygglobbyn mycket väl kan verka för högre hus, i hög som såväl som lågkonjunktur, oavsett om det gagnar stadens utveckling eller inte.

    • Jim den 6 september 2011

      Det är möjligt att du har rätt vad gäller nya Årstafältet. Min tanke var att de fristående höghusen ger en bättre övergång mellan det gamla och det nya området.

      För övrigt är det synd att man inte bygger runt hela Årstafältet med detsamma. Jag ser inga poänger med att spara en öppning där.

  18. Jim den 6 september 2011

    ”Nu är det nog ingen som säger att Stockholm ska byggas ut med kvarter på i snitt 15-20 våningar. Men bygger vi med runt 9-10 våningar i slutna kvarter istället för dagens 4-5 så innebär det en högre befolkningstäthet.”

    Visst kan det vara så, men det är inte självklart och kan inte tas som en naturlag. Det gäller att se helheten. Förtätningen av staden i termer av befolkningstäthet bör inte vara det enda som styr gestaltningen av (den nybyggda) staden, även om det förstås är en viktig parameter. Stockholms bästa stadsdelar och kvarter kännetecknas ofta även av att de växt fram under en lång tid.

    Kvarter på 10 våningar gör mig skeptisk, det ligger farligt nära miljonprogramsstilen. I kombination med takhöjder på runt tre meter och även fasaddekor – gärna. Det lär vi emellertid aldrig få se. Kanske idén med kvartersstruktur på 10 våningar skulle göra sig allra bäst i anslutning till miljonprogramsområdena, där skulle för övrigt även skyskrapor rent av kunna ha en positiv inverkan.

    • Niklas den 9 september 2011

      ”Stockholms bästa stadsdelar och kvarter kännetecknas ofta även av att de växt fram under en lång tid.”

      Det tar förstås lite tid innan området ”stadgar” sig. Vilka är enligt dig Stockholms ”bästa” stadsdelar? Merparten av Stockholms innerstad (malmarna) byggdes upp under ett par decennier kring det förra sekelskiftet.

      ”Kvarter på 10 våningar gör mig skeptisk, det ligger farligt nära miljonprogramsstilen.”

      Det mesta som byggts under miljonprogrammet är troligtvis en massa villor. Ser man till flerbostadshus är förmodligen lägre lameller på 3-4 våningar mest framträdande. Sedan finns det en lite klick med hus på nio våningar eller mer (kontrollera gärna själv. exvis finns endast två byggnader på mer än 9 våningar i Södra Järva). Några kvarter byggdes knappast under mijonprogrammet, iallafall inte om man med kvarter menar ett av gator/trottoarer avgränsat kvarter, med entré ut mot denna, och att kvarteret är mer eller mindre slutet mot trottoar. Du kan givetvis inte säga att över en viss höjd hamnar man närmare en viss stil.

  19. Gustav den 6 september 2011

    ”Men att inte kunna se att höghus och skyskrapor passar mer än väl in i modernismen, när det varit några av dess främsta symboler, gör mig helt frågande till denna kommentar.”

    Man måste självklart skilja på de tidiga skyskraporna och de moderna skyskraporna. Kungstornen och Hötorgsskraporna har knappast mycket gemensamt, förutom just höjd.

    De klagomål som går ut på att motståndet mot att bygga nya skyskrapor och höghus är traditionalism och bakåtsträvande och förändringsrädsla och allt det där måste för envar som har det minsta hum om vad som kännetecknar modernism te sig som en alldeles utomordentlig gestaltning av modernisem självt.

    Ibland har det sina poänger att säga nej och vara restriktiv, detta finns det gott om exempel på.

    • Niklas den 9 september 2011

      Att överhuvudtaget blanda in modernism i detta sammanhang är konstigt. Visst: många av de skyskrapor man kritiserar råkar vara modernistiska. Men höjden på en byggnad kan knappast vara ett mått på hur pass modernistiskt den är.

      Man jag får snarast intrycket att många som kommenterar inte har en aning om vad modernism är, men ändå använder det som ett skälsord för det inom stadsplanering som de inte gillar.

      Min invändning mot höghuskritikerna är att de ofta åtminstone fram till nu, varit enögda och sett höjden som den avgörande faktorn.

      Faktum är att vi människor mestadels rör oss horisontellt. Det är de två tre första våningarna som främst hamnar i blickfånget. Om det sedan är ytterligare 2 eller 15 våningar spelar inte så stor roll. Risken med att se höjden som allenarådande faktor är att man glömmer det viktiga (åtminstone i mina ögon) att skapa gångvänliga städer med tydliga stråk. En annan viktig aspekt är just variationen i horisontalled (som sagt så rör vi oss horisontellt).

      • Johanna D:sson den 9 september 2011

        Och om vi rör oss horisontellt och knappt tittar uppåt(vilket är ett tecken på depression) så är ljuset mer än välkommet ned på gatan. Sånt ljus som strålar ned 20 breddgrader ned på klotet i skyskrapeklustren i New York, här är det mörkare.

  20. Jim den 6 september 2011

    Hej Åbom,

    ”På din fråga så menar jag inget alls, utan snarare ställde jag en öppen fråga om det kunde vara på det sättet utifrån Larssons slutsatser. Det är ju ett välkänt faktum att byggkonjunkturer följer ekonomiska konjunkturer (rot-avdrag exempelvis). Byggbolag, liksom allt annat företagande, har såklart konstanta vinstintressen men jag täkte mer på förutsättningarna att bygga högt kopplat till tillväxt.”

    Jag är ingen expert på området men så vitt jag kan förstå är ROT-avdraget främst till för att bekämpa arbetslöshet, vilket normalt brukar ske i lågkonjunkturer. Misstänker också att ROT-avdragen enbart gäller privatpersoner och inte företag, även om det förekommit diskussioner om att införa dessa avdrag i samband med upprustningen av miljonprogrammen.

    Min instinkt säger mig att om byggkonjunkturen följer den ekonomiska konjunkturen så borde väl bygglobbyn i än högre grad verka för att bygga ännu högre hus under lågkonjunkturer, förutsatt att denna typ av byggprojekt generellt ger högre lönsamhet. Chrysler Building och Empire State Building uppfördes ju mitt under den ekonomiska depressionen i USA, vilket också nämns i artikeln. Där fanns emellertid inga restriktioner för bygghöjd och där var det förmodligen andra faktorer som hade avgörande betydelse.

    Utan att bli alltför konspiratorisk så är det ett faktum att byggbranschen är relativt sett tungt belastad med olaglig verksamhet såsom tex kartellbildning och mutskandaler (senast nya nationalarenan). Därför är det nog inte alltför långsökt att misstänka att bygglobbyn mycket väl kan verka för högre hus, i hög som såväl som lågkonjunktur, oavsett om det gagnar stadens utveckling eller inte.

    • Herbert, Tingesten den 7 september 2011

      Det vore väldigt konstigt om inte byggbranschen lobbar som alla andra branscher. Det är inte olagligt vad jag vet, så det är en lite underlig parallell du drar till kartellbildning och mutskandaler. Lobbar man speciellt för skyskrapor? Tja, det föreslås kanske ett hus över 100 meter om året, och det tror jag våra politiker mäktar med att hantera bland alla andra hundratals byggprojekt som det också lobbas för.

      Sedan verkar ”lobbying” ha en hel massa betydelser bland stadsbyggnadskonservativa — den vanligaste är ungefär ”argumentera för sin åsikt, om man inte tycker som vi alltså”.

      • Jim den 7 september 2011

        Det är nog riktigt som du säger att många branscher utövar lobbying för sina intressen. Men att som Åbom hävda eller spekulera i att bygglobbyn inte lobbar för högre hus endast mot bakgrund av att det saknas ett samband mellan nybyggnation av skyskrapor och ekonomiska tillväxt, håller helt enkelt inte.

        Om det är mer lönsamt att bygga på höjden så kommer byggbolagen lobba för att få göra detta, oavsett hur illa det ser ut och blir, i hög såväl som lågkonjunktur. Och lobbyig kostar pengar, eller hur? Och eftersom man spenderar pengar på detta så måste det ju betyda att man anser att det ger effekt, inte sant?

        Men, vilket artikeln slår fast: Höga hus och skyskrapor är inte lösningen på stockholms demografiska problem.

        • JF Åbom den 7 september 2011

          Jim:

          Det var egentligen bara ett försök till tolkning av Larssons slutsatser. Jag blev själv överraskad över att han inte fann tillräckliga samband mellan kombinationen finansiella muskler med manifestation av makt och framgång. Byggbranchen är ju väldigt konjunkturkänslig (som staten brukar vilja elda på i dåliga tider) och det verkar ju generellt dyrt och besvärligt att bygga högt. Det är riskfyllda projekt helt enkelt.

          Larssons slutsat varför det överhuvudtaget byggs skyskrapor är ju att det enbart handlar om makt och statussymboler och bland de aktörer han funnit som de vanligaste byggherrarna för sådana manifestationer är banker och finansiella institutioner. Som jag förstår det betyder det vår tids nya riskkaptalister och inte byggbolag. Det här stämmer i och för sig också väl in på det historiska mönstret där många av Stockholms praktbyggnader uppförda runt sekelskiftet 1900 också byggdes av banker (och försäkringsbolag). För att stoppa sådana aktörer funkar nog bara ett generellt höjdförbud, i alla fall – vilket många påpekat – i innerstaden. Tors torn skulle exempelvis kunnat klubbas igenom i mer eller mindre tysthet om diskussionen istället förts kring en badring eller stadsbibliotek. Och de hade säkerligen blivit av om SEB velat ha sitt nya huvudkontor där istället för i N Djurgårdsstaden.

          Skulle jag våga mig på en gissning kring byggbolagens strategier tror jag de helst lobbar för enkla okomplicerade projekt som är lätta att räkna hem, dvs det som byggs mest av allt idag; vita tråkiga prefablådor i lite olika utföranden.

          • Lotta Nilsson den 9 september 2011

            Som höghuset i Hornsberg och tristessen planerad vid liljeholmskajen, brevid ytterligare prefab. Höghus skapar mellanrum. Obebyggbara sådana så tätheten ökar inte nämnvärt. Byggbolag och politiska partier kobbar Järna för höghus, politiker för att få landmärken efter sug alternativt hör att visa sina muskler, byggbolag för att få hela områden att bebygga. Det är sant att de tjänar mindre på höghus men desto mer på området runt , vilket oftast framförs som krav, därav att Tors torn rök, det var helt enkelt inte lönsamt. För byggbolag är det samtidigt en betald annons.

            • Niklas den 9 september 2011

              ”Höghus skapar mellanrum.”
              Vad som skapar vad är väl en svårdefinierade fråga. Mellanrum finns även mellan lägre hus.

              ”Obebyggbara sådana så tätheten ökar inte nämnvärt.”

              Som sagt så blir det mellanrum mellan både högre och lägre hus. I städer brukar det oftast handla om gator, parker och torg. Och gator, parker och torg ökar i sig inte tätheten, men de är förutsättningar för täthet.

              ”Byggbolag och politiska partier lobbar gärna för höghus”

              Har du konkret exempel på det (källa tack!) Och om nu byggbolag skulle lobba för det blir det rätt paradoxalt med tanke på detta nätverks kritik mot höghus att det skulle vara oekonomiska.

              ”byggbolag för att få hela områden att bebygga”
              Skulle alltså byggbolag lobba för högre bebyggelse för att få hela områden att bebygga. Är inte det två helt skilda saker.

              ”Det är sant att de tjänar mindre på höghus men desto mer på området runt , vilket oftast framförs som krav, därav att Tors torn rök, det var helt enkelt inte lönsamt.”

              Du menar att en skyskrapa skulle göra att området runt skyskrapan tack vara denna skulle stiga i popularitet? Jag tror inte på en så enkel koppling. Men om det nu är så.. Varför skulle det vara dåligt att området runt om blev populärare? Det betyder ju i så fall att fler gillar området vilket då måste vara positivt. Att planerna för Tors torn försenades har att göra med de svenska reglerna att man får betala en gång till för marken för varje ny våning.

            • JF Åbom den 9 september 2011

              Lotta Nilsson:
              Är det inte dags att droppa den där föreställningen om de onda byggbolagen nu? Larsson pekar ju istället ut banker och finansiella institutioner som aktörer som drivit på byggandet av skyskrapor.

              Vad är det som framförs som krav? Att de måste bygga en skyskrapa för att få bygga ett område? Eller att de ska bygga ett område för att få bygga en skyskrapa? Om det förstnämnda är det väl inte byggbolagens som är drivande? Om det sistnämnda varför ska de då bygga en skyskrapa som ändå inte är lönsam?

              Förresten: byggbolag kan absolut vara onda men då snarare för att man lobbar fram eländigt låg och gles förortsbebyggelse på fina centrala områden så som skett i Göteborg.

              • Lotta Nilsson den 10 september 2011

                Å ännu en icke läskunnig. Jag skriver inte att de är onda, inte alls. Jag förklarar bara matematiken bakom. För så är det. Tvärtom påvisar jag att byggbolagen är tämligen oskyldiga företagare. Det är staden som markägare som är slapphänt. Det är självklart att byggbolag vill bygga så mycket och så billigt som möjligt och samtidigt skryta en aning. Försök inte få det till att jag försöker göra några onda- pinsamt – bara för att huta åt mig. Det blir lika fjantigt som Ankersjös sätt att spara parkmark: bygg högt. Och vem i hela havet säger att inte banker och liknande är delägare i byggbolag? Det är inte alls konstigt. Jag håller med om att det är det vanliga scenariot att mycket rika företag vill högt, men i Stockholm var det staden och pr-bolagen som skrek sig hesa om detta eftersom de ansåg att det sigalerade framtid.

                • JF Åbom den 10 september 2011

                  Lotta: raljera du, men det var inte helt enkelt att läsa dina tidigare inlägg, vilket du säkert är medveten om. Nu skriver du emellertid ett läsbart inlägg med några synpunkter som jag i princip kan hålla med om. Jag fattar inte varför det varit så svårt för andra här att ta till sig de delarna av Larssons text.

                  • Lotta Nilsson den 10 september 2011

                    Haha! Smartphones är snabba att korrigera! Kul att vi överens och att du tog dig tid att tyda! Kobba i stället för lobba ”lol”!

              • Jim den 10 september 2011

                Åbom, du ger nästan intryck av att ha god insyn i byggbolagens bokföring och kalkyler. Men ibland framfräder inte motiven förrän långst senare. I NYC tävlade ju byggherrarna om vem som kunde bygga den högsta skrapan. Dessutom är det, vilket du säkert vet, inte bankerna som bygger själva skraporna. Det är byggbolagen som bygger skraporna åt bankerna. Hur kan du veta att inte byggbolagen marknadsför dessa slags byggen mot bankerna? Och att de genom smarta avledningsmanövrar och pr-kampanjer får politikerna att godkänna planerna? Desto mer pengar det kostar beställaren desto större vinstmarginaler för leverantörern.

                • JF Åbom den 10 september 2011

                  Jim: jag vet inte mer än du. Och visst skulle ditt resonemang kunna stämma, jag tycker dock att det verkar lite märkligt att byggbolagen skulle göra sig ett sånt besvär för en så osäker och riskfylld affär som dessutom är svår att göra vinst på. Byggherre och byggbolag är för övrigt inte samma sak. Jag tror mer på de aktörer som Larsson pekar ut i kombination med politiker och arkitekter som vill göra avtryck!

        • Herbert, Tingesten den 8 september 2011

          Jim: Artikeln slår inte alls fast det du hävdar, att ”höga hus och skyskrapor är inte lösningen på stockholms demografiska problem”. Du tänker förmodligen på en annan artilkel här på SS, en som bär exakt den titeln.

      • Marie den 7 september 2011

        Det riktigt märkliga är att det sker med anonyma kommentarer.

        • heasm den 7 september 2011

          Är det inte märkligt att du själv lobbar anonymt (Marie som nick är också ganska anonymt)? Eller anser du att om man tycker som du så uttrycker man en personlig åsikt, men tycker man inte som du så lobbar man för något mäktigt intresse?

          • Viken den 7 september 2011

            Som du då.

  21. Lot den 9 september 2011

    Att bygga på höjden verkar inte enligt undersökningen som i min mening är mycket välgjord, gett några vidare resultat. De byggnader som tas upp i öst har en tydligt språk att det handlar om stil. Det är en stil som man använt sig av när man vill tala med stora bokstäver, inte lösa demografiska problem- om de nu ens fanns där.

    • Herbert, Tingesten den 12 september 2011

      Många feltolkar undersökningen av orsaker som jag inte spekulerar i här. Det Larsson kommit fram till utifrån sina data är att bostadshus traditionellt inte har byggts i form av skyskrapor i någon större utsträckning i Europa, men att det börjar lossna lite i östländerna. Det stämmer ganska väl med intrycket man får när man reser i Europa.

      • Nicke den 13 september 2011

        Saken är den att det som inte artikeln tar upp är den otroliga mängd av höghus som byggdes innan 1995 i öst, främst under öststaternas högkommunistiska tid, idag byggs skrapor att skryta med i känsliga miljöer. Bostäder som en del personer vill göra gällande är att man då skulle gilla att bo i höghus vilket inget säger ens om man faktiskt reser dit och tittar efter. Om man fortfarande tror att man löser bostadsproblem med höghus och skyskrapor i öst så rekommenderar jag varm att man läser ovanstående text ordentligt.

  22. Nekav den 16 september 2011

    Om Sverige är en demokrati så ska man spegla folkets vilja !
    Med andra ord ska det byggas flera skyskrapor i alla de stora svenska städerna för att spegla att en mycket stor del av folket VILL ha fler skyskrapor! så enkelt är det =)

    självklart ska dom byggas vackert utformade och dessutom är det inte en status symbol som de flesta vill ha …de flesta vill ha skyskrapa för att det är en smaksak och dessutom tillför dom en bättre puls/stadsliv ^^.
    om många vill ha detta så ska det också få finnas =
    http://www.youtube.com/watch?v=CYVJ5WJ_hUU&feature=related

    • Robert den 16 september 2011

      Vill dom? Vill alla betala skatt? Vill alla ALLA det? zzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

  23. Robert den 16 september 2011

    Knappast.Det hade kryllat i det fallet med dem redan. De flesta verkar vilja bo i villa.

  24. Niklas den 18 september 2011

    Det skulle vara intressant att se en studie där generell våningshöjd (förslagsvis medianhöjden) korrelerades med folktätheten.

  25. Anna Gustin den 15 december 2011

    Mycket intressant och genomarbetad artikel. Men STIL….knappast!
    Höga hus/skyskrapor – det handlar bara om 2 saker…manlig POTENS….och att få ut så mycket pengar som möjligt på minsta tänkbara yta! Det hänger ihop med börsen och att man vill hålla hjulen igång..det är i stort sett det enda dagens politiker arbetar för – att hjälpa bankerna och byggbolagen…så att aktiemarkanden hålls igång. Att planeten håller på att bryta ihop…det skiner man fullständigt i.

    Herregud…nytt Operahus – vet ni hur mycket varje skattebetalare redan subventionerar varje operabiljett? Bara för att några extremt bekräftelse-behovs-benägna vill visa upp sig…Kilroy was here!

    Förändringsrädsla…själv vill jag byta ut hela det ekonomiska systemet…och jag är inte ett dugg rädd för den tanken…som kräver en hel del förändring.

    Kungstornen går ju knappast att jämföra med nånting av allt som byggs på höjden idag – klåparna klarar inte längre av att bygga med stil, eller skönhet. Några riktiga arkitekter verkar det inte heller finnas längre – bara byggnadsingenjörer som lärt sig att sammanfoga nya material.

    Jag undrar varför vissa människor så gärna vill bygga om sin plats till något som är som Manhattan…eller Paris…eller vad som helst annat – men inte ser skönheten i den stad som redan ligger här…utan istället som om just det var själva retningen…det som ÄR skall bort…hit med det som de andra har…på andra sidan Atlanten eller nån annanstans ifrån. För vårt är inte värt något! Det obehagliga är att alla som är glada över sin plats på jorden – dom är inte lika högljudda, för de är nöjda och lyckliga varje gång de kommer ut från exempelvis Götgatan och ser ut över panoramat…med lång sikt. Visserligen kan man snart inte längre säga att Stockholm är vackert utan att tillägga :ENDAST INNANFÖR TULLARNA (fast detta håller ju nuvarande politiker på att ändra på), samt enstaka väldigt trevliga kringliggande småstäder som kallas förorter, typ Aspudden. Allt annat gör man sitt bästa för att amerikanisera. Det är en kolossal chock att åka ut vid Norrtull med alla dessa betongormar som slingrar sig om vartannat i ändlösa vägkombinationer.

    Har man byggt för att människor ska må bra, vara lyckliga och trivas – SVAR NEJ. Man har byggt för tillväxten, man sitter själv på aktier och vill ha en god utdelning. Alltså – så här vackert har visa kloka, intelligenta stadsplanerare byggt städer överallt…http://homo.urbanus.free.fr/portfolio/index.html – enfalden och likritningen bara fortsätter att breda ut sig. Ett bra exempel i Stockholm är den så kallade Nya sjöstaden – en fasansfull betongöken…rena Mussulino-arkitekturen…och så har man mage att kalla det för ”nyskapande”. Ett annat bra exempel är att politikerna ser som sin uppgift att bygga nya köptempel i varenda stadsdel…och nu ska visst den nya nationalarenan få en köpgalleria som är lika stor som halva Gamla stan…med massor av smörja med inbyggda livslängder som det är meningen att vi ska slänga så fort som möjligt – så att vi måste köpa nytt, så att aktiemarknaden hålls igång. Nuförtiden bör alla som använder sin egen hjärna vara uppmärksam på tvärt-om-språket. Det används hela tiden av politiker…de säger en sak – men gör alltid tvärtom.

    Till alla människor som verkligen vill förstå någonting verkligt viktigt – läs A Blueprint for survival (http://www.edwardgoldsmith.org/1123/a-blueprint-for-survival-preface/) eller översatt till svenska (http://tidfaktorekonomi.wordpress.com/till-dem-som-vill-overleva-2/).

    • Herbert, Tingesten den 16 december 2011

      Lite ädelmarxistisk analys där Aktiemarknaden är orsaken till allt ont, från arkitekturkonstens förfall i Sverige till de hemska förändringarna i befolkningstalet som medför att nya hus byggs och förstör det vackra förortspanoramat. Och Amerika får personifiera det nya, onda, skrämmande, och skyskrapor är Patriarkala Fallosstrukturer. Tryggt att veta, det tilltalar nostalgikern i mig och innerst inne vill jag nog inte att den här tankemallen ska dö ut riktigt.

      Håller dock med om att ”A Blueprint for Survival” är en bra och viktig text. Mycket har hänt sedan 1972: det mesta återvinns, utsläppen per capita har minskats radikalt, och den globala befolkningstillväxten är inte längre exponentiell (i vissa länder är den t o m negativ). Energieffektiviteten ökar, och andelen icke-fossil energi ökar hela tiden, om än i för långsam takt än så länge för att helt ersätta oljan. Goldsmiths recept (att utrymma städerna och förflytta befolkningen till landsbygden) känns lite drakoniskt idag, men när texten skrevs var Pol Pots tvångsdeporteringar ännu inte allmänt kända.

      Man ska också veta att bilberoendet är allra högst på landsbygden och minst i den täta staden, och bilar står för de flesta utsläppen per capita. Att bo i staden är således inte bara trevligt utan faktiskt även ganska miljövänligt. Det hjälper förstås om förnödenhetstransporterna in i staden och avfallstransporterna ut ur den sker med tåg och fartyg.

  26. Anna Gustin den 20 december 2011

    Hej Herbert!

    Eftersom jag inte tillhör någon ism över huvud taget…så förstår jag att Du bara vill raljera över det Du motsätter DIG. Själv är jag bara arg i största allmänhet över alla dumheter som pågår, över alla slöserier med medborgarnas skattepengar, över alla övergrepp mot medborgarna som betalar sin skatt och försöker leva sina liv så gott det går…och ändå närmast idiotförklaras av gänget klättrare (läs politikerna). Efter 10 år till sjöss, boende i olika länder under livets gång och tack vare det haft förmånen att få många perspektiv på livet…så ser jag hur lägre utvecklingsnivåer över hela planeten roffar åt sig av andras rätt till ett gott liv – och vet Du…det är väldigt svårt att stå ut med.

    Dumhet generellt är i längden väldigt jobbigt att leva med. För närvarande är det värre än någonsin. Det verkar som om idiottätheten ökar år från år bland de högre avlönade. Ta bara det korkade i att fullständigt sluta att vårda, renovera, restaurera, visa omsorg om medborgarnas miljöer. Eller renovera saker över huvud taget. Ex: det kostar lika mycket att laga en mobil som att tillverka 100 stycken nya mobiler. Alltså..slänga och köpa nytt! Ingen normalfuntad kan väl tycka annat än att detta är rena vansinnet. Jag har 100 lika korkade exempel till. Människor måste vakna upp. Att läsa Blueprint for Survival är en bra början. Intressant att se vilken koppling Du gjorde…den föll mig inte in över huvud taget när jag läste boken…istället tänkte jag på detta som en utopisk bild från Goldsmiths sida. Mer som en förhoppning om att människan skulle börja leva med naturen istället för mot naturen. Sen om man vill göra det i staden eller på landet – det måste ju varje människa bestämma själv. Det finns dock dem som försöker skapa möjligheter till samarbete stad och land – för de flesta stadsbor skulle stå sig slätt om det plötsligt inte fanns mat på hyllorna på Konsum och ICA…troligen en viktig uppgift – att skapa band mellan stad och land: http://www.sambruket.se/ (sånt som de som företräder våra skattemedel borde arbeta snabbt med att åstadkomma nu, men tyvärr är de inte smarta nog).

    • Herbert, Tingesten den 21 december 2011

      Anna, jag håller med dig om nästan allt, t o m det du säger om min passion att raljera. Det är livsviktigt att vi strukturerar om samhället inför postoljeepoken. Det finns ett överflöd av energi att hämta i jordens inre och från solen och det är bara den billiga oljan som håller oss tillbaka. Odlingsmarken ska användas för matproduktion och inte för drivmedelsproduktion, motorvägar och oändliga mattor av småhus. Det är bl a därför jag själv inte ser någon motsättning mellan skyskrapor och miljö.

  27. Anna Gustin den 21 december 2011

    Stort leende…hos mig. Det gläder mig..jag har samma uppfattning om energin. Vi beter oss oerhört korkat just nu. Befolkningsökningen är ju också ett sorgebarn. Jag blev lite chockad av det som stod i Blueprint for survival…att ”lika många måste dö som föds”. Vilken förbjuden tanke…tänkte jag – och hemsk. Men nu inser jag att det handlar om kretslopp vari vi förstås också bör ingå. Alla vet att om människor får det bättre, börjar låta sina barn gå i skolan…så blir samhället starkare och som av en händelse minskar nativiteten. Vi bör alltså fortast möjligt göra det möjligt för alla människor att skapa goda samhällen. Men hur kommer man runt girigheten? Det är ju mestadels de girigaste som klättrat högst…i alla delar av världen…och de vill oftast inte dela med sig. Tja…min längtan är ju att mitt eget samhälle ska ta upp Kalle Gustafsons 40-åriga idé om att införa en fast värdebas i ekonomin och att välja TIDEN, samt använda den i omstrukturering av skattesystemet. Så att vårt samhälle börjar återgå till kvalité istället för kvantitet samtidigt som medborgarna inte längre behöver gå till bankerna för att låna pengar i samma utsträckning utan kommer att bli rätt självförsörjande…samtidigt som vi inom 15 år kommer att sänka skatteuttaget av varje människa varje år och då komma ner på ca 1-2 timmar/ person och dag. Jag vet bara inte hur man ska få ut den till diskussion. Kale har haft 2 kraftiga hjärtinfarkter detta år…jag är orolig att han dör innan idén når ut till allmän diskussion…sorgligt nog. Media är inte intresserad av lösningar – bara problem och polemik…tyvärr.

    OM ett samhälle som Kalle Gustafson tänkt ut, går att nå via hans geniala idé – då minskar antalet människor med tiden och höghus blir överflödiga:)

  28. Herbert, Tingesten den 22 december 2011

    Det är ingen naturlag att populationer ska vara statiska, tvärtom. De har alltid varierat inom alla arter med tillgången på föda och naturliga fiender, och människan har tack vare sin teknologi ett överflöd av föda och noll naturliga fiender (om man inte räknar sjukdomar och människoskapade faror), så det är inget konstigt alls att vi blir fler. Kan det fortsätta i längden? Ja, men det kräver mer och mer avancerad teknologi och störningar riskerar att bli katastrofala. Det finns tre sätt att få kurvan att plana ut: 1) krig (den traditionella metoden), 2) restriktioner på antalet barn per familj (som i Kina) 3) en livsstil som motverkar från det biologiska och ekonomiska tvånget att sätta massor av barn till världen (som i Europa). Jag delar din åsikt att metod 3 är den humanste och bästa.

    Girighet, i bemärkelsen ”strävan efter materiellt överflöd”, är en god kraft om den tyglas, för förnöjda människor tenderar att ha ett lägre incitament att utveckla och investera i ny teknologi och därför stagnerar samhällen befolkade av sådana människor lätt. Tyvärr har det utvecklats en kultur där den driften inte kanaliseras till något gott och den kulturen måste motarbetas, främst lagvägen, och det måste göras globalt, vilket dock är en diskussion som blir lite off topic här så jag fördjupar mig inte i det. Kalle Gustafsons idé får du gärna redogöra för lite närmare men som jag förstår den så förutsätter den en jämn tillväxt och därför kollapsar väl även den när överskottet uteblir?

    Höghus, för att återgå till ämnet, förutsätter inte en stark befolkningstillväxt utan kan byggas överallt där man vill spara mark, förkorta resor och minska bilberoendet.

  29. Anna Gustin den 23 december 2011

    Jo…men Du vet ju också att ju bättre människor får det i ett samhälle…ju färre barn föds. Vi som lever i den ”bästa” av världar föder i snitt 2 barn per kvinna.

    Jag tycker nog att den enda sak som ska motarbetas och tyglas är klättrarnas rätt att överbeskatta medborgarna. Detta skulle kunna ske genom att skapa ett system med morötter (incitament) för medborgarna.. Det finns gott om människor med entreprenörslängtan (jag är själv en sådan). Alla vi skulle sätta igång och jobba mycket mer om vi med denna morot fick behålla mer av vår egen arbetsförtjänst. Det i sin tur skulle på sikt hjälpa hela samhället – även slapp-typerna. Hela samhället skulle må bra av det. Istället har vi system där politikerna tror att de är dom som ska skapa ”hitte-på-jobb åt oss för att hålla igång välfärd i samhället.

    Du…det finns ju såklart viktigare saker än skyskrapor…de som ägnar sin tid åt sådant skulle behöva komma lite längre i sina egna personliga utvecklingar. I en tid när oljan har nått sin peak och allt som producerats av olja under generationer har bränts på soptipparna i världen…runnit ut i våra vattendrag och dödat mikroorganismer – då satsar politikerna våra skattepengar på ännu mera miljardbyggen för bilar och höghus. Enligt ett gäng brittiska forskare så är ”per capita-kostnaderna för en höghusvåning mycket större än för en vanlig villalägenhet”/ Allt gott /Anna

    Det är bråttom med så mycket annat. Kan jag få rekommendera en oerhört viktig film till Dig…se alla 5 avsnitt: http://www.youtube.com/watch?v=xShCEKL-mQ8

  30. Herbert, Tingesten den 23 december 2011

    Tack för länken, ska kolla imorgon. Vi är eniga om det mesta. Visst finns det viktigare frågor än om skyskrapor ska vara tillåtna eller ej, men det är trots allt i det uttalade syftet att motverka dem som den här sajten startades, och skyskrapor är även ämnet för den här diskussionen.

    Och det är väl inget konstigt alls med att kostnaden för en höghusvåning är mycket större än för en vanlig villalägenhet om man ser till enbart produktionskostnaden, men sett över hela livscykeln så är det inte små mängder energi som sparas om man bygger 10.000 lägenheter på ytan av ett par kvarter snarare än över ett par kvadratkilometer, plus att den stadsnära marken finns kvar att odla på — och att man slapp bygga en motorväg dit ut.

  31. Anna Gustin den 23 december 2011

    Tja…men då måste jag invända igen. För så där 15 år sedan erkände Riksbyggen att räntorna på en nybyggd lägenhet låg på 82 % av kostnaden…utslaget på hela bostadsbeståndet så är räntorna ca 52 % av hyran. Det är ju naturligtvis det skuldbaserade penningsystemets fel…men de flesta människor har inte börjat att fundera över detta ännu. Vi bara betalar och kanske i bästa fall grubblar över hur allt hänger ihop. Kostnaderna är högre samtidigt som miljöerna är deprimerande. Är det ok att de styrande ser till att höghus byggs – för att byggbolagen gör bra med pengar på dem som måste bo?

    Om man besöker de höghuskomplex som finns redan i Stockholms omnejd…så kan man inte annat än bli missmodig. Jag kan inte låta bli att fundera över vad det gör med människan. Bunta ihop dem i små holkar lagda på varann…bara för att som byggbolag kunna göra så mycket pengar som möjligt på dem som ska flytta in, på minsta möjliga yta. Jag tror att det outtalat ligger en så stor skymf i det att det inte kan bli annat än dåligt. Man känner det i atmosfären när man rör sig i dessa områden. Min kusin bodde i Flemingsberg ett tag…vilket mörker att besöka honom. Till och med han sa att man inte gärna kom hem efter mörkrets inbrott…Så för att avsluta denna diskussion – om skyskrapor…där jag alltför lätt drar iväg i sidospår. Jag anser att det är omänskligt att bygga dessa betongklumpar, det saknar skönhet, det kostar för mycket och det förstör vår livsmiljö. Klart att jag vet att dessa argument inte är något som varken byggbolag,banker eller politiker bryr sig någe vidare om. Men det är min uppfattning.
    Varma hälsningar och GOD JUL på Dig och alla andra!

  32. Herbert, Tingesten den 25 december 2011

    God jul på dig också, och i juletid kan man absolut drömma om altruistiska byggbolag som bygger hus som man får bo i gratis. Företag som inte går med vinst upphör tyvärr att existera efter ett tag men visst är det hjärtevärmande att tänka sig att byggarbetare jobbar utan lön och materialleverantörer ger bort sina produkter enbart för att vi ska bli glada.

    Och några miljonprogramsförorter ute i skogen typ Flempan ska vi inte ha utan tät innerstad i omedelbar anslutning till den befintliga med stiliga och variationsrika byggnader utan förbud mot några byggsätt. Än en gång, god jul.

  33. Anna Gustin den 26 december 2011

    Hej Herbert!

    Smak går ju inte att diskutera. Min personliga känsla är tyvärr att dagens byggfolk/byggingenjörer verkar vara helt okunniga i vilka miljöer de flesta människor blir lyckliga av att vistas i. Mänskliga mått verkar de heller inte känna till. Så om Din önskan blir verklighet…vilket den naturligtvis blir, eftersom det inte är människors längtan efter skönhet som styr den här processen – utan pengar….så kommer det fortsättningsvis att byggas kopior av områden som ”Nya Sjöstaden”. I mitt tycke en stadsdel i total brist på känsla för proportioner…och inte minst total avsaknad av skönhet och möjlighet till att bygga sociala relationer. Hur som helst ett Gott slut och ett Gott Nytt År tillönskar jag Dig och alla på denna lista.

  34. Herbert, Tingesten den 27 december 2011

    Tyvärr har du rätt i att skönhet inte riktigt står så högt i kurs hos dagens svenska arkitekter och stadsplanerare, som fortfarande till övervägande delen lever kvar i modernismens ideal om fyrkantighet, monotoni och stora blåsiga ytor mellan husen. Men det kan svänga fort, för en ny generation står redo att välta det gamla överända och den har folket med sig!

  35. carl-johan rosén den 18 januari 2012

    Hej,
    Varför tar ni inte upp temat skuggor? En skyskrapa på våra breddgrader, samma som Grönlands sydspets, ger under vinterhalvåret kilometerlånga skuggor. Vem vill drabbas av detta? Jag tror inte att skyskrapsförespråkarna över huvud taget har funderat över detta. Bygg då hellre Hellscrapers(pekar nedåt) för de som söker spänning, eller Manhattankänsla….för visst handlar det i många fall om drömmar. Drömmar om något annat. Bort tråkighet. Bort det gamla….in med det nya..så kanske ”jag” blir lycklig. För övrigt kommer stad och land växa samman. Gröna tak eller växthus på taken, gröna väggar. En byggnad i stad ska tillföra mer grönyta än vad den tar i anspråk av markytan. Läs om Plantagonen.
    Good Luck carl-johan

    • Herbert, Tingesten den 18 januari 2012

      Skuggor har avhandlats av och till, t ex i tråden ”Skuggor över Solna”. Diskussionen tenderar att avstanna när det påpekas att höghus snarast kastar mindre skuggor än låghus med samma antal lägenheter. T ex blir ju 250-metersskuggan från fyra tiovåningshus också kilometerlång i skymningen om man lägger ihop dem. Skuggan av en skyskrapa en km bort passerar dock på några minuter, medan skuggan från de lägre husen stannar halva dagen, och består till nästan 100% av kärnskugga. Dessutom totalskymmer låghusen fyra gånger så mycket markyta från solen genom att de täcker fyra gånger så mycket mark.

      • Carlo den 18 januari 2012

        Gud så dumt! Att förespråka punkthus idag – galet.

        • Herbert, Tingesten den 27 januari 2012

          Ja, punkthus har vi alldeles tillräckligt av. Fast artikeln heter ju inte ”om punkthus och stil” så din kommentar känns lite off topc.

          • Carlo den 27 januari 2012

            Höghus om de är fristående är punkthus. Ligger de i kvartersform införlivade med andra hus lär de ge mer skugga än lägre sammanfogade.

            • Herbert, Tingesten den 28 januari 2012

              Nja, glömmer du inte bort att man måste bygga fler kvarter då, och därmed får mer skugga på marken totalt? Och visserligen finns det ingen vedertagen definition på punkthus mer än att de är fristående och saknar urskiljbar längdaxel, men låt oss för ett ögonblick acceptera din tanke att även ett hus med mer än de traditionella 8-10 våningarna, t ex 54-våningars Turning Torso, skulle kunna kallas så.

              Problemet med punkthus är att de är ganska ytslösande, något som kommer sig av att de är utformade för att ge maximalt med ljus i lägenheterna. Lägger man på ett antal våningar så försvinner det problemet. Det andra problemet med punkthus är att gatubilden blir tråkig med så mycket mellanrum mellan husen — och fyller man ut de mellanrummen med normalhöga byggnader, som man ofta gör när det handlar om skyskrapor, så upphör punkthusen per definition att vara punkthus. Därför fallerar ditt försök att likställa de två byggformerna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>