Det finns en stor problematik runt förtätningar. Hur gör man för att inte ta ned positiva värden på en redan uppskattad miljö eller skapa bättre till motsatsen? Detta är något arkitekter och planerare ständigt brottas med och utgången är tyvärr inte alltid särdeles bra. Men det finns goda exempel på hur man faktiskt kan sammanlänka dagens krav på nybebyggelse till befintliga och skapa sköna mervärden. Kerstin Westerlund Bjurström tar här upp det goda exemplet:
Skälen är många till behovet av förtätning av förorten. Det behövs fler människor för att servisutbudet ska kunna öka i stället för att förtvina och för att allt fler vill uppleva stadskänsla i sin vardag. Det behövs diversifierade boendetyper för att folk som vill ska kunna bo kvar trots förändrad livssituation. Det behövs större täthet helt enkelt för fler ska få plats att bo i närhet av tunnelbana och andra kommunikationer. Det är ju i förorten som bilberoendet måste minska. Vi har skrivit mycket om detta här på Skyline utan att vi hittat så många goda exempel på hur det kan uppnås. Härligt då när man hittar ett som verkar helt rätt i sin miljö.
Kvarteret Mursnäckan i Kärrtorp är ett sådant tycker jag. Det är en grupp stadsradhus, så vanliga i Europeiska storstäder, tätt bebyggt med entréer direkt mot gatan – med tydlig stadskänsla utan att dominera över sin omgivning. Det ligger mitt emellan Enskededalens villabebyggelse och fyrtiotalsförorten Kärrtorp och känns som sagt alldeles rätt i den miljön. Det tyckte också Stockholms stad som belönade det med sitt pris årets Stockholmsbyggnad 2012 och Stockholms Handelskammare som gav det sitt Stadsmiljöpris. Skönt att slippa i dag gängse försök till kopior av befintliga smalhus som oftast förstör upplevelsen av områdets befintliga kvalitet. Lika skönt är det att slippa de så vanliga vilsegångna punkthusen. De är som jag upplever det enkla och naturliga och som de är formade sannolikt prisvärda. Det känns också förtröstansfullt att de prioriterats framför mer spektakulära byggnadsobjekt. Kanske är vi på väg mot en större insikt om vad Stockholm behöver också bland beslutsfattare och politiker.
Byggherre är Småa AB Arkitekt är Ola Andersson A1 Arkitekter AB
Kerstin Westerlund Bjurström
Kommentarsregler:
För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret publiceras inte.
Super fina hus, men inget som passar en storstad! för mig är det en gåta att man vill ha bort bilarna från staden och samtidigt bygga låga hus.. Gatorna blir ödsliga och inga människor som rör sig.. Staden blir otrygg och service nivån sjunker…
En storstad har oftast plats för både höga och låga hus. Stadsradhus är ett mycket bra alternativ till dagens villasprawl.
Nu är det Kärrtorp det handlar om.. inte innerstaden.. bättre med sådan bebyggelse och som texten påpekar att bli av med punkthuseländet…
Nåväl. Enligt ÖPn ska Kärrtorps direkt omgivning planeras som innerstad. Men jag har absolut inget emot att stadsradhus kan få utgöra en del av den expanderande innerstaden.
Återigen en mycket tänkvärd artikel. Att utgå från ”platsens magi” när man bygger nytt behöver alltså inte innebära att man kopierar det som redan finns på plats (och vad gäller detta så är ju tex Liljeholmstorget ett skräckexempel!). Att bygga ”med tydlig stadskänsla utan att dominera sin omgivning”. När man surfar på nätet får man dessvärre se en del trista exempel på motsatsen, bl.a. I Årsta (och dessutom förra årets pristagare i ”Årets stockholmsbyggnad”.)
Tag inspiration av Midsommarkransen och Aspudden vid den nödvändiga förtätningen av Söderort, både vad gäller arkitektur och stadsmässighet med gator och torg med affärer och verksamheter i bottenplan.
Bra men fortfarande läskigt vinstmaximerat och ändå som gav byggnaderna förstapriset är att de har färg. Inte en endaste enkel ornamentisk detalj finns..