Gröntvättad stad

När man skriver ”miljöklassat” eller vad som helst med ”miljö” så inträder ett lugn hos mottagaren. Skönt – det är någon som tar hand naturen och min produkt kommer på ett fantastiskt vis att inte öka det dåliga trycket på miljön. Vi kan därför luta oss tillbaka i vår ekomärkta soffa och titta på en naturfilm i tv medan vi frossar i oss ekobananer. Eller befinner vi oss bara i ett imaginärt växthus skapat av marknadens fiffiga reklambyråer?

Hammarby Sjöstad är ett exempel där man använt sig av alla möjliga metoder för att minska miljöpåverkan. Det bullas upp över nätet som ett föregångsbygge – och kanske var det så i sin tid – idag vet vi bättre.  Materialen som husen är byggda av är miljömässigt förkastliga och antagligen behöver husen rustas upp från topp till tå under sitt första halvsekel. Norra Djurgårdsstaden skall även den bli miljöklassad, vad det nu betyder för gemene man som orkar sig ta sig igenom uppräknade siffror. Elakt? Ja kanske lite, men det är en djungel av ordflöden om hur bra det är. Här följer ett av de mest tydliga:

 - Närmare 50 cm tjocka väggar garanterar en hög värmeisolering och balkonger och skärmtak skapar naturlig solavskärmning.
- På fasadernas generösa balkonger finns växthus integrerade som tillsammans med vajrar spridda på fasaderna skapar en matta av växtlighet som bildar ett av fasadens ytskikt.
- Solceller på husens tak producerar 30% av fastighetselen och ventilationen sker via sk FTX system.
- Generösa entréer och gemensamma takterrasser skapar mötesplatser för de boende.
- Avfallsmängder minimeras genom avfallskvarnar och sophämtning sker via sopsug.
- Husen har gröna tak som absorberar regnvattnet och minskar belastningen på dagvattensystemet.
- Cykling uppmuntras genom väl tilltagna och lättillgängliga cykeluppställningar.  (pressrelease)

Hade jag färgsatt texterna i ”miljöfärger” så hade det blivit ännu mer effektivt. Det står inget om materialen, hur många parkeringsplatser man skall ha när man då inte med uppmuntran tar cykeln. Jag vet inte hur många seminarier och utbildningar jag deltagit i med miljö på agendan, och nästan alla slutar i ett sorts barnsligt försök att skapa piffiga lösningar som t ex en solcell här och där som samtidigt är en skulptur eller att sätta dynamos i gungor för att få fart på en lampa. Sällan tar man upp täthet, upprustning eller material som det så idag så exotiska trä. Det ska helst se miljömässigt ut i glas med grönt inne och ute. Kontentan blir oftast att man minskar miljöpåverkan utifrån det sätt man bygger idag- inte utifrån det faktiska resultatet i relation till alternativa byggsätt som med riktiga eko-material vi råkat använda i 1000-tals år.

Josefin Wrangel, forskare på KTH:s Center for sustainable communication, säger i DN: – Energianvändningen är alldeles för hög och det ger upphov till långt mer växthusgaser än måttstocken medger. Att kalla dem för ”hållbara” kommer farligt nära ”greenwashing” – det vill säga miljöfokuserad marknadsföring på falska premisser

Att bygga hållbart är inte bara t ex. passivhus, det är också att bygga för att det skall stå i flera hundra år. Dagens betonghus kommer inte att göra det. De går inte heller att återvinna i nämnvärd omfattning. Rivningar är möjligen en plusvinst för byggbolag då de kan hämta in rivningskontrakt och byggkontrakt på samma tomt – men miljöpåverkan blir den dubbla. Det är inte annat än greenwashing för att få folk att tro att de gör helt rätt. Men det blir dubbelt fel. Naturligtvis är det bra att man vill skapa en hållbar stad, eller grön som det kallas, men hur det sker bör ses över. Att bygga vackert skapar också hållbarhet. Om vi nu skulle kunna enas någorlunda om hur folk egentligen vill bo.

Tekniska Nämndhusets öde är inte fastställt. I DN tar en lätt för-rivning-tonad artikel upp den ekonomiska bakgrunden till det hela. Tomten är värdefull och staden behöver pengar till sitt nya – säkert gröna – bygge för samma verksamhet. Rivningen försvaras med att det skulle ge ca 140 fler bostäder än om det byggs om. Hur är då den gröna profilen på en rivning? Säkerligen under all kritik jämfört med en upprustning. HSB är en av intressenterna för tomten då de vill uppföra sin ”i klass med Turning Torso-byggnad” i Stockholm för att om 10 år fira sitt 100 års jubileum. Huset skall ha alla möjliga funktioner och vara ”ungt”. Arkitektbyråer har sagt nej till att tävla i projektet eftersom det just handlar mer om en reklamplats för HSB experimentlusta än god arkitektur. Har det slagit HSB och politikerna att man kanske kan bygga om det på ett mer spektakulärt sätt än det 70-talsdoftande och trista förslaget från Wingårdhs? Att hushålla med befintlig byggnation är faktiskt ett bra steg i till den gröna staden.

Om man nu verkligen vill ta tag i Tekniska Nämndhuset och göra något bra av det kan man t ex höra av sig till Josefin Wrangel eller alla de andra kompetenta personer som finns b la på KTH och sluta sätta på sig de gröntonade glasögonen tillverkade på pr-byrå.

Matti Shevchenko Sandin

 

Läs mer om Josefin Wrangel i DN här

Läs ”Oklart om huset staden lämnar” i DN här

Kommentarsregler: 

Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret  publiceras inte. Väl mött!