Sommarrepris: Välbefinnande som modell för integration och social/ekonomisk hållbarhet

Många av våra mest attraktiva områden byggdes för arbetare och människor med låg social status, exempelvis trädgårdsstäder. Idag betraktar vi dem som attraktiva och vackra för deras starka identitet och de bebos av höginkomsthushåll, trots sin enkelhet och långa avstånd till stadens centrum.

Hallmans plan för Enskede 1907. Karta: Stockholms Stadsbyggnadskontor

Attraktiva miljöer ger ekonomiska och sociala värden 

Historiskt har processer som urbanisering fungerat som en potent katalysator för social spekulation och sociala åtgärder. Aktivisterna som arbetade för ett bättre och hälsosammare samhälle för behövande gjorde ett framgångsrikt arbete. Trädgårdsstadsförespråkarna i början av förra seklet drevs av en politisk, ekologisk och social ideologi. De ville att invånarna skulle uppfatta sig själva som medlemmar av ett sammanhållet samhälle med gemensamma moraliska och sociala värden genom att skapa en stark identitet i den byggda miljön. Deras ambition var även att kombinera städer med jordbruksområden i en ekologisk enhet.

Ett annat mål var att skapa självständiga städer, fria från klassegregation. Dessa frågor är fortfarande aktuella och vi har mycket att lära av dessa byggda miljöer. Goda exempel på stadsmiljöer byggs ofta i tider av kris och för arbetarklassens människor eller människor i lägre medelklassen. De har bevisat sig vara hållbara på grund av sin moderna funktion sin ålder till trots. Att bedöma efter deras höga prisnivåer idag är de mycket attraktiva miljöer. Detta bevisar att det är både ekonomiska och varaktiga sociala värden vi skapar när vi planerar attraktiva miljöer.

Attraktion mot segregation

Det är viktigt att stadsrummet är till för alla åldrar. Foto: Erika Wörman

Attraktiva miljöer har långsiktig stabilitet avseende sociala och ekonomiska värden. Om vi inte planerar attraktiva områden så kommer människor som har råd att välja något annat. Resultatet är att området får en negativ ekonomisk och social spiral och vi kommer att få socialt segregerade områden. Och resultatet av detta är att vi inte får de egenskaper vi behöver i vår byggda miljö för att skapa hållbara städer. Den ökande sociala och etniska segregationen är ett stort hot mot våra tätorter. Historien lär oss dock att undvika att patent-lösningar. Vi måste skapa levande miljöer för olika smaklinjer och se till att olika delägarskap byggs sida vid sida i en rik väv med olika stadsstrukturer.

Äldre miljöer som ratades av modernismen har idag högt ekonomiskt värde, men kanske än högre trivselvärde för både boende och besökare. Variationen av byggnader och boendeformer har växt fram, men med kreativitet och nytänkande kan nya, spännande stadsrum skapas. Foto: Skyline

Idag bygger vi förortsmiljöer med få humanistiska inslag eftersom vi har många arkitektoniska tabun inom modern design. Till exempel anser vi fortfarande Le Corbusiers 80 år gamla vision om en ny tid är ett modernt sätt att planera städer. Med löften om sol, luft och ljus växte en lång rad förorter upp för att lösa bristen på bostäder i utkanten av de stora städerna.

Husby, byggt på modernistiska visioner under miljonprogrammet som idag kräver stort arbete för att där skapa attraktiv stadsmiljö. Foto: Henryk Kotowski

Denna genre av enahanda arkitektur och repetitiv stadsplanering visade sig snart vara otrivsam och mycket snart uppstod segregerade områden med nästan bara utsatta minoriteter. Den konstnärliga och sociala visionen i Corbusiers idéer har visat sig leda till trista och anonyma förorter med social och ekonomisk kollaps. Dessa områdens brist på humanistisk insikt är orsaken till deras totala sociala och ekonomiska misslyckande och vi måste studera dem bara för deras misstag. Vi måste våga släppa den modernistiska tron – den är inte modern längre.

Erika Wörman

Skyline

Läs även Johanna Wiklanders debattartikel i DN: Vi måste riva murarna

Artikeln publicerades i oktober 2011

Kommentarsregler: 

Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret  publiceras inte. Väl mött!

1 kommentar

  1. Ulf Johannisson den 24 juni 2013

    Så sant! Genom förtätning inåt kan våra förorter ges inslag av tryggare gårdar. Bostäder kan blandas med arbetsplatser och service, vilket ger mer liv. Samtidigt kan man komplettera gatunätet och efterhand renovera det befintliga beståndet. Man kan då ge både gammalt och nytt varierad och mänsklig arkitektur. Med en så total förvandling kan en attraktiv stadsmiljö skapas. Värdet på fastigheterna ökar. Genomfört på ett effektivt sätt är det fullt möjligt i en situation där efterfrågan bara ökar. Bland lokala politiker har jag mött intresse för idén. Ett sådant helhetsgrepp på en förort förutsätter att staden tar initiativ till att utforma en ny områdesplan tillsammans med boende, affärsidkare och andra intressenter. Det är i förorterna utrymmet för Stockholms tillväxt finns och segregationen måste brytas. Vad väntar man på?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>