Urbant Lokalt: Rapport från Malmö

Malmö rådhus. Foto: Jorchr

Skyline är glada att presentera Anders Almér som skriver om Malmöregionen. Han driver själv den populära bloggen Urbant Lokalt om hur man skapar underlag för en god stadsväv. I detta inlägg skriver Almér om hur Malmö som gärna framhålls som en progressiv stad med nya djärva grepp inom stadsplanering och arkitektur, kanske mer är i händerna på kortsiktiga kommersiella krafter än god långsiktig planering.

Malmö är industristaden som blev konsumtionsstad. Idag är varvet, textilindustrin och chokladfabriken borta. Omställningen från den gamla industristaden har medfört att politikerna velat skapa en ny image åt Malmö. Det är möjligt att det var Bo01 och Turning Torso som fick politikerna att tala om en ny och medveten design som byggts in. Man ville ha ett nytt Malmö med en ny identitet. Frågan är hur mycket man styr över denna process.

1980- talet var det årtionde då man började inse att Malmö måste förändras från det gamla. Mycket genomfördes årtiondet efter. Ett projekt som blev häftigt omdiskuterat var köpcentret Triangeln som ligger där Bo Widerberg spelade in kvarteret Korpen. En galleria och ett Sheratonhotell på tjugotvå våningar byggdes på en tomt som legat avriven i sjutton år. Det var utmanande för den gamla arbetarstaden Malmö. Man tyckte framför allt inte att ett så högt hus passade i Malmö. Nu är det på plats sen länge och köpcentrumdelen byggs ut. Det fanns ändå en ambition att trots storleken anpassa projektet till den omgivande bebyggelsen. Det kommersiella fick synas lite lagom på fasaderna. Som här på utsidan av Triangelns köpcentrum.

Triangeln. Foto: Anders Almér

Idag demonstreras det inte fastän köpcentrumprojekten är ännu större. När Triangelnprojektet blev dragankare åt en ny gågata så tänkte man att samma sak kunde upprepas i stadens norra del, vid Värnhemstorget. Här låg också ett antal avrivna tomter och skämde stadens norra infart. Ett s k utvecklingbolag kom med idén att skapa ett upplevelsecenter. Ingen förstod väl riktigt vad det var, framför allt inte att det dessutom innehöll ett köpcentrum. Centret som kallas Malmö Entré öppnade 2006. Idag är ca 30 av de 75 lokalerna tomma. Reklamskyltarna vid Triangeln ter sig mycket anspråkslösa i jämförelse med den lysande vägg som möter bilisterna som kommer norrifrån. Fasaden är över hundra meter lång och fyra våningar hög. Ljusskenet är stå stark att man knappt uppfattar den omgivande staden och dess hus.

Entré p-hus. Foto: Anders Almér

I oktober öppnade köpcentret Emporia söder om stan. Emporias parkeringshus lyser mot natthimlen. Här finns plats för 2500 bilar. Det finns ytterligare 500 platser utanför om det inte skulle räcka. Resten av byggnaden är utöver entréerna Wingårdhskt svart.  Fastighetsägarens motto för sina köpcentra (272 st) är: A Massmedium for a Captive Audience. Köpcentret vänder sig in mot sig själv. Det behöver inte den omgivande stadsdelen som skall byggas intill. Det lyser mot bilisterna i sin självmedvetenhet.

Emporia p-hus. Foto: Anders Almér

Även den som närmar sig Malmö söderifrån via E6 från Trelleborg möts nu av en upplyst byggnad. Det är ännu ett köpcentrum, en före detta textilfabrik som inrymmer köpcentret Mobilia. Ägaren försöker ta fram så mycket som går av de tegelfasader som är kvar för att ge en känsla av autenticitet åt centret. Samma finess har man däremot inte ägnat åt parkeringshuset som lyser där E6 landar i Malmö.

Emporia p-hus. Foto: Anders Almér

Malmö förändras. Frågan är om politikernas referenser till designikoner som Bilbao,Graz och Barcelona får gehör när aktörerna bakom köpcentrumprojketen heter sånt som Klépierre och Commerzbank.

 

Anders Almér

Bloggen UrbantLokalt.se handlar om att främst förorter till storstäder måste bli mer urbana. Detta för att människor vill ha urbana miljöer men också för att förtätning skapar underlag för service och mötesplatser. Även företag bör lockas att etablera sig närmare sina anställda (som ofta bor utanför storstadens centrum). Allt detta hotas av en ökad utbyggnad av köpcentra. Inget land i Europa har så mycket köpcentrumyta per invånare som Sverige. Vi behöver diskutera detta. Bloggen är ett försök att bidra till en sådan diskussion. Jag som skriver heter Anders Almér och har många års erfarenhet av stadsbyggnadsfrågor inkl planering av handel och service.

 

Kommentarsregler: 

Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret  publiceras inte. Väl mött!

2 kommentarer

  1. Peter Bergström den 13 november 2012

    I stockholm påstår man ofta att man är mer restriktiv med sådant. Det är inte sant alls, allt bara sväller som en deg runt köpcentrum medan det är tomt utanför. Det är verkligen tråkigt att vi ska hänvisas till att shoppa bort vår fritid/pengar. Bygg badhallar istället så folk kan motionera bort några timmar. På gångavstånd! Köpcentrumen bidrar inte bara till bilberoende, dränerat affärsliv i citykärnor – det är direkt miljöfarligt med.

  2. Niklas Öhrström den 13 november 2012

    I Stockholm är de stora problemen alla de köpcentrum som växer upp längs motorvägar och med dåliga kollektiva kommunikationer. Det blir än värre när yttre tvärleden (där förbifarten, Södertörnsleden och Norrortsleden ingår) färdigställs. Där kommer nya handelsområden bildas och de befintliga kommer att byggas ut (Häggviks köpcentrum utvidgades mycket just då Norrortsleden färdigställts).

    Varför uppstår sådant? Jo det är längs med motorvägar man får lägen som kan nås från hela länet, dvs om man har bil. Har man inte bil återstår bara den lilla innerstaden, där trycket är så stort att det främst är de stora kedjorna som har råd, vilket innebär likriktning.

    För att motverka detta kan jag se två möjliga huvudåtgärder:

    1. Bygg inte fler trafikleder (dvs vägar där allt utom fordonstrafik är bannlyst) inom tätorten.

    2. Dra nya stråk med god kollektivtrafik, typ Sveavägen, i det som idag är förortslandskap, samt nya urbana noder, typ Centralen, Odenplan och Hornstull. Då blir fler ställen lättåtkomliga. Skillnaden är att dessa platser kan nås lätt av alla. På så sätt kan staden återta stadslivet och konkurrera bort väldigt mycket av de bilismoptimerade motorvägsköpcentrumen.

    Detta finns beskrivet i en plan som jag själv varit med att ta fram: Lindhagen 2.0

    http://www.yimby.se/2012/09/lindhagenplanen-2.0_1310.html

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *