Stockholm planerar och bygger i ett sällan skådat tempo. Vad har man för förebilder, tänker man långsiktigt? Julkalendern ger en sarkastisk bild av samtidens politiker och deras framtidshets. Paralleller till Stadshuset kan skönjas under sminket.
I Svt:s julkalender ” Barna Hedenhös uppfinner julen” finns en inte allt för munter person, stadsministern, som bor i Kaknästornet som förvandlats till en rymdraketsstation. En meteriot slår ned i stadens museum, men det är ingen skada anser han – ”tvärtom” . Han ” hatar ”historia” , ” det är bara framtiden som gäller ”FRAMTIDEN” osar han på. Ett roligt porträtt på okänslig politiker som fått något i skallen som skall genomföras – han är ju ändå folkvald.
Stadens satsning osar Zaha Hadid-komplex. Undrar om hon ens skulle göra det så.
Det är inte så svårt att dra ironiska paralleller till dagens stadsbyggnadspolitik i Stockholm – Framtidens Stockholm, Vision 2030 , stad i världsklass etc. Där letar man ständigt fel och inte rätt. Det hela blir lätt komiskt då man med ett lätt svepande över Stockholms stadsbild, förslagsvis från Katarinavägen, inser att vi redan har en oändligt vacker stad. En lätt avläsbar historia och ett samspel mellan de olika epokerna. Och det fungerar fint, på alla sätt.
De förslag som läggs för att förtäta innerstaden är i princip lyxprojekt för några få. För att undkomma detta anser vissa politiker att vi som skattebetalare och ägare av marken skall subventionera sådant byggande. Som att ge bort en del av sin inkomst till grannen, för att vara lite snäll.”För Fraaaaaaamtiden” ekar bara i mitt huvud då. Ungefär som Citysaneringen som fortfarande får folk att häpna. Är det inte bättre att leta det som är rätt och bygga vidare på det?
Hagastaden är ett av de största ad-hocprojekten i Stockholm just nu. Är det ens spännande?
Man har de sen senaste valet visat mycket liten hänsyn till historien, takhöjder ska svälla, påbyggnader (bedömningen av arktiktur är mycket diffus, faller inte huset i smaken skall man genast bygga på den) Slussen skall få en sorts ansiktslyftning från månen och Nobel Center är plötsligt den mest utmärkande byggnaden vid Saltsjön. Framtiden!
Ett av de ratade förslagen till Nobel Center. Man undrar hur man egentligen ställde frågan?
För framtiden borde man snarare kolla lite mer bakåt. Stockholm har byggts utåt, men med sin karakatär tills modernismen då ett färdigkoncept om hus i park och trafikplanering skulle appliceras på helst hela världen – en lek med moduler, inte platser. Man tänkte för mycket och kände för litet. Resultatet behövs inte ordas om.
Personligen ser jag inget problem med att skapa för framtiden, bygga ut och skapa nytt. Men gör man det i den senaste tidens ad-hoc tradition med glänsande etiketter med tjusiga arkitektfirmor är man ute och seglar – igen. Dessutom är det lika miljöovänligt som modernismens byggande – hur tätt det än är (materialen i husen är allt för energikrävande att ta fram, och allt för sköra för att vårdas). Hur ser underhållsplanen ut för t ex Tors Torn? Hur skall Djurgårdens naturskog hålla sin ekobalans med allt fler som befinner sig i den? Dessutom ser det trist ut.
Lite gräs på taket gör inte vårt byggande miljövänligt. Det ser bara ut så. Miljövänligheten ställs i relation till det som inte är det.
Stockholms skönhet bygger på historia som skapades för framtiden. Omsorgsfullt byggande med ibland djärva tag har skapat en stad i världsklass. Det är lätt att rubba den balansen, allt för lätt. Arkitekter är i händerna på snåla byggbolag och konsulter som rensar ritningar fria från ”kostnader” (läs skönhet). Politiker litar blint på dessa och vill för allt i livet inte bli smakdomare. Resultatet blir en en doft av betong och blånande 4-glasfönster som kunde ha varit vart som helst, t ex i Hagfors eller indiska Pune.
Typisk internetspelsarkitektur. Pojkdrömmar får sväva ut i cyberrymden utan konsekvensplan. Kul tidsfördriv och verklighetsflykt, men att HSB lät använda det till att planera för sitt 100-årshus är märkligt.
Måhända lever jag lite i parallella tidsepoker som familjen Hedenhös, och jag är nöjd med det. Jag vill se historien och befinna mig i en nutid. Det finns både karaktär och identitet att hämta ur det. Vill jag leka spelar jag videospel på internet. Där kan man t o m bygga flygande städer, men inte vill jag ha det på riktigt. Framförallt vill jag inte se tråkiga exempel på fattig stadsplanering i något som är ansett som en av världens vackraste städer. Framtidens stadskoncept skapades redan över 100 år sedan.
Vad är det för fel på det här?
Eller mer av det här som på Grev Turegatan? Bild. Vera Arkitekter/Wallenstam
Matti Shevchenko Sandin
Kommentarsregler:
För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret publiceras inte.
6 kommentarer