Tors Torn avskiljde sig rejält mot Röda Bergen på planen. Nu avskiljer det sig definitivt från resten av staden och klossar igen siktlinjer. Inte direkt smäckra kyrktorn som de gärna jämfördes med inledningsvis. Här ses östra tornet nybyggt. Foto: Holger Ellgaard
Ny arkitekturstilsordning i Stockholm? Om man får tro moderaternas Joakim Larsson så är det eftertankens krankta blekhet som lett fram till detta. Mål med 140 000 bostäder hjälpte till att stjälpa stockholmskänslan – nämligen trivsel och charm som består av människor, natur, handel och arkitektur. Men vad menar han?
För någon månad sedan berättade en lite skamsen Joakim Larsson för journalisterna att man nu tänkt om över nytillskott i stadsbilden. Det hela grundar sig i att det blivit en besk eftersmak över vad som byggts det senaste decenniet i Stockholm. Ledord som ”världsklass” har i folkmun döpts om till ”världskass” etc. Det ser helt enkelt inte varken snyggt eller trevligt ut. Det var kvantiteten framför kvaliteten som var målet tidigare:
”– Det har i många år varit fokus på kvantitet, hur många bostäder som ska byggas. Det är bra med ett mål på 140 000 bostäder, men ibland går det lite fort. Det har varit för lite fokus på kvalitet” sade han till tidningen Mitt i
Hur ska man tänka om då? Jo, nu skall nytillskott underordna sig den befintliga byggnationen, inte ”skapa kontrast” eller ”skapa arkitektoniska samtal”. Lite som man valt att göra i exempelvis Berlin. Tanken är god men inga parametrar för detta presenterades. Larsson stod för övrigt i något funkiskvarter i tv-versionen av intervjun. I tidningsversionen talade han varmt om Hammarbysjöstad som på sikt blev poppis. Detta är antagligen inte en slump. Tiden innan funkisen är ju för de flesta beslutsfattare och arkitekter svårbegriplig, även om de gärna bor i den.
Hammarby Sjöstad. Poppis för att det fanns rymliga lägenheter, närhet till vattnet och relativt bra priser än på Söder eller var det för den ”sköna” stilen?
Det kan inte hjälpas att tankarna går till Astoria och det minst sagt märkliga tillägget med den nya byggnaden i kombination med den lika nya skolbyggnaden i kontrast till 1800-talsbebyggelsen. Det ser helt enkelt tokigt och trist ut. Det blev inte bättre. Modernaternas Regina Kevius som var stadsbyggnadsborggarråd för ett antal år sedan påpekade att all nybyggnation skulle vara bättre än det som stod där innan. Oklart även då vad som menades med bättre. Det fanns liksom inget annat än (stor)skala att gå efter. Och så världsklass naturligtvis.
Ersättningsbyggnaden för ”Astoriabyggnaden”. Blev det bättre? Foto: Holger Ellgaard
Så kom kanske en förklaring för någon vecka sedan då Joakim Larsson stod vid Klarabergsviadukten och berättade att här skall det byggas nya hus. Naturligtvis så inföll frågan om vad som skall tas hänsyn till här arkitektoniskt? Är det världskassa Waterfront eller världsklassiga Stadshuset? Moderaterna bjuder som vanligt på gåtor i valupptakten. Vi vill se aktion. Jag är ganska säker på att Larsson inte vill se reaktion som vid Nobelcenter som höll på att stjälpa Moderaterna i valet 2018.
Husen med gröna tak till byggnadernas volym och placering, inte gestaltningen. Foto: Alessandro Ripellino arkitekter
Men nåväl, låt gå för att det faktiskt finns en eftertänksamhet i Stadshuset för tillfället. Hagastaden blev sådär och tornen minst sagt bumliga och dåligt byggda. De andra kvarteren är lika trånga som i Hornsberg och känns generiska. Orgelpipan kanske är den som faktiskt är tristare än Waterfront. Den visar upp noll gemenskap med övrig arkitektur.
Vilken stil vill Larsson ha, Stadshuset eller Waterfront?
Astoria, ja, som ovan – helt obegripligt. Men Slussen då? Här finns det massor av arkitektur från gångna sekel att ta hänsyn till och inga riktiga planer presenteras (om en inte är en mås med tanke på ”flygbilder” som presenteras).
– Efter att man rev Klara tror jag att stockholmarna har blivit väldigt skeptiska mot rivningar, därför måste man vara väldigt varsam, säger Joakim Larsson till Mitt I. Möjligen så kunde han ha sagt att efter Astorias rivning är Stockholmarna ytterst skeptiska till fler rivningar.
”Astoriaflygelns” vackert formgivna byggnad som revs för att ge plats åt en ny, platt, fasad. Inga priser har regnat här. För övrigt är detta en mycket enkel och billig arkitekturstil att inspireras av. Bygg på!
Är det vid överdäckningen som vi först får se Joakim Larssons numer europeiska tanke om arkitektur i känslig miljö? För inte är det väl Trötter, Blyger och Prosits version av Stockholm Waterfront som skall byggas? Det kan vara klokt att göra en handbromsvändning på motorvägen som en gång Madeleine Sjöstedt (L) gjorde med Stadsbiblioteket. Det är ingen universallag som säger att vi måste hitta på konstiga hus mitt i Stockholm. Det kan vara så enkelt att de i målbeskrivningen i projektbeskrivningen skriver det livsfarliga ordet: Charm!
Matti Shevchenko Sandin
Kommentarsregler:
Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret publiceras inte. Väl mött!
