Världsklass finns redan!

I senaste numret av Tidskriften Arkitektur skriver Olof Hultin på tidningens ledare om stadsbyggnadspolitiken i Stockholm som varit de senaste åren. Hultin tar upp problematiken med karriärsugna politiker och arkitekter som velat sätta sin prägel på Stockholm. Idén med att bygga till staden har varit citycentrerat, inte som Hultin menar att man skall bygga utåt, inte uppåt.

Politikerna engagerat sig i att lösa frågan med arkitektur stadsplanering i världsklass, vilket innebär enligt dem att man skall titta på andra metropoler där skyskrapor är en vanlig byggnadslösning som i t.ex. Hong Kong. Hultins analys är dock tydlig och klar: Inga nya skyskrapor i Stockholms innerstad!

Läs Olof Hultins ledare här (pdf)

Inlägget avser nr 7 2010 av Tidskriften Arkitektur

5 kommentarer

  1. Erika Wörman den 2 december 2010

    En underbart insiktsfull tolkning av dagens stadsbyggnadsresonemang! Glädjande är att ledaren är skriven av en person som med kraft av sin ställning och erfarenhet förhoppningsvis kan förändra stadsutvecklingen i grunden. Vi måste sluta tänka på förorten som en trist förort och förstå att det är där nya attraktiva citykärnor ska byggas. Vi måste sluta bygga nya förorter i förorten och acceptera att innerstadens oerhörda attraktivitet helt beror på dess lågmälda charm och varma, omtänksamma formgivning.

    • Niklas den 14 januari 2011

      Skriver helt och hållet upp på att vi inte ska bygga mer förort i förorten, utan att man koncentrera sig på att bygga ihop förorterna till stad.

      ”Vi måste sluta bygga nya förorter i förorten och acceptera att innerstadens oerhörda attraktivitet helt beror på dess lågmälda charm och varma, omtänksamma formgivning.”

      Nja håller inte riktigt med. Om man bygger förort med ”lågmäld charm och varm, omtänksam formgivning” kommer den ändå inte vara särskilt attraktiv i förhållande till innerstaden. Lösningen sitter främst i stadens struktur, som gör att alla delar mer eller mindre hänger samman i gångvänliga stråk. Man behöver inte bo i en viss stadsdel för att känna sig hemma/välkommen. Förortsstrukturen å andra sidan hänger inte samman med gångvänliga stråk. Det lättaste sättet att ta sig från en förort till en annan är med bil. En förort är ett ställe och åker till eller ifrån, inte igenom (till skillnad från stadsdelar). En förort är oftast inte välkomnande för den som inte bor där.

      Så: I första hand bör man se till att få till en människovänlig struktur, med stråk, gator, parker och kvarter. När en sådan är fastlagd kan man ägna tiden åt gestaltning. Om ”lågmält” är receptet? Ja absolut kan en del stadsdelar vara lågmälda. Men jag tror staden kan bli lite tråkig om alla stadsdelar är lågmälda. Jag tror att skyskrapedebatten är rätt så irrelevant här. En stad med bara skyskrapor blir nog rätt tråkig. Men omvärlden har visar oss att skyskrapor knappast är ett hinder för att skapa trevliga städer. Det finns förstås tråkiga/fula skyskrapestäder på samma sätt som det finns tråkiga/fula lågstäder.

  2. Clara von Rettig den 2 december 2010

    Det är detta jag pläderat för hela tiden…. Tack Olof för att du för fram dessa synpunkter i tidskriften Arkitektur…

    Att riva Klarakvarterens närmre 700 fastigheter under en sommar i centrala Stockholm är en fascinerande pinsamhet med tanke på att det bidde en kraftfull förort i mitten… karismatisk jaa men ofta farlig och skrämmande.
    Storhetsvansinne har ett högt pris.
    Arkitekternas Storhetsvansinne är dyrt och förbluffande pinsamt.
    Många av fastigheterna som revs hade både kvalitet och värdighet, typ Posten ett eller Ferdinand Bobergs Rosenbad, gå gärna och titta på Centralbadets Jugend, och titta också på Buttericks fasad vid Drottninggatan. Man kan bygga skyskrapor vid Arlanda sky city utan att förstöra Stockholms skyline det minsta.

    Klarakvarteren är ett skinande exempel som jag försökt att belysa med färger på Hötorgshusen för att bättra upp det tunga förortsliknande centret… , men forna öst står för många liknande miljöer som idag rivs för att sedan byggas tillbaka för en hög penning. Se Warsava, Tallinn, Estland Lettland och Litauen.
    - Vad skulle det kosta att först riva Slussen, sedan ångra sig, och därefter återskapa den gamla…..efter att den nya motorvägen invid Gamla stan förstört alla de fina byggnaderna vid Skeppsbron av vibrationerna från bilarna…
    -När nya förorts glas fasader lämnat slagskuggor lagt sig rakt över Stockholms solkust Kornhamnstorg och Gamla stan…. Räntmästartrappan… samt Söders höjder förvandlats till en förort…

    • Nikanor den 9 januari 2011

      Fasen, rev man Butterick’s, Centralbadet, gamla Posten och Rosenbad och 700 fastigheter till på en enda sommar! Vilken tur att forna öst kunde bygga tillbaka dem (för en hög penning) och att Clara kunde belysa Klara med färger!

  3. Clara von Rettig den 2 december 2010

    Är glad för att Kaspar Sahlin priset gick till Per Olof Persson,
    en mjukt formad Vattendroppe, i Göta Älv, ett reningsverk,
    detta var inget skrytbygge, men unikt och vackert, rening och framtid. Formmässigt intressant.
    Allt behöver inte se ut som en förort, bara för att det är nytt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>