Kristianstads arkitektoniska bottennapp

foto Kristianstads kommun:Claes Sandén

Foto: Kristianstads kommun/Claes Sandén

Just nu pågår en tävlan i Sverige om att bygga om våra stadskärnor. Stockholm har långtgående och tillika tråkiga planer på att få Stockholm City att jäsa på höjden med någon form av ”osynlig” lådarkitektur. Kristianstad har redan genomfört moderniseringar med resultat att kulturvärden sopats undan och det som tillkommit skapat minusvärden för framtiden. Anders Almér har tittat närmre på utvecklingen:

”En fästning hade staden varit och en militärstad förblev den, även sedan det mesta av fästningsvallarna raserats och lämnat plats för breda och skuggrika bulevarder. En stad, över vilken dess invånare yvdes, där  aristokratiska officerare skramlade med sina sablar på de knaggliga gatorna och dit sköna och högförnäma unga damer från de stora godsen från halva provinsen färdades i spann för att vid de stora assembléerna tråda dansen med guldsmidda, hästsvansprydda, sporrklirrande löjtnanter. I den staden låg nämligen världens största artillerriregemente, det från slagen vid Grossbeeren och Dennewitz berömda Cardellska.”

Beskrivningen av Kristianstad, för det är den staden det handlar om, är hämtad ur Gustaf Hellströms roman ”Snörmakare Lekholm får en idé”. Boken kom ut 1927 som i sin handling beskriver en förskjutning i det svenska klassamhället. Artilleriregementet flyttade 1994 till Hässleholm och avvecklades år 2000. Kristianstad är inte heller residensstad längre. Det är Malmö för det nya Skåne län.

Kan värderingar från ett stor förflutet leva kvar långt efter att det som skapade grunden för dessa värderingar, försvunnit? Vi kan nog hitta flera exempel på det om vi tänker efter.

Kristianstad-bild-3-1

Nya gallerians fasad.

Kan de attityder som den politiska eliten i Kristianstad har, vara en effekt av någon kvardröjande känsla från det förflutna. Det går naturligtvis inte att bevisa. Men varifrån kommer den inställning som man uppvisar att i stort sett upphäva politiken och att alla partier ställer sig bakom stora beslut. Det är en inställning till dem man är satta att styra över som inte riktigt hör hemma i vår tid. Man har beslutat utan större diskussion om en arena som går med stora underskott, man lobbade hårt för att få en galleria som nu visar en fasad som gör den till en av Sveriges fulaste byggnader och så vill man dessutom genomdriva en plan för ytterligare ett köpcentrum.

Radhuskvarteret_Vy_fran_storatorg_stor

Luftigt och fräscht som en Carl Larsson akvarell uppvisades planerna tillbyggnaden av Rådhuset. De omfattanade rivningarna av kvarteret skulle läkas samman moderna tillägg. En väl utförd nyrenässansfasad bröts samtidigt bort.

Radhuskvarteret_Vy_fran_sydost_stor

Det av människor sällan använda fågelperspektivet har här använts för att illustrera en viss nätthet och harmoni.

Men kanske visar man i denna kvardröjande känsla av exceptionalism som fransmännen brukar prata om, tydligast, i det ombyggda rådhuset. Ett gammal fint kvarter som nu ser ut att växa inifrån och svälla ut över takåsarna. ”Avsikten var att bryta upp kvarteret” deklarerade kommunen på sin hemsida, nu ändrat till: ”Kvarteret bryts i stället upp med en modern byggnad, som förhåller sig till de äldre”. I sig en obegriplig mening men frågan man ställer sig är varför kvartet skall brytas upp. Vad ligger det för värde i det? För att en ”modern byggnad förhåller sig till de äldre byggnaderna? Ja men hur och varför? Kvarteret ingår i en stadsplan från 1600 talet. Varför skall man bryta upp den? Det är lika missriktat som konstnärer som når berömmelse för att de provocerat i något sammanhang utan att tillföra något annat.

Rådhuset Kristianstad 1

Verkligt resultat från gatuperspektiv. En blågrå byggnad som samspelar illa med ursprungsarkitektur och taklandskap. Den skapar snarare ett tryck nedåt och gör kompositionen klumpig och rå.

Det man nu kan se, då projektet står i det närmaste färdigt, är ett arkitektoniskt missgrepp av oanat slag. De förfulande lågbudgetlådor som placerats i kvarterets mitt är ytterst stötande. Resultatet visar prov på bristande respekt visavi kvarterets historiskt värdefulla arkitektur.

Rådhuset Kristianstad 2

Föreställningen om att industriarkitektur inte skadar vyer och enskilda objekt är vida utbredd och iscensatt i våra städer idag. Kristianstad har nått ytterligare ett bottennapp i tävlingen om att skapa en mer ”modern” stadsbild.

Rådhuset Kristianstad 3-1

En uppgift som denna ställer stora krav på beställare och arkitekt men resultatet visar tyvärr, allt för tydligt, att man i detta fall inte levt upp till dessa. Var tog omsorgen och kunskapen vägen som tidigare gett staden en så stark arkitektonisk attraktionskraft?”

Anders Almér
Mer information och bilder kan ses hos Kristianstad kommun här
Kristianstad kommun har passat på att dokumentera rivningen och publicerat detta på Flickr, här
Läs om jäsningen av Stockholms City här

Kommentarsregler: 

För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret  publiceras inte.

11 kommentarer

  1. Pingback: Kristianstads arkitektoniska bottennapp | Urbant Lokalt

  2. Daniel Wimhed den 15 september 2013

    Stort tack Anders för att du skriver som det är i Kristianstad, jag som bor i Kristianstad skakar på huvudet då jag ser utvecklingen och ställer mig frågan hur man resonerar i vår stad just nu. Allt är uppåt väggarna fel!

  3. Joakim Olsson den 7 oktober 2013

    Tack för läsvärda meningar. Man behöver knappast någon djupgående arkitektonisk utbildning eller känsla för kulturarv, för att känna igen en sminkad gris. En sådan blir sällan vacker. Jag blir mest ledsen faktiskt, och kommer ha keps med lång skärm när jag går på stan. :-(

  4. Ola Åkesson den 7 oktober 2013

    Jag har följt utvecklingen på behörigt avstånd men frapperats över de obegripliga, obegåvade och smaklösa ”upprustningar” som skett i min barndoms landskap de senaste åren. Den fallna allén parallellt med Tivoliparken var det slutgiltiga Idus Marti. Ett (för)fall på alla plan. Hur något så kostsamt och agiterat kan tillåtas bli så hemskt dåligt är ju rekord i dumhet. Faktiskt.

  5. Inger Ohlsson den 7 oktober 2013

    Hej Anders,
    Tack för en bra artikel. Jag är numera bosatt i Australien, men har med förfäran följt utvecklingen i Kristianstad online samt när jag har kommit hem på besök. Jag är inte det minsta imponerad och stadens arkitektonisk attraktionskraft är definitivt borta.

  6. Patrik Sjöblom den 7 oktober 2013

    Jag kan bara hålla med om att man låtit bygga ett mindre romantiskt fiasko.
    Jag är Kristianstadsbo sedan min födsel 1977. Hur är det möjligt att ta ett beslut av en byggnad som har så mycket historia utan syna läge, möjlighet och omgivande miljö ordentligt. Detta är ett misstag som kan komma att kosta mycket pengar om man efter en tid kommer på att nog inte blev så bra trotts allt och man då vill bygga om en andra gång. Detta på grund av okunskap vid beslutstillfället. Det skulle exempelvis minst till ett vackert torn med koppartak, samma konturer, linjer, färg och samma eller liknande material skulle användas utvändigt för att matcha den gamla konstruktionen, om nu något alls tvunget måste synas utöver det gamla. Vem stannar upp, tittar på detta missöde och säger till sig själv.. ”detta är verkligen vackert, här snackar vi arkitektur”. Jag var helt säker på att man skulle bygga upp det gamla, utan för stor förändring av helhetsintrycket för att bevara och låta det gamla få fortsätta sticka ut. Men nu är det gjort… Hoppas de involverade i detta projekt ser sitt misstag.

  7. Ola Åkesson den 7 oktober 2013

    Man har verkligen våldfört sig på lilla Kristianstad. Fulheten har nått nya gränser samtidigt som ett kulturarv har för all framtid har gått förlorat. Till och med gravar har skändats för att våra politiker skall få ett minnesmärke över sin egen förträfflighet
    Det är sorgligt att se.
    /En annan Ola Åkesson

  8. Marie Thorstensson den 8 oktober 2013

    Mitt vackra barndomens Kristianstad har försvunnit. Hur kan man göra så mycket fel och fult på samma gång med alla dessa arkitektoniska missgrepp

  9. Gudrun Holmgren den 14 oktober 2013

    Kulturmord! Stadsplanen från 1600-talet hölls tidigare samman fint genom den enhetliga bebyggelsen. Vad skall vi göra åt dessa marodörer som förstör äldre kvarter som borde få vara sammanhängande, enhetliga och intakta? Detta blir säkert en chock för återvändare till Kristianstad.

  10. Thorild Hamfors den 22 oktober 2013

    Ja, Stadsplaneringen i Kristianstad är verkligen dårarnas paradis och har så varit så de senaste 20-30 åren. Det senaste tillskottet är att PEAB inte vill bygga lägenheter i det nya galleriaområdet, det blir för dyrt. I stället har kommunens glada politiker givit PEAB en annan tomt att bygga på centralt, där vill man gärna bygga. Tro tusan det – detta blir ju billigare.
    På samma sätt har man gjort med galleriaområdet – man har konkurrensutsatt det genom att planera ett externt större handelsområde. Så här är det verkligen den fria marknaden som råder! Huggsexa kan man kalla det för.På samma gång förfaller eller kommer att förfalla (och förfulas) stadens själva nav, dess hjärta, citykärnan

  11. Roger Jönsson den 12 november 2013

    Ja, det är verkligen bedrövligt. -Dessa oinspirerande betongblock som tvingats på oss som bor här. Byggnaderna varken passar in eller bjuder på något spännande att se på. Bara trist, trist, trist, fult, fult, fult. Det gamla bruna Domusplåtskjulet var i jämförelse ett arkitektoniskt mästerverk med stor skönhet…
    Ingen har frågat eller tagit reda på vi som bor här vill. Beslutsfattandet har skett ”smidigt” utan att störande val kommit emellan.

    Som plåster på såren får vi biverkningar i form av höjd kommunalskatt, höjda avgifter och sämre tillgänglighet.