Onyanserad argumentation leder ingenstans

Varför Yimbyfolket med Anders Gardebring i spetsen måste hota med gårdagens soloptimerade miljöer med skivhus eller punkthus utslängda på en gräsmatta i försvaret av Norra Stationsbebyggelsen och Tors torn är svårt att förstå. Lika befängt blir pratet om alltför solbelysta lägenheter när det i själva verket i vissa delar av bebyggelsen handlar om sol någon gång och om mindre än någon timmes sol på sommaren i vissa gaturum. Det är minst sagt onyanserat och leder ingenstans.

Jag är den första att hålla med om att täthet är viktig. Lika viktigt är att det finns miljöer med olika kvaliteter eftersom människor har olika preferenser och olika möjligheter. De flesta kan inte få allt utan måste välja. Hur skulle det gå om bebyggelsen i innerstan hade samma kvalitet i alla avseenden som förorten? Då blev det bara en begränsad grupp som i framtiden skulle kunna välja boende där.

Kvarteret Loen vid karduansmakargatan byggs nu på av SFV med tre våningar. Gatans är redan smal och påbyggnaderna gör det mörkare i gatuplanet. En förhandsvisning av Norra Stations? Foto: Peter Frisk

Men att innerstaden idag genererar de högsta bostadspriserna är väl inget argument för att ett område som Norra Station och Tors torn med sin betydligt högre exploateringsgrad, i vissa fall nära nog dubblerad, också i det långa loppet skulle få samma utveckling. Det är heller ingen garanti för att attraktiviteten i innerstan kommer att bestå med den ökade förtätning som pågår genom påbyggnader och nya höghus. Och hur många kan föreställa sig vad de ändrade förutsättningarna för med sig?

En skiss över hur området kan komma att se ut. Bild: Tengbom Arkitekter

Finns det något som fungerar som innerstaden faktiskt på det hela taget gör så vore väl en bättre strategi att försöka åstadkomma motsvarande värden eller bättre också på andra håll i staden där de ju så väl behövs och kan utvecklas mycket friare.  Det skulle dessutom förbättra möjligheterna till integration, kreativitet och nyföretagande och till gång-, cykel- och kollektivtransporter för betydligt fler.

Planskiss för Norra Station.

Skiss för Norra Station som illustrerar höjdförhållanden väl samt den blivande skuggbildningen.

Att som Anders säger vi bara behöver planera våra städer efter vad vi vet i dag eftersom vi inte vet vad som kommer att hända i en eventuell framtid låter föga betryggande. Frågan är faktiskt om vi har någon framtid med planer som försöker kopiera det som redan skett i omvärlden med monocentrisk stadsutveckling, trängsel i knutpunkterna och med skyskrapor som befäster intrycket av detta. Framtidens utmaningar ställer med säkerhet nya krav. Ska lösningarna bli i verklig mening ”klimatsmarta” så måste de ligga i linje med och ta vara på Stockholms speciella förutsättningar.

Kerstin Westerlund

Arkitekt SAR/MSA

19 kommentarer

  1. Abate den 29 november 2010

    Att gå på personangrepp kan man också göra, vilket känns föga betryggande. Själv har jag aldrig fått bilden (har inte heller läst det) att Anders skulle påstå att man bygger staden bara för idag, däremot har han ofta poängterat att vi måste bygga en långsiktigt hållbar stad, med miljövänliga lösningar m.m.

    Norra Stationsområdet, tror jag, kommer kunna bli en mycket god stadsdel. Det jag dock inte kan förstå är hur du kan ställa dig så negativ till den, då den är just långsiktigt planerad, i förhållande till allt annat som just nu byggs i Sthlm (med vissa undantag, så som Lindhagen).

  2. Anders Gardebring den 1 december 2010

    Hej Kerstin. Fick äntligen en stund över för att formulera ett svar på din artikel.

    Först: Jag tycker inte att vi i vår argumentation ”hotar” med ”gårdagens soloptimerade miljöer med skivhus eller punkthus utslängda på en gräsmatta”. Vad vi i vår argumentation gör är att ifrågasätta idén om att täthet skulle vara ett problem. Synen på att täthet är ett problem är en del av den modernistiska dogman som sitter i hårt hos många inom stadsplanerings- och arkitekturskrået, och också hos många andra skribenter. Intressant är ju också att norra station får utstå så mycket av (dåligt sakligt underbyggd) kritik, samtidigt som alla de modernistiskt planerade och oerhört markslösande områden som rullas ut på löpande band i stort sett passerar obemärkt (bortsett från någon lokal proteströrelse här och var). Trots att det är det täta som framförallt efterfrågas om vi tittar på bostadspriser och kötider. Det är förstås en del av ett större systemfel som måste rättas till.

    ”Lika befängt blir pratet om alltför solbelysta lägenheter när det i själva verket i vissa delar av bebyggelsen handlar om sol någon gång och om mindre än någon timmes sol på sommaren i vissa gaturum. Det är minst sagt onyanserat och leder ingenstans.”

    Nu är jag lite osäker på vad som exakt relateras till här. Jag vet att sådana synpunkter har uttryckts i kommentarerna på yimby.se, vilket förstås inte är samma sak som officiella ståndpunkter från nätverket. Det som däremot är klart är detta: För många människor är inte solinsläpp den viktigaste parametern när man tittar på en lägenhet (inte för mig, och jag har inte heller hört någon av mina vänner som påstått det. De tittar på helt andra saker). Det är också så att obegränsad med soltillgång till en lägenhet inte enbart är positivt, bl.a. eftersom det leder till höga temperaturer inomhus sommartid. Däremot finns det mig veterligen ingen ståndpunkt från min eller yimby:s sida att ett problem i norra station skulle vara att lägenheterna får för mycket sol.

    ”Men att innerstaden idag genererar de högsta bostadspriserna är väl inget argument för att ett område som Norra Station och Tors torn med sin betydligt högre exploateringsgrad, i vissa fall nära nog dubblerad, också i det långa loppet skulle få samma utveckling.”

    Eftersom täthet är attraktivt (det ser vi på dagens priser, ju tätare miljö, desto högre priser) finns det goda skäl att anta att norra stationsområdet kommer att generera höga bostadspriser. Det här är naturligtvis en regel som inte kan dras hur långt som helst. Det finns en del intressanta tankar kring detta i bland annat Jane Jacobs berömda ”The Death and Life of Great American Cities”. Jag minns dock inte den exakta siffran nu, men den är definitivt högre än för norra station. Naturligtvis spelar även andra faktorer in, men en hög befolkningstäthet innebär inte automatiskt en oattraktiv miljö. Det finns det många exempel på världen över.

    ”Det är heller ingen garanti för att attraktiviteten i innerstan kommer att bestå med den ökade förtätning som pågår genom påbyggnader och nya höghus.”

    Här finns naturligtvis skäl att iakta en viss försiktighet. Stockholm behöver framförallt växa utåt, ut från dagens tullar och vidare. Vilket ju norra station är just ett utmärkt exempel på! Det finns dock platser kvar även inom tullarna som kan bebyggas, både Södermalm och Gärdet har platser som kan bebyggas utan att stadsvärdena tar skada utan tvärtom ökas.

    ”Och hur många kan föreställa sig vad de ändrade förutsättningarna för med sig?”

    Det kan nog ingen. Men jag förstår inte riktigt var poängen i det resonemanget finns? Vi ska alltså inte bygga tätt, eftersom vi inte vet om tätt kommer att vara attraktivt i framtiden? Problemet med det resonemanget är ju förstås att det går att vända på. Vi ska inte bygga glest, eftersom vi inte vet om det kommer att vara attraktivt i framtiden. Istället har vi dagens situation där vi bygger glest, fast vi vet att det inte är attraktivt idag… Jag vet i alla fall på vilken sida i det resonemanget som jag ställer mig.

    ”Att som Anders säger vi bara behöver planera våra städer efter vad vi vet i dag eftersom vi inte vet vad som kommer att hända i en eventuell framtid låter föga betryggande.”

    Fast det har jag ju aldrig påstått. Det jag har kritiserat är din och samfundet S:t Eriks ståndpunkt att våra städer ska planeras utifrån det vi ännu inte vet om framtiden. Och det är ju någonting helt annat. Naturligtvis ska vi planera våra städer både för nutiden och framtiden. Min och YIMBY:s analys är att tätare städer kommer att behövas för att klara klimat- och energimål. Att de dessutom är attraktiva och efterfrågade gör ju det hela så mycket enklare.

    ”Frågan är faktiskt om vi har någon framtid med planer som försöker kopiera det som redan skett i omvärlden med monocentrisk stadsutveckling, trängsel i knutpunkterna och med skyskrapor som befäster intrycket av detta.”

    Här tycker jag att du har fel i din analys. Norra Station är ett utmärkt exempel på ett försök att *bryta* den monocentriska stadsutvecklingen. Norra Station kommer att flytta fokus både från city och Odenplan, och skapa ett nytt stadsdelscentrum där idag ingenting finns. Det absolut största problemet ligger snarare i att man inte verkar bygga ut tunnelbanan till området, något som YIMBY har tagit upp åtskilliga gånger men som tyvärr de flesta andra som vill kritisera norra station verkar missa. Norra stations absolut största problem heter t-banebrist och norrtullsplatsen. Inte täthet eller Tors torn.

    ”Framtidens utmaningar ställer med säkerhet nya krav. Ska lösningarna bli i verklig mening ”klimatsmarta” så måste de ligga i linje med och ta vara på Stockholms speciella förutsättningar.”

    Vi ska med andra ord gissa och experimentera med sådant som vi inte vet om det fungerar, istället för att använda beprövade lösningar som vi vet fungerar. Det tycker inte jag känns som en övertygande argumentation.

    Det ändå kanske intressantaste med detta inlägg, och hela Skyline-sidan, är ju ändå detta: Varför läggs det så mycket engagemang på att motverka en tätare bebyggelse och att något enstaka hus ska få synas ibland? Och varför är det YIMBY, av alla nätverk, som beskylls för att vara höghusfixerade? Ta en titt på stockholmskyline-sidan eller ”liberalstockholmssiluett”-bloggen och räkna ut hur många av de senaste inläggen som handlar om problemet med att hus syns ibland. Titta sedan in på yimby.se och gör samma uträkning. YIMBY jobbar med stadsutvecklingsfrågor. Någon gång ibland vågar vi också oss för att påpeka att världen inte nödvändigtvis behöver gå under för att ett hus tillåts vara högt ibland.

  3. Håkan den 2 december 2010

    Om det är liberalt att säga nej till höghus (vilket är gammeldags) så är jag liberal. Likaså om om det är liberalt att ha grund i det man talar om. Undrar vilka ärenden Yimby ränner…

  4. Erika Wörman den 2 december 2010

    Norra Stationsområdet blir säkert attraktivt hur högt, blåsigt och mörkt det än blir eftersom det ligger så nära Stockholms innerstad…. I presentationsmaterialet för det nya bebyggelseområdet ser miljön mer ut som en förort till Stockholm än som en del av den så uppskattade innerstaden. Frågan är hur attraktiv miljön skulle bli om man byggde den som solitär?

  5. Anders Gardebring den 2 december 2010

    Hej Erika! Just frågor om arkitektur, gestaltning och planering önskar jag att fler kunde prata mer om. Istället fastnar diskussionen, som i Kerstins och Håkans inlägg här ovan, alltför ofta i en diskussion om tätheten i sig, och klagomål på att husen är för höga. Täthet är inte ett problem. Täthet är attraktivt. Men i gestaltningen och planeringen av Norra Station finns frågetecken. Frågetecken vi i YIMBY har tagit upp åtskilliga gånger. Jag hyser dock gott hopp om att det ändå, bortsett från Norrtullsplatsen, kan bli ett relativt bra område. Bilderna ovan visar planerna från en sämre sida. Den första bilden på området visar en innergård och den andra bilden visas i svartvitt, vilket gör att kontrasterna försvinner. Flera byggnader i Norra Station skulle dock må bra av en minskad horisontalitet och en ökad vertikalitet. (Och då menar jag inte höjdmässigt utan arkitektoniskt).

  6. Lisa den 3 december 2010

    Tätheten blir ett problem när den är för hög. När tätheten är så hög att den omöjliggör ett kvalitativt boende med tillräckligt ljus, yta och bra lokalklimat är den heller inte attraktiv. När Yimby argumenterar för att det räcker med det elektriska ljuset så behövs ju inga fönster alls och gatorna kan la LED-belysning dygnet runt. Talar man om vad folk vill ha i termer av pris på bostadsrätter så är det knappast källarvåningar och bottenvåningar som betingar de högsta priserna. Trenden är snarare att det är vindsvåningar med fri utsikt över takåsar, stora ytor, mycket soljus, stora fönster och ingen insyn (efter läget).

    Det som diskuteras är alltså inte om täthet kan vara dåligt utan om var brytpunkten går fär när det blir dåligt. Brytpunkten för att en stad ska vara miljövänlig och ha tillräckligt många människor för kolletkivtrafikunderlag, bra energieffektiva uppvärmmingssystem och service anser många (bla Alexander Ståhle) ligga på runt 4-5 våningar. Typologin behöver inte vara rutnätsstad eller traditionell stenstad.

    Som Erika påpekar så är Norra stations attraktivitet beroende av sitt läge, liksom modernistiskt planerade områden som Blåsut och Hammarbyhöjden är det. Skulle Norra station byggas ute på Järvafältet skulle nog de allra flesta se det som en skymf mot de människor som var tvungna att bo där.

    Den höga exploateringsgraden i Norra station har sin grund i att få ekonomi i projektet, inte nödvändigtvis att skapa bra livsmiljöer. Ekonomiska vinster bör balanseras mot vad som faktiskt är en bra livsmiljö. Att hävda att täthet enbart är bra är i vilket fall onyanserat.

  7. Mikael i go:teborg den 6 januari 2011

    Samma vurmande för skyskrapor finns hos företrädare för yimby i göteborg.De argumenterar för att den projekterade byggnationen av bostäder som Stadsbyggnadskontoret här i göteborg planerar i Frihamnen (på Hisingssidan mittemot Ralph Erskine-skrapan som i folkmun kallas för Läppstiftet men som heter Vattenståndet vid Lilla Bommen nära centralstationen) skall bebyggas av bostadshus på 50-våningar á la Manhattan.
    -Jag som tidigare har skrivit många inlägg på gbg.yimby.se har blivit kallad både fascist och gammaldags för att jag är mot att det skall bli ett mini-Manhattan i Frihamnen.
    För är det något som verkligen är inhumant så är det bostadshus som är på 10-tals våningar.
    De sociala problem som Göteborg har i sina miljonprogramsområden kommer att bli mångdubbelt fler om man skall tränga in inte 3000 människor som i de 400 meter och 9-våningar höga bostadshusen i Hammarkullen utan kanske 10.000 människor i 50-våningshus.
    Att gbg.yimby.se har en företrädare som är aktiv i socialdemokratiska tjänstemannaföreningen i Göteborg kan man förstå att det är utifrån denna konformism som de har som signum som agiterar för bostadshus på 50-våningar.

    • Anders Gardebring den 6 maj 2011

      Mikael: Din tanke om att den som gillar högre bebyggelse skulle vara konformist och socialdemokrat blir lite märklig. Är t.ex. centerpartiet i Stockholm då också socialdemokrater eller hur menar du egentligen?

      Sanningen är ju att stadsbyggnadsfrågor är svåra att stoppa in i enkla politiska fack om höger och vänster, det är aningen mer komplext än så. Jag har t.ex. pratat med moderater som ogillar förbifarten och tycker vi behöver bygga ut tunnelbanan istället, liksom folkpartister som vill bygga en skyskrapa vid Stockholms central samt socialdemokrater som tycker att Stockholm återigen behöver få ett stomnät för spårvägstrafik. Alla avviker på så vis kraftigt från sina partiers officiella ståndpunkter.

      Vad gäller sociala problem så är det inte hushöjder utan stadsplanering som behöver diskuteras. Senast jag kollade var det rätt dyrt att köpa lägenhet på Manhattan, som har långt högre hus än vilken svensk förort som helst.

      Och häri kommer vi ju någonstans tillbaka till min grundkritik av den alltför förenklade syn på stadsbyggnad som jag menar att t.ex. nätverk som Skyline har. Man fastnar i en diskussion om höjder, och höjder endast, när det i själva verket finns mycket viktigare saker att diskutera. Du själv faller också ner i detta fack. YIMBY (både i Gbg och Sthlm) skriver i själva verket ganska lite om hushöjder. Vi skriver i huvudsak om tät blandstad, urbanfrågor och kollektivtrafik. Ändå är det nästan uteslutande frågan om hushöjder som diskuteras när YIMBY kritiseras. Och då undrar jag återigen – vem är det egentligen som bryr sig mest om hushöjder?

  8. Herbert, Tingesten den 7 januari 2011

    Det hävdas ofta att Hagastaden (tidigare kallad Norra Station) ska få en täthet av hittills oskådade proportioner, men vad baserar sig egentligen det påståendet på? ”I vissa fall nära nog dubblerad” skriver Kerstin Westerlund och menar antagligen tomten Tors Torn ska stå på, och just det stämmer säkert. Vad gäller det övriga området undrar jag om inte påståendet kanske bara är en självgående myt, samma sorts myt som den om att gatorna skulle vara smalare än i övriga innerstaden (de är i genomsnitt bredare) och att husen bara skulle stå 6 meter från varandra (de ska stå längre ifrån varandra än i Vasastaden i genomsnitt, men på några ställen har man lämnat en 6 meter bred glipa mellan husen i kvarteret på ett sätt som 1800-talets byggmästare skulle ha sett som ett upprörande slöseri med tomtmark).

    Att täthet i sig skulle medföra sociala problem, som Mikael ovan påstår, ifrågasätter jag nog också. I så fall skulle de största sociala problemen finnas där den tätaste bebyggelsen finns, i innerstadens bostadsområden, men de påstådda problemen manifesterar sig inte i lägre bostadspriser åtminstone. ”När tätheten är så hög att den omöjliggör ett kvalitativt boende med tillräckligt ljus, yta och bra lokalklimat”, javisst, ja… men ingen påstår väl att man ens kommer i närheten av den smärtgränsen i t ex Gamla stan eller Rörstrandsområdet, två områden i Stockholm med betydligt större täthet än i Hagastaden.

    • Lenah den 2 maj 2011

      Varken Gamla Stan eller Rörstrandsområdet har ens i närheten av de hushöjder som det blir i Hagastaden. Din kommentar godkänner definitivt kritiken i texten.

    • Herbert, Tingesten den 9 maj 2011

      Nu var det ju tätheten det talades om, och den är som sagt högre i de två populära stadsdelarna jag nämnde än i Hagastaden. Kritiken som utgår ifrån den vanföreställningen är således ogrundad och det var det som var min poäng.

      Vill du nu övergå till att istället diskutera det kära ämnet hushöjder så kan det vara intressant att veta att relativt gatubredden är även den större i Gamla stan och Rörstrand än i Hagastaden.

    • Mikael i go:teborg den 15 maj 2011

      Nu, kan man ju alltid raljera i sina motargument.
      Men det förstår Du lika mycket som jag att enstaka punkthus på 15-våningar ger ej någon större anonymitet och därmed ökad risk för kriminalitet.
      Men bygger man ett helt bostadsområde där varje huskropp är över 10-våningar och som i Hammarkullen 400 meter långa huskroppar så leder detta garanterat till ökad anonymisering av de som bor i husen och i området.
      Vi kommer knappast att få se mer av höga bostadshus i Sverige särskilt inte sedan det går upp för allt fler kommunpolitiker att de vill stävja ökningen av kriminella nätverk i Sverige.
      Rikspolisstyrelsens rapport i juni 2006 gav sitt tydliga budskap om deras kartläggning av kriminella nätverk i Sverige 1996-2006 där de 1996 var 6 till antalet och 2006 var 46 till antalet och idag är dessa rikstäckande kriminella nätverk fler än 50 till antalet eftersom Alliansregeringens försök att stävja utvecklingen av grovt kriminella nätverk har misslyckats och dessa nätverk blir bara fler och fler.
      Att både Danmark och Norge nu skärper sina gränskontroller har ett direkt samband med att Sverige används som transitland för internationella kriminella nätverk.

      • Anders Gardebring den 15 maj 2011

        Tyvärr Mikael, du har fel. En stadsdels attraktivitet kan i mycket högre grad knytas till stadsplanering, blandning(i funktioner o arkitektur) och täthet än till husens höjder. Manhattan är en oerhört attraktiv stadsdel med galet höga priser – trots att det där finns åtskilligt högre hus än vad vi diskuterar här. Anledningen är förstås att området är tätt, urbant och varierat – kvaliteter som lyser med sin frånvaro i våra modernistiskt planerade bostadsområden.

  9. Mikael i go:teborg den 7 maj 2011

    Visst, finns det en korrelation mellan stora höga huskroppar och ökad anonymitet!
    Anonymitet som utgör ett fundament i ökad alienation och ökad risk i att det begås mer brott när man är anonymiserad i det stora bostadsområdet där varje huskropp som är 300-400 meter långa och minst 10-våningar där 1000 personer bor så är man anonym i bara huset man bor i och än mer anonymiserad om hela bostadsområdet består av sådana här jättestora bostadskolosser.

    De som inte vill erkänna att stora och höga huskroppar leder till anonymiserat boende borde ta sig en funderare om Varför grov kriminalitet som misshandel är betydligt mer vanligt i bostadsområden där många människor bor och där majoriteten inte ens vet vilka som bor i samma trappuppgång som en själv.

  10. Jey den 15 maj 2011

    @Anders

    Det är så märkligt att man hela tiden refererar till en stadsdel som ligger strax över 8 flygtimmar från Stockholm, på en annan bredgrad (strax nedanför Rom och närmast tropiskt om sommarhalvåret, inte som i Stockholm med 2 sommarmånader) och en annan kultur.

    Manhattan är inte alls någon utopi inom stadsplanering som alltid framhålls. Manhattan är till att börja långt lägre än Stockholm om man slår ut våningsplanen total. Vissa delar är högre men detta är mestadels affärsdistrikt. Stora delar är dock 3-5 våningshus och det fins t o m 1våningshus i staden. De överhettade bostadspriserna är inget att påvisa som något positivt eftersom barnafödandet är mycket lågt på ön, folk har helt enkelt inte råd eller tid.

    De otroligt attraktiva områdena är de låga brownstone kvarteren som faktiskt utmärker Manhattans bebyggelse mer än skyskrapor är de mest livfulla mest tider på dygnet. De högre bostadsområdena, med undantag för parkkvarteren som är dyra just p g a att det saknas hus framför dem, som Harlem är svårare att få fart på men en det skall sägas att gentrifieringen har tagit fart där och även börjat leta sig ut i de klassiska arbetarstadsdelarna.

    Manhattan är dessutom en miljömässigt kaos där sopor ständigt hotar att ta över staden och har blivit storpolitik. De många människorna, ca 1,6 miljoner invånare, gör M till en av jordens mest tätbefolkade områden och med detta redan påpekade extrema kostnader för boende och stora miljöproblem. Amerikaner må vara miljömedvetna, men det är 50-talet jämfört med Stockholm. Trafikköer är mycket vanliga, och luften är vissa delar av dagen kraftigt förorenat p g a alla avgaser och övriga utsläpp med mänskligt ursprung.

    New York är en av mina favoritplaster på jorden, men absolutingen förebild för stadsbyggnad bara för att vissa tycker det är ballt med höga hus. I New York är det en konsekvens av dålig stadsplanering med rötter i 1800talet samt en ständigt osäker ekonomi. ”New York is not a place, it´s a state of mind” sa artisten Madonna – en klassisk New York karaktär, och hänvisade till kreativiteten, inte europeiska drömmen om New York och dyra skor som man gör idag i ängsliga Sex ´n the City.

  11. Anders Gardebring den 15 maj 2011

    @Jey: Fast jag påstår inte att Manhattan är attraktivt för att husen är höga. Jag påstår att Manhattan är attraktivt för att det är tätt, blandad och urbant. Precis som Stockholms innerstad alltså. (och precis som våra modernistiskt planerade bostadsområden inte är).

    Jag försöker inte påstå att ett område blir attraktivt för att husen är höga, för det vore nämligen fel. Problemet ligger inte där, utan hos den som argumenterar för att höga hus automatiskt leder till en dålig stad och hög kriminalitet. Ett sådant påstående är lika absurt som att påstå att låga hus automatiskt leder till en bra stad med låg kriminalitet. Det är helt enkelt inte sant.

    Stadsbyggnadsfrågor är mer komplexa än frågan om högt och lågt.

    Det verkar dock vara märkligt få bland stadsbyggnadsakrofoberna som verkar förstå det.

    För övrigt är Manhattan knappast ett miljömässigt kaos om man jämför med andra amerikanska städer. I hur många amerikanska städer är det mindre än 25% av hushållen som äger en bil? I hur många amerikanska städer använder 72% av de boende kollektivtrafik?
    Faktum är att New York, på grund av sin täthet och stora användning av andra transportmedel än privatbil, är en av USA:s mest hållbara städer. Jag har för övrigt aldrig upplevt luften i New York som speciellt mycket sämre än några andra storstäder. Då kan jag av erfarenhet säga att luften i städer som Beijing eller Manila är sju resor värre…

    För övrigt är förstås inte gentrifiering en helt och hållet positiv företeelse, vilket jag inte heller påstått. Däremot visar det på en faktiskt attraktivitet. Det som många vill ha och som det finns lite av blir dyrt.

    Jag delar inte din ensidiga syn på vad New York är. New York är inte sina brownstones lika lite som New York är sina skyskrapor eller central park. New York är ju helheten av just allt detta! Låt de många blommorna blomma!

  12. Jey den 16 maj 2011

    Som då påstådd ”stadsbyggnadsakrofoberna” till en skyskrapehetsare kan att jämföra en amerikansk stad med en annan ger definitvit inga perspektiv över våra miljökrav i Sverige. New York ett dåligt exempel på just stadsbyggnad i våra termer. Personligen vill jag bygga ut staden inte frysa des utveckling och inte se enda lösningen att bygga skyskrapor med kontor centralt. Stadsdelen Manhattan har faktiskt helt bedrövliga områden dr det varken är snyggt eller trevligt. Det finns tomter somär allt för dyrbara att bebygga, så de står tomma, det finns tomma hus på Times Square eftersom fasaderna är mer värdefulla ä att ha verksamhet/bostäder i dem. New Yorkare brukar påpeka att just Manhattan är slut som stad eftersom det bara finns en utvecklig som går åt det extremt dyra finns och den sprudlande kreativa delen har flyttat ut från ön.

    Upprepning: New York har stora problem med infrastrukturen. Bilköerna är inte nådiga samt det eviga sökandet efter parkeringsplatser som ökar utsläppen. I Amerika har man även en feiblesse för bilar som drar stora mängder bensin och släpper ut därefter. Vattnet är sedan länge förstört och det r stora problem med ledningar/vattentryck. Standarden är vad du betalar för så något romantiskt stadsutopi är inte New York. Jag är mycket förtjust i staden men efter ha bott där har jag också ett baksidorna av en stadsform som ser mycket bra ut på film men har stora problem. Just hushöjderna har en charm på den platta Manhattan, men det är stadens karaktär. Stockholm har en annan, varför kopiera.? Är inte den egna karaktären bra nog?

  13. Anders Gardebring den 16 maj 2011

    @Jey:
    Jag vet inte om jag tolkar dig rätt, men du verkar mena att jag är en ”skyskrapehetsare”. Det tycker jag är en intressant ståndpunkt. Gå gärna in på yimby.se och räkna på hur många av inläggen som handlar om skyskrapor/höga hus. Gör sedan en liknande jämförelse med t.ex. www.stockholmskyline.se. Jag vill dock ge en eloge till de inlägg här som inte låser fast sig i höga-hus-frågan. Många läser jag med stor behållning och det finns många gemensamma ståndpunkter med oss i yimby. Det är i det dogmatiska motståndet mot att tillåta någon som helst form av högre bebyggelse som vi skiljer oss åt. För egen del tycker jag att mångfald förnöjer.

    Jag säger det jag sagt åtskilliga gånger förut. Det är inte primärt vi med en liberal syn på högre bebyggelse som hetsar utan de som tvunget måste protestera mot varenda förslag som läggs fram (med få eller inga egentliga argument andra än rent subjektiv syn på estetik). Själv ställer jag inte upp på en så ensidig syn på stadsbyggnad. Höjder är verkligen inte den viktigaste frågan, och det är märkligt att vi som har en liberal syn på högre bebyggelse ska vara de som behöver säga det – liksom att det är vi som blir beskyllda för att vara fastlåsta i höjdfrågan.

    Byggnader ska bedömas utifrån sina stads- och arkitektoniska kvaliteter, inte sin höjd. En byggnad blir inte automatiskt bra för att den är hög, lika lite som den automatiskt blir dålig. Precis samma sak gäller förstås oavsett byggnadens höjd.

    ”Just hushöjderna har en charm på den platta Manhattan, men det är stadens karaktär. Stockholm har en annan, varför kopiera.? Är inte den egna karaktären bra nog?”

    Jag ser frågan på ett annat sätt och undrar istället, varför inte? På vilket sätt skulle det skada staden att tillåta högre bebyggelse i områden som Värtan/Ropsten, Marieberg, Norra station och kanske även någonstans i city. Jag ser det inte. Däremot har jag väldigt svårt att se att det skulle göra sig bra vid t.ex. gamla stan eller Östermalm. Men egentligen är det inte skyskraporna som är den intressantaste diskussionen om vi pratar höjd – de är ju extremerna. Det riktigt intressanta är att överlag tillåta en större täthet och höjd, att frångå en klassisk stenstadsskala för att istället jobba mer med byggnader på kanske 10-11 våningar. Det tror jag är en nödvändighet för att lösa de enorma problem vi har inom bostadsbrist och infrastruktur kombinerat med en urstark befolkningsökning.

    Det är lätt att vara emot när man har sitt på det torra.

    Sedan har jag lite svårt att förstå varför du så tvunget måste tala om hur uselt New York är. Jag har inte påstått att staden är perfekt. Jag ville bara påvisa att ett område inte blir hemskt och oattraktivt bara för att ett och annat hus råkar vara högt.

  14. Jey den 16 maj 2011

    @ Anders:

    Får lov att repetera: Stadsbyggnadsakrofob – du sköt första skottet och med romanisteringen av någon sorts blandstad där den höga höjden verkar vara receptet för god stad ställer jag mig frågande.

    Kvarterstaden ja- den skall utvecklas. Solitärer av skyksraperformat kan planeras i områden, men utefter dem. Att klämma in enorma huskroppar gör att skalorna kolappsar på de andra husen och fokus från helhet dras till del.

    Alla romantiserar över N.Y. det är e del av PR-snurran runt staden Och jag får lov att repetera igen; jag ÄR MYCKET förtjust i staden, har bott där och besöker den ofta, men man måste vara realist och även påpeka sådana städers baksidor istället för att påstå att det är mer än vad det är. Men håll i dig: det saknas bostäder på Manhattan – de prisvärda. Detta är ett problem vilken New Yorkare som helst berättar om. Samma gäller andra städer som ständigt framhålls som härliga exempel på stadsbyggnad som Tokyo – som även där har en helt annat klimat – och är en i svenska ögon en hänsynslös stad när det kommer till ägande, kostnader och publika och privata ytor samt miljömässigt kaos.

    Däremot skulle jag kunna tänka mig Marieberg eftersom det redan planerades för enorma skalor. Att du sen antar att jag är en av de där reaktionära så har du fel. Jag säger inte nej till allt. Jag säger bara nej till saker som är helt ur spår, som exempelvis kontor- och hotellexperimentet Tors Torn. När det gäller stadsbyggande måste man veta vad man gör, exakt, ”varför- inte-lullull” har man redan prövat, då rev man city och hackade sönder redan fungerande strukturer runt om i stan för att få lite modernt, som i exempelvis Amerika.

    Jag håller verkligen med att all kamp för stadsutveckling är bra, som att pröva för och emot – men jag föredrar att inte kalla folk namn eller kategorier, det tyder enbart på svaghet. Dessutom tror jag vi båda har vårt på ”det torra” och om det nu betyder i Keviusianska termer att åsikten inte riktigt räknas är ju också ett lågvattensmärke.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>