Danderydsgatan, kvarteret Näktergalen. Foto: Ankara
Tysta gatan har en. Liksom Danderydsgatan. Blecktornet och Rödabergsområdet har också. Jag talar om portiker. Och då inte gigantiska jätteportiker som Södra Stationsområdet utan små, magiska genomgångar som från en värld till en annan… Känslan är påtaglig när jag skrider genom portiken in mot Helgalunden. Bruset från trafiken upphör. Den isande vinden släpper sitt järngrepp om mina stelfrusna öron och jag träder in i en sagolikt vacker miljö som doftar av multnande höst. Jag lyfter blicken från den grå asfalten och upptäcker att solen silar genom grenverken runt Allhelgonakyrkan och ger ett vackert skuggspel på de varmt färgsatta fasaderna. En djup suck av välbehag undslipper mig innan jag skyndar ner mot larmet och tunnelbanan i världen där utanför…
Helgalunden. Foto:Björn Nilsson
Helgalunden. Foto: Erika Wörman
Arkitekt Erika Wörman, Djurgårdstaden Arkitekter
Pingback: Orsaken till välbefinnande.. | Stockholm Skyline
Erika Wörman, dina betraktelser om Staden med dess vackra, småskaliga detaljer är underbara! Går mig rakt in i hjärtat. Jag klickar runt och läser, njuter. De klassicistiska 20-talsområdena (eller Swedish grace som det heter i utlandet) kan nog vara bland det finaste som byggts i Stockholm. Mer av sådan stadsbyggnadskonst, tack!
Att höja tätheten genom att bygga över mindre gator på det här sättet är en lika välbeprövad som estetiskt tilltalande idé. Det såge jag gärna mer av.
Vilken härligt poetisk beskrivning!