Gustav III:s Boulevard i Frösunda – lika smart som IKEA

Enligt forskaren Alan Penn vid University College London är Ikeas varuhus skapta som labyrinter för att kunderna ska handla mer. Se till exempel SvD.

Ganska fånigt, det behövs ingen forskning för att räkna ut att det förhåller sig så. Om Ikea använt sig av miljöpsykologer eller om de helt enkelt dragit sina egna slutsatser av lång erfarenhet låter jag vara osagt, men varuhusen återspeglar hur som helst urgamla urbana fenomen.

Det är så här den klassiska rutnätstaden fungerar.

Det finns vissa saker som måste få utrymme i staden, till exempel sjukhus, skolor, stora företag, stora livsmedelsbutiker, stora gator etc. Jane Jacobs brukade kalla dessa för primära funktioner. Därutöver finns det verksamheter som existerar enbart tack vare det folkliv som de primära funktionerna skapar. Det kan t ex vara småbutiker, serviceställen eller caféer och restauranger. Dessa kallar Jacobs logiskt nog för sekundära funktioner. Hon påpekar att i en hälsosam stad lever båda funktionerna i en hälsosam och generativ symbios.

"Bromma Blocks", nytt köpcentrum utanför Stockholm.

Men, och det finns ett stort men här, denna symbios uppstår bara om de sekundära funktionerna och de primära funktionerna ligger på samma gator . En verksamhet som lever på att locka in förbipasserande människor måste vara på några få stegs avstånd från dessa. I ett köpcentrum utanför staden ser vi sällan sekundära funktioner. Möjligen kan man då och då se en enstaka korvkiosk vid p-platsen, det är allt.

Ikea har intuitivt eller medvetet fattat galoppen. Där finns möbler för de stora projekten, som sovrummet, köket och vardagsrummet. Där finns också, på vägen ut, alla de saker man hade kunnat förvänta sig säljas av mindre aktörer på en klassisk storgata. Små, billiga pryttlar. Det är genialt, men kanske inte så bra för samhället i stort. Hade Ikea varit en del av en sammanhängande stadsväv, hade många små aktörer kunnat dra nytta av Ikeas förmåga att locka folk. Nu är det bara stora aktörer som har råd att bygga sig in i denna struktur.

Torg i Frösunda där den klassiska stenstadens kvalitéer har infogats med bostad, handel och arbetsplatser i närhet till rekreationsytor. Foto: Brunnberg & Forshed Arkitektkontor AB

Ett fint och ouppmärksammat exempel på symbios är Gustav III:s Boulevard i Frösunda, Solna. Denna gata byggdes i slutet av 1990-talet och har varit en starkt bidragande orsak till att stadsdelen blivit så stadsmässig och framgångsrik. Mitt ute i förortsstrukturen har det landats ett stycke stad och detta visar om inte annat att det går att bygga stadsmässigt i förortsmiljö.

Receptet för Gustav III:s Boulevard är mycket enkelt. På den sidan av gatan, som vetter mot E4:an, är det bara kontorshus och lokaler (som bullerskydd) och på den andra sidan är det bostadshus med lokaler i botten. Gatan är också en genomfartsgata, så här finns ett flöde.

Gatubild från Frösunda. Stor omsorg har lagts vid utformningen av gaturummet. Foto: Brunnberg & Forshed Arkitektkontor AB

Effekten av att bostäder och kontorshus delar gaturum är att de små verksamheterna som etableras här har besökare hela dagen, inte bara under morgon och kväll som i Hammarby Sjöstad där det än så länge saknas tillräckligt många kontor.

I ett och samma stadsrum finner vi alltså 40 % kontor, 40 % bostäder, 20 % verksamhetslokaler i bottenplan och ett trafikflöde om ca 5-6000 bilar per dygn. Så skapas en liten storgata, en liten bit levande stad, som är nyckeln till stadsdelens attraktivitet.

I Frösunda finns ingen märkvärdig arkitektur, det märkvärdiga är den levande stadsmiljön som skapas av stadsstrukturen. Det är på sådant Stockholms politiker borde lägga sitt fokus istället för alla dessa enstaka objekt som ska frälsa staden.

Peter Elmlund

Projektledare Urban City Research/Ax:son Johnsonstiftelsen

6 kommentarer

  1. Nicole F den 25 januari 2011

    Intressant text. Området är verkligen bra, bara att hoppas att de fortsätter bygga ut eftersom Solna är ett så sargat område. Gallerior är tyvärr den senaste tidens ”satsning” på förorter. Det som skaparna bakom gallerior förstått är dock att skapa en gatumiljö inomhus. Människor verkar trivas i dessa. Tyvärr försvinner miljön när man kommer ut ur de stora shoppingkomplexen och man möts av en stor parkering. Som författaren skriver så verkar politikerna fokusera på arkitektur/enstaka objekt och inte planeringen av verksamheter/bostad= liv.

    Paris är en stad som man byggt ut från den ursprungliga kärnan, delorterna eller Arrondissementen (egentligen ansvarsområde i kommunen) har länkats samman vid varandra och ses som stadsdelar av innevånarna. Detta enkla 1800tals recept skulle lätt kunna göras i Stockhlm med utvidgning av staden. Paris har hektiska områden och lugna, men i stor utsträckning bosatta. Gatuplanet vimlar av småbutiker/restauranter/spelbutiker/hantverkare etc. Åker man till en närort i Stockholm som lätt skulle kunna integreras med staden, eller säg nya Lindhagens gata/Hornsberg, så har man lagt en enorm shoppinggalleria där. Visst finns det en och annan spelbutik men i övrigt tomt, vilket är synd när en ny och trevlig stadsdel tar form.

    • Niklas den 27 januari 2011

      Håller med om allt du skriver. Vad gäller Lindhagen så utgör visserligen Essingeleden en barriär, men den har förstärkts genom etablering av ett bilberoende ICA-kvantum. När ska man egentligen våga bygga riktig stad igen? Förr eller senare måste vi inse att staden inte kan planeras utifrån bilistens perspektiv.

  2. Herbert, Tingesten den 24 januari 2011

    Håller med till 100%. Det mesta är bra i Frösunda men man kan anmärka bla på att utöver Gustav III-boulevarden finns nästan inga gator i området – det finns en stor gatukorsning med rondell, men gatan som korsar är inte en gata utan en motorvägsavfart. Illusionen av stad brister så fort man rör sig ett kvarter öster eller väster om boulevarden: Typisk förort med punkthus (nybyggda!) på ena sidan, enorma gräsfält framför E4 på den andra. På norra sidan sluter sig området utåt med vad som känns som en hög mur i stället för att hänga ihop med gatunätet i Ritorp. Ett gammalt motorvägsreservat för E18 bär troligen den formella skulden, men det tvångsmässiga enklavtänkandet i stadsplaneringen är orsaken till att hela Frösunda bara har två gatuförbindelser med yttervärlden plus motorvägsanslutningen.

    Förutsättningarna för stråkbildning finns liksom inte där om det tilltänkta stråket inte är närmaste vägen från A till B, och utöver de boende i området finns det ingen som har någon anledning att promenera den här vägen så länge Kolonnvägen är närmare och genare. Det kan ju för all del byggas stad där också.

  3. Niklas den 24 januari 2011

    Bra skrivet! Jag vill dock tillägga en sak. Södra delen av Frösunda är, sett ur ett isolerat perspektiv, väldigt bra (i förhållande det mesta som byggs idag). Men stadsdelen är tyvärr en isolerad enklav. Bor och arbetar man inte där, lär man inte åka dit. En stadsdel behöver knytas ihop med andra stadsdelar genom stråk. Vasastan sitter ihop med City genom stråket Sveavägen-Drottninggatan (och i framtiden kanske genom Torsgatan). City binds ihop med Östermalm genom Hamngatan och Kungsgatan osv.

    I Solna försöker man bygga stad men de genomgående och ihopbindande stråken saknas tyvärr. Det är inte helt lätt att utan karta ta sig från Råsunda till Frösunda eller från Frösunda till Blåkulla. Problemet är de stora trafiklederna som istället för gångflöden är till för bilflöden. De delar upp staden i separata enklaver. Det skulle vara intressant om denna blogg skrev om hur sådana stadsbarriärer skulle kunna överbryggas.

  4. Anders Gardebring den 24 januari 2011

    En utmärkt artikel! Gustav III:s boulevard är förvisso inte perfekt, men oerhört mycket bättre än det mesta som byggts det senaste halvseklet. (det man kan anmärka på har inte så mycket med boulevarden i sig att göra, utan snarare att den pga sin förortsmässiga omgivning blir isolerad – något som kan läkas med vilja och god planering).

  5. Axel Brännströn den 24 januari 2011

    Mycket intressant. Om man kan påverka människors beteende inomhus – till exempel i en butik – kan man så klart också göra det utomhus.