Dalarös Vänner visar ny väg

cropped-sidhuvud-DV_21

Är du missnöjd med kommunens förslag till detaljplan för ditt bostadsområde? Då är du inte ensam. Protestlistor  hör till vardagen i bygg-Sverige. Så gjorde även jag och mina grannar när kommunen och ett byggbolag ville bygga femvåningshus i betong mitt i vår k-märkta trähusby. Politikerna och byggbolaget tyckte att vi var utvecklingsfientliga; vi var NIMBY´s, det förfärliga not-in-my-back-yard-folket. Tills vi anlitade en arkitekt och gjorde ett småskaligt alternativförslag i trä.  Då blev vi inbjudna till Stadsbyggnadsnämnden, som nu överväger att göra en detaljplan av vårt förslag. Kanske är vi på väg att införa humanism och valfrihet  i planmonopolet.

Det var en vårdag 2007 på Dalarö som allting började. Några grannar berättade att ett byggbolag skulle bygga lägenheter på  Lyngsåsa, en stor park- och sjötomt som tidigare varit folkhögskola. De hade nämligen träffat en person som blivit lovad att få köpa en bostadsrätt med sjöutsikt där.

När vi till slut fick tag på ritningarna såg vi en brutalexploatering av den vackra gamla tomten  mitt bland Dalarös trähus från 1800-talet (riksintresse). Nio trevåningsbetonghus med cirka 80 lägenheter och ett underjordiskt garage liknade mest ett förortsmiljonprogram från 70-talet.  Alla befintliga hus på tomten, utom huvudbyggnaden (byggd 1921), skulle rivas, bland annat en unik k-märkt 1800-talsvilla. Det var som om Jordbro skulle flyttas till Dalarö.

landskapinv_collage

Foto:1: http://lansmuseum.a.se 2 och 3: Topia Landskapsarkiktekter

Det var nu vi bildade nätverket Dalarös Vänner och skapade en hemsida med protestlista och publicerade ritningarna.  Vi skrev insändare och fick stor uppmärksamhet i lokalpressen.  Politikerna och byggbolaget tyckte att vi var utvecklingsfientliga; vi var nimbys, det förfärliga not-in-my-backyard-folket.

Men kommunen insåg att den här typen av totalexploatering  i nuläget inte var genomförbar. Det fanns inte tillräckligt med vatten. Frågan blev därför vilande och en arkitektävling utlystes av byggbolaget. När förslagen presenterades för Dalarös vänner kunde vi konstatera att arkitekter ritar nästan samma modernistiska hus om och om igen. Det fanns ingen respekt för den historiska omgivningen, ingen känslighet för mänskliga behov. Man ville bara sticka ut. Byggbolaget kunde nu tänka sig femvåningshus.

BTH:aixjpg

De av kommunen föreslagna byggnaderna vilka kräver radering av befintlig bebyggelse. Bild: BTH/AIX

När sedan ett formellt detaljplaneförslag kom med femvåningsbetonghus förstod vi att vi måste byta taktik. En ny runda protester kändes tungt. Vi var ju inte emot att det byggdes lägenheter på tomten, men  det borde byggas på ett annat sätt. Därför arrangerade vi ett seminarium under rubriken ”Att bygga nytt i kulturmiljö” i Dalarö tullhus, där Peter Elmlund från Urban City Research talade om att bygga platser istället för att exploatera dem och föreslog att vi skulle göra ett motförslag.  Arkitekt Kjell Forshed berättade om sina småskaliga projekt i Marstrand och Mariefred och vi förstod direkt att han var vår arkitekt.

Vårt småskaliga alternativförslag i trä vann snabbt dalaröbornas hjärtan och är nu hela Dalarös alternativförslag. En majoritet av remissinstanserna är kritiska till kommunens detaljplaneförslag och många stödjer alternativförslaget.

Lyngsåsa planer

Kommunens förslag.                                                                         Dalarös Vänners förslag.

Kommunen är handfallen; de har aldrig fått ett motförslag till en detaljplan. Vi erbjöd oss att presentera vårt alternativ för politikerna i partigrupperna och möttes länge av tystnad. Men i slutet av januari ska Stadsbyggnadsnämnden ta ställning till vad de ska göra med förslaget och dagen innan(!) är vi inbjudna för en presentation.

dalarovag

Forsheds förslag bygger på platsens karaktär med trähusbebyggelse och småskalighet. Bild: Kjell Forshed

Hela Lyngsåsa-ärendet visar hur centralstyrd planprocessen är och hur kommunernas planavdelningar, politikerna, byggbolagen och arkitekterna bildar en makt- och smaksymbios över medborgans huvuden. Dessa smakdomares detaljplaner skickas ut på samråd för att säljas in hos medborgarna. Det borde vara tvärtom: planprocessen borde börja hos människans behov och smak och i slutändan säljas in hos makthavarna.

Kanske blir vårt alternativ en alternativ detaljplan. Kanske kan vi snart välja den detaljplan vi vill ha. Kanske är vi på väg att införa humanism och valfrihet i planmonopolet.

Elise Claeson

Länk till Dalarös Vänner här

Kommentarsregler: 

Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret  publiceras inte. Väl mött!

 

5 kommentarer

  1. Anders Almér den 20 januari 2013

    Jag blir så glad av att läsa detta. När människor tillsammans på ett seriöst sätt svarar på den formella processen som reglerar allt byggande. I samrådsprocessen tar man in synpunkter från olika håll, brandförsvar och miljöförvaltnignar m fl. Tillsammans bildar svaren en lunta som lätt ger intryck att – ja nu har man täckt in de flesta synpunkter. Men oftast glömmer man dem som närmast berörs. I Kristianstad deltog jag nyligen i ett offentligt samrådsmöte. Vi uppmanades att bara ställa frågor om det förslag som visades – inte komma med synpunkter! Av tidsskäl! Vad är samråd? Jag skrev ett litet inlägg om detta och kallade det för möte mellan det formella och civila samhället.
    Lycka till i er fortsatt kamp i Dalarö! Och hälsa till Kjell.

    http://urbantlokalt.se/2012/11/27/samradsmote-om-c4-shopping-kristianstad/

  2. Ragnar Lind den 25 januari 2013

    Mycket, mycket bra! Lycka till! / Ragnar

  3. Anders Gardebring den 19 februari 2013

    Jag önskar Dalarös vänner all lycka i det här ärendet, hoppas det går vägen! Just sådant här önskar jag att fler som protesterar mot projekt kunde göra. Presentera ett bättre alternativ.

  4. Lars Johansson den 21 februari 2013

    Heja heja, upp till kamp! .. Jag har inte varit på Dalarö men av bilder på stället att döma så ser det otroligt vackert ut. Det gör mig rent ut sagt både förtvivlad och skitförbannad varje gång jag läser om klåfingriga och historielösa arkitekter som vill sjösätta sina galna experiment på fina gamla miljöers bekostnad! I min lilla hemstad i Värmland där jag bor så blir jag fortfarande ofta bedrövad varje gång jag ser vad rivningshysterin under tidigt 70-tal här ställde till med när de rev alla gamla fina hus som en gång stod i stadens centrala delar. Istället uppfördes ett trist köpcentrum i form av en sockerlåda med tillhörande lika trist och grått parkeringshus. Idag har stadens centrum noll karaktär och det ser förjäkligt ut! Visst, de gamla husen var slitna och hade förmodligen varit väldigt kostsamma att renovera, men herregud vad korttänkt! Vad jag vet så var det ingen i pöbeln som protesterade heller, vilket också har förargat mig. Men ni bevisar åtminstone att det *går* att stoppa galenskaper genom sätta hårt mot hårt. Visste ni om att dåtidens galna politiker och arkitekter en gång ville riva hela gamla stan och uppföra skyskrapor istället?! .. Ja jisses.. Gamla stan är en unik stadsdel som jag alltid älskat att vandra omkring i och studera ända sedan jag som liten grabb lite då och då var på sommarbesök hos släktingar i Stockholm. Förutom dess intressanta historia, speciella stämning och trivsel så betänk också hur mycket gamla stan har betytt för stadens turism!
    Nåväl, en del lär sig tydligen aldrig så jag hoppas innerligt att ni lyckas mota bort galenskaperna.!

  5. Robert Windborne-Brown den 23 februari 2013

    Elise-du har helt rätt. Det behövs en radikal demokratisering av planprocessen där de som bryr sig mest om orten är från början aktivt medverkande i planprocessen. Exploatering av mark handlar om en långsiktig och kreativ förvaltning och utveckling av kulturvärden inte bara om att tjäna snabba pengar på bekostnad av dessa värden.