Tondöva arkitekter riskerar Nobels varumärke

 

Blasieholmen_Foto Arild Vågen

Stockholm har en lång tradition av att signalbyggnader korresponderar uttrycksmässigt med varandra. Detta skapar en lättläst och behaglig stadsväv där byggnaderna i sig ger överraskningar i sin individualitet utan att konkurrera ut någon annan. Idag kämpar man för att bryta upp allt detta och skapa stora ad-hoc byggnader som saknar samtal med grannen och enbart kan bedömas utifrån sig själva. Nobelcentrets förslag är inga undantag och Kerstin Westerlund Bjurström har tittat närmre på dessa: 

Det är märkvärdigt tyst om arkitekttävlingen om nytt Nobelcenter på platsen mellan Nybrokajen och Nationalmuseum på Blasieholmen trots att den handlar om ett av Stockholms mest centrala och ur stadsbildssynpunkt mest känsliga lägen. Inom ett par veckor ska avgörandet om vilka av de elva inbjudna förslagsställarna som går vidare till steg 2 offentliggöras. Det finns fortfarande möjlighet för allmänheten att ta del av samtliga tävlingsförslagen på Nobelmuseet i Stockholm.

View_3-1024x544

Den grannlaga uppgiften att på ett bra sätt relatera till omgivande stadsrum försvåras av att tävlingsområdet förefaller vara alldeles för litet för den stora byggnadsyta som ska rymmas där. Den trånga tomten gör förstås att också frågan om hur förhålla sig till Nationalmuseum är ytterst komplicerad. Det är byggt som en solitär och viktigt landmärke och kräver ordentligt med rymd för att komma till sin fulla rätt.  Samtidigt ställer dess både förfinade och kraftfulla arkitektur som ger det en självklar dominans på platsen stora krav på sin omgivning.

Nobelhuset_View_from_Nybrohamnen-1024x682

Platsens unika karaktär och att alldeles särskild eftertanke krävs av förslagsställarna har på olika sätt framhållits i tävlingsprogrammet. Dess formulering att det för att lyckas är nödvändigt att uppnå optimalt förhållande mellan nybyggnaden och omgivande stadsrum respektive Nationalmuseum inger dock farhågor. Betyder inte den att det för platsen överstora programmet kan få medföra negativ påverkan på stadsrummet och ändå anses acceptabelt om förslagsställarna kan anses ha gjort det bästa möjliga?

PRESS-IMAGE-3_BEYOND-1210-1024x679

Det verkar dock som om flertalet förslagsställare har förstått betydelsen av den jämnhöga bebyggelsen utmed kajerna på Norrmalm och Östermalm som i kontrast mot Söders höjder är avgörande för Stockholms skönhet och så speciella karaktär. Med bara ett par undantag är föreslagen byggnad av vad jag kunnat se av offentliggjorda presentationer i samma höjd eller lägre än intilliggande stenstadsbebyggelse.  Kanske har man lärt sig av tidigare misstag.

STK-night-perspective-1024x476

Men i övrigt frågar jag mig hur mycket känsla för platsens karaktär som förslagsställarna besitter. I flera fall undrar jag om de ens varit där. Så långt som jag kan se så har heller inte urvalet av på olika sätt medverkande arkitekter gjorts med utgångspunkt från den speciella kompetens som krävs för att skapa byggnadsverk som bidrar till att förstärka upplevelsen och grundkaraktären hos stadsrummet som helhet. Urvalet verkar snarare i hög grad ha gjorts efter förmågan att med dominant och ofta drastiskt formspråk stjäla hela uppmärksamheten inte sällan till nackdel för helheten.

Nobel-Sphere_1-1024x731

För många av de tävlande är arkitekter som far runt mellan jordens storstäder och tondöva för platsens speciella karaktär placerar ut sina ofta ganska förutsägbara avtryck. Att risken för att sådana grepp inte håller i längden är alltför stor finns det gott om exempel på internationellt. De ger positiv uppmärksamhet några år till glansen falnar och de upplevs som mer och mer främmande för platsen.

Jag fann flera förslag som var alltför brutalt storskaliga, andra som verkade utformade för ett ensligt läge i stort parklandskap, som mest liknade strandade atlantångare eller möjligen isberg, eller som bättre skulle passa bättre på tivoli..

Tullhuset Foto I99pema

Varken skärgårdskaraktär eller hamnkaraktär verkar ha uppfattats som viktigt av förslagsställarna.I endast ett av förslagen finns arkitekten Axel Fredrik Nyströms sjöfartshistoriskt så värdefulla tullhus från 1850 talet med. Ingen har tagit fasta på att hamnmagasinen av trä från tidigt 1900-tal, som om de med den trånga tomten inte skulle kunnat bevaras, i alla fall kunnat inspirera till en mer platsanknuten utformning. Att som ett av förslagen skapa ett konstgjort böljande landskap av byggnadsvolymer som till stor del ligger under mark skulle möjligen kunna fungera i stadsrummet om det inte tar för mycket av omgivande vattenyta. Endast ett av förslagen närmar sig det klassiskt enkla som skulle kunna bli en ny monumentalbyggnad i värdigt samspel med Kungliga slottet, Nationalmuseum, Dramaten och omgivande stadsbebyggelse i övrigt.

A-Room-and-a-Half_1-1024x835

Vi får hoppas att juryn kan avhålla sig från lockelsen att till priset av en god helhetsupplevelse falla för frestelsen att leta efter storstjärnor bland förslagen bara för prestigen i ett känt arkitektnamn och ett förslag som i stunden uppfattas som märkvärdigt. Den brist på fingertoppskänsla som flertalet förslag ger uttryck för innebär en uppenbar risk för både Nobelstiftelsens och Stockholms varumärke. Vi får också hoppas att Nobelstiftelsen i den fortsatta bearbetningen av förslagen är öppna för att ge avkall på byggnadens storlek.

Kerstin Westerlund Bjurström

Arkitekt SAR/MSA

Länk till förslagen här

Kommentarsregler: 

För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret  publiceras inte

6 kommentarer

  1. Jim Huzell den 25 februari 2014

    Dessa hus är absolut förfärliga och speciellt på denna plats. Freda Blasieholmen. Kör Nobelstiftelsen vidare på detta urholkas varumärket Nobel ytterligare. Att man inte lärt sig från all debatt om rivningar i vår vackra stad. Det var inte länge sedan den hyllade Curbosier ville riva hela gamla stan och södermalm och ersätta med betong. Det stoppade med Hjalmar Mehrs gigantiska misstag runt Norrmalm. Stockholmarna kommer att avsky Nobelstiftelsen. Var det detta som de generösa sponsorerna väntade sig? Byt plats och fundera om det är ”internationella” arkitekter vi behöver. För 101 år sedan fick Nobelstiftelsen backa från ett liknande gigantiskt och gräsligt projekt. Reprisen kommer nu.

  2. Caroline Silfverstolpe den 13 februari 2014

    Gå gärna in och lägg er röst på ett bevarande av Blasieholmens kulturhistoriska miljö!

    http://www.skrivunder.com/signatures/bevara_tullhuset_fran_1876_och_hamnmagasinen_pa_blasieholmen/start/390

  3. Pingback: 140 000 bostäder utlovas | Stockholm Skyline

  4. Ann-Marie Karlsson den 14 december 2013

    Stockholm är en vacker stad! Låt oss få behålla den så!
    Nationalmuseum behöver förnyas. Men inte något Nobelmuseum inne i stans känsliga delar.
    Kajerna behövs för folk, flanerande, uteliv. Vi behöver mer grönska, träd, parker och uteplatser.
    Inget Nobelmuseum alls.

  5. Gösta Grassman den 30 november 2013

    Kloka, allvarliga tankar av en person med kompetens och överblick. Vi står här – ännu en gång – inför risken av ett brutalt och storskaligt ingrepp i Stockholms känsliga silhuett.

    En tragikomisk aspekt på denna fråga är att projektet i sin helhet är onödigt. Nobelpriset lever och utvecklas av egen kraft. Ceremonierna fungerar utmärkt i Konserthuset och Stadshuset. Det behövs ingen mastodontbyggnad för att få in ett par hundra personer till vid prisutdelningen (en gång om året).

    Slutsatsen är att det planerade huset är onödigt. Den optimala lösningen, även arkitektoniskt, är att projektet läggs ner.

    Gösta Grassman

  6. Carl Öberg den 15 november 2013

    snälla gå in och gilla Fb sidan, så kanske vi kan ändra på saken.

    https://www.facebook.com/bevarablasieholmen