Framtidens recept skapades för länge, länge sedan..

hedenhös bild SVT

Stockholm planerar och bygger i ett sällan skådat tempo. Vad har man för förebilder, tänker man långsiktigt? Julkalendern ger en sarkastisk bild av samtidens politiker och deras framtidshets. Paralleller till Stadshuset kan skönjas under sminket. 

I Svt:s julkalender ” Barna Hedenhös uppfinner julen”  finns en inte allt för munter person, stadsministern, som bor i Kaknästornet som förvandlats till en rymdraketsstation. En meteriot slår ned i stadens museum, men det är ingen skada anser han – ”tvärtom” . Han ” hatar ”historia” , ” det är bara framtiden som gäller ”FRAMTIDEN” osar han på.  Ett roligt porträtt på okänslig politiker som fått något i skallen som skall genomföras – han är ju ändå folkvald.

Nya Slussen kopia

Stadens satsning osar Zaha Hadid-komplex. Undrar om hon ens skulle göra det så.

Det är inte så svårt att dra ironiska paralleller till dagens stadsbyggnadspolitik i Stockholm – Framtidens Stockholm, Vision 2030 , stad i världsklass etc. Där letar man ständigt fel och inte rätt. Det hela blir lätt komiskt då man med ett lätt svepande över Stockholms stadsbild, förslagsvis från Katarinavägen, inser att vi redan har en oändligt vacker stad. En lätt avläsbar historia och ett samspel mellan de olika epokerna. Och det fungerar fint, på alla sätt.

De förslag som läggs för att förtäta innerstaden är i princip lyxprojekt för några få. För att undkomma detta anser vissa politiker att vi som skattebetalare och ägare av marken skall subventionera sådant byggande. Som att ge bort en del av sin inkomst till grannen, för att vara lite snäll.”För Fraaaaaaamtiden” ekar bara i mitt huvud då. Ungefär som Citysaneringen som fortfarande får folk att häpna. Är det inte bättre att leta det som är rätt och bygga vidare på det?

Flygfoto_Helix_Innovationen_634_3

Hagastaden är ett av de största ad-hocprojekten i Stockholm just nu. Är det ens spännande?

Man har de sen senaste valet visat mycket liten hänsyn till historien, takhöjder ska svälla, påbyggnader (bedömningen av arktiktur är mycket diffus, faller inte huset i smaken skall man genast bygga på den) Slussen skall få en sorts ansiktslyftning från månen och Nobel Center är  plötsligt den mest utmärkande byggnaden vid Saltsjön. Framtiden!

View_3-1024x544

Ett av de ratade förslagen till Nobel Center. Man undrar hur man egentligen ställde frågan?

 För framtiden borde man snarare kolla lite mer bakåt. Stockholm har byggts utåt, men med sin karakatär tills modernismen då ett färdigkoncept om hus i park och trafikplanering skulle appliceras på helst hela världen – en lek med moduler, inte platser. Man tänkte för mycket och kände för litet. Resultatet behövs inte ordas om.

Personligen ser jag inget problem med att skapa för framtiden, bygga ut och skapa nytt. Men gör man det i den senaste tidens ad-hoc tradition med glänsande etiketter med tjusiga arkitektfirmor är man ute och seglar – igen.  Dessutom är det lika miljöovänligt som modernismens byggande – hur tätt det än är (materialen i husen är allt för energikrävande att ta fram, och allt för sköra för att vårdas). Hur ser underhållsplanen ut för t ex Tors Torn?  Hur skall Djurgårdens naturskog hålla sin ekobalans med allt fler som befinner sig i den? Dessutom ser det trist ut.

Vera architecter

Lite gräs på taket gör inte vårt byggande miljövänligt. Det ser bara ut så. Miljövänligheten ställs i relation till det som inte är det.

Stockholms skönhet bygger på historia som skapades för framtiden. Omsorgsfullt byggande med ibland djärva tag har skapat en stad i världsklass. Det är lätt att rubba den balansen, allt för lätt. Arkitekter är i händerna på snåla byggbolag och konsulter som rensar ritningar fria från ”kostnader” (läs skönhet). Politiker litar blint på dessa och vill för allt i livet inte bli smakdomare. Resultatet blir en en doft av betong och blånande 4-glasfönster som kunde ha varit vart som helst, t ex i Hagfors eller indiska Pune.

minecraft

Typisk internetspelsarkitektur. Pojkdrömmar får sväva ut i cyberrymden utan konsekvensplan. Kul tidsfördriv och verklighetsflykt, men att HSB lät använda det till att planera för sitt 100-årshus är märkligt.

Måhända lever jag lite i parallella tidsepoker som familjen Hedenhös, och jag är nöjd med det.  Jag vill se historien och befinna mig i en nutid.  Det finns både karaktär och identitet att hämta ur det. Vill jag leka spelar jag videospel på internet. Där kan man t  o m bygga flygande städer, men inte vill jag ha det på riktigt. Framförallt vill jag inte se tråkiga exempel på fattig stadsplanering i något som är ansett som en av världens vackraste städer. Framtidens stadskoncept skapades redan över 100 år sedan.

bild (1)

Vad är det för fel på det här?

 

riddarenvera-arkitekter-625x300

Eller mer av det här som på Grev Turegatan? Bild. Vera Arkitekter/Wallenstam

Matti Shevchenko Sandin

Kommentarsregler: 

För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret  publiceras inte.

6 kommentarer

  1. Birgitta Adolfsson den 11 december 2013

    Härligt! Tack Matti för att du lyfter hållbarhetstänket. Det är många som vill bygga sönder Stockholm i dag. Okänslig arkitektur till synes utan livslängd varken i material eller utseende. Kortsiktig tänkande med profit för några. Samtidigt raserar man även den gröna infrastrukturen som är livsviktig för de människor som skall bo och vistas här i framtiden…

  2. Hej Matti!

    Både jag och mina kamrater i K-ETS! är mer än väl medvetna om vilken lysande skribent Westerlund Bjurström är och hur mycket gott hon gjort för bevarandekampen. Inte minste hennes sätt att få våra meningsmotståndare att framstå som dom själlösa och historielösa teknokratnaturer dom är genom att tillföra ett emotionellt och historiegrundat perspektiv på stadsplaneringsdebatten väcker stor beundran. Så desto mer smärtsamt att plötsligt finna denna i bevarandekretsar mycket välrenommerade kvinnas namn under den artikel vi båda syftar på.

    Du skriver:

    ”Om det nu är så att man har beslutat sig för att bygga något, då gäller det att vara med att påverka resultatet.”

    Det är där resonemanget spricker. Och du verkar inte själv riktigt stå bakom det mot bakgrund av din egen artikel ovan. Det är ett väldigt defaitistiskt synsätt. Skulle vi ha resonerat på samma sätt när det gällde Delphinarium, Kallbadhuset och Slussen. Eller för all del Kungsträdgården 1971? Menar man nej så säger man nej. Eller omvänt ja till att bevara. Och vad är det vi talar om? Jo en närmast unik gammal kulturhistoriskt ovärderlig maritim miljö så här centralt. Det är vidare en klassicistiskt homogen miljö praktiskt taget orörd de senaste hundra åren. Dessutom väl synlig placerad som den är invid vatten, från ett antal centrala stråk. Och inte nog med att detta okänsliga komplex totalt skulle få dominera denna känsliga miljö, den skulle dessutom skicka ett antal fantastiska byggnader rakt in i evigheten. Den magnifika tullbyggnaden från tidigt 1870-tal och de pittoreska oförlikenliga hamnmagasinen. Detta kan under inga omständigheter tolkas som en omsorg om kulturarvet. 85 procent av landets befolkning bor på1,35 procent av landets yta – vad gör centret på Blasieholmen, just där det inte finns plats för det? Den här typen av verksamheter bör nu börja spridas. Jag skulle tycka att kanske Husby eller Norsborg skulle vara bättre platser (om det inte skadar några miljömässiga värden på respektive plats). Ärligt talat tror jag vi är väldigt många som nu när en stor förhoppning om att få se en pudel. Men jag önskar i så fall att den är sprungen ur en insikt.

    Sättet att betrakta befolkningstillväxten i staden som en slags algoritmisk formel känner jag väl igen från debatter med Yimby. En stat och kommuner har dock demografiska verktyg för att hantera oönskad överbefolkning i vissa områden. Och jag anser det är en märklig syn på befolkningsfrågan när man utgår från att alla personer ska födas, leva och dö på exakt samma ort när vi talar om storstäderna. I synnerhet ungdomar vill ju gärna röra på sig. Men som situationen idag är har dom väl knappast något val då de allra flesta infrastruktursatsningar och stimuleringar styrs till några få överbefolkade flugskitar på kartan.

    I Stockholms fall är det extra känsligt. Stockholm är en arkipelag , det är en del av dess tjuskraft men gör den också väldigt känslig för trängsel. Och tyvärr förhöll du dig inte till den i ditt inlägg heller. Men den finns där. Den är akut och den suger dagligen. Hur kan man ropa på mer trängsel innan man ens kommit tillrätta med eller ens försökt komma tillrätta med den befintliga? Vad som behövs är fler attraktiva noder med egen gravitation.

    I etablissemanget kan mycket som jag säger nu uppfattas som extremt. Men då har man mycket kort minne, i synnerhet när det gäller de direkta kulturarvsfrågorna. De ståndpunkter jag förfäktar har stöd i både ÄPBL och den nya. Och innan lagen började tillämpas surrealistiskt så var det K-ETS! värdegrund som var normen. Vi behöver inte gå mer än drygt tio år tillbaka i tiden. På 90-talet hade ett nobellcenter på Blasieholmen betraktats som hål i huvet. Kulturarvet får aldrig bli föremål för värdegrundsmässig inflation. Situationen idag är att skalan har förryckts vilket lätt till att t.ex. Stadsmuseum, Skönhetsrådet och Samfundet S:t Erik svansar efter kulturmarodörerna i fullmäktige och på SBK på ett som man uppfattar det klädsamt avstånd men som varje år ökar i förhållande till lagstiftarens intention för PBL:s bevarandeparagrafer. Samma undfallande attityd tycker jag mig tyvärr se ganska även ofta hos Stockholm Skyline. Men oaktat detta så kan man ändå på er sida ofta läsa en massa otäckt bra artiklar. Det ska sägas.

    Allt gott till dig också Matti

  3. Jag håller givetvis med föregående synpunktslämnare. Mycket bra skrivet och som alltid med Matti vid pennan med en svenska att njuta av.

    Men Fång vore inte Fång om han inte samtidigt hade lite negativ kritik att komma med också.

    Att Matti Shevchenko Sandin inte är glad åt det planerade Nobel Centret på Blasieholmen framgår tydligt av denna text. Jag har fått för mig att artikelförfattarna på denna sida alla ska företräda en officiell linje och värdegrund för Sthlm. Skyline. Men då blir man lite konfunderad då Kerstin Westerlund Bjurström i en artikel här förleden annonserade att hon med viss tvekan men ändå stödjer ett Nobel Center på Blasieholmen till och med när det innebär utplånandet av tullhuset från 1800-talet, om jag nu rätt förstått henne. Och det har jag nog. Vad jag missförstått är kanske istället Stockholm Skylines policy? Man kanske kan vara både för och mot nya Slussen också och ändå tillhöra Skylines återkommande skribenter? Men för oss lite mer konsekventa kulturmiljövårdare har det här blivit lite svårsmält. För Stockholms skyline har ändå skapat rykte om sig att tillhöra kulturarvets förkämpar. När då Kerstin Westerlund Bjurström, känd för sina många kamper mot stadens okänsliga stadsplanemässiga framfart, bjuder kulturmiljövårdens värsta fiender sitt namn som kulturmiljöalibi för detta nidingsdåd mot Blasieholmen (för frågan är inget akademiskt finlir precis) tvingas vi naturligtvis ta avstånd från henne. Men hur ska vi förhålla oss till Stockholms Skyline som valde att publicera hennes artikel? Är Skyline bara ett allmänt diskussionsforum kring stadsmiljöfrågor? Då krävs en större tydlighet på den punkten. För till och med Yimby producerar i så fall mängder av texter som är betydligt mindre destruktiva för kulturarvet än Kerstin Westerlund Bjurströms.

    Och som om det inte vore nog med denna magsura invändning så har jag faktiskt en till på lut. Som jag förstår det är även Stockholm Skyline för fortsatt expansion av Stockholm – trots annalkande trängselkatastrof på vägar, i kollektivtrafiken inom vården och omsorgen o.s.v. Men den frågan ägnas inte mycket utrymme på Skyline. Lite svepande heter det att man kan bygga där utåt istället. Det här återspeglar precis som Samfundet S:t Erik och Skönhetsrådet att 1) förstäderna och förorterna kan vi nyttja som kanonmat för att värna det riktiga kulturarvet, stenstaden. 2) ”Här i stenstaden bor vi, bygg där”. Men även förorterna har sin arkitektoniska grammatik och sina innevånare som inte heller vill bo i sönderexploaterade mischmaschlandskap. 3) Och så var det då åter det där med trängseln. En person som flyttar till Stockholm är inte skyldig att tillbringa all sin tid på hemadressen även om politikerna gör sitt yttersta för att åtminstone de sämst bemedlade genom diverse trafikavgifter och skatter ska få sin frihet kringskuren. Men när dom istället letat sig ner i tunnelbanenätet visar det sig vara kaos där också.

    Man borde inte få ropa på mer befolkningstillväxt om man inte samtidigt har en realistisk lösning på det samhällsekonomiskt vansinniga och omänskliga trängselhelvetet.

    Får man hälsa också? Då hälsar jag till alla som värnar kulturarvet att det finns en FB-grupp som heter Kulturarvet – Ej till salu! och som man också kan ansluta sig till.

    • Matti Shevchenko Sandin den 10 december 2013

      Hej Thomas, och tack för dina vänliga ord om texten!

      När det kommer till byggandet på Blasieholmen har Westrlund Bjurström varit mycket kritisk i en lång tid och i flertalet artiklar påpekat hur viktig platsen är just för Stockholms historia och kulturbärare, om detta kan du hitta mycket på sajten. Att Kerstin sedan är en av de som främst värnar om att ge trygghet till kulturarvet i en växande stad behöver jag inte ens orda om. Om det nu är så att man har beslutat sig för att bygga något, då gäller det att vara med att påverka resultatet. Vi har varit med och och aktivt bearbetat planer sedan start. Om man inte gör det kan det gå hur tråkigt som helst. Stockholm Waterfront är ett sådant exempel. Vi ser helst att tullhuset är kvar och integreras f ö.

      Om vi ibland har nyanser i våra åsikter om hur man skall göra ser jag bara positivt, det skapas en bättre politik. Grundstrukturen i våra idéer är dock de samma sedan start och vi tar kulturarvet på största allvar och vill ständigt påminna om detta då en del ofta blir hemmablinda.

      Vi tycker att man skall behandla områden, vart de än ligger med silkesvantar vid omvandling/förtätning – och Stockholm slutar inte att växa, varken man vill det eller inte – det gäller bara att skapa bra förutsättningar för framtiden. Och är alla förorter som vi pratar om i detta fall helt fantastiska? För mig saknar ex. Huvudstad massor. Sant är att det massiva intresset från politiskt håll att t ex klämma upp en skyskrapa i Stockholm city tyvärr gör att man många gånger behandlar närområden styvmoderligt. Om detta har vi ju talat när vi sågs under trevliga former!

      Ang befolkningstillväxten så är det inte så att det bara strömmar in fullvuxna människor till Stockholm, det största antalet är nämligen nyfödda av stockholmare. Denna statistik används slarvigt av politiker och byggbolag som vill framställa Stockholm i värre dager än det är. Men man rimligen inte be folk att flytta för att det saknas bostäder. Det gäller som sagt att skapa en bra och hållbar stad för framtiden – så att även den kan bli kulturarv.

      allt gott!

  4. Michael Diamant den 8 december 2013

    Mycket bra skrivet!

    Men det är förbjudet att lära av det förgångna, för där fanns bara ett mörker 🙂