Ännu ett steg mot ordinär storstadsdjungel

Den orangea färgen visar området för överdäckningen. Bild: Jernhusen.

Kerstin Westerlund Bjurström beskriver SJ s planer att bebygga spårområdet vid Centralstationen som ännu en missad möjlighet att vända den negativa sociala utvecklingen i Stockholm som helhet och som ett oåterkalleligt ingrepp i upplevelsen av det för hela storstadsområdet gemensamma skärgårdslandskapet. Hon anser att det är tragiskt att inte intentionerna i den regionala utvecklingsplanen följs och förespråkar i stället en satsning på en ny järnvägsstation i Stockholm ”Norra Station”.

Att laga ett hål i stadsbilden är stadsbyggnadsborgarrådet Roger Mogerts sätt att beskriva planen att korka igen siktlinjen mellan Klara sjös vattenrum och Riddarholmens palats. SJ:s fastighetsbolag Jernhusen vill bygga över spårområdet med flera våningar mellan Centralstationen och World Trade Center på ena sidan och bebyggelsen på Blekholmen på dess andra sida. Ett muntligt avtal om att påbörja planarbetet har träffats med staden.

Vy från Barnhusbron mot södermed Schering Rosenhanes palats och Överkommissariens hus på Riddarholmen i blickfånget till vänster mellan Centralstationenoch Blekholmens byggnader i mitten.

För den oinvigde låter det ju inte som något kontroversiellt att laga ett hål och bygga över ett spårområde. Men blir överdäckningen verklighet kommer man ingenstans från Klara sjös stränder, bebyggelse och broar ens kunna få en glimt ut därifrån. Den spännande vyn mot Schering Rosenhanes palats och Överkommissariens hus på Riddarholmen blir ett minne blott. Ytterligare en bit av Stockholms alldeles speciella stadskaraktär, som den formats av det så särpräglade skärgårdslandskapet, försvinner.

Möjligheten att se ut mot Riddarfjärden förbi Stadshuset är redan borta i och med den kraftiga exploateringen av Blekholmen. Klara sjö kommer mest att upplevas som en insjö, vilket i sin tur gör det omöjligt att uppfatta såväl Kungsholmen som Blekholmen som öar i en arkipelag.

Bild från Barnhusbron mot Stadshuset och Klara sjös enda kvarvarande vattenkontakt med Riddarfjärden

Läs: Krafttag krävs i förorten – exempel Tensta

Att den nu starkt ifråga satta Waterfront-anläggningen fått ersätta tidigare mer lågmälda bebyggelse och nu står som ett stopptecken i luftrummet mellan Citybebyggelsen och Kungsholmens branter mitt emot borde mana till eftertanke i stället för att, som nu sker, användas som argument för att fylla igen hela spårområdet. Det intryck som detta ger från Stockholms inre delar är lika viktigt som det från Söders höjder och från Gamla Stan.

Vy från Söder Mälarstrand mot Blekholmsområdet som visar den för stadskaraktären så viktiga nertrappningen av byggnadshöjd ner mot spårområdet.

Läs: Hållbarhet – ett mantra utan innehåll?

SJ:s fastighetsbolag Jernhusen främst vill, som de uttryckt saken i media, helst bygga kontor och liknande. Deras argument är att den nya bebyggelsen, på grund av dess centrala läge, skulle bli en motor för hela Storstockholms arbetsmarknadsregion och dessutom medföra att den ökar i omfattning. De argumenterar också med att det med Arlanda express skulle gå att därifrån ta sig torrskod till andra arbetsplatser runt om i världen och att behovet att ta bilen minskar. Till detta kommer möjligheten att bygga en ny stationsbyggnad bland annat med mer ”semioffentlig” uppehållsyta, vilket likaså tillskyndats av fastighetsborgarrådet.

Ideskiss av Alessandro Ripellino Arkitekter av den nya stationsbyggnaden, en rejäl propp i vyn från norr. Bild: Alessandro Ripellino Arkitekter

Läs: Vad får politiker att strunta i grundläggande mänskliga behov och känslor?

Det är svårt att tro på att vare sig Stockholmsregionens bästa, omsorg om kontorsanställdas skor eller ens arbetstid skulle vara ett tungt vägande skäl. Likt alla andra som vill exploatera innerstradens luftrum, vare sig det är internationella fastighetsbolag eller Nobelstiftelen, är det i stället att genom det centrala läget kunna maximera fastighetsvärden och/eller prestige. Det må vara bra att SJ s ekonomi stärks. Men inte är det vad Stockholm behöver. Det är tvärt emot rekommendationen i den regionala utvecklingsplanen RUFS 2010, vilket är djupt tragiskt med tanke på den möjlighet som den snabba utvecklingstakten just nu ger. Andelen arbetsplatser i Stockholms innerstad är redan i ett internationellt perspektiv exceptionellt stort i relation till staden som helhet och de viktigaste knutpunkterna i infrastrukturen är sårbart koncentrerade.

Området kring Karolinska institutets Science center sett från Solnavägen.

Läs: Utförsäljning av innerstadens rum, rymd och själ – Sunt förnuft på glid?

Det som Stockholmsregionen i stället behöver är att nya arbetsplatser lokaliseras så att innerstaden växer utåt där så är möjligt och framför allt att de, av den regionala utvecklingsplanen, utpekade regionala stadskärnorna stärks. Det sistnämnda är det naturliga sättet att utveckla en stad med Stockholms förutsättningar. Härigenom skulle människor i hela staden lättare kunna finna tillräckligt attraktivt arbete och fullödig service i sitt närområde, kollektivtrafiken kunna öka på bilismens bekostnad, segregationen motverkas och hela stadsområdet bli mer miljömässigt, socialt och ekonomiskt merlikvärdigt. Det för hela storstadsområdet genomgående karaktär som skärgårdslandskapet ger kan bli en gemensam tillgång.

Vy mot spårområdet från Tomteboda med Postens anläggningar i förgrunden.

Läs: Norrbackagatan från kunskap och känsla till hybris och fromma förhoppningar

För att komma ur dagens låsta situation med en överhettad innerstad, och en ytterstad där det är svårt att skapa tillräcklig attraktivitet måste man ta de chanser som uppstår för att åstadkomma den förändring som behövs för att vända en negativ utveckling inte minst socialt. Varför inte i stället satsa på en ny station ”Stockholm Norra” till exempel vid Tomteboda mellan Karolinska Institutets område och Solna eller rent av intill Kista som genom överdäckning av E 4 och ny kontorsbebyggelse kanske skulle kunna få en gemensam station med Helenelund. Möjligheterna är säkert fler. Jag undrar om frågan över huvud taget ställts om det är möjligt att flytta spårområdet eller om det ens är rimligt att det blir kvar i sitt centrala läget?

Vy från Tomteboda med Solna i förgrunden.

Läs: Läka sår i stadsbilden

Det är svårt att begripa att fastighetsexploatörer så ofta får sin vilja igenom när det gäller kontroversiella rivningar, ny och påbyggnadsprojekt – som nu spåröverbyggnaden – när stadens politiker och andra beslutsfattare i stället borde göra allt för att driva deras investeringar ut från innerstan. Att innerstan i Stockholm annars skulle stagnera är inte trovärdigt. Förstår man inte att det är nödvändigt att se Storstockholms kommuner som en helhet och att ta vara på de värden man har? Det flitiga användandet avslagkraftiga bedrägligt positiva och säljande beskrivningar av kontroversiella ingrepp, som att laga ett hål i stadsbilden, för att undvika diskussion bådar inte heller om något gott för demokratin.

Vy mot järnvägsområdet sedd från Vasabron med Waterfrontanläggningen som ett stopptecken i sänkan mellan Kungsholmen och Norrmalm.

Läs: Stockholm nära att bli ännu en storstadsdjungel

För att Stockholm ska fortsätta att upplevas som speciell, luftig och vacker – med bevarad skärgårds och sjöfartskaraktär – räcker det inte med Gamla Stan, Riddarholmen Skepps-och Kastellholmarna och Söders höjder i hyfsat skick och med att Östermalm, Regeringskvarteren i City och Kungsholmen har en hyggligt bevarad husrad mot vattnet.

Att lyckas med att skapa trevlig gatumiljö på en överdäckning är mycket sällsynt. Topografin måste tvärtom vara fortsatt läsbar i hela storstadsområdet. Bebyggs spårområdet är steget nära till ett City som upplevs som vilken storstadsdjungel i världen som helst. Inte hjälper det mycket med bostäder insprängda bland kontoren eller ens med en högre kvalitet på byggandet om helheten förfuskas.

Kerstin Westerlund Bjurström

Arkitekt SAR MSA

Råd till politiker här

Länkar:

http://bygg.stockholm.se/Sa-vaxer-staden/En-tatare-stad/Fornyelsen-av-city/

http://www.mynewsdesk.com/se/folkpartiet-stockholms-stadshus/pressreleases/edholm-l-bostaeder-behoevs-i-oeverdaeckning-vid-stockholms-centralstation-1600851

http://docplayer.se/23018579-Inledande-riskanalys-vastra-city.html

http://www.fastighetsvarlden.se/notiser/sa-blir-nya-centralstationen-las-om-jernhusens-planer/

http://a-ripellino.se/z/wp-content/uploads/2016/03/Pressmeddelande_Skiss-Framtidens-Centralstation.pdf


Kommentarsregler: 

Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret  publiceras inte. Väl mött!

1 kommentar

  1. Charlotte Holst den 22 december 2016

    Jag tycker det är självklart att bygga över spårområdet. Det är ju redan pålat för bebyggelse där. Men jag är orolig för att det blir för mycket kontor. Det skulle vara önskvärt om området bebyggdes med bostadsbebyggelse i 6-7 våningar dvs normal innerstadshöjd med bottenvåningarna och våning två för kontor, butiker, restaurangen. Detta skulle bli ett välkommet tillskott med bostadskvarter i city.
    Kvartersbebyggelse skull passa bra. Järnhusen har redan ett förslag som Samhällsdebattörerna arbetade fram för flera år sen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *