Stockholm är illa ute – och det är det ”spektakuläras” fel

 

Stockholm håller på att växa – och förfulas än en gång. Det är svårt att inte vara raljant i ärendet när den ena slentrianmässigt utförda byggen efter den andra kläms in i vår närmiljö och börjar utgöra en norm för hur det får se ut. Är det inte dags att tänka om? Kulturministern gör det, demonstranter gör det men när ska stadshusledningen putsa glasögonen och se hur illa det blir?

I åratal har politikerna skrikit sig hesa över all den spektakulära världsklassarkitektur som skulle sätta Stockholm på kartan. Jo, men när byggdammet efter några av stolpskotten lagt sig låter det mindre. Nästan inget alls faktiskt. Det har gått så långt att kulturministern skall presentera en ny ”arkitektur-, form-, och design- politiken”  i höst. Bland annat nämner hon på instagram att man idag bygger miljonärsprogram och ifrågasätter om det verkligen är allas behov av stimulerande miljö som tillgodoses oavsett plånbok. Att påminna kulturministern är att det knappt spelar någon roll vilken plånbok man har, det ser lika trist och slarvigt ut i princip överallt i nybyggnationen. Allt färre kan köpa sig ur risig miljö. Låt oss hoppas att de inte vill uppfinna hjulet på nytt som med museipolitiken. Hoppas de frågar folk hur de faktiskt vill bo.

Kulturminsiterns instagram.

Atriumhusets innergård vid Lindhagens gata. Är det en miljonärsdröm?

Men skönt att även rikspolitiken äntligen börjar rynka på näsan åt den slentrianmässiga stadsplanering som idag sker. För i skuggan av de nationalmonument som i princip vilket nytt innerstadsbygge som helst som kallas, växte en rad döda miljöer fram där man b.la. glömde bort barnen strunta i att planera för skola, lekplatser etc. Vad det verkar både trafikmässigt har man glömt bort att dessa människor skall röra sig från lägenheten. Det är tjockt på vägar, gator och kollektivtrafik och allt kan inte skyllas på slussenbygget. Karlavägen är rena rama autobahn. Det kan inte kallas ansvarsfull stadsplanering, möjligen hoppfull sådan.

Stockholms berömda skönhet har fått fläckar. Överallt ploppar överstora byggnader med platta tak upp. Vad det så politiker och ja-ligan ville ha det?

Liljeholmen var i princip ett carte blanche, vad gjorde man? Lådfabrik.

Som bevis står det en rad konstiga klumpar här och var  i stan som skulle föra oss in i framtiden, världsberömmelsen och tja, pick one, det var många slogans. Hur gick det till? Knepen var många. Bland annat så var Gamla stan plötsligt ett ideal när det kom till gatubredder och sattes i kontrast med ex. Tensta. De flesta vet att Gamla stans attraktion bygger på annat än att man kan nudda vägg till vägg över gatan och att få faktiskt bor där. Märkligt nog tog man inte fasta i Lindhagensplanen från 1800-talet som fortfarande fungerar i fråga om väl fungerande stadsmiljö med både täta kvarter, ljus och luft. Någonstans verkade idealet snarare vara  att kunna se allt som grannen gör. ”Alla har rätt att bo i innerstan” kunde ändras till ”alla vill bo i innerstan” etc.  Med de alternativ som gavs hade de nog rätt. En och annan politiker sneglade på New York, kanske genom serien Sex and the city, och trodde det var sant. Andra reste till Paris och tyckte Bibliothèque nationale de France var hot. Det tycker inte fransmännen. Men vad gör man inte för att förmedla bilden av att både Stockholm och Sverige fortfarande är kvar i medeltiden när det kommer till – ja, det mesta efter senaste års politiska utspel.

Handen på hjärtat – är det något sådant du drömmer om när du vill bo i Stockholm? Bild: Equator/Tomorrow

”Stjärnarkitekten” Wingårdh har skapat denna döda miljö vid Kungsholmens strand. Kulturministern får gärna använda bilden som omslag på sin rapport.

Av någon underlig anledning skall också siktlinjer över stadslandskapet till varje pris byggas igen och då förminska upplevelsen av staden. en sådan är Blasieholmen där man från Strandvägen inte kan se över till Stadsholmen om man bygger Nobelcentret. I övrigt skall även denna fyrkantiga låda i guldmålad metall bli ett under av grace, trots att det urskiljer sig brutalt omot omgivningen. Lite som hamnbyggnader från 1970-talet eller kritikernas ”Barsebäck 2”. Även spårområdet skal utnyttjas. Då med en jättelåda som täpper igen vyn mot söder. Kul? Hur skall alla dessa världsturister orientera sig i staden – genom att titta ned i mobiler? Eller är inte möjligheten att njuta av att skönja stadslandskapet genom att faktiskt titta?

Vari ligger skönheten som är värd att skippa en välbevarad 1800-talsmiljö och ploppa igen utsikten mot slottet?

Orgelpipan ersatte ett mellanklasshotell från 60-talet som det finns rätt många av. Få sörjde att den slitna betonglådan försvann – tills de såg ersättaren. Orgelpipan skulle bringa – ja det har jag glömt – men någon form av musik måtte det varit då den gråfläckiga fasaden visst skall vara tangenter eller notmarkeringar. Sjunger gör den iallafall inte i takt med Klara kyrka som framstår som en modern och tuff byggnad i jämförelse med Orgelpipans trötta klumpighet.

Kungsan.

I Kungsträdgården har man vyn av Anderbergs vackra opera och Jakobs kyrka. De klingar vackert tillsammans. Bakom har man klämt på några kontorsvåningar som glor dött ut bland ornerade fasader och vackra takfall. Ingen hit. Samma vid Konstakademin som ser ut att omges av byggbaracker. Även jättelådan som växer upp på Brunkeberg med ”citycamping” ser ut som en övervakningscentral ända från Djurgården. Det ser beiget ut i jämförelse med Strandvägens varsamt ritade taklinje.

Slussen skall få ett virrvarr av trappor och glasformationer man trodde hörde hemma vid Södra stations postmodernism. ”Astoriaflygeln” skall istället för att räddas, vilket skulle vara det moraliskt riktiga av Humlegården/Länsförsäkringar rivas för att ersättas med något som ser ut som det äter upp huset mot Nybrogatan. Jag kan hålla på en god stund till men jag tror ni fattar poängen.

 

Sättnigtsskador som enligt uppgift kan repareras för 17 miljoner är orsaken till rivning. Ser det inte ut som om det nya huset äter upp det andra?

Stockholm har saknat en plan. Av rädsla för att inte åstadkommit något har man urholkat möjligheter i förorten, låta vem som helst med miljarder uppföra arkitektur som var trist dagen innan ritningen gjordes och låtit stadsmässigt världen förvandlats till vad som helst. Har man nu äntligen vaknat när man ser resultaten av hur det blir när man niger ända i golvet för dem som är ute efter snabba cash och karriär?

Fransk förort från 60-talet? nej, det är miljonärsprogrammet i Liljeholmen som fortsätter. Synd att det blir så fult.

Lätt, luftigt och vackert? På tvärgatan bredvid Ica Maxi Lindhagen växer ett Klondike fram. Kul?

Miljonprogramsidealen med att utnyttja centrala lägen för arvet och kommers samt förvara folk i identiska betonglådor i ytterområden luktade illa redan under byggnation. Idag plågas flera av dem av ofattbara problem, såpass omfattande att politikerna valt att stoppa huvudet i sanden tills det inte gick längre. Borde man inte skärpa sig och satsa där?

Istället för att sälja ut stadens mest publika plats till Apple föreslås – från privat håll – att lägga butiksytan under jord och ge Stockholmarna en paviljong. Foto: Ulf Edgren

Det som verkligen tog politiken på sängen var och är diskussionen om Apple-butiken i Kungsan. Arkitekter som inte är bundna till projektet kom med motförslaget – tryck ned butiken under jord och ge allmänheten Kungsan i fred. Hur lätt hade man inte kommit på den briljanta idén i Stadshuset – om man hade tänkt lite. Stockholm är illa ute och det är det spektakuläras fel. i rökridån av dem har en trist och torr stadsmiljö växt fram som i bästa fall förlitar sig på den intilliggande äldre staden eller vattnet. Ett år kvar till valet – sätt igång och tänk om! ”Spektakulärt” är sååå över.


Matti Shevchenko Sandin 

Kommentarsregler:

För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret publiceras inte.

4 kommentarer

  1. Eva Harry den 26 maj 2017

    Stockholm does have a plan, politicians say that Stockholms population will grow to 4 million people in 2050. I think that it will destroy the city, if that happens, Stockholm will be an unpleasant city to live in and visit. But of course, if you have that goal, you have to build quickly. I would like to see those directives on paper if there are any written. It does not have to happen, people make it happen. I think it would be a very unfortunate development for the capital of Sweden, and I think it is time to rethink. There is plenty of land to build on in Sweden, one idea was to build between Stockholm and Uppsala which already has the infrastructure of roads and trains.

  2. Tindra Engelbrekt den 26 maj 2017

    Stockholms skyline är amputerad! Pariserhjulet fattas oss!

  3. Arne Kriström den 30 maj 2017

    Välformulerad artikel som borde vara obligatorisk läsning för alla som vill jobba m bostadspolitik, stadsplanering eller arkitektur!

  4. Ingvar Selin den 1 juni 2017

    Det är ingen STOCKHOLM’s-sjuka.
    – VÄSTERÅS är värst !!!

    På 60-talet revs hela anrika centrum – ersattes av BETONG-kuber.
    Välkända Djäkneberget attackeras nu av ”modern” arkitektur.
    Inte ens kyrkan förmår vara hänsynsfull;
    – folkuppror lyckades någorlunda stoppa ännu en svart kub.
    Inte ens 20 år har gått sen den kände arkitekten Erik Hahr’s Herrgärdskolan
    höll på att exploateras av förtätningsobjekt …
    nu är Byggherrarna där igen med nya ”friska tag” …

    VOFFOR gör di på dette viset?
    Demokratiskt underskott? Historielöshet? Allt flyter … VEM bryr sig?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *