Uppgraderat Norrtull får inte bli missad möjlighet

Översiktsfoto av tomten mellan Norrtull, Wennergren Center och Brunnsviken. Foto: Kerstin Westerlund Bjurström

Enligt programbeslut 2016 är den stora obebyggda tomten vid Norrtull, avsedd att bebyggas med bostadskvarter av innerstadssnitt. En ytterst tveksam användning och högst anmärkningsvärt att den inte fanns med bland  de lokaliseringsalternativ som analyserades och redovisades i detaljplaneunderlaget som Nobelstiftelsen fick ta del av. Hur skulle de på egen hand kunna föreställa sig att det trafikbelastade skräpiga området med förändrad trafiksituation och planläggning nu skulle kunna bli del i ett park- och kulturlandskap med framstående vetenskapliga institutioner, frågar Kerstin Westerlund Bjurström och föreslår ett omtag.

Vid Norrtull mellan Uppsalavägen, Brunnsviken och Wennergrens center ligger en stor obebyggd tomt (den före detta bensinstationstomten) som trots många fördelar hittills inte uppfattats som särskilt attraktiv på grund av den hårda trafiken och trafikanläggningens brutala möte med Stockholms innerstad. Utbyggnaden av Norra länken och överdäckningen av denna, E4 an och E20 har nu skapat nya förutsättningar genom påtaglig minskning av trafiken i markplanet.

Dagens avskräckande trafikapparat vid Norrtull blir ett minne blott. Foto: Kerstin Westerlund Bjurström

Enligt det program för Norrtullsområdet, officiellt benämnt Östra Hagastaden, som beslutades av Stockholms kommunfullmäktige 13 oktober 2016 avses Uppsalavägen nu flyttas västerut och omvandlas från trafikled till stadsgata. Med dess fantastiska läge vid Brunnsviken och Nationalstadsparken, med dess strategiska kommunikationsläge och med dess närhet till Vetenskapsstadens alla betydelsefulla institutioner finns därmed alla möjligheter att det skulle kunna utvecklas den till en av innerstadens mest attraktiva adresser för nya märkesbyggnader med publik verksamhet.

Hagastaden Norrtull enligt planen med stadskvarter.

Enligt programbeslutet är området tvärtom avsett att användas till bostäder och till den skola som mer borde höra hemma i Hagastaden. Man har heller inte fäst något avseende vid att dess huvuddel ingår i Nationalstadsparken –Ulriksdal –Haga-Brunnsviken-Djurgården. Lagen om denna (paragraf, 7§ i 4 kap i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser mm) är ytterligt restriktiv vad gäller bebyggelse m.m. och kan endast accepteras ”om det kan ske utan intrång i parklandskap och naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas”.

I avsikten bakom lagen låg också att möjlighet till att bygga nytt i huvudsak enbart skulle förbehållas utveckling av de verksamheter inom vetenskap, utbildning och kultur som redan finns här. Även om platsen idag är illa hanterad är den nödvändig för sammanhanget i parklandskaet runt Brunnsviken. Att här på den naturliga platsen för märkesbyggnader i park bryta in med kompakta innerstadskvarter borde inte ens få komma i fråga.

Planen som den presenterades på Kulturhuset. Foto: I99pema

För mig är det en gåta varför Stockholmspolitikerna inte är mer framsynta. I dag ligger en allt för stor del av innerstadens makt-, kultur- och andra prestigeverksamheter inom en radie på 500 m. Resten är bostadsområden dit få turister, affärsresenärer eller förortsbor normalt kommer. För att inte Stockholm ska stagnera krävs tvärt om att innerstadens elit-, makt-och kulturverksamheter vidgas betydligt. Någon mer lika lämplig byggbar obebyggd tomt för verksamhet som kräver ett prominent läge på lämplig plats som vidgar Stockholms intressezon kan jag inte se.

Kommunpolitikernas ambition att i linje med förslaget till översiktsplan för Stockholm fylla varje lucka i stadsväven respektive tära på viktiga karaktärsdrag och kulturminnen är inte hållbar. Det är min absoluta övertygelse att dagens taktik att riva och bygga på när nya behov uppstår i en nära framtid kommer att anses helt förkastlig.

Stallmästargården, populärt också för flanörer, friluftsfolk och djurliv. Foto: Kerstin Westerlund Bjurström

Visst behövs det bostäder, men snarare då satsningar på att skapa stad med innerstadskvalitet och attraktivitet t ex i samband med de nya stadskärnor som bland annat förespråkas i Regionplanen. Av artiklar i pressen framgår att också lokalisering av idrottshallar till platsen diskuteras.

Hur tänker man egentligen? Hur ska man någonsin få bukt med skillnaden i attraktivitet mellan innerstad och förort och med segregationen om innerstadsborna helt saknar motiv att beblanda sig med förortsborna och det inte finns några nackdelar att bo centralt?

Nobel Center skulle fungera utmärkt på platsen. Foto: Kerstin Westerlund Bjurström

Frågan om framtida användning av tomten aktualiseras av diskussionen om Nobel Center vars av stadens och Nobelstiftelsens beslutade lokalisering till Blasieholmen vare sig är förenlig med god omvårdnad av Stockholms stadsbild, dess kulturminnen eller sunda utveckling i ett helhetsperspektiv. Tveksamt också om det ens kommer att vara till fördel för Nobelstiftelsen.

Blasieholmen är redan tätbebyggd och kräver rivungar för etablering av Nobel Center.

Det är högst anmärkningsvärt att Östra Hagastaden inte fanns med bland de alternativ till lokalisering av Nobel Center som Nobelstiftelsen fick ta del av. Hur skulle de på egen hand kunna föreställa sig att den avrivna som impediment behandlade tomten omgiven av fula, hårt trafikerade trafikanläggningar och med en vildvuxen trädridå mot Brunnsviken nu med förändrad trafiksituation och planläggning nu skulle kunna bli del i ett park- och kulturlandskap med framstående vetenskapliga institutioner direkt intill Stockholms innerstad? Rimligtvis borde ett Nobel Center bedömas ha hemortsrätt här. Rimligtvis borde detta läge också ha stora fördelar också rent praktiskt inte minst med tanke på närheten till vetenskapsstadens institutioner och tillgängligheten både med turistbussar och kommunalt. Här krävs ett rejält omtag.

Kerstin Westerlund Bjurström

Arkitekt SAR/MSA

”Kerstin reflekterar” är en serie artiklar av Kerstin Westerlund Bjurström som delar med sig om sina tankar om Stockholms utveckling. Kerstin är arkitekt och flitig medarbetare på Stockholm Skyline, har suttit som ordförande i Svenska Arkitekters Riksförbund SAR, Samfundet S:t Erik och ICOMOS Sweden.

Fler artiklar ur serien här


Kommentarsregler:

Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret publiceras inte. Väl mött!

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *