Därför bygger vi inte vackra hus

Arkitekturstilar från före 1930 är tabu inom arkitektkåren.

Har ni aldrig undrat över varför alla hus som byggs idag är grå, vita eller svarta? Och varför nästan alla ser ut att härstamma från 60-talet?

Vackert?                                                                                  Vackert?

Arkitektur kan liknas vid en religion – så hårt sitter arkitekter världen över fast i en modernistisk trossats. Som alla trossatser innehåller modernismen många olika tabun. Ett av de djupast förankrade är fönster med spröjs.

Arkitektutbildningen lider av stil- och åsiktsförtryck. I början av utbildningen ser man stora variationer av arkitekturstilar i elevprojekten men efter avslutad examen är de flesta eleverna drillade i ett modernistiskt formspråk. Arkitektoniska genrer utöver modernismen kritiseras hårt och i brist på uppmuntran förtvinar de.

Kopior av kopior av arkitektur skapad efter 1930 är tillåten. Om man som arkitekt däremot finner inspiration i arkitekturstilar som är äldre än så, blir kritiken mycket hård. Det heter då att arkitekturen inte är ”ett uttryck för sin samtid”.

Hur ser samtidens uttryck egentligen ut? Måste den utgå ifrån den förlegade modernismen som saknar humanistisk och individualistisk grund? Samtiden är i så fall definitivt inte framtiden. Vi menar att det moderna formspråket i meningen framtida, inte utvecklas därför att modernismen har en hel arkitektkår i ett ideologiskt skamgrepp.

Vackert?                                                                                            Vackert?

Ska vi bygga modernistiskt eller modernt? Det är faktiskt inte modernt längre med modernistisk förortsplanering och klimatfientliga glasfasader. Modernismen är en ideologi med 80 år på nacken – som kanske var bra men som idag är förlegad och omodern. Den uppstod under 1930-talet som en politisk och arkitektonisk ideologi. Man ville bygga det centraliserade, rättvisa samhället. Nu har den spårat ur till en ortodox trossats utan förankring i vår tid.

Varför är debatten kring våra byggda miljöer så sval? Det är ju något vi alla vistas i varje dag i hela våra liv. Det råder knappast någon brist på åsikter för om vi jämför med till exempel musik- och filmdebatten så är ju den ytterst livfull. Vann rätt låt till exempel? Kan frånvaron av debatt bero på brister i språket? Det finns massor av ord för musikstilar – hårdrock, indiepop, dansband, schlager, klassiskt, världsmusik, fusionsjazz – listan kan bli mycket lång – men vad har vi för ord för arkitekturstilar? Vad har vi för alternativ?

Vackert?                                                                                             Vackert?

Jag vill att det ska finnas många arkitekturstilar samtidigt. Jag vill att grönskande, identitetsstarka städer och miljöer byggs på humanistiska och klimatsmarta grunder. Jag vill se fler färgstarka hus i långsiktigt hållbara stilar. Jag vill inspireras av hundratals år av vacker arkitektur och sampla den rakt in i framtiden. Jag vill se smakfull bebyggelse med stil som stolt hyllar individen och får oss att må bra.

Jag vill se en arkitektur-tävling i SVT – lika folklig som schlagerfestivalen. Och då ska alla stilar vara tillåtna – till och med modernismen.

Arkitekt Erika Wörman, Djurgårdsstaden Arkitekter

Läs även Per Arne Ivarssons artikel i Byggnadskultur 2010/4, klicka här

14 kommentarer

  1. Pingback: Orsaken till välbefinnande.. | Stockholm Skyline

  2. Pingback: Räta linjens diktatur | Stefan Olsson

  3. Magnus Åkerman den 25 april 2011

    Kan det vara så att arkitektkåren hukar inför det fantastiska klassiska arv den bär på? Litet som målarskrået som inte lär sig det uråldriga hantverkets alla tekniker, men väl har synpunkter på det – och tror att de kan förnya konsten utan att känna dess rötter?

    Jag ser samma skillnad mellan de fält inom humaniora som aldrig kapat rötterna och de som gjort det. De förra blomstrar till, men blir snabbt obsoleta. De senare revolustionerar kanske inta sin vetenskap, men bygger envist ny kunskap på den gamlas grund.

    Det är dags att gå 100 år tillbaka i tiden i arkitektutbildningen. DÅ får vi om 100 år bättre städer.

  4. Herbert, Tingesten den 10 januari 2011

    Skönt att det finns en sådan enighet om att det är dags att pensionera modernismen efter 80 års tjänst. Eftersom det hela lite omotiverat mynnade ut i det sedvanliga akrofobiska budskapet ska jag väl bara påpeka att höghus inte är något modernistiskt påfund; sådana byggde man under gott och väl 60 år innan den första glaslådan på högkant såg dagens ljus, och med ganska gott resultat. Kungstornen, Europas första ”skyskrapare” (som f ö stiftelsen S:t Erik tog initiativet till) är ett bra exempel på förmodernistisk design som står sig. Att de sticker upp lite över de andra husen gör inget alls, tvärtom, de är gjorda för att synas och tillför lika mycket till stadsbilden som väl någon kyrka.

  5. adam g:son den 5 januari 2011

    Fin och hejdlöst rolig artikel. Angående svaret om ”Handlar det inte, till syvende och sist, ändå om just arkitekturen? ” av Anders skulle jag nog säga att det var det lamaste svar jag läst. stadsplanering handlar mer om var man lägger hus och verksamheter än ur det ser ut. Sen har de flesta häruppe rätt i att moderismen är en segt bortraderad ohyra i vår samtidsarkitektur. Att bygga just högt är en av de sämsta idéer som kom av modernismen eftersom det sällan bjuds på fler tillfällen att bo/arbetsplatser om man nu inte klämmer i som i Honk Kong och Dubai. Men dessa hus avser att inte skattebetalare står för notan utan de som är villiga att betala för vad det faktiskt kostar. dessutom tillåter inte de höga kostnaderna annat än systembyggen från modernismens additativa system. Så ett steg bor från nymodernismen är att bygga mindre volymer och tillåtta fler arkitekter i varje kvarter.

    Angående Kungstornen så är de avsedda att fungera i 2 markplan, vilket gör att de inte känns så höga.

  6. Pingback: Gott Nytt 2011! | Stockholm Skyline

  7. Pingback: Spröjsar åt folket! « Börjes konstblogg

  8. Pelle den 25 november 2010

    ”Därför bygger vi inte vackra hus” Vadå vackra? När ska arkitektkåren krypa farm under stenen de legat under i tid och evighet och börja flukta på annan så kallad kulturell verksamhet? Övriga kultursvängen slutade använda dogmatiskt värderande av smakbegreppet kring sekelskiftet 1800-1900… bra konst, anyone?

  9. jens den 24 november 2010

    hm, det står att de är emot FLER höga byggnader i Innerstaden. Håller med Anders, det handlar om arkitekturen, men då kanske övergripande än med punktinsatser. Det går väl alldeles utmärkt att intressant normalhög arkitektur? Jag gillar den här sajten för att man just är emot fler höghus eftersom de bidrar så lite till stadsmiljön. Eller ska man vara för bara för att vara ”för”? Det blir för studentikåst för mig.

    I övrigt håller jag med anders, artikeln är inte bara bra utan kul och minst sagt ”förbjuden” i dagens glas/betong/stål/högtsomfan-snack.

  10. Anders Gardebring den 23 november 2010

    Vilken härlig artikel här på Sthlm Skyline! I denna fråga är Sthlm Skyline och YIMBY helt och fullt överrens. Arkitekturen måste få diversifieras och bli mer lekfull. Modernismen måste utmanas och dess monopol brytas sönder.

    Samtidigt som detta inlägg gör mig oerhört glad så innebär det samtidigt att jag blir aningen fundersam över sthlm skyline:s överliggande syfte, som ju verkar vara att förhindra högre bebyggelse. Är det verkligen vår viktigaste stadsbyggnadsfråga? Och varför, i så fall, illustreras denna artikel med Europas första skyskrapor som det goda exemplet?

    Handlar det inte, till syvende och sist, ändå om just arkitekturen? Hur vi utformar våra byggnader. Det vore välkommet om höjdfixeringen fick lite mindre plats (och ja, höjdfixering är i minst lika hög, kanske till och med högre, grad att aktivt lobba *mot* högre bebyggelse enkom för att den råkar vara hög).

  11. Alexander Åkerman den 21 november 2010

    Jag tror att en stilevolution kan vara på väg. Behovet för en sådan finns. Funkisstilen, som i mångt och mycket har representerat det ”moderna livet” börjar bli omodern i vårt samhälle där utvecklingen sker så otroligt snabbt. Kommer funkisen verkligen kunna möta önskemålen från denna allt snabbare värld? Nej… Jag tror inte att någon stil kommer att kunna göra det…

    Det som krävs för att arkitekturklimatet i sverige ska bli bättre är:

    1. Slopa de modernistiska metoder vi planerar och bygger våra städer med. Vackra hus uppnås inte genom att låta samma exploatör bygga ett helt område själv. En markpolitik som gör att det byggs på fler och mindre tomter med fler byggherrar. Detta ger fler småskaliga projekt, vilket bäddar för mer variation.

    2. Arkitekter måste lära sig att använda fantasin. Allas våran fantasi begränsas av den byggda miljön. Om man kollar på barns teckningar av hus så ser de ut som stereotypen av ett hus. Tänk om den byggda miljön skulle vara mer varierad – då skulle också barnteckningar vara mer fanstasifulla.

    3. Arkitekter måste lära sig att respektera omgivningen. Alltför många värden går förlorade när istället för att bygga på naturens och omgivningens villkor, röjer hela tomten. Detta gör att mycket nybebyggelse står i en likartad miljö och att dess utseende blir likartat därför att kontexten är likartad.

    4. Det behövs goda exempel på hur roliga byggnader kan se ut. Här tror jag det är behövligt att kommuner och lokalförankrade byggherrar går före och visar vägen. Byggbolagen är ju inte så entusiastiska iom att de säljer vilken beboelig arkitektonisksörja som helst.

  12. Per den 21 november 2010

    Fin bild pa Stockholms forsta skyskrapor kungstornen!

  13. Lina Hartung den 13 november 2010

    Även om jag tvivlar högt att ”en arkitekturtävling i SVT – lika folklig som schlagerfestivalen”, och säkert med Martin Timell som värd, kommer att få mig att må bättre, kan jag hålla med: Spröjs åt folket !
    De flesta stockholmare känner sig inte igen i dessa kopior på kopior på kopior på någonting som inte var helt genomtänkt på 30-talet och som i slutändan resulterade i fula imitationer på 60-talet. Till och med i Frankrike har man insett att modernistiska perversiteter som t.ex. ” La cité radieuse” (Le Corbusier) främjar i första hand människoalienationen. De flesta modernistiska arkitekturprojekt ska först och främst beundras och begrundas som vackra konstverk, perfekta modeller för Svart&Vita fotografier; även som högt intressanta utopiska, socialistiska idéer på människogemenskap genom transparens inom bl.a. arkitekturen och kommunalt boende, grundade i Thomas More’s ”Utopia”, Fournier’s tankar och Arts&Crafts etc. Det senaste kan förstås diskuteras eftersom man vet numera att dessa idéer hade sina begränsningar och först och främst ja, inom bebyggelsehistorien.
    Som sagt, spröjs åt folket! Annars kommer vi alla så småningom hamna i den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden och läsa Alva Myrdal högt till våra barn. Det kan vara gynnsamt ibland att minnas historien.Frågan är egentligen högaktuell. (http://www.dn.se/sthlm/press-pa-boende-om-sund-livsstil-1.1204896
    Här nedan följer en mycket talande utdrag ur ”The Gendered Bauhaus: Tempering Idealism with Realism” av Mary-Elizabeth Williams :
    ”Architectural Models for the “New Man”: The Dessau Director’s Homes
    In 1925, the Bauhaus school moved to Dessau, where Mayor Fritz Hesse promised funds to build a school and a row of houses for the Form Masters. A year later, Burgkühnauer Allee was selected as the site for the directors’ homes – the expansive Gropius House and three semi-detached houses named the Kandinsky-Klee house, the Feininger house, and the Muche-Schlemmer house. On Burgkühnauer Allee the Bauhaus’ distinctive style matured as the school’s professors initiated a new era of home design. The glass fronts and white-washed walls, used also at the Haus am Horn, are typical of the Bauhaus school and later International Style in America. The government-funded Dessau directors’ houses were models for a new style of living, and therefore incorporated luxuries such as walk-in closets, hot water pressure spray in the kitchen, and a double sofa which could be opened out in the Gropius Master House. Yet, the coldness and unwelcoming interiors of the housing designs is characteristic of the Bauhaus style.
    After experiencing the Masters’ Homes (Meisterhaus) for themselves and living on Burgkühnauer Alle, the wives and families of many of the Form Masters complained that the models for modern living were “unsatisfactory,” “unpleasant,” and “almost beyond endurance” (Feininger 214). The inhabitants of the Form Master’s homes, expected to lead the way in accepting the new style of life, discovered that the Master’s Houses designs contained innate flaws. Besides finding the lack of decoration and colored walls discomforting, the wives of the Form Masters often complained of a lack of privacy and a fear of voyeurism. In Kandinsky und Ich, published in 1976, Nina Kandinsky poignantly stated:

    Kandinsky and I were not particularly happy in Gropius’ building. There were flaws which did not make living particularly comfortable. Gropius had, for example, made one large wall of the entrance hall of transparent glass so that anyone could look into the house from the street. That bothered Kandinsky who would have preferred his private sphere to be private. Right away he painted the glass wall white on the inside. (Kandinsky 218)

    Painting the transparent glass hallway white, the living room pale pink with gold leaf, the bedroom almond green, Kandinsky’s workroom pale yellow, and Nina Kandinsky’s room pale pink, the Kandinsky family remodeled the Masters’ Houses to fit their personal needs where the universalized Bauhaus style had failed. Modifying the Masters’ Houses, creating privacy where it was lacking, and adding color to create a cozy, home environment, the Kandinsky’s were able to incorporate the Bauhaus’ utopian vision into their housing needs and personal tastes.”

    ___________
    http://www.bu.edu/brownstone/issues/M-EWilliams.html

  14. Jens den 12 november 2010

    Riktigt spännande, Undrar om man är hjärntvättad?