Människan och hennes symboler

Arkitektur är en av vår kulturs mest kraftfulla symboler. Genom historien har våra byggda miljöer varit symboler för makt, status eller någon specifik politisk vilja. Dagens arkitekter behärskar inte arkitekturens starka symbolspråk, vilket får förödande konsekvenser. Våra byggda miljöer påverkar oss nämligen vare sig vi vill det eller inte. Det sker på ett konkret, fysiskt sätt men framförallt på ett intuitivt och känlsomässigt plan.

I dagligt tal kan vi prata om hur olika miljöer känns utan att kunna sätta fingret på varför vi får den känslan. Varför känns vissa hus välkomnande och andra frånstötande? Varför trivs vi i vissa byggda miljöer men inte i andra? Jag hävdar att formgivningen av våra hus och stadsrum förmedlar en känsla genom att vi omedvetet tolkar dess symbolspråk.

Välkommen?                                                                               Välkommen!

Huvudentrén är det första mötet med huset och är lika viktig för helhetsintrycket av byggnaden som det första mötet mellan två människor, enligt tesen ”first impression lasts”. I ett av de hyllade bostadsprojekten i Örestad strax utanför Köpenhamn, vet man som besökare inte om denna oerhört trista och försagda vita dörr går till soprummet eller mot förmodan är huvudentré för hela det prestigefyllda bostadskomplexet…? En ilsket grön, målad markering på marken uppmärksammar oss på entrédörren som annars inte skulle ha synts. Den generöst välkomnande gest som en entré kan förmedla är helt förbisedd.

Huvudentré?                                                                                Huvudentré!

Vilken känsla förmedlas av denna fasads symboler? Förmedlar de värme och trivsel eller kyla och aggressivitet? Vilka miljöer attraheras vi av en ledig dag för en fika eller en glass i solen – vänliga eller vassa? Hur påverkar attraktivitet trivsel, ekonomi, status och långsiktig hållbarhet? Vilka konsekvenser får denna fasad för sin omgivning?

Granatsplitter?

Symboler som signalerar ”stad” samverkar i en komplex struktur. Staden ska till exempel ha väl definierade gaturum där husens fasader utgör väggar och husens innehåll ska återspeglas i gatans utformning. Färgsättningen av fasaderna har ett kraftfullt symbolvärde och är därmed oerhört viktig för stämningen i stadsmiljön, och så vidare. Det går inte att särskilja enstaka detaljer ur stadens symbolspråk för att definiera känslan av stad – det är en samverkan av många.

Vi måste återta kunskapen om vårt byggda symbolspråk och lära oss att skapa byggnader och stadsrum som talar stad. Att bygga attraktiva stadsmiljöer utanför våra citykärnor, på mark med lågt ingångsvärde, är vår tids mest förbisedda möjlighet.

Stad?                                                                                      Stad!

Arkitekt Erika Wörman

12 kommentarer

  1. Pingback: I Köpenhamn lever klassicismen | Stockholm Skyline

  2. nicole F den 21 februari 2011
  3. Johnna- närboende "Hagastaden" den 3 februari 2011

    Bra text!

    Idag sitter vi fast i modernismens renlighetstänkande. Modernistiska byggnader från ”tiden” har ett värde och skönhet( ok inte alla, men en hel del), kanske beroende på att då var det en ideologi, en framtid i det. Tyvärr for det ut med diskvattnet redan på 60-talet. Att man idag återigen har idealiserat modernismen är antagligen grundat på extrem idétorka allternativt att man helt enkelt inte vågar tänka om. Dessutom så har nymodernismen otroligt lite med den saklighet modernismen handlade om, bara en sådan sak att man anser att ”dekorativa nät” är en lämplig fasaddekor(finns på Lindhagens Gata),får mig att undra vem arkitekturen skall tjäna idag(persienn och gardin har fungerat gott i x antal århundraden).

    Bilden på Norra stationsområdet/Hagastaden är visserligen en bakgård, men tyvärr ser gatufasaden(erna) ut likartat. Lite av Barsebäcks estetik. Att bygga en stadsliknande miljö är positivt, men kunde man inte ha delat upp i mindre tomter och låtit byggbolag och arkitekter verkligen tävlat med varandra om hur bra de kan vara? Regina Kevius har uttalat sig om att man skall fråga människor hur de vill bo. Jag hoppas det. För är det i en 60-tals matrix man vill lägga sitt surt förvärvade guld? Jo – jag vet- lite fasadsten har ödslat på huskropparna, lite variation i moderniststilen, men förövrigt i stil med vilket JM-bygge som helst.

    Bilden bredvid är nog Drottninggatan från Tegnérlunden(?) och uppvisar åtminstone för mig ett attraktivt sätt att blanda fasader. Detta ger en mer vilsam gatubild, så varför inte också på enorma bakgårdar med avslutande vy? Finns det någon oskriven lag att enorma huskroppar måste ha samma fasader? Kunde de inte be en konstnär att göra ett mönster/motiv? Ge lite färg till prisoptimeringen?

    Förhoppningsvis läser Kevius sin post om HUR vi vill bo och inte bara mäklarannonser i söndagstidningarna.

  4. La Corbusier den 30 januari 2011

    Äntligen kanske vi kan börja bygga för människan och denna som utgångspunkt, inte funktioner utredda under modernismen som denna varelse skall förses med. Det finns en stor poäng i vilsamhet för ögat, mötas av en vacker port, vacker fasad (jag vet att det är subjektivt..). Modernistiska CAD-byggen och Tristfunkis är ingen utmaning, inget jag heller vill betala för att bo i. Intressantare, mer blandad och kollektiv stad vore skönt för omväxling.

  5. Lars-Åke den 29 januari 2011

    De två sista bilderna skulle jag nog sätta följande två texter till: ”ogästvänlig stad!” resp. ”hyfsad förort!”

    • Stockholm Skyline den 1 februari 2011

      Hej Lars-Åke, som du påpekade hade fel bild publicerats. Detta är nu rättat. Tack för din uppmärksamhet!

      • Niklas den 1 februari 2011

        Gillar bestämt den sista bilden. Den går dock inte att jämföra med Norra Stationsbilden. För det första är den sista bilden ett fotografi, det andra är en 3D ritning. Det ena är en gata, medan det andra är en innergård.

        Men håller i princip med inlägget. Det är svårt att förstå dagens brist på uttryck i arkitekturen. Man verkar ofta arbeta efter devisen att utseendet inte spelar någon roll. Var tog byggarstoltheten vägen?

        • Marika77 den 2 februari 2011

          Håller med dig och inte angående 3D-bilden. Det är trots allt en ganska trolig bild av vad som kommer att bli. Blandningen fotografit redovisar en blandad arkitektur medan Norra Station för tankarna till ett storgårdskvarter från förr i tiden- så ja/nej. Hade man trott att det skulle bli mer liv hade man inte tvekat att sätta in det med tanke på alla dessa dataanimerade överlyckliga mäniskor, fåglar och katter som far runt. Kanske hade det varit bättre med innegårdar som är innegårdar och inte en efterapande gatufasad?

          • Niklas den 3 februari 2011

            För att utveckla: Den sista bilden är från ett stråk med mycket gott flöde, alltså inte vilken gata som helst. Norra Stationsanimeringen är från en innergård, som av vissa skäl inte slutits. Av någon anledning vill man att folk ska kunna gå rakt igenom. Skillnaden är övertydlig. I sista bilden har byggnderna lokaler ut mot gatan. Av naturliga anledningar har man inte på samma sätt lokaler ut mot innergården. Och frågan är hur mycket ”stadsliv” man vill ha i en innergård. De är väl just till för att skapa ett mer eller mindre privat område i en stad som annars består av allmänningar (så fungerar det iaf i resten av staden).

            En bättre liknelse hade varit att jämföra en bild från dagens Sveavägen eller Kungsgatan och en animering från Solnavägen (som är tänkt att bli ett framtida stadsmässigt stråk mellan Norra Bantorget och Råsunda). Jag tror nog att poängen med inlägget skulle gå bättre fram med en sådan jämförelse.

            Inläggets sista stycke når kärnan i frågan. Men hur ska man nå dit? Här kommer ett par förslag:

            1. Oerhört lite stad byggs för tillfället. Det mesta som byggs är isolerade bostadsenklaver (ex: Hammarby Sjöstad är en enklav). Här behövs en eller ett par övergripande stadsplaner (liknande Lindhagens eller Flemmings). På så sätt kan man åstadkomma en sammanhängande enhet även utanför ”tullarna”.

            2. Av de arkitekturstudenter jag pratat med (på KTH) är det inte arkitektur, utan modernism, som lärs ut. Kanske dags att gå tillbaka till den kunskap som faktiskt finns inom området och inte bara förkasta viktiga saker som utmyckning/ornamentik? Även det vackra har en funktion.

            3. När områden byggs blir dessa ofta monotona. Även Norra Station kommer bli monoton. Problemet är att det är alldeles för få arkitekter/byggherrar som samsas om ett för stort område. En lösning är att minska ner markanväsningarna så att en och samma byggherre inte ska få ansvar för mer än en del av ett kvarter. Detta skulle skapa mer variation och dessutom öppna upp marknaden för fler aktörer, vilket skulle leda till mer konkurrens och därigenom billigare bostäder och förhoppningvis snyggare fasader (om detta kan komma att bli ett försäljningsargument).

            4. En mer allsidig samhällsdebatt. Vid genomläsning av yttrandena till Norra Stationsområdet var det genomgående temat hur ”hemskt” det skulle bli med de ”höga” husen. Att de skulle göra ”intrång” i ”ekoparken” osv osv (detta från mer officiella remissinstanser!). Det var ytterst få som hade definierat de verkliga problemen, dvs de bristfälliga öst-västliga sammanhangen och att t-bana riskerade att inte byggas ut dit, dvs. att stadsmässigheten höll på att bli lidande trots att den uttalade ambitionen var att utvidga innerstaden. De viktiga frågorna hamnade i skymundan. Förhoppningsvis kan detta nätverk medverka till en sådan debatt.

      • Lars-Åke den 4 februari 2011

        Där ser man! Jag förstod aldrig att det var fel bild! Trodde bara att textförfattaren tyckte att glesa hus runt gatan var en bra stad!

  6. Mark Kaiser den 28 januari 2011

    Klockrent! M/arkitekt

    • Lisa den 2 februari 2011

      Tendentiöst och konservativt!