Sabbatsbergsplan – feltänkt och hasard med skattepengar

 

Stockholms läns landsting är i färd med att sälja den nu obebyggda tomten utmed Dalagatan söder om Sabbatsbergs sjukhus, för att låta privat aktör bygga och driva ett nytt sjukhus där. Det befintliga sjukhuset avses därefter att säljas till fastighetsexploatör som ska riva det och bygga bostäder på platsen. (enligt uttalande i Mitti 1/9 av Landstingsrådet Paul Lindquist). Det innebär ett högt spel med skattebetalarnas pengar. Det är negativt och en missad möjlighet för Stockholms utveckling. Frågan är om man dessutom tänker ställa medborgarna inför fullbordat faktum skriver Kerstin Westerlund Bjurström.

För landstinget att ge sig in i sådant tomtjobberi för att minska röda siffror i budgeten synes vara orimligt riskfyllt även utan dagens tydligt nedåtgående bostadsmarknad. Jag kan heller inte hitta någon beslutad detaljplan vare sig för platsen för det nya sjukhuset eller för bostäder på det rivna sjukhusområdet. Är det dessutom så att den demokratiska processen liksom i så många tidigare fall i Stockholm föregripits med ett handslag mellan intressenterna är man extra illa ute.

De tre bostadskvarteren som uppfördes på norra delen av sjukhusområdet på 00-talet.

Att klämma in nya bostadskvarter i redan tätbebyggd innerstad är feltänkt. Oberorenda av konjunkturläge kan det inte bli annat än lyxbostäder som befäster segregationen i Stockholm. Tomtkostnaderna blir för höga. Tvärtom bör nu, medan bostadsbristen ännu är stor, alla ansträngningar syfta mot att locka kapital till byggande i ytterstaden särskilt i mindre attraktiva stadsdelar där tomtpriserna är lägre.

För det krävs en stor, insiktsfull och samfällig satsning på nya bostadskvarter och områden, som utformas så attraktivt att folk ur alla samhällsklasser ser det som alternaiv att flytta dit. Detta är enda sättet att skapa en stad som socialt hänger samman.

Dessutom kan såväl trafikvolym som trafikinvesteringar för staden som helhet minska när stadskärnans dominans härmed bryts, trafikbelastningen radiellt minskar och trafiken istället sprids (enligt RUFS 2050).

Parkområdet där det nya sjukhuset avses att byggas” dock med för paltsen främmande parkeringsplatser mitt på- Adolf Fredriks ståtliga byggnad i Fonden.

I Vasastan är andelen parkmark orimligt låg. Dess enda större park Vasaparken har alltmer förvandlats till en idrottsplats med hälsofarligt konstgräs. Detta uppvägdes tidigare i någon mån av luftigheten hos det intilliggande institutionsområdet. Med dess möjlighet till promenader i varierad miljö, upplevdes det av många som en utvidgning av parken. De tre stora bostadskvarter som i slutet av 00-talet ersatt den friare institutionsbebyggelsen upplevs mer som enskuggande skärm.

Uppfarten från Dalagatan till parken i söder där det nya sjukhuset är tänkt att byggas.

Det borde vara självklart att, i stället för att till ett nytt sjukhus, utveckla parkområdet söder om det nuvarande till en grön oas som via det befintliga gångstråket är sammanknuten med Vasaparken. Det är konstfullt format om än en stor parkeringsplats idag upptar större delen av dess plana yta. Det ansluter vackert mot Dalagatan. Vid uppfarten därifrån möts man av en hög naturlig klipphäll och fina planterade träd och buskar.

Observatoriegatans öppenhet mot det tidigare institutionsområdet förbyttes till att upplevas som en mörk säckgata nästan hela dagen bostadskvarteren byggdes på 00-talet.

Den tilltänkta bostadsbebyggelsen på platsen för det rivna sjukhuset skulle dessutom ge Vasastadsborna ännu ett dystert gaturum. 1800-talets traditionella gatu- och kvartersstruktur ger öppna vyer längs gator och husväggar. Om en gata bryts görs detta med få undantag hittills av en park eller av fastighet med småskalig eller oregelbunden bebyggelse som det tidigare institutionsområdets.

De tilltänkta nya bostadskvarteren skulle med största sannolikhet komma att liksom tidigare färdigställd utbyggnadsetapp bryta denna struktur och fördunkla ännu ett gaturum. Skadan av detta sades kunna minimeras av en elegant fasad och träd på den korsande Dalagatan.

Kungstensgatan möter sjukhusområdet – nya bostäder i fonden skulle skapa ännu en trist gata.

Vasastan är redan mycket tät. Relationen mellan lokal- och lägenhetsyta sammantaget och markarealen är enligt av forskaren Johan Rådberg publicerade siffror 2 till 1 att jämföra med 1 till 1 för t. ex Hammarby sjöstad, en ny innerstadsstadsdel med målet att skapa optimal stadskvalitet.

Och hur är det med hållbarheten? Bara idén måste ifrågasättas att riva en fungerande sjukhusbyggnad för att den är nedgången och för att en försäljning till en bostadsexploatör eventuellt hjälper till att minska hålen i landstingets budget.

Det mesta av ny forskning talar för att miljöbelastningen trots återvinning blir oacceptabel. Inte ens den energibesparing som ofta åberopas verkar stämma. Och inte kan det väl vara rimligt att inte ge en viktig social institution som ett sjukhus minsta expansionsmöjlighet för oförutsedda funktioner.

Befintliga sjukhusbyggnader som enligt planen ska rivas från söder.

Det är nu som möjligheten finns att genom medveten utbyggnad i ytterstaden locka nya befolkningsgrupper dit. Därmed kan utan tvångsåtgärder segregation minska, fler bostäder byggas och vi kan få en mer ändamålsenlig, kostnadseffektiv och klimatsmart trafikstruktur.

Den av landstinget föreslagna och av staden sannolikt tillskyndade planen för Sabbatsbergsområdet skulle om den kom att genomföras förutom den stora ekonomiska risken betyda ännu en missad möjlighet att vända den negativa utvecklingen i Stockholm. Det enda att hoppas på förefaller vara att insikten om de fallande bostadsprisernanna når beslutsfattarna i tid för att hinna avstyra den feltänkta och riskabla utvecklingsplanen.

Kerstin Westerlund Bjurström

Arkitekt SAR/MSA

Foto: Kerstin Westerlund Bjurström

”Kerstin reflekterar” är en serie artiklar av Kerstin Westerlund Bjurström som delar med sig om sina tankar om Stockholms utveckling. Kerstin är arkitekt och flitig medarbetare på Stockholm Skyline, har suttit som ordförande i Svenska Arkitekters Riksförbund SAR, Samfundet S:t Erik och ICOMOS Sweden.

Fler artiklar ur serien här


Kommentarsregler:

Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret publiceras inte. Väl mött!

1 kommentar

  1. Bine Birgitta Renmark den 13 november 2017

    Håller fullständigt med dig Kerstin Westerlund Bjurström.Riv inte fungerande byggnader, förtäta inte staden med nybyggnation, utan bygg utanför staden och rör inte Stockholms grönområden, de behövs verkligen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *