Rivingen av Brunkebergs Hotel

Inför rivningen 1969. Nästa hela Klara är jämnad med marken och Brunkebergsåsens rullstensmark schaktas bort bit för bit. Idag återstår endast takets sfinxer.

Har du varit uppe på Brunkebergs torg på sistone? Nä, tänkte nog det. Även om man med brusiga politikers höga böner om att återställa hotellplanerna från Norrmalmsregleringen med hjälp av fartiga Petter Stordalens ”City camping” så är det lika dött som innan. Här är dess historia när det fortfarande hade liv:

Brunkeberg anlades efter instruktioner av Anders Thorstenssons stadsplan från 1637. Platsens höga ( 19 meter högre än idag) utgjorde en bra utsiktsplats för brandvakten. Dess läge gav även möjligheter till festligheter då man år 1700 firade Segern vid Narva med en 22 meter hög och från insidan belyst pyramid. Med tiden så stenlades det trekantiga torget och det ena efter det andra fashionabla stenhuset byggdes av landets främsta arkitekter.

Vy från hotellet. Endast huset längst in till höger finns kvar idag.

Det ansågs fint att bo där och redan 1837–1841 uppfördes Brunkebergs hotell  efter ritningar av arkitekten Per Axel Nyström och  av byggmästaren Jonas Jonsson.  Hotellet kom att ge staden en internationell touch och var känt för sina vackra och glada salonger. Med åren kom torget att kontoriseras och  i slutet av 1920-talet byggdes hotellet om för att hysa Kungl. Telegrafstyrelsen. Hotellet fick då en tjugotalsklassicistisk utformning och påminde om en Stockholms slott.

 

 

1969 revs slutligen huset under Norrmalmsregleringen, huset, tillsammmans med resten av kvarteren revs delvis på grund av på grund av spekulation. Ett löst löfte om ett amerikanskt storhotell behövde mark och politikerna gjorde slag i saken och jämnade Brunkerberg jämns med marken.

Främst var det ”City 67” som skulle förvandla större delen av Stockholms innerstad till ett motorvägsinferno med tillhörande parkeringshus och större varuhus. Bo skulle folk mest göra i förorten.

I stram tjugoklassicism med hälsningar till Stockholms slott hyste byggnaden Handelshögskolan.

Brunkebergs torg 1964. Bussar och full fart – en otrolig tanke idag när torget för det mesta ligger helt dött. Trots Sveriges bästa läge. Foto: SSM

Brunkeberg idag. Riksbankens hus, hyllat för sin arkitektur, står på platsen för Brunkebergs hotell. Tyvärr kan det inte fylla dess plats med charm och trevnad. Resterande arkitektur hjälper heller inte till. Foto:I99PEMA

Några dollarmiljarder dök aldrig upp och Brunkeberg kom att domineras av bankkontor. Takets sfinxer räddades i sista stund och finns idag på Tekniska museets förvar. Allt förutom en byggnad raserades och det som kom var visserligen både samtida och minst sagt modernt. Men utan utrymme för trevnad och finmaskighet. Några få alldagliga restauranger förutom hotellens håller öppet till de som hittar dit. Med tanke på läget borde detta egentligen vara Stockholms mest populära torg. Tyvärr är utformningen allt för avvisande.

City 67, den slutgiltiga planen för Stockholms City. Den blev senare reviderad efter både protester och ekonomisk omöjlighet.

På senare år har det byggts på av hotellmagnaten Petter Stordalen för att förvandla de gamla kontoren till hotell igen. Något som marknadsfördes i klass med Kristus nedstigen. Här skulle bli citycamping och gemenskap runt lägereldar. Och kanske är det så inne på hotellet eller på dess blåsiga takterass, vem vet. Folk tenderar inte att ha som vana att gå på hotell för att  ett glas. När jag besökte takterrassen var det helt ok, men opersonligt. en tjafsig entré och en hiss upp till en blåsig takterass. Världsklassen liksom infann sig inte och vi gick rätt snabbt till därifrån.

Stordalens dröm som inte riktigt ser ut så på riktigt.

Livligheten och elegansen uteblivit på gatunivå med. Man lyckades en gång att slå ihjäl platsen med allt för stel och storskalig arkitektur. Mysigheten infinner sig inte. Hade det inte varit bättre att återgå till tidigare varierande arkitektur och myller av butiker och kaféer? Det ligger ju ändå mitt i stan. Det där City man aldrig riktigt lyckas med att bygga om. Lika trångt på dagen som tomt om natten.

Hade inte stan och Stordalen vunnit mera på detta?

Det är dags att släppa hoppet om ”Amerikat” i Stadshuset och se till vad vi verkligen behöver – en ny arkitekturordning med platsen, människan och charmen i centrum. Inte storägare och karbonkopior av världens alla affärskvarter.

Mer om hotellet här: http://www.wikiwand.com/sv/Brunkebergs_hotell

Matti Shevchenko Sandin

Kommentarsregler:

För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret sparas eller publiceras inte.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *