Rivningen av Regeringsgatan

Regeringsgatan  vid Kungsgatan. Foto: Holger Ellgaard.

Regeringsgatan ligger i den del som anlades på 1600-talet för att bli stadens nya handelscentrum. 350 år senare förvandlades stora delar till grus för trafikens och ”det modernas” skull. Det är värt att tänka över Regeringsgatans öde när vi står inför stora ombyggnationer.

Regeringsgatan har haft olika namn sedan den anlades på 1600-talet. Regerings gathon 1640 och Stora Långgatan användes 1643 och 1658. Variationen kan bero på att gatunätet på Norrmalm fortfarande var lite flytande och gatorna längs och över Brunkebergsåsen var i byggnation. Oavsett namnet kom den att bli huvudled och viktig för handeln från bland annat Roslagen.

På barockt manér drogs den spikrakt  och hamnade då öster om Brunkebergsåsen. Gatan möttes upp av Helgeandsholmen och så var leden till stadens viktiga handelspunkt, Gamla stan, fulländad. Längs gatan växte snabbt upp en rad stabila stenhus, flera i lyxens tecken. Det fanns då som nu regler och uppmaningar om hur man skulle bygga och byggnaderna skulle ge staden stolthet och skönhet. Så kom den att växa till sig under 300 år och flera ursprungsbyggnader fanns kvar om än i ombyggt skick. På bilder ser man en harmoni av brokiga byggnader som avslutas med vyn mot Slottet och Riksdagshuset.Bottenvåningarna är fyllda av butiker och kaféer. En genuin stadsmiljö, fullt fungerande efter mänskliga mått.

Regeringsgatan 55 vid Herkulesgatan. Foto:SSM

Då Regeringsgatan inte var särdeles bred blev den också ämne för kraftig omdaning under 1900-talet. I folkhemmet, precis som i Amerika, skulle alla kunna ha en bil. Trafikproblemen blev med tiden enorma i innerstaden och gatan stängdes till slut av för biltrafik. Lösningen på problemet ansåg man var enda utvägen; evakuera boende och affärsidkare och riva av. Under Norrmalmsregleringen gjorde man udda med jämt med stora delar av den södra delen och längs östra sidan norröver räknat från Hamngatan. Ett radikalt och redigt ryck för ett land med för mycket pengar och för inte självförtroende. Idealen skulle segra och det skulle synas.

Regeringsgatan norrut under julmånaden. Foto:SSM

En rad vackra byggnader förvandlades på kort tid till stora köp-, parkerings- och bankpalats i en enorm skala jämfört med tidigare. En del hävdar envist att det var nödvändigt för Stockholm och Sveriges utveckling till den välståndsstat det är. Som om man inte kunnat bygga bankpalatsen någon annanstans? Som i Amsterdam. eller Köpenhamn. Bilen körde även ut ur stan. Inte blev gatan säkrare heller, inte ens idag. Få kvällsvandrar den nedre delen.

 

 

 

 

 

 

Regeringsgatan 105-7 före och efter. Foto: SSM och I99pema.

 

 

 

 

 

 

Interiör Regeringsgatan 46 och platsen idag. Foto:SSM

 

 

 

 

 

 

Regeringsgatan 57 före och efter. Foto:SSM

 

Våra städer blir gärna objekt för symbolpolitik eftersom de är den tydligaste markören för mänskligt avtryck. Idag tenderar det inte vara speciellt mycket svårare att riva och bygga om. Metoderna är bara förfinade. Det som man på 60-talet gjorde en axelryckning om att det var redan bestämt uppifrån kan idag mötas av enorma protester för att ändå gå igenom. Som rivningen av Astoria.

Foto: SSM

Det som trots allt räddar mestadels av äldre byggnation är helt enkelt att det är för mycket ekonomi i att riva dem. Det som vanligen händer idag är att man river 60-talens storskaliga byggnader och ersätter dem med ännu större. Dessa är med säkerhet ämne för rivning om 30-40 år igen. Den gata som försvann, Norra Smedjegatan och ersattes av Gallerian, är idag åter under byggnation. Gallerian var för omodern. Hade Smedjegatan varit det? Hade nedre Regeringsgatan blivit riven för breddning av vägen till förmån för bilar? Knappast. Snarare hade man hyllat hur man kunde enkelrikta och cykelplanerat, skapat gröna zoner med gula streck vägen för kafé och promenadavstånd till dagisar. Ändå är det mindre än 50 år sedan man rev rasket till så att framtiden kunde komma på besök.

Regeringsgatan 27-37 Här finns idag Gallerian som återigen rivs och byggs större. Foto:SSM

Idag krymper vi gator, breddar trottoaren och försöker försvåra för biltrafiken medan vi utökar kollektivtrafiken. Regeringsgatan är ett bra exempel på hur man bör tänka efter före, specellielt med tanke på att några av kolosserna i innerstan redan fallit och får nya -ännu större. Samtidigt läggs mycket lite kraft på att skapa nya hållbara kärnor utanför stadstullen. Ofta ser de ut som allt annat, har soliga reklambroschyrer men saknar identitet. Arkitekturen ser ut som det mesta som spottas fram och täcks med träd och  de stora köpcentren finns nära till hands. Så också parkeringshusen.  Är det framtid?

Regeringsgatan 38. Stockholms Gamla Elektricitetsverk. Brunkebergsstationen. Idag ligger här NK:s tillbyggnad. Foto:SSM

 

 

 

 

 

 

 

Hörnet Smålandsgatan 32 och Regeringsgatan 40. Idag är det en gränd. Foto: SSM och Google

 

 

 

 

 

 

 

Regeringsgatan söder över då och nu. Nya rivingar är redan planerade.

Sparbankshuset på Regeringsgatan/Hamngatan. Byggnaden är den som idag definierar Regeringsgatan och en god representant för omdaningen. Foto: Holger Ellgaard

Från Birger Jarlsgatan där Regeringsgatan idag börjar, återfinn större delen av den äldre arkitekturen och gatans ursprungliga bredd. Idag är det uppskattade bostadskvarter med mycket höga priser.  Från Lästmakargatan och Hamngatan sparades endast två byggnader. Det ena, där HM idag har sin butik var relativt nytt och man kunde riva ur bottenvåningen för att bredda vägen. Söder om Hamngatan revs allt till kvarteren innan Gustav Adolfs torg.

 

 

 

 

 

 

Interiörer från Regeringsgatan 41 &46

 

I framtiden kan man hoppas på att den anonymiserade delen av Regeringsgatan åter kan få en prägel av mänsklighet och liv, nu när delar återigen rivs av samma gata. För det är inte värt att ha en stad för bilar, var det inte så Miljöparitet proklamerade i förra valet?

Regeringsgatan 28-30 norrut. Huset med den halvmåneformade taket var från 1600-talet. Arkitekturhistorikern FredricBedoire kämpade länge förgäves för at det skulle paras. Foto: SSM

Är det tårfyllt och nostalgiskt att tänka så här? Att försöka gå tillbaka till något som säkert var slitet och omodernt? Nej, allt visar idag på att just sådana städer med små enheter som skapar variation och flera möjligheter till boende, arbete och förströelse är de som är mest hållbara och miljövänliga. Det är inte att gå tillbaka utan att faktiskt fortsätta de bra stigarna människor i årtusenden har trampat upp för att de fungerade.

Modernismens skräck för slänga ett öga bakåt är väl implementerat i den ingenjörskonst som stadsplanering idag utgör. Det blir bra för stunden, sen brakar allt ihop. Eller finns det motbevis? Någon där i Stadshuset – finns det verkligen det?

Matti Shevchenko Sandin

Flera bilder finns på Stockholmskällan här

Kommentarsregler:

För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret sparas eller publiceras inte.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.