Stockholm fortsätter att toppa listan över de huvudstäder i som har störst tillväxtkurva. Livskvalitén är en stor faktor i varför folk söker sig hit samt den samlade kunskapsbanken. I Sverige är det dess ekonomiska nav. Men nu höjs unga röster om att Stockholm är på fel spår – stadsbyggnadsmässigt.
Stockholm är känt för sina vackra stadsfronter mot vatten, lummiga parker invid stenstadsgator från 1300-talet och framåt. Bostadsannonserna har absurda priser för 100 m2 i innerstaden där sekelskifte, charm och kvalité framhålls som ledord. Samma saker som man med nöje malde till grus, och gör ännu, till fördel för ett långt mera slätstruket och svårbegripligt arkitekturschema.
Ändlösa tenderar områden med så kallad nyfunkis torna upp sig i närheten av stadens tullgränser. Envisa byggföretag och åsiktsvaga politiker komponerade en formula som allt färre vill ha, inte minst nu när bostadspriserna sjunker och amorteringskraven stiger. Vem vill satsa sina pengar i något som ser ut som vad som helst?
Är det en mötesplats eller en o-mötesplats? Särskilt trevligt ser det dock inte ut.
Skyline har under 8 år debatterat om detta. Ett argument emot oss var smakkortet – att man absolut inte under några som helst omständigheter berätta för andra vad som är vackert. Ett oerhört klavertramp. Idag är detta skrattretande att tänka på när man kan ta sig en tur i dessa områden vars värdeord ofta var ”mötesplats”, varierad arkitektur (?) och spektakulära landmärken.
Fransk förort från 60-talet? Nej, det är miljonärsprogrammet i Liljeholmen som fortsätter. Synd att det blir så fult. Förskräckligt fult.
Än så länge har inte världspressen anlänt för att dokumentera och prisa förortskvarteren som uppförts så nära som det någonsin går den klassiska stenstaden. Instagramstjärnorna rör sig fortfarande i stadens äldre kvareter, vänder ryggen åt smällfula Stockholm Waterfornt, dissar trötta Sergels torg (som blir lika trött efter sin ansiktslyftning) och har mig veterligen inte åkt till Liljeholmen. Detta samtidigt som arkitekterna är bekymrade över projektet i Växjö som påminner om sekelskiftets monumentalarkitektur. Konstigt. Men vad är skönhet jämfört med ekonomiska kalkyler och ”den rätta tron” ?
Det är ”omöjligt2 att bygga så här idag. OMÖJLIGT! – jo så säger byggbolag och arkitekter för att de inte kan, inte vill och inte undersökt saken. Omöjligt för politiker för att de inte törs undersöka saken. Härligt att bo i ett kompetenssamhälle..
Och nu kommer då kritiken från de unga och de som har koll på ekonomisk utveckling. I SvD driver handelsstudenter att utvecklingen är i helt fel riktigt och väsenskilt från utförda studier:
”Studier har visat att gemene man föredrar äldre gatunät och fasader, samt att en stadsbild tydligt hör ihop med ens känsla av tillhörighet gentemot staden man bor i. Det sätt som Stockholm nu byggs ut på är väsensskilt från hur den omtyckta innerstaden ser ut, varför vi menar att det finns skäl att vara kritisk till stadens utveckling, just som dess extrema bostadsbrist håller på att bekämpas men FN:s mål sällan omtalas i media.”
Projektet i Växjö med att uppföra en byggnad som avviker från rådande glasnorm väckte avsky – hos arkitekter och politiker – inte allmänheten.
En av de återkommande och alltjämt kärleksfullt olösta politiska frågorna är bostadsbristen i Stockholm. I två val har detta varit högt på agendan med allt från fusksiffror (ni minns strömmen av Sl-bussar som kom till hit varje dag) och utpekade grupper (först studenterna och nu invandrarna) som man använt för att låta byggbolag exploatera lite som de vill. Fokus har dock alltid varit de som vill betala ca 80 000 sek m2 och upp. Inte att skapa intressanta, trygga och trevliga stadsrum.
Handelsstudenterna pekar vidare ut:
”Create streets skriver att den ideala staden är den där man kan känna en gemenskap som gör en fri att ingå i eller avstå från sociala interaktioner av eget val. Sådan gemenskap undergrävs onekligen av moderna element som höghus och bostadshus i återvändsgränder. Många samtida bostadsprojekt är sju-åtta våningar höga och ligger avsides, inte på vägen från en plats till en annan, utan är sina gators enda färdmål.”
Tillfälligt stoppade men löfte från högre ort att överklaga. Känns det inte hopplöst över? Som om gammelgäddorna haft konferens och trött räknat ut vad man får för marken och glasrutorna.
Ja, varsågod Stadhuset, ung frisk kompetens gav här en gratiskurs i hur NI skall ge byggbolagen direktiv och skattebetalarna en vacker, trivsam och trygg vardag. Och så kommer nog världspressen efter, som de gjorde med Vällingby – då mitt under modernismen, för länge länge länge sedan.. Det man skapar idag är enligt mig och handelsstudenterna ohälsosamt och otrevligt. Det kan inte få fortsätta – eller hur?
Matti Shevchenko Sandin
Kommentarsregler:
För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret publiceras inte.
