Liljeholmen föreslås ännu mera ”bäst-före-arkitektur”

Sommarnöjet ”Stora Katrineberg” från 1770-talet. Foto: Holger Ellgaard

Nya tider, nya planer – den devisen kan Liljeholmen alltför väl. Nu vill man nyexploatera den delen med mest potential tillika ännu en stadsfront.

Liljeholmen har under de senaste 150 åren genomgått en förvandling från pastoral idyll, via industrilandskap till ett sorts lapptäcke av nya idéer om stadsplanering. Mest märkbara är de sennaste 50 årens placering av bostadskvarter och samtiddens industrier; kontoriseringen. Det dystra, men prisbelönande centrat har gett området ett mera stadslikt utseende och det yngsta tillskottet Liljeholmskajen sina skyskrapor.

Liljeholmens lapptäcke av stora drömmar. Foto: Holger Ellgaard

Ändå känns det som om man inte kan bestämma sig om det skall vara jätteskala eller parkeringshus samt ett mischmash av smala gångvägar bredvid de väl tilltagna cykelbanorna. Det finns med andra ord lite frid i området samt lika lite stadskänsla. Ännu hägrar Hornstull och innerstaden i fonden med sina väl fungerande stadskvalitéer.

Dorph och Höögs ståtliga kommunal hus invigt 1906 ståtar med några få undantag som ett smycke i Liljeholmen. Något att inspireras av? Foto: Patrik Nylin

Men det kan bli bättre, om man vill. Området Stora Katrineberg har sitt namn efter den ståtliga gården från 1770-talet. En vacker klassicerande arkitektur som återspeglar sig i det stora byggnaden av Dorph och Höög färdigt 1906. Huset har flera kusiner i innerstaden och man ville med detta sätta tonen för exploateringen. Men det blev inte så mycket av detta. Stora Katrineberg kom att få sina industrier ersatta med kontor och det är dessa områden som nu planeras att bytas ut.

Point Liljeholmen. Foto: Holger Ellgaard

Senast på tapeten är ett trist kontorsområde från 1980-talet med själlös arkitektur i plåt och tegel; Point Liljeholmen. Denna taggiga skapelse kommer antagligen inte sörjas så värst då den tillhör den  formen av byggnader som man snabbt raderar ur minnet. Här skulle man mycket väl kunna få till smått fantastiska kvarter som börjar där de storslagna planerna från sekelskiftet slutade.  Med tanke på vattnet borde det här bli ett nästintill ett paradis.

Planen. Bild Stockholms stad

Tyvärr har de senaste planerna visat på motsatsen.  Fastighets AB L E Lundberg har som de flesta fastighetsföretag fått den berömda höghussnuvan där det är bättre att klämma pengar på höjd och glas istället för att skapa trevnad och charm.

Bild: Atrium Ljungberg / Link arkitekter och Urbio.

I de presenterade skisserna om två förslag ser det närmast ut som Point Liljeholmen har fått anabola och rest sig mot skyn i kaskader av puréfärger.

Mysigt? Bild: Atrium Ljungberg / Link arkitekter och Urbio. Stockholms stad.

Det andra förslaget är en trist kontorsbyggnad. Är det verkligen stadskänsla eller cementerar man rader av försök att få trevnad än en gång? Mer separerade funktioner, mera alienerande arkitektur som andas 1980-talets bilhallar. Att man utlovar folkliv känns klyschigt. Det lär bli mera folk om man bygger mera bostäder och arbetsplatser. men det är inte likställt med att det blir kul, intressant, spännande och vackert.

Ännu ett alternativ. Bild: Atrium Ljungberg / Link arkitekter och Urbio.

Man får hoppas att de nya tagen i Stadshuset sätter stopp för ytterligare styggelser och lägger planen för ett nytt Stockholm. Inte gammal skåpmat. Tillbaka till ritbordet och kom med något mera samtida. Liljeholmen behöver inte mera bäst-före-arkitektur.

 

Matti Shevchenko Sandin 


Kommentarsregler:

För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Du ansvar själv för din kommentar.Telefonnumret publiceras eller sparas  inte.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.