”Nya” Nationalmuseum gnistrar

Äntligen har Nationalmuseum återinvigts. Inte en dag för sent. Nu behövs denna juvel mer än någonsin då den formmässiga nöden är stor. Och Nationalmuseum håller inte tillbaka, färg, konst och form är åter i fokus.

Nationalmuseums nyinvigning var en av höstens stora event. I tre dagar strömmade folk dit för att äntligen få se ett av stadens främsta hus med en av Skandinaviens största konstskatter. I fem år har man renoverat för 1,2 miljarder där  Wingårdh och Wikerståls har varit ansvariga arkitekter och AIX Arkitekter har varit antikvariskt expertis.

Den trötta men ståtliga byggnadens tekniska system hade nått sin ände och 2013 inledes det stora arbetet med att väcka byggnaden till liv under lager av gråblaskig färgsättning från mitten av 1900-talet.

Nya hisschaktet och glastaket möter ursprungsbyggnaden på ett ypperligt sätt.

Resultatet är bländande. Rummen glöder av färgsättningar i gult, blått, rött, violett, grönt m.m. Konstverken, en gång gjorda för att placeras mot liknande väggar, fullkomligen gnistrar. Tesen att konsthallar bara kan vara vita eller möjligen grå för att ge konsten sin rätta inramning motbevisas i sal efter sal. Det är ljuvligt.  Även innertaken har till stor del återfått sitt spröda måleri och sofistikerade färgskalor.

Även det nya, imponerande, hisschaktet ger en poetisk kontrast till ljusgårdens strama klassicism och övriga nytillägg är känsligt utförda i linje med den dominerande arkitekturen.

Under de fem år som museet hållit stängt har främst Thielska, Waldermarsudde, kulturhistoriska och etnografiska museer gett kontrast till Moderna museets konstbild. Vad gör det med synen på arkitektur och konst? Moderna är ett fantastiskt museum med en likaledes spännande samling, men den är egentligen ganska likriktad om när det kommer till formspråk. Den avskalade miljön med sina måttfulla materialval ger en konsensus runt hur rum skall se ut. Vitt, ek och glas. Det kan var snyggt, se intellektuellt ut och ge ägaren en ”smart” inramning som viskar om ”god smak”, ”samtida” och ”intellektuell”. Motsatsen blir grotesk och folklig. Det kan också ge en sjukhuslik eftersmak. Vita rum med stora glaspartier tenderar att inte rymma några minnen.

Sekelskiftets  och 1900-talets formvärld har alltså stått oemotsagd. Vad gör det med vår uppfattning om just form och färg? Har inte vår upplevelse av ”samtida” arkitektur har mer eller mindre sett ut som en ordinär konsthall, och likaledes form inom design? Ändlösa massor av uttryckslös arkitektur med lika trista insidor har växt som svampar ur jorden. Måhända har inte arkitekter och inredare haft några bra alternativ till inspiration som gett mod att gå emot strömmen?

Det violetta rummet bör upplevas – flera gånger.

Källarplanet är ett av de få misstagen. Här har man tyvärr vänt sig till 1990-taltes restaureringsfilosofi. det kunde ha lyfts mera.

När man nu vandrar genom Nationalmuseums nyrenoverade hus och får uppleva både det samtida form och ett krispigt 1800-tal. Det mests vänds på ända av konventionellt formtänk om ”rätt stil”. Faktiskt får studenter och formarbetare ett nytt vattenhål att hämta inspiration ur den extraordinärt näringsrika källan Nationalmuseum nu ger.

Vitt och svart känns plötsligt dassig medan färger, guldramar, renässansmotiv, barock, 1700-tal, 1800-tal utgör en underbar symfoni som höjer konstupplevelserna och lockar till täta besök. För de som fortfarande tycker att måttligt är bäst finns designavdelningen som speglar vardagens varuhus. Lite beiget, väl redovisat och ögat söker efter prislappar. Kanske är det en touch av samtidsironi med tanke på färgfesten en trappa upp? Orkar inte den moderna formen med konkurrensen av färg?

Designavdelningen är grå. Väntat grå.

Takets restaurering möjliggjordes av donation.

Skärpan i detaljer  gör byggnaden till ett underbart juvelskrin. Tider vävs samman, tankar och längtan föds efter mera av allt. Inte glas/snobbigt svart/mässingskrok/60-talskopia (receptet för framgångsrik arkitektur och inredning). Överkänsligheten, det övertänkta och känslokalla känns så 2017. Svulst, motiv, must och briljanta färgskalor har aldrig kännas mer relevant.  Nytt och gammalt kan samsas och samspela om man bara anstränger sig en aning. Det skall bli spännande att se vilken effekt detta har på arkitekter, formgivare och konstnärer. Inte om, hur.

Matti Shevchenko Sandin


Kommentarsregler:

För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Du ansvar själv för din kommentar.Telefonnumret publiceras eller sparas  inte.

2 kommentarer

  1. Rosemarie Andersson den 19 oktober 2018

    WIBO FÄRG AB har publicerat ett debattinlägg på sin Facebooksida där de pekar på att Nationalmuseum är nymålat med plastfärger och ifrågasätter hur renoveringen har gått till.
    ”DEBATT!
    Det borde vara en sorgens dag för alla som värnar byggnadsvård och historiska kulturvärden när vi får bevittna hur man når ett nytt lågvattenmärke vid renovering av en kulturbyggnad.
    Ointresset för bevarande av kulturmiljöer började på allvar med Göran Persson-regeringens besparingar i slutet på 1990-talet och beslutet att utlokalisera RAÄ’s verksamheten till Gotland.
    1990-talet hade annars präglats av en stark vilja och intresse för att bevara äldre byggnader och många rustades upp och återställdes som t.ex. Hagabadet i Göteborg.
    Idag har pendeln svängt helt åt andra hållet och den s k ”samhällsnyttan” går alltid före bevarande av kulturmiljö och kulturbyggnader. Exempel är Astoriahuset och Tullhuset på Blasieholmen i Stockholm.
    Nationalmuseum är enligt projektören ”En av Sveriges mest värdefulla kulturhistoriska byggnader”.
    På vilket sätt kan man undra nu efter renoveringen.
    Man har fyllt huset med ny teknik för säkerhet och skydd av konstskatterna.
    Man har rivit och öppnat upp för att få mer yta och ljusare lokaler.
    Och man har målat nästan allt med ”plastfärg”.
    Vad gör denna renovering som kostat dryga 1,2 miljarder till en kulturhistoriskt riktig renovering?
    Förutom större öppna ytor och ljusare rum går det inte att se 95% av den renovering som gjorts utan det som syns är de målade ytorna och de är målade med en modern matt sampolymerfärg.
    Oavsett nivån på det arbete hantverkarna lämnat efter sig är de flesta ytor nu täckta med ett lager plast.
    Om målsättningen var att återställa ursprunget och något så när hur det såg ut när byggnaden en gång var nyinvigd har man misslyckats fullständigt.
    Det man gjort här har ingenting med ett kulturhistoriskt eller antikvariskt måleri att göra över huvud taget.
    Oavsett vilken bevekelsegrund man hade när man tog beslutet att inte göra underhållet antikvariskt utan med moderna material så har jag svårt att se i vilken annan kulturhistorisk byggnad som man kan motivera eventuella merkostnader för underhållet när ”en av Sveriges mest värdefulla kulturhistoriska byggnader” fått godkänt för att målats med en riktigt billig plastfärg.
    Vill dock framföra ett Grattis! till Nordsjö Färg som nu äntligen fått fram en färg som tydligen anses antikvariskt riktig!
    Dan Hansen
    WIBO FÄRG AB”

  2. Stockholm Skyline den 22 oktober 2018

    Det är tråkigt att man inte kan genomföra kulturhistoriskt korrekt restaurering, det håller jag med om. Dock tror jag att färgerna som påstås använts faktiskt kan ha med den brandskyddsfärg man behövde lägga över alla ytor för alla säkerheten. Det består av en ganska tjock, seg yta som lätt fuktas upp och behöver låsas in för att inte göra ytskiktet smetigt. Brandningen fungerar så att vid brand utvecklas ett skum som gör att elden har mycket svårt att ta fäste. Månne denna reagera mycket illa med limfärg som torde ha varit originalutförandets bas?

    brandskyddet är ett dilemma, men säkerheten för besökare och sekundärt de kulturhistoriska föremålen och byggnaden går före ett originalutförande. Trist, men säkert.

    Med vänlig hälsning,
    Matti S Sandin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.