Fåfängans marknad

Tellus tower – Stockholms högsta bostadskomplex. Stockholms bästa bostadskomplex? Rusar vi inte lite för fort in i fåfängans marknad? 

Huvudgatan, kyrkbacken eller stadens esplanader och torg har alltid varit platser att visa upp sig. Kanske sin senaste flört, sin rikedom eller sina färdigheter. Kanske allra mest i staden då man ständigt har funnit tillfälle att briljera för vänner och okända. Det skapar en möjlighet till att formera sin valda identitet i en progressiv kultur. En sorts vardagsteater.

Städer emellan agerar likadant. Hade Uppsala en kyrka av rang skulle minsann Stockholm ha det med. Likaledes med byggnaderna i städerna. Östermalm är ett bra exempel på hur denna strävan och tävlan resulterat i en vacker stadsmassa. En positiv effekt av fåfängans marknad.

Östermalm. Foto: Arild Vågen

Idag har Sveriges största städer tagit det till en ny nivå. En allt för fåfäng nivå. Det gäller att bygga högst, oavsett pris och oavsett konsekvens. För man vill ju…vinna?

Skyskraporna vid Telefonplan har romantiska förtecken om att spara mark, samla unga och ge Stockholm en ny profil. Man bortser att de ser ut som två trötta hus ur tv-serien Dallas intro. Men de är högre än Turning Torso i Malmö och säkert Göteborgs önskan om att för en gång skull överglänsa huvudstaden. Man tappar räkningen när politikerna strävar efter ännu en centimeter i sina utstickande monument.

Finansborgarrådet Jernemyr nyligen i ”Vi i Vasastan”.

Och allt detta mitt i de vackra talen om att hålla hållbarhetsmål i klimatfrågan. För när det gäller höghus så räknas visst inte de enorma utsläppen vid tillverkning av stål, betong och glas. Inte heller nedkylningssytemen eller hur man planerar att restaurera dem. På fåfängans marknad glöms framtiden. Det är nu som gäller, ruset av framgång och möjligheter som bländar bort baksidorna.

Visionsbild: Wingårdhs arkitekter

Framtiden på 1900-talet var högt och fyllt med snabba motorvägar. Framtiden på 2000-talet skall vara nära, gång- och cykelbart. Är det inte dags att ta klivet in i framtiden med överskådliga och trevliga städer?

Telefonplan skulle mycket väl kunna förvandlas fysiskt till det som reflekterar de människor som rör sig i området. Vem man än frågar där så är det ingen som verkar det minsta intresserad att ha en look-a-like  down-town affärscentrum a la 1980-talet. Vackra kvarter med välformad arkitektur är mer lockande, speciellt i Konstfacks kreativa fabrik av personligheter. Inte en sorts obeliskartad enfald från en person som sätter stopp för annan utveckling av form.

Telefonplan borde gå åt den populära Midsommarkransens välkomnande småstadskänlsa. Foto: Ankara

Projektet är fåfängt*, gammeldags och visar på en riktning vi alla borde ha glömt någonstans under Ronald Reagans styre, då när muskelkraft skulle manifesteras i glaspelare. Stockholm kan bättre än än att kasta sig ut i fåfängans marknad utan fallskärm.

Matti Shevchenko Sandin – fåfäng men inte dum

 

*Definition av fåfänga: ”Fåfänga är överdriven omsorg om sitt anseende eller sitt utseende.[1]

Enligt många etiska läror är fåfänga dåligt, synonymt med flärdfullhet, flärd, prålsjuka, inbilskhet, egenkärlek och högfärd. Fåfänga har fått uttryck i konsten med påfågeln som vanlig symbol

Tillsammans med arrogans och förmätenhet faller fåfänga inom ramen för högmod som en av de sju dödssynderna.”


Kommentarsregler:

För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Du ansvar själv för din kommentar.Telefonnumret publiceras eller sparas  inte.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *