Funktion utan själ?

Bron marknadsfördes som en guldbro med en  förgylld finish.

Säger en bild mer än tusen ord? Kanske, åtminstone tycker Projekt Slussen det då mycket lite finns att läsa om den djupare innebörden av ett historiskt byggnadsprojekt på platsen där Stockholm föddes. Har man bara blivit helt förförd av teknokrater, diagram och statistik?

När en stor byggnad och likaledes en förändring av det offentliga rummet skall lanseras brukas det att det förklarar hur det var tänkt rent estetiskt, en konstnärlig tolkning. Speciellt i en stad som marknadsförs som en av världens vackraste städer med ett rikt arkitektoniskt innehåll. Men gyllene broar och vattenspeglar till trots så är det svårt att hitta en spännande tolkning att ha när man ser och skall förstå byggnadsverket. Att hålla i minne är att den nu till stora delar rivna Slussen fick otalet öknamn inför själva omgestaltningen. Många från stadshusledningen som avslutningsvis gjorde Kolingsborg till en graffitivägg.

Brons guldfärg har tonats ned, eller ut, som på denna bild tillsammans med Gamla stan. Lite dystrare personer vandrar längs kajerna. Illustration White Arkitekter

Hötorgsskraporna fick benämningen: de fem trumpetstötarna. Något som vittnar om byggnadernas själ och vad de vill förmedla än just kontorsytor. Det ger en lättare upplevelsen av dem samt återknyter till den tid de kom till i. Det ger mervärde i generationer. Like it or not, men det ger en förklaringsmodell. Det var ett gigantiskt omgestaltningsarbete som föregicks av år av medveten vanskötsel och ständiga rapporter om hur hemskt och farligt det var på Norrmalm. Och som ur askan reste sig fågel Fenix i form av den tidens syn på framtidens arkitektur. Det fungerade.

Tors torn förklarades som ”portar till Stockholm” etc. Ett sätt att få vardagsblicken att bli mera framåtblickande, att skapa en sorts gemenskap med dem som ser dem men inte bor i dem. Med tanke på deras utseende behöver de sådana anknytningar till något mera filosofiskt, annars hade de nog aldrig börjat byggas.

Portar till Stockholm är en förklaringsmodell för omdiskuterade Tors Torn. Det anspelar antagligen stadsportar städer hade, oftast med tullhus i äldre tider.

Ett centralt placerat och minst sagt offentligt byggnadsverk som Slussen som spänner sig till Stockholms allra äldsta kärna torde omges av en ranelidsk svärm av beskrivningar som ” ett gyllene gångstråk mellan då och nu” eller ”Med den ädlaste metallens färg löder vi samman historia och framtid som lyser dygnets alla timmar” eller något liknande halvfånigt men romantiskt. Men icke! Det går inte att hitta någonstans på Stockholms stads hemsida eller hos arkitektfirman. Bättrekonst.se har försökt gräva men mest fått fram att ”färgen skall sticka ut” av Eva Rosman, kommunikatör för Slussen, hon som även ändrat ”guldbron” till ”guldish” antagligen eftersom de tidiga skisserna från Fosters and Partners stämmer illa med verkligheten.

På de i Carl Larssons anda framtagna bilderna verkar bron vara i glänsande mässing medan i verkligheten en reflekterande gulguldaktig färg som det skrotade Nobelcenter skulle ha haft (även det marknadsfördes länge i mässingsglans, reds. anm.). En sådan färg som om gråa dagar mest ser som pigg ärtsoppa.

Bild av testdelen som visades upp vid Slussen. Far from ”guldish”. Foto: Projekt Slussen

Huvudbron är ett av de viktigaste objekten för nya Slussen. Den blir ett både funktionellt och visuellt nytt landmärke i stadsbilden.

Inledning av kaptilel 5 ”Huvudbron” i Gestaltningsprogrammet.

För det är viktigt att förklara en djupare mening än i Slussens fall, en trafiklösning. Arkitektoniska noder i stadslandskapen är och kommer att vara viktiga. Man vill veta att man brytt sig på ett djupare plan än exempelvis cykelflöden. Det är  ändå platsen där Stockholm föddes.  Ett av de största ingreppen om omgestaltningarna under kommande 100 år. I den folkkära poesin beskrivs platsen:

Genom Mälarens kärlek till havet, En blandning av sött och salt (Stockholm i Mitt hjärta, L. Berghagen).

 

Illustration: DBOX

Att notera är att man inte lagt ut några pressbilder på provdelarna till bron på Stockholms stads Flickr.  Det är sedvanliga sensommarbilder med vajande prideflaggor och människor som ler rakt ut i tomma intet med kaffemuggar i händerna. Inte ens hos arkitekten kan man hitta någon större andemening med bron. Mest beskrivs funktioner och det närmaste man kommer är: ”Slussens prominent waterside location opposite historic Gamla Stan will make it a magnet for the citys best contemporary architecture, while the elegant new road and pedestrian bridges will become feature elements.”. Det kan hända att man är så säker på att detta är den bästa samtida arkitektur Stockholm kan åstadkomma att man helt enkelt nöjer sig med det. Men skall de som betalar vara nöjda med det?

År 2010 lanserades denna idébild av hur Slussen skulle byggas om och massivt exploateras med en rad byggnader av industriellt utseende och en murliknande front mot vattnet. Angående det visuella uttrycket gavs detta: ”The masterplan scale and grain consciously preserve the citys character at this historic location.” En minst sagt märklig förklaring då det är tydligt att arkitektfirman inte hade en aning om vilken stad eller stadsdelar i denna de hade att hantera. Bild: Fosters+Partners

I stadens informationsmaterial kan man läsa om en byggnad som ”

Vid Södermalmstorg placeras en ny solitär byggnad, C1. Med sin centrala placering, intill huvudbrons södra landfäste och i anslutning till Mälarterrassen, är byggnaden av stor betydelse för platsen och ska tillföra identitet, originalitet och upplevelse. Den ska stödja torgets funktion som mötesplats och öka tryggheten på platsen. C1-byggnaden kan erbjuda en förstklassig utsikt mot Slusstorget och Gamla stan. Samspelet med Södermalmstorg och de allmänna stråken ska återspeglas i byggnadens arkitektur och karaktäriseras av transparens, lätt konstruktion, enkelhet i flöden och tydliga entréer.

Det är en del av en upphandling, inte en tydlig beskrivning av en byggnad som kommer att upplevas och utnyttjas av miljontals dagligen.

Bild: Fosters and Partners

Vidare kan man förutom att läsa om att belysning skall skapa ”identitet åt platsen”. Mer än så blir det knappt. Det närmaste man kommer är nedanstående text, strösslad med slentrianmässiga form-ord som blandas upp av materialbeskrivningar. De fetade orden är de mest beskrivande:

Bron utförs i stål och har, på grund av slitsen, sin högsta konstruktionshöjd på Södermalmssidan. Den tunnas kontinuerligt ut i sin sträckning mot Gamla stan. Den avsmalnande formen beskriver brons tyngdpunkt på den södra sidan och en lätthet i mötet med den historiska miljön vid brons norra landfäste. Från sidan syns kanten på brons undersida som en krökt, avsmalnande linje. Undersidan utförs utan synliga svetsfogar och installationer förutom den infällda belysningen vid respektive kajpassage under bron. Broräcket är tätt nertill och avslutas högst upp med en frilagd handledare i trä. Räcket lutar inåt för att ge en omslutande karaktär. Den täta nedre delen hjälper till att reducera det visuella intrycket av biltrafiken när bron betraktas från sidan. Brons yta målas i en mässingsgul nyans och förses med klotterskydd.

Undersidan på bron kommer att vara tydligt exponerad, förutom i de delar som ingår
i lokalerna under bron. Gestaltningen av undertaket i brolokalerna utförs så att det ger intrycket av att vara samma ytskikt som utanför.

*sid 66 f.f. i Gestaltningsprogrammet

Hötorgscity planerades på 1940-talet och genomfördes mellan 1953 och 1966. ”De fem trumpetstötarna” beskrevs de som. En sorts hyllning till hur man såg framtiden. Med tanke på det enorma ingreppet i stadsbilden projektet krävde så behövdes det. Precis som med Slussen. Skillnaden är att Nya Slussen inte är annat än ”ny” i reklamen. Fotograf Lindgren, Herbert (1919-1987), 1962. Fotonummer Fg 9672, Stockholms stadsmuseum

Blev man klokare? Det kan vara så att projektet är så infekterat att man helt enkelt undviker att ge en större, konstnärlig tolkning.  Ändå är det sorgligt då Stockholms stad ständigt ger sig i kast med framtidspositiva budskap om allt möjligt slentrianmässigt som lanseras och byggs. Slussen kommer att finnas länge, Slussen kommer att skapa kontrast och kanske samband. Det är en historiskt tillägg av råge. Man bör inte riskera att verka snobbig och teknokratisk, vilket man gör i detta fall. Eller är det så att vår närmiljö helt blivit övertagen av just excelark och den tondövhet som råder i svarta siffror på vita papper? Det kan vara så att man helt uteslutit det konstnärliga eftersom man helt enkelt inte förstår det alternativt saknar kunskap om dess värde. För byggnadsverkets själ kommuniceras inte i detta fall av sig själv allena. Det ser mest ut som ”guldish” funktion.

”Nya Slussen” räcker inte. Det är för otydligt.

Matti Shevchenko Sandin


Kommentarsregler: För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Du ansvar själv för din kommentar.Telefonnumret publiceras eller sparas  inte.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *