Skyskrapor har blivit ett mode – inte en lösning på demografiska problem

Höjdskillnaderna är idag anmärkningsvärda i Tallinn. Flera länder runt Östersjöregionen följer efter.

Nyligen kunde man ta del av det glädjande beskedet att man i St. Petersburg på andra sidan Östersjön valt att skrinlägga planerna på en skyskrapa som i ett slag skulle förstört en helt unik stadsmiljö, produkten av århundraden av konstnärlig strävan och utveckling. Skyskrapan var tänkt att fungera som huvudkontor åt Gazprom, det ryska statliga oljebolaget som också är ryggraden i den politisk-ekonomiska konstellation som styr Ryssland idag. Symboliken i tornet är inte svår att se; en moderiktig, uppseendeväckande och hänsynslös symbol för den politiska kast som styr landet både ekonomiskt och politiskt på samma sätt. Beskedet att skyskrapan tack och lov trots allt stoppats – det ryktas att president Medvedev inte tyckte om designen – kan ge anledning till att reflektera över vad det är som gjort skyskrapor så populära på senare år.

Att försöka sätta en ort på kartan genom att bygga spektakulära höghus har blivit en modefluga som på inget vis är unik för Stockholm. I mångt och mycket samma utveckling sker i vårt närområde. I samtliga baltiska huvudstäder – Tallinn, Riga, Vilnius – liksom i Stockholm och i Oslo byggs det och debatteras det sedan ett par år höghus eller skyskrapor, för att inte tala om i resten av Europa och världen.

St. Petersburg. Gazproms planerade 400 meter höga byggnad som efter stora protester lades ned.

I september 2010 publicerades därför ett särskilt temanummer av Journal of Nordregio med titeln High-rise developments in the Baltic and Nordic capitals (Nordregio är ett samnordiskt forskningsinstitut för fysisk planering). Utvecklingen i hela Östersjöomnrådet är likartad. Den planerade skyskrapan i St. Petersburg omnämns förstås i artikeln och kan i ett nötskal understryka några av de slutsatser kring den nuvarande höghusentusiasmen som tidskriften fastslår. Tanken på vad svenska politiker kallat en varumärkesbyggnad appellerade säkert till Gazproms ledning, och av liknande skäl. Jag vill absolut inte påstå att stockholmska politiker skall jämföras med ryska oljebolagschefer; min poäng är att den jämförande artikeln visar att vurmen för höghus – gärna spektakulära – i stadscentra är ett mode med vissa gemensamma nämnare. I ljuset av det som skrivs i artikeln framstår det som en smula närsynt att föreställa sig att skyskrapor skulle vara ett svar på specifikt stockholmska stadsplanemässiga utmaningar.

Artikeln presenterar särskilt två tänkvärda slutsatser. För det första: de som förordar skyskrapor eller höga hus i stadscentra är ofta företag eller individer som vill göra ett avtryck i stadsbilden – ”who wish to announce their precense”, som tidskriften formulerar sig, och som vill tjäna bra pengar genom investeringen i byggnationen. Detta gäller överallt i Östersjöregionen där man valt att hänga på modet. I Tallinn, där man hisnande nära den gamla medeltida stadskärnan byggt ett skyskrapekluster, är som exempel på detta den absoluta majoriteten av dessa höghus antingen hotell eller banker, inte bostadshus. I samma andetag fastslår man i tidskriften att det inte  förekommer nätverk för skyskrapor. Uppdragsgivarna verkar alltså i de flesta fall vara representanter för en tämligen snäv del av stadens befolkning.

Högexploaterad innerstad i Tallinn.

Den andra slutsatsen som kan vara intressant att uppmärksamma i den debatt som pågår just nu i Stockholm är att höghusbyggandet inte verkar ha någonting med befolkningstillväxt att göra. Detta har ju åtminstone en svensk politiker hävdat som skäl för att bygga skyskrapor i Stockholms innerstad: att det skulle lösa inflyttningsproblematik, eller ge mer land åt parker, eller dylik argumentation. Nya höghus planeras och byggs betydligt aggressivare än i Stockholm redan i de baltiska huvudstäderna, trots att dessa har en stabil eller till och med negativ befolkningskurva och i jämförelse glesa stadskärnor. Skyskraporna är ett mode, inte en lösning på demografiska problem.

Sett ur ett politiskt perspektiv framstår alltså den nu rådande skyskrapeentusiasmen som förbryllande: skyskrapan är inte en lösning på ett samhällsproblem. Den verkar inte heller vara särskilt demokratiskt förankrad eller nämntvärt önskad, och svaret på varför somliga av våra folkvalda är så ivriga förkämpar av just denna byggnadstyp får nog sökas bortom det traditionella ideologiska slagfältet. Ibland kan man tycka att förkärleken för skyskrapor ter sig som en fix idé. Det betyder förstås inte att politiker inte får bli förtjusta i idén ändå. Men som Olof Hultin påpekat plågas debatten i Stockholm av ”vanföreställningar och lösa tyckanden, vare sig de kommer från karriärsugna politiker eller dito arkitekter.” (Arkitektur 2010 nr 7)

Jakob Sjövall har masterexamen i statsvetenskap och är för tillfället bosatt i Tallinn

32 kommentarer

  1. Lisa den 2 februari 2011

    @Pawel. För övrigt är din kommentar om att det är individen som driver samhället framåt precis det som är det politiska. Det präglar din syn på hur det enskilda intresset ska vägas gentemot det allmänna. I den frågan företräder Ayn Rand en extrem variant av din ståndpunkt.

  2. Karin Ohlsson den 1 februari 2011

    Utbyggnaden av Tallin, eller skall man säga tillbyggaden, skedde tarvligt. Som bilderna visar står faktiskt husen för tätt ens för att tillåta varandra den åtråvärda utsikt sådan hus kan erbjuda. Oppurtinismen i gamla öststater kan förstås,även om sår blir svåra att läka när juppisarnas tid är förbi. Det fanns plats och den finns fortfarande för dessa stora hus I Tallinn, med bättre kommunikationsmöjligheter.

    Till saken hör är att staden befann sig i kraftigt förfall efter kommunisttiden och förfärliga saker hände även med den stora mängd historiska hus som finns kvar. Potemkinfasader bör det kallas. Något vi i Sverige aldrig skulle gå med på. Så en en viss förståelse för deras framtidstro har jag, även om jag tycker resultatet inte blev bra.

    Antagligen har inte dessa byggnader löst några demografiska problem utan är just som artikelförfattaren ett mode i Tallinn. Oavsett vad för stad man bygger bör man pröva ordentligt vad som kommer att ske, vilka behov och varför. Det har man alltjämt gjort. Idag kan vi bygga snabbare vilket gör att i vissa fall verkar dessa prövningar utebli eller är kortsiktiga lösningar. Många orter är förhoppningsfulla över jättebyggnader(även i Sverige) och hur de skall dra till sig världens ögon och främst det. Men är det sådant vi vill se när vi reser, samma sorts hus, samma sorts stad?

  3. Fredrik den 1 februari 2011

    Kan Pawel flato, Lisa och Nicole få varandras mejladresser, det här börjar bli långdraget..

    • Lisa den 1 februari 2011

      Du kan ju även låta bli att läsa, blunda t.ex.

  4. Pawel Flato den 1 februari 2011

    @Nicole F:

    ”för min del har jag inga problem med kapitalism eller individuella byggnadsverk, men de bör vara långt bättre än då den du valt: Donald Trump.”

    och

    ”Sätt ett vattenfall i en galleria i Sthlm om det nu är en seger för det är Trump har gjort. Hade du tagit ett exempel som Guggenheim eller dylikt (vart du vill i världen) hade nog vår diskussion varit mer enstämmig då detta handlar om arkitektur och kärlek till platsen, inte prisoptimering och hyresföretag.”

    Enda skälet till att jag exemplifierade med Trump Tower är att det är ett tydligt och välkänt exempel på arkitektur som extremt tydligt manifesterar individualism. Detta då jag ville diskutera principerna bakom vad som ska styra vem och vad som ska få byggas. Vad jag eller du tycker om huset hör inte hit.

    ”Personligen tycker jag att någon kan finansiera ett byggverk, men representanter för allmänheten skall definitivt svara för utformning. Behöver det bli sämre för det?”

    Nej-och det är heller inget jag påstått.
    Men i inlägget framförs kritik mot manifesterande byggnader. Dock framgick inte vilka principer som ska gälla, utan snarast tycks underliggande politiska värderingar vara det som ska vara avgörande.
    Din, Lisas och artikelförfattarens argumentation tyder på detta.

    ”Jag tror vi tycker mer lika än det verkar. Däremot förstår jag inte denna lusta att jämföra identitetsstarka platser med varandra. exemplet i texten ovan (Tallinn) är typiskt. Några har jämfört och blickat avundsjukt mot de västländer som de vill vara och försöker åstadkomma något liknande, men det blir bara plumpt. ”

    Återigen något jag inte har sagt.

    ”Och vad det det uppdämda behovet av Jesus i forna öststater har med Sverige att göra förbryllar mig. Det där verkar vi ha lämnat till den privata sfären för ganska länge sedan.”

    Historien satte fingret på att även kyrktorn uppförs med liknande drivkrafter som artikelförfattaren insinuerar att bara kommersiella/induvidualistiska entrepenörer drivs av.
    Polen behövde inga kyrktorn, ändå byggdes dom. Likadant menar jag, har det förhållit sig med kyrkbyggandet i Sverige också. Hur många fattiga behövde ännu en kyrka egentligen?

    Det är dråpligt att den skyline artikelförfattaren vill värna utgörs av byggnader uppförda med samma bakomliggande mekanism som de byggnader han vill slippa se uppföras.

    Var finns den principiella hållningen i detta?

  5. Pawel Flato den 1 februari 2011

    @Lisa

    ”Inte en stark kritik mot kapitalismen per se, men en stark kritik mot att exempelvis Yimby inte ser just denna politiska del av stadsbyggnad.”

    Jag är inte talesman för Yimby, eller någon annan.

    ”Alla hätska utfall mot de som hävdar gemensamma värden missar poängen och har heller inte förstått att allmänintresse är en fundamental del av lagstiftningen och att allmänintressen ska ha företräde framför enskilda.”

    Menar du att jag gjort mig skyldig till ett ”hätskt utfall” mot någon!? Vem och var?

    ”När balkonger och byggrätter påverkar gemensamma gaturum, skylines och historiska värden så behöver det regleras. Denna aspekt missar de som hävdar att höga hus och enklare planprocess är ett måste för att skapa en ”spektakulär arkitektur”, tillväxt eller motsvarande.”

    Återigen argumenterar du om saker jag inte uttalat mig om.
    Jag har inga problem med att man värnar allmänintresset mot allt för stort inflytande från enskilda aktörers behov att manifestera sig. Däremot är jag inte principiellt emot att sådana manifestationer görs. Tvärtom måste de tillåtas. Och då måste vi naturligtvis hantera det på ett bra sätt. Jag har inte på något sätt sagt att man ska släppa allt fritt fram.
    Återigen, min poäng är att man inte kan avgöra vad som är bra eller dåligt genom att värdera drivkraften bakom tanken på en byggnads utformning. Detta eftersom drivkrafterna är mer eller mindre desamma oavsett ”avsändare”. Alltså såväl kyrktorn som Trump Tower.

    ”Så din kommentar kring kyrkorna är helt rätt och riktig bortsett från en sak. De har i modern tid pekats ut och definierats som ett allmänintresse och en symbol för det gemensamma.”

    Du menade tidigare att kyrktorn och t.ex Gazprom-huset inte gick att jämföra. Och vad är det som säger att Gazprom-huset, om det uppförs, inte i framtiden kan betraktas som en symbol för en epok i historien? En symbol för en historiegemenskap, bortom värderingarna om epoken.

    Du skrev tidigare:
    ” Symbolbyggnader, där höga hus är en form, är ett sätt att manifestera en idé eller ett ideal. Om idealet är att hylla individualismen och den Ayn-Randska-idén om att det är individen som är den drivande faktorn i samhällelig utveckling så finns det inget att invända mot Gazprom.”

    Visst kan man ha invändningar mot huset ändå. Bara för att man inte har problem med den bakomliggande idéen så betyder inte att man kan ha invändningar mot genomförandet.

    Du tycks helt enkelt ogilla manifestationer av idéer du ogillar. Och det har du naturligtvis din fulla rätt till. Men det är ju knappast ett svar på hur vi principiellt ska förhålla oss till t.ex individuella manifestationer.

    • Lisa den 1 februari 2011

      @Pawel. Lika lite som mina argument skulle vara liktydiga med dina personliga åsikter är de med mina. Genom att se på generella strömningar och tendenser bland nätverk, politiker och stadsplanerare försöker jag fånga en politisk kärnfråga. Det har inget med vare sig dig och mig att göra i det avseendet att du eller jag står för det ena eller andra uttalandet.

      Om det nu finns ett allmänintresse som är berättigat att hävda gentemot enskilda intressen såsom ex privatisering av vår gemensamma skyline och våra gemensamma gaturum, hur ska detta göra i praktiken menar du? Jag hävdar bestämt att dagens lagstiftning syftar till att hantera dessa gränsdragningar av vad som är rimligt. Vare sig Yimby, stadsbyggnadsnämnden eller stockholmskyline ser denna aspekt av stadsbyggnad när det blir konkret. Att hålla sig på en genrell nivå och säga att visst är det bra att allmänna intressen finns och samtidigt gå till frontalattack när de allmänna intressena såsom skylines och kulturhistoriska värden hävdas gentemot enskilda intressen är inkonsekvent. Samma sak när allmänna intressen hävdas utan avvägning gentemot enskilda intressen som en rimlig fastighetsutveckling och det ekonomiska möjliggörandet av utveckling. Eller för den delen balkonger ut mot gatan.

      I fallet med balkonger är dessutom förespråkarnas argumentation falsk och baserad på en felaktig beskrivning av vad gaturummet ska vara (vilket inte är samma sak som att balkonger mot gatan är fel). Gaturummet som offentlighet står i konflikt mot äganderätten och det enskilda intresset av att ha en stor, tillgänglig, balkong att ställa sin cykel eller grill på.

      Drivkraften bakom dåtida manifestationer neutraliseras genom historieskrivning. I sina bästa stunder fungerar och syftar bevarandet till att frånta de ursprungliga byggherrarna, arkitekterna och makthavarna, tolkningsföreträdet av det de manifesterade sig med. I fallet med kyrktorn är det så; i fallet med stadshuset är det så; men i fallet med nya (Tors) torn och märkesbyggnader kan detta ännu inte ske. Därför kan de historiska märkesbyggnaderna och manifestationerna inte användas för att legitimera de nya makthavarnas manifestationer. Att skriva sin (och tillskriva andra sin) historia i förtid är fult och maktfullkomligt och är inte ett allmänintresse.

      Dessutom är det vetenskapligt förkastligt att hävda dåtid som en förutsägelse av framtiden, iaf enligt Popper, och han har rätt.

  6. Nicole F den 1 februari 2011

    Hej Pawel,

    för min del har jag inga problem med kapitalism eller individuella byggnadsverk, men de bör vara långt bättre än då den du valt: Donald Trump. Han har inte gett allmänheten dessa utan ingår krasst i hans fastighetsföretag, typ JM i Sverige.

    Mina principer du tycks hitta ligger inte alls i vem som skall vara lämplig. Personligen tycker jag att någon kan finansiera ett byggverk, men representanter för allmänheten skall definitivt svara för utformning. Behöver det bli sämre för det?

    Sätt ett vattenfall i en galleria i Sthlm om det nu är en seger för det är Trump har gjort. Hade du tagit ett exempel som Guggenheim eller dylikt (vart du vill i världen) hade nog vår diskussion varit mer enstämmig då detta handlar om arkitektur och kärlek till platsen, inte prisoptimering och hyresföretag.

    Jag tror vi tycker mer lika än det verkar. Däremot förstår jag inte denna lusta att jämföra identitetsstarka platser med varandra. exemplet i texten ovan (Tallinn) är typiskt. Några har jämfört och blickat avundsjukt mot de västländer som de vill vara och försöker åstadkomma något liknande, men det blir bara plumpt. Fråga en amerikan om de skulle bygga sönder en medeltida stadskärna.

    Och vad det det uppdämda behovet av Jesus i forna öststater har med Sverige att göra förbryllar mig. Det där verkar vi ha lämnat till den privata sfären för ganska länge sedan.

  7. Adam g:son den 31 januari 2011

    @ Anders:

    oj Anders, det var nog den mest reaktionära kommentaren jag läst.. ojojojoj. Inte ens stadsplanerarna och politikerna i Sthlm har den åsikten, inte ens de som vill ha höga hus i centrum. Men vad vet de..

    Innan hela Sverige då flyttar till Sthlm(vilket då måste ske) och man börjar bygga så högt och tätt du förespråkar finns det rejält med mark på t-baneavstånd att uppbåda. Sammanbindning av närorter heter det t ex gräsområden mellan miljonprojekten. Sedan också alla söta villasamhällen som vi då river för att bygga. Sedan kanske man kan bygga sådär högt för att spara på parkområdena.

    Och är du så säker på att fler än du ”tvingas” åka sådär långt för att ”tvingas” bo..?

    Och Anders, det är faktiskt ganska så omodernt att inte anlägga nya citykärnor, för som din historielektion anger så var just dessa olika gärden upprinnelsen till kärnor som med tiden binds samman. Ett tips är att det finns städer som Paris och Rom att studera. Kan man lösa typ 30 år i taget och inte 200?

  8. Lisa den 31 januari 2011

    @Pawel. Ja, för min del är det är en del av det. Inte en stark kritik mot kapitalismen per se, men en stark kritik mot att exempelvis Yimby inte ser just denna politiska del av stadsbyggnad. Det är exempelvis nte PBL det är fel på, det är samhället som har ändrat filosofiskt grundantagande om individen och hennes relation till kollektivet.

    Alla hätska utfall mot de som hävdar gemensamma värden missar poängen och har heller inte förstått att allmänintresse är en fundamental del av lagstiftningen och att allmänintressen ska ha företräde framför enskilda. I de flesta fall handlar konflikten om att det allmänna står mot den enskildes rätt att äga och göra vad den behagar med sin fastighet/egendom.

    När balkonger och byggrätter påverkar gemensamma gaturum, skylines och historiska värden så behöver det regleras. Denna aspekt missar de som hävdar att höga hus och enklare planprocess är ett måste för att skapa en ”spektakulär arkitektur”, tillväxt eller motsvarande.

    Diskrepensen blir dessutom provocerande när den sker utifrån en förenklad och i många fall felaktig historieskrivning. Ex kring modernismens arkitektur och stadsbyggande.

    Så din kommentar kring kyrkorna är helt rätt och riktig bortsett från en sak. De har i modern tid pekats ut och definierats som ett allmänintresse och en symbol för det gemensamma. Deras vara eller icke vara är inte längre kyrkans att bestämma över, lika lite som enskilda fastighetsägare har rätt att oinskränkt bestämma hur deras hus ska se ut och vara placerat.

  9. Lisa den 31 januari 2011
  10. Lisa den 31 januari 2011

    @Anders. Det krävs lite mer för att kategorisera någon som bakåtsträvande och konservativ än att man är kritisk till sådana byggprojekt som sker på bekostnad av befintliga värden och strukturer.

    Exempelvis har Yimby en kulturkonservativ hållning i sin syn på arkitektur; att de vill bygga ny traditionsbunden stad gör dem inte till framåtblickande per definition. Artikeln ovan avslöjar med all tydlighet att ex höga hus inte är det.

    Den här artikeln av Stefan Jonsson sätter dock fingret på en mer relevant fråga och kan förhoppningsvis bidra till att göra diskussionen mer konstruktiv. Kanske kan Yimby och stockholmskyline börja definiera vilka respektive delar av deras åsikter som är konservativa och reaktionära. Jag hopas att de därmed också frångår sin teknokratiska syn på stadsbyggnad – som om stadsbyggnad och bevarande inte handlade om politik.

    • Niklas den 1 februari 2011

      Du menar att Yimby är kulturkonservativ i sin syn på arkitektur. Nu är ju Yimby bara ett nätverk, med medlemmar vars smak skiljer sig åt. Vad jag har förstått har man i yttranden förespråkat att man i arkitektoniska frågor inte ska låsa sig vid det förgångna (såsom vi nästan uteslutande gjort de senaste 10-15 åren iom återgången till Funkistraditionen).

      Vad gäller stadsplanering kan nog sägas att Yimby förespråkar en återgång till de ideal som rådde innan 1930. Men stadsplanering och arkitektur är två olika saker (även om de går hand i hand).

      • Lisa den 1 februari 2011

        Niklas, om man så bara har en ytlig kunskap om modernismen så vet man att modernismen bröt mot historien. Modernismen hävdade historiens slut. Din och Yimbys inställning är mer att likna vid skillnaderna mellan 1800-talets nystilar och eklekticismen under samma århundrade. När det begav sig var skillnaderna livsviktiga men i ett historiskt perspektiv är de en och samma och diskussionen helt obegriplig. Eller kanske just du är den personen som i dag kan förklara Heidenstams hätska utfall mot kungliga Hovstallarna på sådant sätt att det blir begripligt för oss moderna människor?

        Fast nu glömde jag ju bort att Yimby ”bara är ett nätverk” och at stadsbyggnadsnämnden ”bara består av politiker”.

  11. Anders den 31 januari 2011

    Kan inte Stockholms skyline sluta vara så extremt bakåtsträvande? om alla hade tänkt lika dant så hade Stockholm varit ett stort gärde med bondgårdar eftersom ”man måste bevara” att som det vart.

    Stockholm behöver mycket nya bostäder, speciellt i centrala lägen. Invånarna vill inte tvingas att bo ännu fler pendeltågsstationer bort och tvingas pendla flera timmar varje dag.
    Skyskrapor är den enda reella lösningen på hur man ska få plats med fler människor utan att utrota all skog och parkområden.
    Och skapa underlag för kollektivtrafik och stadsliv.

  12. Pawel Flato den 31 januari 2011

    @Nicole F:

    ”Om man på något sätt vill signalera något med en byggnad som en skyskrapa skall man då låta en person som Donald Trump (som förövrigt har lusat ned med Trump Towers) och låta denna markera en kultur för alla? Ett publikt vattenfall – vilken seger! ”

    Uppenbarligen stör dig det individualistiska inslaget i Trump Tower. Fine.
    Du anser att Trump är en olämplig person att signalera med skyskrapor. Jaha. Men vem är lämplig och på vilka principer ska dom ”rätta” personerna utses? Eller ska vi förbjuda individualistiska inslag i samband med skyskrapsbyggen?
    Jag förstår inte din principiella hållning här.
    Jag nämnde vattenfallet för att det var publikt, vilket stärkte mitt påstående om byggnaden som markör. Och varför skulle ett publikt inomhusvattenfall inte kunna vara en seger?

    Min poäng är att bra och dåliga byggnader kan genereras av såväl demokratier/diktaturer/kyrkan/individer o.s.v. Viljan att manifestera något är en gemensam nämnare för dom alla.
    Fokus bör alltså ligga på själva byggnaderna inte på vem som bygger dom. Detta var min kritik mot ett av grundargumenten i artikeln.

    @Lisa:

    ”Jag menar att det som byggs som en symbol för det gemensamma inte kan legitimera en symbol för det individuella.”

    Men hur gemensamt var det här gemensamma? Mycket av religionens makt över samhället och människorna har ju byggts på indoktrinering, skrämsel, socialt tryck m.m. Det är inte svårt att föreställa sig att folk som levde i misär hellre hade fått hjälp än att se kyrkor uppföras.
    Efter kommunismens fall i Polen, i vilket kyrkan spelat en avgörande roll, fullkomligt exploderade byggandet av kyrkor. Då kunde man höra följande skämt, trots att kyrkans aktier då stod i topp hos allmänheten:
    ”Dom bygger kyrkor så vi kan gå och be om lägenheter”.

    Så oavsett om hur ”gemensamma” kyrktornen kunde upplevas så var dom ändå främst frukterna av maktlystnad och/eller positionering, inte folket bästa. Precis som Donald Trump vill positionera sig och manifestera sin styrka, utöver själva nyttan med byggnadens funktioner.

    Men visst, som du säger, detta i sig kanske inte automatiskt legitimerar individuella manifestationer. Men hur ska vi då hantera dom?
    Om många, liksom jag, uppskattar individualistiska inslag i stadens arkitektur så är det en gemenskap i tanken så god som någon annan, t.ex kyrkans. Eller?

    I både din Lisa, Nichole F:s och artikelförfattarens argumentation anar jag ett starkt motstånd mot det individuella, som är frukten av ett liberalt och kapitalistiskt samhälle. Är det här skon klämmer och inte i byggnaderna i sig enbart?

  13. Lisa den 30 januari 2011

    @Pawel. Jag menar att det som byggs som en symbol för det gemensamma inte kan legitimera en symbol för det individuella. Flera som argumenterar för märkesbyggnader och höga hus gör det utifrån att det byggts höga hus och märkesbyggnader tidigare och a det därför även skulle vara ok

    Sen är det också som du säger att vad som anses vara gemensamt ockspå innebär att många inte känner igen sig. Och det är väl i den skärningspunkten som kritiken mot höghus, Yimbys ide om ”den goda och riktiga staden”, de konservativa idealen om arkitektur på stockholmskyline (och Yimby), hamnar.

    En del av detta kan undvikas om man är noga med sin historieskrivning, t.ex om modernismen och 1800-talets stad.

  14. Nicole F den 29 januari 2011

    Exakt Pawlo, skyskrapor signalerar saker. Mig veterligen lade man ned signalen med kyrktorn för länge sedan. De signalerar en gammal maktordning få idag skriver under på. Om man på något sätt vill signalera något med en byggnad som en skyskrapa skall man då låta en person som Donald Trump (som förövrigt har lusat ned med Trump Towers) och låta denna markera en kultur för alla? Ett publikt vattenfall – vilken seger! Dessutom hade väl inte Trump någon medeltida kärna att föhålla sig till..?

    Dubai-Burj Kalifa har inte löst något samhällsproblem – det är som du skriver verkligen en markör. en markör för att visa världen vem som kan mest, samtidigt öka markpriserna. Jag tror inte Sverige behöver visa världen vad det står för med ett hus. Det känns bara barnsligt. dessutom fanns knappt Dubai för 30 år sedan mer än kapplöpningscentra. Vi vet inte hur det ser ut ens om 2 år. Dessutom är nästintill alla byggnader där markörer där för olika företag/kungahus- de tar ut varandra som ungefär på Manhattans skyskrapekluster som växt fram med plan i 100 år( titta på 1/3 ökningen in mot centra) Eller varför inte jämföra med Gamla Stans skeppsbron där palatsen utgör en helhet och inte solitärer vid första anblick.

    Trots allt är skyskrapor (förhoppningsvis) nyttobyggnader. Volymen de upptar kan inte jämföras med en kyrkspira/minaret. De signalerar andra mentala egenskaper som är generella i samhället än just det som tilltalar arbete/ekonomiska drömmar.

    Empire State Building är vacker, och en historisk byggnad, solitärt placerad och ritad med fingerstoppskänsla. Något som inte denne Self-Made guru Trump ödslat så mycket pengar på där prisoptimering av yta ska dra in varje slant med ränta det kostat. Men om man vill att personer som t.ex. Kamprad bygger glorifierande byggnader över sig själv som någon slags samhälls-jesus så förstår jag ditt resonemang.

    Och Pawel.. jag är inte emot skyskrapor. Nix. I rätt miljö är de både funktionella och vackra. En verklig möjlighet att skapa vacker arkitektur. När de konstant skall anläggas i känsliga centrum som i Tallinn så blir det inte bra, bara krock, både den äldre och den nya bebyggelsen framstår i fel dager, det dåliga med dem förtydligas, inte det vackra.

    Om Gazprom håller jag helt med, förskräckligt, otidsenligt och världsfrånvänt. En pojkdröm i lego.

  15. Pawel Flato den 28 januari 2011

    @Nicole F:

    ”Ett kyrktorn är en markör. Skyskrapor är nyttobyggnader.”

    Alla höghus/skyskrapor har naturligtvis inte automatiskt funktionen av en markör. Men det är svårt att ta på allvar när du påstår att skyskrapor inte kan vara ett sätt att kommunicera något, precis som ett kyrktorn.

    Menar du på allvar att t.ex Empire State Building eller Turning Torso inte är ämnade att markera någonting? Eller den där 800 meter höga skyskrapan i Dubai? Ett vanligt hus? Undrar just vilket samhällsproblem den var ämnad att lösa i så fall?
    Så när Donald Trump, en ”selfmade-man”, lät uppföra en påkostad skypskrapa (med bl.a annat ett inbyggt vattenfall tillgängligt för allmänheten) mitt på Manhattan och döpte den efter sig själv så ville han alltså inte ”markera” något???

    Kom igen nu……

  16. Nicole F den 28 januari 2011

    Ett problem huskroppar emellan är hur de är byggda. En medeltida-1800-tals stadskärna är oftast byggd av tegelsten, dessa har en speciell tyngd, hur putsade de nu än är. Inte förrän betongtekniken infördes på alvar blev husen ”hårdare” – jämför gärna ”funkis” och ”nyfunkis”. Det kan bli en vacker kontrast när man sätter husen mot varandra, men oftast uppstår ett märkligt gnissel. Det ena ser gammalt och trött ut och det andra hårt och kallt ut.

    Det som hänt i Tallinn är ganska trist. Med bättre planering hade man kunnat skapa höghus i kluster som givit staden dess modernitet eller vad det nu var de sökte. Lärde mig när jag pluggade till arkitekt att tänket i 1/3 steg om man höjer taklinjer verkade ok. Inte öka den flera hundra procent bredvid bebyggelse i hopp om att skapa kontrast. Men det var i Danmark det. Vet inte vad de lärde ut i Sverige.

    @Lenah – jag håller med- Kyrktorn kan inte jämföras med skyskrapor – det är den oinsattes argument. Ett kyrktorn är en markör. Skyskrapor är nyttobyggnader. Kyrktorn avsmalnar drastiskt och innehåller ingen verksamhet eller tar upp luftvolymer/utsikter. Skyskrapor är vanliga hus. Inget annat.

  17. Pawel Flato den 28 januari 2011

    @Lisa:

    Har nog inte helt förstått vad du försöker säga med ditt inlägg.

    ”Då de uppfördes, var både kyrkor och stadshus symboler för något gemensamt. Därför kan de inte att jämföras med dagens fysiska manifestationer och hyllande av individualism och ekonomisk tillväxt.”

    Som du själv skriver är kyrkor, stadshus och Gazprom-huset manifestationer av en idé. Varför kan de inte jämföras? De kan jämställas med sin funktion som fysiskt manifestation av en idé. Däremot skiljer sig idéerna radikalt åt. Dock är de alla barn av sin tid.
    Sedan kan man verkligen diskutera graden av frivillighet i den ”gemenskap” som kyrkor symboliserat genom tiderna.

    Jakob skriver:

    ”I ljuset av det som skrivs i artikeln framstår det som en smula närsynt att föreställa sig att skyskrapor skulle vara ett svar på specifikt stockholmska stadsplanemässiga utmaningar.”

    ”Sett ur ett politiskt perspektiv framstår alltså den nu rådande skyskrapeentusiasmen som förbryllande: skyskrapan är inte en lösning på ett samhällsproblem.”

    Kyrkbyggnader och stadshus var, varken då eller nu, heller inte direkt lösningen på några samhällsproblem eller stadsplanemässiga utmaningar.

    Min invändning är alltså att Jakob Sjövall argumenterar mot skyskrapor med argument som lika gärna hade kunnat användas mot skapandet av den skyline han tycks vilja bevara.

    Jag kan tycka att Gazprom-huset känns alltför bombastiskt och därmed allt för besläktad med gammal ”Stalin-arkitektur”. Det är okänsligheten i proportionerna som känns skrämmande för mig.
    En okänslighet i kombination med den ekonomiska makt som huset utstrålar gör byggnaden obehaglig.
    Men det betyder inte att jag i princip är emot skyskrapor.

    Det finns fantastiskt fina OCH fantastiskt hemska kyrkor/stadshus/skyskrapor.
    Hur undviker vi det dåliga och skapar det intressanta och berikande?

    Är inte den diskussionen mer intressant än korståg mot en viss typ av byggnader?

  18. Stockholm Skyline den 27 januari 2011

    Hej Lisa,tack för den intressanta länken, Stockholm Skyline är partipolitiskt obundet. Samma sak gäller Yimby enligt deras hemsida. När man vill bedriva opinion i stadsbyggnadsfrågor händer det att man ibland har liknande åsikter som olika politiska partier, ibland inte, oavsett färg. På vårt forum värnar vi om staden och det vi anser är human och hållbar utveckling av Stockholm – i hela regionen.

    Matti Shevchenko Sandin/redaktör

    • Lisa den 1 februari 2011

      Sedan när var ”hållbar utveckling” inte ett politiskt ställningstagande? Visserligen har regeringen ändrat det till ”hållbar tillväxt” men det visar bara på utvecklingsbegreppets politiska innehåll (och ställningstagande – skärp er!).

  19. Lisa den 26 januari 2011

    Artikeln träffar rätt i kärnfrågan, liksom en del av kommentarerna. Symbolbyggnader, där höga hus är en form, är ett sätt att manifestera en idé eller ett ideal. Om idealet är att hylla individualismen och den Ayn-Randska-idén om att det är individen som är den drivande faktorn i samhällelig utveckling så finns det inget att invända mot Gazprom. Då de uppfördes, var både kyrkor och stadshus symboler för något gemensamt. Därför kan de inte att jämföras med dagens fysiska manifestationer och hyllande av individualism och ekonomisk tillväxt.

    Det kan vara så att samhället är på väg åt en mer individualistisk och ekonomisk föreställning om vad som är den grundläggande mänskliga drivkraften. Men, detta är i dag inte givet. Andra föreställningar såsom att individen inte kan vara utan kollektivet och att kollektivet därmed har rättmätiga invändningar gentemot enskilda intressen (jfr Plan- och bygglagen) när de manifesteras på det allmännas bekostnad, finns och är starka.

    Att påstå att den ena föreställningen skulle vara bakåtsträvande eller museal är felaktig. Att säga att den ena eller andra föreställningen om mänsklig drivkraft är felaktig ställer höga krav på belägg.

    Artikeln visar med tydlighet att höga hus är en fix idé och inte en lösning på ett samhällsproblem.

    Om nätverk som Yimby och stockholmskyline i högre grad skulle se sina egna politiska ställningstaganden, och argumentera utifrån dessa, skulle stadsbyggnadsdebatten och demokratin vinna mycket.

    Som reflektion rekommenderas detta blogginlägg: http://www.a1arkitekter.se/blogg/inflation-i-portar/

  20. Tony den 25 januari 2011

    Stockholm behöver skyskrapor.
    Undrar bara en sak:Hur kan så få som förespråkar den hemska och tråkiga låghus bebyggelsen få bestämma över den stora majoriteten av oss vill att stockholm ska byggas uppåt?
    Det är inte demokrati iaf..

    • kalle P den 30 januari 2011

      @Tony..
      ”Stockholm behöver skyskrapor.
      Undrar bara en sak:Hur kan så få som förespråkar den hemska och tråkiga låghus bebyggelsen få bestämma över den stora majoriteten av oss vill att stockholm ska byggas uppåt?
      Det är inte demokrati iaf..”

      Oss alla? Majoriteten? hur vet du det? Tala för dig själv.

  21. Pawel Flato den 24 januari 2011

    @Lenah

    ”hm, märkligt att ingen av de negativa kommentarernas författare verkar bekant med akademisk text.”

    Varför är det märkligt?
    Och vad vill du egentligen ha sagt?

    ”Angående kyrktorn tror jag att de inte riktigt deltar i debatten eftersom de är några hundra år gamla.”

    Kanske inte så vanligt att kyrktorn deltar i debatter, men desto vanligare att folk ger mothugg och kritik.
    Om du nu tar dig besväret att kommentera så vore det ju klädsamt om du själv bidrog med något faktiskt argument.

  22. Lenah den 20 januari 2011

    hm, märkligt att ingen av de negativa kommentarernas författare verkar bekant med akademisk text. Delen de hänger upp sig på är hänvisande till en annan text. Det är normalt akademiskt arbete.

    Angående kyrktorn tror jag att de inte riktigt deltar i debatten eftersom de är några hundra år gamla.

  23. Pawel den 20 januari 2011

    ”Artikeln presenterar särskilt två tänkvärda slutsatser. För det första: de som förordar skyskrapor eller höga hus i stadscentra är ofta företag eller individer som vill göra ett avtryck i stadsbilden – ”who wish to announce their precense”, som tidskriften formulerar sig, och som vill tjäna bra pengar genom investeringen i byggnationen.”

    och

    ”Uppdragsgivarna verkar alltså i de flesta fall vara representanter för en tämligen snäv del av stadens befolkning.”

    Detta gäller väl den absoluta majoriteten av märkesbyggnader som uppförs.
    Någon/några vill synas och tjäna pengar. Hu så hemskt!

    Det stinker jante lång väg.

    Jag undrar hur vår civilisation skulle se ut UTAN ovanstående drivkrafter!?

    Skulle det t.ex finnas kyrkor, som i stor utsträckning präglar Stockholms skyline (se bloggens logga)?
    Kyrkan,”företaget”, som vill ”göra ett avtryck i stadsbilden” uppfördes av en snäv maktkrets utan förankring i de breda lagren.
    Man ville förvisso inte tjäna pengar men bygga och befästa sin makt.
    Knappast mer hedervärt än att tjäna pengar.

    Men kanske artikelförfattaren ogillar kyrktornen i Stockholm också?

  24. Anders Gardebring den 17 januari 2011

    Artikeln hävdar att ”inga nätverk för skyskrapor finns”. Samtidigt har vi i YIMBY många gånger blivit kritiserade (även på denna blogg) för att vi har en liberal syn på högre bebyggelse.

    Är inte vi ett nätverk?

    Men i sak är det förstås rätt i just YIMBY:s fall. YIMBY är inte – till skillnad från Stockholm skyline – ett nätverk som bara håller på med en enda fråga. Stockholmskyline må vara ett nätverk mot skyskrapor – YIMBY är inte ett nätverk för. Det är en för grund syn på staden. Vi ser inte de frågor som vi jobbar med som absoluta svart- eller vitt-frågor. Och det är väl kanske där som min största undran kring Stockholm skyline finns. Varför vill man inte diskutera stadsutveckling – hur staden ska byggas och hur den ska fungera? Istället verkar man bara vilja diskutera hur den skyline som existerar just nu, i denna sekund, ska kunna bevaras åt eftervärlden. Intrycket man får av nätverket är att den enda viktiga frågan är att se till att inget får bli högre än det som redan finns. Allt annat är sekundärt.

    Det är ett sätt att diskutera staden på som vi inte kommer att följa.

    (För övrigt tycker jag att den sista bilden från Tallinn ser ut att vara rätt trevlig. Jag gillar kontraster).

  25. Herbert, Tingesten den 16 januari 2011

    Orsaken till att Tallinn saknar ”nätverk för skyskrapor”, om det nu verkligen är så, kan ju vara att dessa nätverk inte behövs: uppenbarligen blir ju husen byggda ändå och av det kan vi dra slutsatsen att några nätverk mot skyskrapor inte verkar finnas heller, eller att de åtminstone inte har lika mycket att säga till om som i Sverige.

    Sedan har jag lite svårt för att förstå vad artikeln egentligen vill ha sagt: Tesen ”Skyskrapor är inte en lösning på demografiska problem” illustreras genomgående med kontorshus, vilkas ondska och farlighet alltså bevisas genom att de inte löser just bostadsproblem… Tesen bevisas faktiskt inte alls utan visar sig efter genomläst artikel bara vara rent tyckande.

  26. Joakim Runnedal den 16 januari 2011

    Bra skrivet! Det är inget fel på skyskrapor i sig, men de bör placeras på rätt platser. I Stockholms fall passar de inte i innerstan, utan bör byggas t ex i Kista eller Älvsjö.