Innerstan förtätas – betongförorten glöms bort

Rinkeby. Foto: Johan Fredriksson

Rinkeby – utmärkt för förtätning. Foto: Johan Fredriksson

Stockholms innerstad verkar vara världens glesaste stad enligt byggproffsen. Det regnar förslag och rivningar börjar bli en allt för vanlig syn. Är det verkligen här vi skall och bör förtäta? Vi glömmer bort betongförorterna som släpar på problem som aldrig verkar ta slut. Där verkar ingen satsa på guldhus eller skyskrapor. 

Från soliga beskrivningar om kraft och kreativitet i betongförorterna till våld och utanförskap på några månader. Så kan man beskriva det som hände när media och polis släppte sitt välmenta filter om de problem som faktiskt finns. Problem ingen skulle acceptera i Vasastan, Kärrtorp eller Midsommarkransen. Det är smärtsam läsning. Alla visste om det, men i rädsla om att inte få framstå som den främsta i mänskligheten teg vi still och glömde bort de som bor blott tjugotalet minuter bort och växer upp i en värld långt borta från bostadsrättsannonser, fika i Vita bergen och trygga gator. När nyheterna om våld mot polis och ambulanser blandas med de mer vardagliga historierna om utanförskap och vad det leder till är de omöjligt att värja sig.

Rinkeby 1988, inte mycket har ändrats. Foto:Holger Ellgaard

Rinkeby 1988, inte mycket har ändrats. Foto:Holger Ellgaard

Tyvärr har jag har ingen klar lösning, jag kan bara skriva om sådant vet som kan bidra. Sådant som kan skapa en drägligare tillvaro, stolthet och möjlighet att slippa stämplas som ”det där stället..”. För det går att skapa ett utopia utanför twitter, ledarsidor och tårfyllda politikertal. De har ändå fortfarande inte kommit fram till något särdeles vettigt; ”dumma-du”-diskussioner, graffittiväggar, någon konsthall som skall ”sticka ut” samt gulliga sommarbilder när de åker ut och gör sig folkliga. De blundar för det uppenbara: platsen.

Marievik

Så nära som möjligt vill man bygga. Inte där det gör mest nytta.

Att sega betongorter från miljonprogrammets glada nyckeltalsdagar är ibland det sista folk i allmänhet önskar sig torde vara bekant. Det är de som inte har råd med annat som bor där, och så har det varit länge. Man kan försvara miljonprogrammets allra gråaste korridorer hur mycket som helst och vända och vrida på historier för att trösta sig. De har varken skönhet eller status ändå. De byggdes för att ge människor ett bättre liv. Statistik och ingenjörsvetenskap trollade fram dem på några år, ibland dagar. Sedan struntade man i dem. Innerstäderna har blivit målet med bostadsresan, möjligen villa eller herrgård är nästa station. Tyvärr verkar det tåget inte starta i betongförorterna. Det krävs näbbar och klor för att ta sig till start. För i Sverige skulle vi väl inte behöva det? Eller?

BalkongFörlag-OHomslag

Foto: Balkong förlag

Jag frågade några vänner som växt upp i dessa områden om de hade haft det bra. Jo, de hade haft soliga minnen de med, de såg bara lite annorlunda ut än mina. Jag frågade då: Ska ni inte flytta tillbaka med era familjer, det är ju billigt och nära? Svaret var: Aldrig i livet, det är för fult och osäkert där.” Ordet fult kom först. Osäkert kan nämligen vara temporärt, något som lättare kan ändras. Gösta Alfvéns bok ”Ohälsosam arkitektur – en annan sida av funktionalismen” tar upp ämnet. Han är läkare och docent med stress hos barn som forskningsområde. Lyssna på honom i P1 om hans syn på saken. Det ges anledningar som förstärker det som sker och varför det inte går framåt.

Upp till1500 bostäder mitt i vägen. När föreslår man det i betongförorten? Foto: Aleksander Wolodarski Arkitektkontor AB och Brunnberg & Forshed Arkitektkontor AB

Upp till1500 bostäder mitt i vägen. När föreslår man det i betongförorten? Foto: Aleksander Wolodarski Arkitektkontor AB och Brunnberg & Forshed Arkitektkontor AB

På sistone har det fullkomligt haglat in förslag om förtätning av den redan täta innerstaden. Först skall den föräras jättegallerior, kontor och någon lägenhet på höjden. Sedan förslaget om att klämma in drygt 1000, kanske 1500 lägenheter mitt i Ringvägen. Nobelcenter skall blänka över hela stan och rädda oss från att bli bortglömda ur den i den moderna arkitekturdebatten. HSB har sin hybrisidé om att bygga ett 34 våningshus i Rålis och Lilla Essingen skall återigen slå rekord igen i stadens tätaste område. Till detta är Hagastaden i full gång, utbyggnaden av Söder och Liljeholmen. Så nära som det bara går.

Men problemförorterna hör man sällan skall förtätas, inga tjusiga guldhus med storslagna museer eller 1000 lägenheter mitt i gatan eller på någon överdimensionerad parkering från förr. Där verkar kreativiteten tagit slut. Kanske sätta upp ännu en laglig graffitivägg då. Och en hiphop-scen, kanske… Inga ordentliga projekt om att skapa bra och skön stadsmiljö, bara tröstpris i form av liknade hus som redan finns.

Tensta

Tensta. Foto: Holger Ellgaard

Om politikerna bara en dag lade röstfisket åt sidan. Struntade i sympatiska och hurtfriska tweets och själva, utan entourage, reste ut för att se vad som bjuds. Då borde de komma på andra tankar än glatt applådera privata kapital, byggbolagsrevyer och annat som enbart är ute efter den senaste trenden och snabba cash. Att inse att det är något man glömt när det inte är gatufest eller Svt gullar till det, utan rör sig år från de flesta anser vara en normal rättighet; trygghet och schysst miljö. Kanske kommer de då på annat än att kämpa för Tellus Tower, rivningar av Astoria och kontorslådor på tak? I grund och botten är det en samvetsfråga och en fråga om mod att gå emot strömmen. Har stadshusledningen det idag?

Husby. Foto: SSM

Husby. Foto: SSM

Det går att lösa upp samhällsknutar genom stadsbyggnad. Bara man ger det ett ärligt försök. Betongförorterna lämpar sig utmärkt för förtätning och ombyggnad. För det är inte rättvist att bevara kontrasterna som det är idag. Inte för någon.

HSB

HSB lade fram detta förslaget för ett par år sedan om hur de skulle kröna sin 125 årsjubileum, naturligtvis i stan. illustration: berg|c.f. møller achitects

Får vi se Wallenberg och Persson föreslå Nobelcentret i Rinkeby? Kommer Oscar Properties coola och traditionella lägenheter med New York-feeling föreslås i Tensta? HSB, de som brukar vara så stolta över att de byggde Sverige – kommer de att flytta sin triumfskrapa till Husby? Eller är det inte lönsamt att se möjligheter där de främst behövs? Jag hoppas att de inser att det är lönsamt, både humant och ekonomiskt. Vem vill inte vara med och bygga framtidens stad? Det de gör just nu är att öka klyftorna och bygga en ny berlinmur runt innerstan.

Det ena behöver inte utesluta det andra” heter det – men nu gör de det.

Matti Shevchenko Sandin

 

Stockholms farligaste förorter här


Kommentarsregler:

För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret publiceras inte.

2 kommentarer

  1. Matti Shevchenko Sandin den 24 februari 2016

    Hej Martin,
    jo, det pågår några projekt här och var, punkthuseller fyrkantiga kontorslikande klumpar mest i samma trista stil som det övriga. Men jag ser att du förstår min poäng och kopplingen till de texter om utanförskap som finns i de betongorter jag tar med i artikeln (du tar med fem jag ej tar upp, de tillhör en annan diskussion. Ex fick Flemmingsberg status med högskolan, Sollentuna får en mer statsmässig kärna, dvs att man satsar och det ger resultat).

    Jag är to m så uppdaterad att jag åkte och tittade på lägenhet där. För priset av min i stan kunde jag få en trea, landet renoverat och pengar över. Tyvärr insåg jag varför det var så billigt blott 20 minuter bort från där jag bor. Det var fullkomligt trist.

    Det räcker inte med att förtäta lite här och var längs Järvafältet. Strutsbeteendet som politiker håller på med håller inte. Det är inte samma status och därmed chans i livet att bli född i Rinkeby jämfört med Vasastan. Ska vi tycka att allt är bra för att man bygger en aning och låtsas som allt är bra i 10 år till?

    Man kan rikta energi dit. Förslagen skall vara än bättre än till innerstaden (vilka i sig är tämligen blodfattiga).

    Önsketänkande är jag trött på. Det överdrivna intresset för den pr-firma som uppfann sloganen ”Alla vill bo i innerstaden” har tyvärr fått en såpass grav förankring att de områden som borde stått högst på listan för förtätning, spektakulär arkitektur, hamnade sist och får tröstpris i form av lite duttande i kanter och något höghus.
    De nämnda betongorterna är identifierade som några av de mest farliga och problematiska i Stockholm. Det går inte att blunda för det. Tillsammans med forskning om hur vår fysiska närmiljö påverkar oss är det inte svårt att se sambandet. Strutspolitik med att låtsas att allt är toppen (som de kom på sossarna med nyligen) är därför ett svek mot dem som bor där.

    http://stockholmprojekt.blogspot.se/search/label/Spånga-Tensta
    http://stockholmprojekt.blogspot.se/search/label/Från%20RinkebyKista

  2. Martin Erlandsson den 24 februari 2016

    Herr Shevchenko kanske skulle ta och uppdatera sig en aning.
    Även om innerstaden med närorter verkar vara i fokus när det gäller förtätning, så råder inte stiltje i ”betongförorterna”.
    I Kista, Barkarby,Skärholmen,Rinkeby,Tensta,Sollentuna,Flemingsberg, och flera därtill pågår ett antal projekt som måste falla under epitetet förtätning.
    Kanske inte lika spektakulärt som inom tull men ändock.
    Att förtäta på innerstadsvis på dessa orter är önsketänkande.
    Det ser ljust ut.
    Och det kommer att ta tid, men det står inte still.

Lämna ett svar till Matti Shevchenko Sandin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *