Internationellt prisad museiexpert råder Nobelstiftelsen att tänka om

NobelCenter_granskningsforslag_september2015_1

Nobelcentret har kritiserats för sin storlek och den önskade platsen på Blasieholmen. I denna intervju av Stadsbyggnadsnätverkets Ulf Johannisson med Thomas Söderqvist lyfts frågorna om verksamheten inne i huset verkligen är genomtänkt.

En central del i det planerade Nobel Center är ett museum med vetenskapshistoriskt innehåll. För att få kvalificerade synpunkter på det sökte jag upp professorn i medicinhistoria vid Köpenhamns universitet Thomas Söderqvist. Han har nyligen avgått som chef för Medicinsk Museion i Köpenhamn efter att ha gjort museet till en internationellt uppmärksammad succé. 

Du tog över en luggsliten medicinhistorisk samling år 2000 och 10 år senare fick ni det internationella Dibner Award för bästa vetenskaps- och teknologihistoriska utställning. Och förra året fick ni som första mottagare det splitternya danska utställningspriset Vision. Hur var det möjligt?

– För mig har det hela tiden handlat om att museet skulle bygga på ett tätt samarbete mellan olika grupper av professionella: Humanister, designer och medicinska forskare. Och att vi hade samma lekfulla attityd till utställningar som forskare har till forskning. Det var viktigt att forskarna och studenterna märkte att det också var deras museum och att vi hade kul tillsammans. Att vi tog deras insats allvarligt, att vi vände oss till vuxna kvalitetsmedvetna museigäster och att vi inte talade ned till folk. Trots en lång rad ”svåra” utställningar har vi tredubblat besökssiffrorna på 8-9 års tid.

Medicinskt Museion. Foto: Heb

Medicinskt Museion. Foto: Heb

Attraktivt innehåll genom tätt samarbete med forskare. Vad betyder det för placeringen av ett Nobel Center i Stockholm?

– All erfarenhet visar att den här slags Center- och museiverksamhet måste bygga på nära samarbete med intresserade forskare och studenter. Det gäller Science Museum i London och Deutsches Museum i München och många andra. Därför ska man göra det lätt för forskarna och studenterna att slinka förbi och engagera sig i arbetet. Ur det perspektivet är Blasieholmen en rent ut sagt hopplös placering. Det ligger alltför långt borta från KI, KTH och Stockholms Universitet. Om man överhuvudtaget ska man ha ett sådant Center så borde det placeras i närheten av Norrtull. På gång- eller cykelavstånd till Vetenskapsstaden.

Hagastaden

En alternativ plats är nya Hagastaden.

Du var på ett tidigt stadium inbjuden till ett idéseminarium som diskuterade utformingen av ett Nobel Center. Vad sade du då?

– Min primära invändning mot planerna var att Stiftelsen inte riktigt kunde förklara visionen bakom Centret. Ett Center är ingen idé/vision, det är ju bara ett skal. Och jag måste erkänna att jag tyvärr fortfarande inte riktigt kan se vad visionen för Centret är.

Jag menade också att ett stort nybygge i miljardklassen var felanvändning av resurser. Museet behöver inte så stora lokaler och det vore synd att flytta prisutdelningen från Konserthuset.  Redan då var tendensen på väg bort ifrån monumentala byggnationer.

Ett Center borde signalera innovation och kreativitet. Nu var signalerna ”stort” och ”flott” och ”dyrt”. Är det verkligen den bilden man vill ge av forskning? Man ska nog passa på med att göra ett allt för storvulet intryck.

Om tanken var att väcka kommande generationers vetenskapliga kreativitet och innovations- och entreprenörlust så borde man enligt min uppfattning lägga en mer annorlunda och mer gräsrotsriktad strategi, med tonvikt på involvering av forskarna.  

Det var ett par andra på seminariet som var eniga med mig. Men Lars Heikensten var inte så förtjust, minns jag.

META-T-SO¦êDERQVIST-3104

Thomas Söderqvist. Foto: Medicinskt Museion

Vad tänker du när projektet kanske blir av?

– Man kan bli rädd för att Stiftelsen har lyckats sälja Centerplanerna primärt på det goda Nobel-varumärket. En aktör med mindre status hade nog fått rätt tuffa frågor om innehållet från finansiärerna.

Och så ska man inte glömma det som Erling Norrby har påpekat, nämligen att prisernas prestige står och faller med priskommittéernas arbete. Man ska vara försiktig med Nobelprisernas renommé, särskilt i dessa tider när det kommer alltfler internationella priser som konkurrerar om uppmärksamheten.

slidehuset

För stort och för dyrt.

Klara besked alltså från den internationellt prisade museiexperten och professorn Thomas Söderqvist. Han stödjer kritiken från den breda opinion som vill placera Centret nära Norrtull mitt i Vetenskapsstaden. Han ger substans och trovärdighet åt varför det är så avgörande för de kvaliteter som gör Centret till en succé.

Ett mindre och därmed billigare Center borde falla finansiärerna i smaken, liksom priskommittéerna och universiteten som skulle få mer pengar till forskning. Med större kreativitet och kontakt med vetenskapen skulle Nobelstiftelsen få ett attraktivare museum och göra en insats för kultur och vetenskap. Det skulle stärka Nobels och finansiärernas goda renommé i stället för att äventyra det genom att störa Stockholms stadsbild, förvärra trafikträngseln mm. Möt forskare och studenter i Vetenskapsstaden!

 

Ulf Johannisson

Managementkonsult, stadsbyggnadsexpert

1_front

 

 

 

 

 

 

 

 

Mer om Nobel Center mm på hemsidan här 

Och på Stadsbyggnadsnätverket på Facebook här 


Kommentarsregler:

För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret publiceras inte.

8 kommentarer

    Lämna ett svar till Arne Kriström Avbryt svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *