Nobel Center – fjärde förslaget förfinat

nameth blasieholmen

I januari publicerade Stockholm Skyline  konstnären Linda G Nameths artikel om Nobel Centers förslag till Blasieholmen. Hon gav en filosofisk och tecknad skiss över hur hon själv vill se projektet fortskrida. Nu har skisserna förädlats till renoveringar där man kan se hur Nameths byggnad smälter in i en av våra mest berömda vyer.

Linda G Nameth kunde inte tro vad hon såg när Nobel Stiftelsen tävlingsbidrag presenterades. Stora modernistiska lådor i en känslig miljö med bebyggelse från olika århundraden som utgör en av våra mest omhuldade vyer med Slottet och Gamla stan samt Söder i fonden, sammankopplad med Nybroplan och Strandvägen. Allt hålls samman av en känsla för höjd och klassicistiska variationer. I detta, efter att ha raderat Tullhus och tillhörande magasin skall då enligt förslagen något av en för platsen väsensskild byggnad på 20 000 m2 uppföras. Huset lär dominera hela vyn.

foto Jeppe Wikström

Nameth gjorde inte som många andra; knöt näven i fickan och skrev kommentarer på internet – hon skapade ett eget förslag i led med övrig arkitektur, med tinnar som sammanknyter med övriga i staden – inte med det sedan 1930-talet typiska platta taket. I förslaget skönjer man inspiration från Riddarhuset och en doft av festhus från sekelskiftet. Faktiskt en arkitektur som smälter in.

Stockholms-stadsbibliotek-20-talet

Stadsbiblioteket tas gärna upp som ett modigt projekt för sin tid. Här från sina första år intill ett för tiden relativt ungt bostadsområde- långt från Blasieholmen.

Som ofta när nya förslag läggs drar arkitekter och de som vill ha projektet genomfört upp exempel som Asplunds Stadsbibliotek. Huset var kontroversiellt och nyskapande. En låda med en hattask på lät kritiken. Och jovisst var det nyskapande och vågat. Tittar man närmre på det ser man hur det mytiskt ansluter sig nästan mytiska till biblioteket i  Alexanderia (förstört 47 f.kr) med sin egyptiska dekor och entré. Inuti byggnaden forsätter temat av högsta kvalité. Nobel Center lär enligt representant ur kommittén ha standard av Moderna museet. Stadsbiblioteket uppfördes inte heller i för den tiden en känslig miljö, utan snarare gav stöd som markör till Observatoriekullen och de vetenskapskvarter som växte fram.  Alltså bör man vara lite försiktig när man drar generella liknelser. Det är skillnad på platser – och ambitionsnivå på arkitektur.

Nobelhuset_Garden-loggia-1024x683

Ett av förslagen som skall samspela med…

Nationalmuseumfasad

Nationalmuseum.

 

 

 

 

 

 

 

Nobelstiftelsens två finalister kan närmast hänföras till fabriksarkitektur som föregick moderismen; fyrkantigt, praktiskt och glasat. Det sista förslaget är kanske det festligaste – en pagodliknande byggnad i glas. Gemensamt är att de inte direkt doftar varken glamour eller nydanande forskning med rötter i sekelskiftet. Det på tal förda moderna museet är en väl genomförd exploatering av en känslig miljö där arkitekturen förstärker platsen och samtidigt smäller in. Varför är inte Nobel Center lika innovativ?

A-room-and-a-half_New_public_squarenameth2

 

 

 

 

 

 

 

 

En intressant aspekt på Nameths förslag är att det provocerar. Ett helt klassificerande förslag – med en samtida twist i det stora glaspartiet kan inte förmå flera arkitekter, arkitekturhistoriker och dylika att tycka om det – det är för ”gammaldags”. Ändå har många som inte ”förstår sig på” arkitektur hört av sig och tvärtom berömt det för att det smälter in, är något nytt och trevligt att titta på.

Temperaturen på internet angående klassificerande arkitektur är hög – folk gillar det och många är trötta på den trötta glaslådan som ständigt kläms ned i svenska städer som uttryck för något nytt. Sådan arkitektur gillas snarare i nya områden – på platser präglat av äldre arkitektur upplevs de som främmande och en trött pust från det sena 1900-talets sätt att skapa ”dynamik”. Modernistloopen är helt enkelt gårdagens bröd.

nameth blasieholmen 2

Nameth skrev tidigare på Stockholm Skyline:

”Däremot vill jag lyfta frågan om den skam och det absoluta tabu som råder kring att bygga något nytt i en annan stil än den förhärskande moderna. Eller att någon politiker eller makthavare skulle föreslå något sådant. De allra flesta arkitekter och politiker är livrädda för att framstå som konservativa och bakåtsträvande, som någon som förordar pastischer och kopior. Alla vill de vara nytänkande, nyskapande, progressiva och spegla sin tid, ja allra helst vill man spegla framtiden.”

Kanske kommer Nameths förslag att väcka nya tankar.

Matti Shevchenko Sandin

Läs Linda Nameth artikel här

 

Kommentarsregler: 

För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt  för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Telefonnumret  publiceras inte.

11 kommentarer

  1. carl-johan rosén den 5 augusti 2014

    …och om denna plats blir bebyggd försvinner ytterligare ett aktivt kajparti. Behåll den nuvarande verksamheten och placera Nobelstiftelsens rum djupt under marken i den hårda stockholmsgraniten. En sådan lösning ger oanade möjligheter, stör inte omgivningen och kan möjligen betraktas som utfört i Nobels anda.

  2. Ina Almegård den 5 juli 2014

    Underbart med ett sagoslott, säger en konstnärskollega.

  3. Laura Mayer den 10 maj 2014

    Lindas bidrag visar stor respekt för omgivningen.

    Huset är vackert.

    Omgivningen är vacker.

    Tillsammans är de vackra; de lyfter varandra.
    Huset är gediget och kombinerar gammalt och nytt på ett elegant sätt. I mina ögon och mitt hjärta lyfter det allt vad Nobelpriset står för.

    1+1 blir mycket mer än 3 i detta fall.

  4. Kerstin Dahlbäck den 11 april 2014

    Linda G Nameth har gett uttryck för vad många stockholmare känner: sorg över att en historiskt viktig del av centrala Stockholm, Blasieholmen, skövlas. Som en David står hon modigt upp mot en fyrhövdad Goliat: politiker, sponsorer, arkitekter och nobelkommitté. Arkitekttävlingens vinnare har nu korats och många kastar sig med hjälp av oblygt smickrande omdömen upp på triumfvagnen. Men vi överkörda låter oss varken övertygas eller tystas. Nobelstiftelsen bär och kommer allt framgent att bära det tyngsta ansvaret. Originellt nog vill den kvalitetssäkra sitt goda rykte med ett pretentiöst skrytbygge, som urholkar dess värde. Lika väl som stiftelsen vid förra årets utdelning av nobelpriset i Konserthuset hade den dåliga smaken att tigga pengar till sitt pompösa äreminne, lika väl har den nu – utan den ödmjukhet, kritiska förmåga och det goda omdöme, som kännetecknar den seriösa forskning som den företräder – premierat ett förslag, som kanske skulle imponera på rätt plats men som blir ett monster där det planeras ligga.

    Kerstin Dahlbäck

  5. Bertil Thermænius den 11 april 2014

    Stort tack till Linda G Nameth för ditt uppfriskande, vackra, lekfulla och innovativa förslag!

    Måtte byggnadsnämnden ha kurage att stoppa staplade skokartonger som är för stora både i storlek och i antal.
    Skokartonger är skokartonger om än i gyllene förklädnad från Nobelstiftelsen.
    Måtte Nobelstiftelsen ompröva sitt beslut.
    Måtte Stockholms beskyddare av skönhet skiljas från Yimby och bejaka ditt förslag.

  6. Åke Etsmar den 7 april 2014

    Linda Nameth är ett steg i rätt riktning.
    Glaspartiet i är bra i sin utformning men för dominant och borde därför skalas ner för att bättre ansluta till resten av byggnaden

    • Linda G Nameth den 7 april 2014

      hej Åke!
      Jag kan också tycka att mittpartiet är för stort och påtagligt, men om det ska rymma auditoriet för 1 400 personer måste det nog ha den här volymen. Förslaget är ju bara en idéskiss som vill visa på ett annat sätt att tänka, rita och bygga. Om det skall genomföras måste det naturligtvis arbetas igenom av ett arkitektkontor med erfarenhet av nybyggnation i klassisk tradition. Förslaget är skickat till Nobelstiftelsen och Stadshuset och alla som hellre ser ett NobelCenter liknande det här istället för ett modernistiskt bygge på Blasieholmen kan maila till lars.heikensten@nobel.se och sten.nordin@stockholm.se och framföra sin åsikt.

      Linda G Nameth

  7. Marcus Modh den 6 april 2014

    Varför inte bygga något som liknar Ferdinand Bobergs påtänkta Nobelpalats som skulle ha stått i Nobelparken?
    Det vore mycket roligare om nybygget knöt an till något sådant.

  8. Ingela Bååth den 4 april 2014

    Tack Linda Nameth!
    Ett enastående bra alternativ för ett nytt NC på Blasieholmen.Detta kommer att harmoniera med övriga byggnader på ett helt annat sätt ! Området är för känsligt för ett modernistiskt arkitekturexperiment
    på Blasieholmen med Nationalmuseum som närmsta granne.Ingela Bååth

  9. Brita Hesser Skantze den 2 april 2014

    Tack, Linda Nameth!
    Äntligen någon som vågar visa på alternativ i den rådande ”politiskt korrekta” modernistiska arkitekturen i Stockholms innerstad. Så gott som alla omkring en är ju olyckliga över den ena jättebyggnaden efter den andra, som skapar otrivsel och disharmoni i Stockholm. Det behövs tydligen en visionär konstnär, som kommer in från sidan –Linda Nameth, som vågar ta upp begrepp som skönhet och harmoni igen. Hennes förslag för NC på Blasieholmen illustrerar det nya tänket: att våga ta upp det gamla! Det är vackert. Och man mår bra av det som är vackert.

  10. Marina Stagh den 28 mars 2014

    Jag blev lycklig när jag såg Linda Nameths idé till hur ett Nobel Center skulle kunna utformas. Det är ett oerhört vackert hus, i klassisk stil men ändå med en egen profil, som samtalar med både med den omgivande bebyggelsen runt Nybroviken och Nationalmuseum på andra sidan av Blasieholmen.
    De förslag som arkitekttävlingen utmynnade i gjorde mig helt betryckt. De fick mig att tänka på det hiskeliga schabraket Stockholm Waterfront, strax bakom Stadshuset. Så okänslig för Stockholms arkitektoniska kvalitéer får inget stadsbyggnadskontor vara en gång till. Miljön runt Nybroviken och på Blasieholmen är unik.
    Utlys en ny arkitekttävling, där uppdraget är att rita ett Nobel Center som smälter in stadsbilden. Linda Nameths elaborerade skisser visar att det absolut inte behöver blir mesigt. Tvärtom. Hennes nyklassisistiska bygge har en egen pondus och stil.