Berlins slott -ett sätt att läka sår?

Berlins slott äldsta delar var daterade till 1443. Slottet byggdes ut i takt med att Berlin gick från liten handelsplats till maktcentrum under de nästkommande århundraden. Inte förrän vid 1850 stod den enorma byggnaden i italiensk barock i princip klar. 100 år senare sprängdes resterna av DDR och Palats der Republik uppfördes 1973-76. 26 år senare befann sig denna byggnad i ett magasin och ett intensivt lobbyarbete hade lett fram till en av regeringen klubbad rekonstruktion av det rivna slottet.

 Historik

Vid slutet av 1600-talet hade de olika regenterna i Europa börjat utveckla sina slott för att visa sin makt kulturellt och militärt. Tyskarna ville inte vara sämre.  Fredrik I föredrog den fyrkantiga formen som ansågs imperial. Han letade efter  en huvudarkitekt och hade långtgående planer på svensken Nicodemus Tessin d.y. som hade framlagt ett förslag på en fyrkantig byggnad i stil med hans stockholmsprojekt. Valet av Tessin som kandidat har sin grund i att han inte bara var en av tidens högt skattade arkitekter utan även att hans nationalitet klingade bra eftersom Sverige då tillhörde det absoluta maktcentrat i Europa. Dock gick uppdraget till Andreas Schlüter år 1699, som också stod för flertalet av de överdådiga inredningarna.

För att få ett begrepp på dess storlek så kan sägas att under den rymdes ett slottskapell med plats för 600 personer. Perioden fram till år 1918 präglades av intensivt arbete för färdigställande. Man hade då byggt på borgen i 475 år. Fasaden närmast i bild kommer inte att rekonstrueras då den var den äldsta delen som var eklektisk. Denna sida kommer att få en helt modern fasad.

Den första planen var med nästintill en kvadratisk gård som sedan slopades eftersom Fredrik III ville ha en större byggnad. De långa sidofasader som uppkom avbröts av ståtliga portalrisaliter. Till detta kom en förgård med en tvåvånings arkadhall. Resultatet blev Tysklands mest storslagna barockbyggnad. Borggården mätte ca 192 x 116 meter, för den tiden en enorm byggnad. Totala ytan uppgick till 23 800 kvadratmeter och huserade 1210 rum.  Slottet ansågs då vara den mäktigaste och modernaste byggnaden i Tyskland som väl speglade kejsardömets makt.

Schlüter fick lämna sitt arbete år 1705 och svenske Johann Eosander von Göthe tog vid. Under dennes tid dubblerades slottet på västsidan där huvudpartiet bestod av Eosanders port med en över 100 meter hög kupol. När Fredrik III dör år 1713 var staten i princip bankrutt och bygget avstannar tvärt. Under de följande hundra åren fortsätter man att bygga klart i den mån finanser finns. Flera förändringar sker inuti slottet men exteriören lämnas eller avslutas efter Schlüters och Eosanders idéer. Ritningar försvann med Schlüter antagligen till St: Petersburg vid hans avsked så man fick hålla sig till andrahandsinformation. Den väldiga kupol Eosander ritat stod klar först år 1850. Inspiration skall ha kommit från Palazzo Madama i Rom likväl som Stockholm slott.

Stockholm slott väckte avund i Europa och Tessin d.y. lade fram planer för Berlins slott. Dock valde man en Andreas Schlüter att förverkliga palatset i Berlin.

År 1918 sker den socialistiska revolutionen i Tyskland och kejsaren abdikerar. Med detta avstannar de ivriga arbetena på slottet. Man slutade att använda huset i statliga ärenden och bland annat flyttar flertalet museum in tillsammans med vetenskapliga institutioner, forsknings- och kulturverksamhet. Även ett kafé för studenterna inrättas. De öppna lustgårdarna blir ofta värd för kommunistiska demonstrationer. Hitler undviker att använda det anläggningen mer än som fond till sina parader.

Den tredje februari år 1945 träffas det ännu relativt intakta slottet av allierades eld och brinner i tre dagar. Berlinarna hade ingen chans att släcka någon eld under den våldsamma och planerade förstörelsen av Berlin. Slottet brändes ut, men murarna stod kvar relativt intakta. Charlottenburgs slott, som ligger i anslutning och tillika planlagt ihop med Berlins slott, skadades långt mer. Idag är det helt rekonstruerat utan krigsmärken.

Srängningen år 1950. Fram till dess hade planerna för en rekonstruktion satts i verket.

Kort efter krigsslutet drogs stora planer på att återställa slottet. År 1948 delas Berlin i öst och väst och planerna skrinlades. Efter långa debatter beslutar man sig för att spränga det ruinerade slottet. Orsaken till destruktionen var att man ville anlägga ett nytt land utan onödiga minnen av borgerlighet och royal glans. Den sjunde september 1950 påbörjas rivningen vilket gav plats åt en enorm plan där man mestadels marscherade.

Palatz der Republik och Wilhem von Boddien

År 1976 stod det nya Palats der Republik DDR klart på den plats slottet en gång legat.Byggnaden var en modernistisk skapelse som över ett gigantiskt stålskellet var beklädd med brandsäker asbest och ytskicken var i vit betong och bronsfärgat glas. Återigen hade blickarna vänts mot b. la. Stockholm och riksdagshuset (idag Kulturthuset) fungerade delvis som inspirationskälla. Verksamhetsmässigt var det en parlamentsbyggnad men som även innehöll rekreation i form av restauranger och en bowlingbana för allmänt bruk.  Ambitionen med huset var att förena staten och folket, vilket också gjordes genom att ha rådskammare uppblandat med kaféer och andra förströelser i huset, ett gigantiskt folkets hus byggd på politisk symboltyngd mark. Huset var helt handikappanpassat och lättillgängligt med sin öppna modernistiska interiör.

Efter sammanslagningen av Öst- och Västtyskland 1989, tappade huset sin betydelse och var bara då efter ett drygt decennium i behov av renovering och rivning föreslogs. Frågan om vad som skulle bli istället rested och ett enormt lobbyarbete fån affärsmannen Wilhelm von Boddien började  år 1991 och har bland annat innefattat en installation år 1993 i naturlig storlek av det gamla slottets fasad. Denna var målad av  konstnärer på plastväv och upphängd på aktuell plats för att ge folk en uppfattning om hur slottet hade tagit sig ut i stadsrummet. År 2002 klubbades hans förslag om en rekonstruktion av barockslottets tre fasader samt volym igenom i riksdagen. Det delvis rekonstruerade slottet skulle då  stå klart år 2013, 570 år efter dess byggstart, p g a bland annat den ekonomiska kris som präglat senaste decenniet har man flyttat fram invigningen till år 2018 med förbehållet att visa fasaddelar eventuellt inte är klara.

Platsen i väntan på bebyggelse.

Boddien stötte på det största bekymret ganska snart, ekonomin. En ungerfärlig siffra på är cirka 5 miljarder svenska kronor.  En summa som inte finns att få i stadsbudgeten. Boddien har löst det med att starta stora privata insamlingar samt försäljning av fasadsten och tegel till privatpersoner. En tegelsten gå på cirka 450 svenska kronor och donatorn får sitt namn registrerat samt att donationen är avdragsgill. För större byggnadsdetaljer finns också möjlighet till köp, dock får man då betala upp till flera miljoner. I november 2007 hade ca 70 miljoner kronor inkommit på detta sätt.

Vid sammanslagningen år 1989 fanns pengar avsatta för restaureringar, dessa hade skapats redan 1985 av professor Kiesow som var landskonservator i Hessen och tv-kanalen TV ZDF. Under parollen ”Damit Vergangenheit Zukunft hat” (För att ge historien en framtid), grundade man stiftelsen Deutsche Stiftung Denkmalschutz(DSD).  Pengar samlas in genom lotterier i TV och ungefärligen en tredjedel från privatpersoner och näringsliv. Även här fanns möjlighet till skattereduktion.

Berlinprojekt eller ”Slottskomissionen”, har engagerat sjutton konsthistoriker med specialkompetens inom bevarande och historisk arkitektur. Ett stort arbete från deras sida läggs ned på att förklara varför man bygger upp det preussiska slottet. Montage: Eldaco Rostock

Åsikter

En stor del av berlinarna var positiva till rivning av det gamla Palats der Republik som ansågs vulgärt, men kanske främst som en symbol för DDR. Med tiden hade folk börjat försona sig med tanken på ett bevarade och protester utbröt då rivningsbeslut kom år 2002. Motståndarna menade att man med en rivning och ett återuppförande av Berlins slott så skulle man automatiskt förneka DDR. Minnesplatser av nazismen finns och med en sådan utgångspunkt skulle man även kunna bevara DDR-tidens minnen.  Andra röster har höjts om varför man inte bygger något helt nytt som ingen annan stad i Europa har.Det som finns menar kritikerna är ett överflöd av monument av preussisk militarism och ännu ett som dessutom kostar enorma summor är helt vansinnigt. Palats der Republik var i sig en kritik på föregående eror. Dessutom har krångliga regler gjort att arkitekter som uppmanades tävla om hur det nya slottet skulle utformas uteslutits p g a deras erfarenhet etc.

Gdansk blev hårt åtgåneget av andra världskriget och rekonstruerades. En del menar att man rekonstruerade väl bra då en del byggnader återgick till utsendet de hade vid uppförandet och ingen hänsyn togs till de viktiga årsringar som berättade byggnadens historia. Venedigdokumentet var post dessa och upprättades för att förhindra sådana historiska förvanskningar.

Venedigdokumentet (år 1964) ger inget stöd till en rekonstruktion. Dokumentet skapades för att bromsa den rekonstruktionsiver som rådde på olika platser vid denna tid. Dokumentet poängterar dock bevarandet av även oansenliga byggnader är av stor vikt för helheten. Gamla byggnader skall bevaras med årsringarna intakta och moderna tillägg bör ske i samtidens material och form. Restriktioner om bevarandet av historiska städer där det är viktigt att se till att den historiska autenticiteten sätt främst, rekonstruktioner kan ske där det förhåller sig historiskt autentiskt i förhållande till staden.

Inte helt otippat använde sig den akademiska kritiken av lämplig retorik som att man borde lära sig av historien och inte tillgripa så primitiva metoder som att tillintetgöra den förlorande sidan.  De hävdade att den enbart är inbillade egenvärden att vi upplever platser efter dess olika representanter för olika epoker och regimer.

Till den mer praktiska kritiken har varit att det är vansinne att återuppföra något som sedan så länge varit borta samt att man inte ger arkitekter en möjlighet att bidra till det nya Berlins symboliska platser. År 1999 klassades den intilliggande Museiön, Museumsinsel, av FN som del av världskulturarvet. Med detta menade försidan att bygga upp det ger en vacker anpassning till den aktuella delen samt att det är en handling av respekt till förfäderna.Kritikerna har inte bara mött motstånd av Wilhelm von Boddien och hans lobbyverksamhet utan även av ett stort intresse för byggnadsvård och bevarandet av det som återstår av det gamla Tyskland.

Unter den Linden, den sargade paradgatan

Unter den Linden utvecklades tidigt till paradgata, men fick sin totala utveckling år 1815 då K F Schinkel utsågs till ytterst ansvarig av Wilhelm III. Hans bakgrund fanns i stafflimåleriet vilket kan skönjas i hans måleriska sätt att placera ut byggnader. Hans första byggnad blev Neue Wache år 1816, en mindre fondbyggnad för vaktavlösning. Efter detta kom Schauspielhaus år 1818-1821 och 1823-1830 uppfördes Altes Museum samt fler byggnader av mindre betydelse. Byggnaderna hade ett klart samspel med varandra, något som var känt under denna tid, dock höll han sig sann sin tid och lät exteriören spegla interiören. Det nyklassiska schemat återknöt dock strikt till slottet som tornade upp sig i fonden.  De som har varit för en rekonstruktion menar att man med en sådan kan återuppliva den barocka karaktär Berlins centrum hade innan kriget. De befintliga byggnaderna från ensemblen Schinkel skapade i samklang med slottet skulle få ett helhetsintryck och harmoni jämfört med motsatsen.

Firandet av Tysklands enande vid Brandenburger Tor som alltjämt fungerat som en symbolisk plats i Berlin. Vid dess sidor ser man de rekonstruerade, om än förenklade, byggnaderna Hitler rev. BrandenBurger Tor har haft många betydelser och detta har lyfts fram som en anledning vid att inte någon maktadministration behöver ske i slottet. Foto: U2

Den äldsta nuvarande byggnaden är Brandenburger Tor, den andra fondbyggnaden i området uppfört 1788-1791 ritat av Carl Gotthard Langhals. Byggnaden är en triumfport i stram klassicism som skulle minna om patriotiska värden. Under 1800-talet fick portalen två palats på var sin sida i nyrenässans vilka kom att rivas av nazisterna eftersom de ansågs vara i vägen.

Pariser Platz år 2005 med en installlattion som visar platsen år 1945.

Efter andra världskriget var det bara ett sargat Brandenburger Tor som återstod av Pariser Platz. Den restaurerades och kom snart att utgöra den hetaste skiljelinjen i Europa mellan öst och väst. Vid östblockets upplösande år 1989 fick portalen återigen en ny betydelse, nu som fredsmonument och sju år senare återuppfördes de av Hitler rivna husen, om än i förenklat skick, för att manifestera de arkitektoniska värdena samt som eftergift till staden. Den nu försvagade laddningen mellan Brandenburger Tor och platsen där slottet låg ger mest intrycket av ingenting. Visserligen skulle en byggnad i samtidsarkitektur ge en spänning, men lika lätt inte den harmoni man förespråkat.

Hela området var skapat som ett kultur- och maktcentrum för Tyskland med museum, monument och administrativa byggnader som främst uppfördes på 1800-talet. Här skulle kulturstaten manifesteras och byggnaderna inordnades mellan slottet och Brandenburger Tor och fick utföranden som anslöt till dessa. Flera byggnader finns kvar och flertalet började restaureras från 1950-talet och framåt.

 

Vad är kvar?

Vid rivningen av Palats der Republik 2002 fann man att stora delar av det rivna slottets källarutrymmen fanns kvar i välbevarat skick. En balkong hade sparats p.g.a. att den socialistiska revolutionen utropades därifrån 1918 och placerades i en närbelägen park som ett monument över händelsen. Ytterligare välbevarade fragment är ca sjuttio procent av figurativ skulptur, en gång placerat på fasaden, bevarade.

En mängd material samlades in från slottsruinen innan rivningen och dessa förvarades in på 1960-talet hos VEB civilingenjörsfirma. Detta skedde i samband med att den tyska regeringen försökte dämpa protesterna mot rivningen av slottet. Detta skulle nämligen byggas upp på en ny plats så snart ekonomin var bättre. Som eftergift satte man upp portalen i det nya stadsfullmäktiges hus, och därmed var uppförandet av slottet skrinlagt. Detta hus är idag European School of Manegment and Technologi, och har med det förlorat sin symboliska position.

Källaren var kvar och bilden illustrerar de påbörjade arbetena på en trappa. I övrigt var det mest dekorationer och skulpturer av bättre kvalité som sparades. Enklare dekor som lister skyflades ned med sprängmassorna i en ravin. Foto: www.berliner-schloss.de

Efter sprängningen av slottsruinen samlades stora delar av det kvarvarande materialet ihop och blev till utfyllnadsmassa för ett närliggande industrilokalbygge, Der Friedrichshain Bunker. Fyllandsmassan ligger cirka femton centimeter under ytskiktet och hade legat still sedan det hamnade där. År 1992 pågick förstärkningsarbeten på den uppförda industrilokalen och ett kapitäl till en av de kolonner tillhörande ett av de rundade fönstren på paradvåningen kunde räddas. Det mesta av löpande dekor såsom kornischer, fönsteromfattningar och kolonner etc. försvann. Vissa fragment återfinns på olika statliga institutioner. Vidare utgrävningar görs för att hitta intressant material till rekonstruktionen.

 Diskussion

Materialen hålls enligt planen så traditionellt som möjligt i de historiska delarna samt införlivning av autentiskt material i den mån de finns och deras kondition tillåter. Hela bygget kommer att bli en öppen byggnadshytta där man kan studera traditionellt hantverk och äldre tekniker. Rekonstruktionsplanerna har väckt många känslor och dragit teorier till sin spets. Montage: Eldaco Rostock

Det är lätt att se på rekonstruktioner med ett barns ögon. Att bara acceptera att det man ser är sant för att man vill det, att det passar ens idé om världen. Berlinprojektet kan inte ens att komma ifråga om att filtreras genom vältänkta och erkända dokument för restaurering och rekonstruktion. Det blir snarare ett tillägg i för framtida rekonstruktioner. Efter kriget i forna Jugoslavien har man dock tänkt om angående totalrekonstruktioner som inte kan förhålla sig korrekt i de fall som det saknas ritningar eller fullständig dokumentation vilket är fallet i Berlin. Byggnader har då återuppförts för att läka samman. Minnet har blivit viktigare än den faktiska materian som den av krig förlorade byggnaden var uppförd i.

Det är svårt att relatera till Stockholm med det som sker i Tyskland. Sverige bombades inte och våra stora stadsomvandlingar under modernismen var trots allt demokratiska beslut. Katarina kyrka brann år 1990 och man beslöt snabbt efter en viss debatt att återuppföra kyrkan eftersom den hade fler funktioner än som gudtjänstrum. Den är en viktig del av stadsbilden. I Berlin har slottet ”fallit ur” stadsbilden sedan 1950 men man har lyckats återfå det i folk medvetande efter massivt informationsarbete.

Berlin var en av de mest bombade och förstörda städerna under andra världskriget. Rekonstruktionerna av kulturbyggnader är många och i en del fall lika genomgående som den tilltänkta. I Berlins slotts fall så verkar det som om man i det längsta skall försöka använda sig av material i samstämmighet med originalet och tekniker, något som inte alls var speciellt vanligt vid uppbyggnaden av liknande projekt. Genom att återuppföra detta barockslott skulle man samtidigt knyta samman de byggnadskroppar från 17-, 18-, och 1900-talen som har underordnat sig slottets arkitektur och bildat en harmoni.

Ett utbombat Berlin 1945. Staden har fortfarande inte läkt samman då flera platser saknar bebyggelse och stadsdelar har svaga samband. Är slottsprojektet en del av lösningen?

Behovet var stort och förklarligt vid enandet av Väst- och Östtyskland. Man sökte en samhörighet och oavsett vilken del man hade bott i hade man påverkats av kommunismen. Det låg som en våt filt över staden. Dessutom var hatet mot modernismen som starkast då och man hade inte på allvar börjat utreda de estetiska värden som sedan visade sig intressanta. Den befintliga byggnanden var dessutom  en tydlig symbolbyggnad för just den avgående regimen och dessutom fylld med asbest och i behov av en dyrbar sanering, ja rent av rekonstruktion. Men har behovet vattnats ur nu när en tid har gått och de som har levande minnen till slottet blir allt färre.

De mastodonhus i stål och glas som byggs idag, är kraftigt inspirerade av 1920- och 1950-talets modernism. Så vad är original och vad är stil i en en ihoppusslad stad som Berlin?

De grandiosa inredningarna kommer inte att i överskådlig framtid att rekonstrueras. Man förklarar detta med att det tog över 500 år att bygga slottet och interiörerna kom gradvis. Ett gott argument och tillika lämnar det plats åt kanske ännu bättre rekonstruktioner och underlag för utbildning längre fram.

Eftersom projektet är klubbat i riksdagen kommer det uppföras och med fördel för Unter den Linden, det historiska Berlin och turistnäringen.  Av alla förslag till diskutabla rekonstruktioner är nog detta det som kvalar in till de mest nödvändiga och intressanta, då platsen i sig är kvar och har innehållet en symbolbyggnad sedan Berlins grundande. Byggnaderna runt gatan har blivit till viktiga fredsminnen och skulle eventuellt bli arkitektoniskt lidande av en byggnad i ”samtida stil”. Att läka såren är inte lätt,  men kanske är detta ett sätt?

Matti Shevchenko Sandin

Stockholm Skyline

Besök projektets hemsida genom att klicka här

24 kommentarer

Lämna ett svar till Jörgen Sundström Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *