Arkitektur Stockholm del 5 – Fungerande stad med sammanhang mellan stadsdelarna

 

 

I del 5 av Arkitektur  Stockholm har vi i vårt remissvar behandlat hur man bör utveckla områdena i närheten och i de gröna kilarna. Dessa är viktiga för staden, men eftersom stockholmarna blir fler bör man nu skaffa sig tydliga riktlinjer för hur de skall hanteras. Med större befolkning kommer fler möjligheter, men man skall inte bortse från problem som kan uppstå, speciellt runt platser som stora delar av dygnet är obefolkade.  Att skapa god stad är att förse innevånarna med trygghet och hållbarhet:

Som vi tidigare beskrivit ser vi översiktsplanens strategi att där landkontakt finns koppla samman Stockholms olika delar. Vi vill dock betona att sammanhang på tvären är minst lika viktigt som sammanhang radiellt. Det gäller då att hitta en form för hur de gröna kilarnas funktion som ekologisk korridor och kulturbygd kan samsas med behovet av fungerande trygga stråk över dessa. Vi tror inte att som det står i texten att detta kan lösas med mötesplatser i dessa grönområden. De funktioner som kan komma i fråga tror vi är till större nackdelar för det gröna flödet än speciellt anpassad småskalig bostadsbebyggelse.  De bidrar inte till tryggheten och kan inte sammanfoga stadsdelar tillräckligt bra.

 

 

För att ta sig över de gröna kilarna räcker det inte med välfungerande kollektivförbindelser. Det är nödvändigt att kunna promenera och cykla. För att det ska kännas tillräckligt tryggt behövs det precis som i innerstan invid broarna bebodda hus, helst småskaliga, på vanliga gator särskilt under tider då lite folk rör sig utomhus. Det är känslan av att det finns folk nära, som kan höra eller se, som gör skillnad. Principen måste vara att värdekärnorna i de gröna kilarna helt fredas men samtidigt ses som naturliga delar av stadsmiljön och sköts på ett kvalificerat sätt. I övriga delar måste eventuell bebyggelse anpassas så att funktionen som ekologisk korridor inte äventyras. Trädgårdsstaden t ex är underskattad som plats för ekologisk mångfald, som plats för promenad och rekreation och som lunga för omgivande tätare stadsbygd.

 

 

Möjligheten att uppleva Stockholms årsringar dvs tydligt särskilja stadsdelar som representerar viktiga tidsskeden från varandra är en viktig del av Stockholms identitet. Enligt vår mening borde tydliga årsringar inte behöva stå i motsatsförhållande att infoga dessa befintliga stadsdelar i ett nytt sammanhang.  Detta borde kunna lösas med mer begränsande parkrum än idag, med ett mindre doktrinärt sätt att se på att tillägg måste teckna sig eller med anslutande bebyggelse som är småskalig som t ex trädgårdsstadens.

Till riktlinjer bör de allmänna principer som beskrivs i texterna införas; sammanhang i stadsbilden radiellt och på tvären, skärgårdslandskapets bebyggelsemönster fullföljs i hela Stockholmsområdet, gröna kilar integreras i stadslandskapet och motorleder av dagens snitt omformas till stadsboulevarder

Kerstin Westerlund Bjurström

Peter Elmlund 

Henrik Waldenström

Erika Wörman

Matti Shevchenko Sandin

Stockholm Skyline

Läs Del 1, 2, 3 och 4

Länk till Naturskyddsföreningen om Gröna kilar här

10 kommentarer

  1. Johanna D:sson den 21 november 2011

    Ja, bygg ihop förorter, skapa stadsgator som fungerar. Däremot tror jag nte att detta är en hellösning. Lika lite som modernismen var. Vi behöver blanda för alla behov. Inte enbart någras stadsromantik.

    • Niklas den 21 november 2011

      Vad menar du med ”hellösning”? Bygger man inte kvartersstruktur går det utmärkt att variera sig inom denna. Det går tom bra att bygga villor, lamellhus eller punkthus inom ramen för en kvartersstruktur. Däremot går det inte så bra att bygga slutna, fungerade stadskvarter inom ramen för en modernistisk struktur.

      Nyckeln ligger i att kunna skilja mellan stadsplanering och arkitektur. Om planeringen hålls strikt kan sedan de arkitektoniska uttrycken variera tämligen fritt.

  2. Fredrik S den 19 november 2011

    Fast jag vet inte hur mysig Sveavägen är faktiskt. Den är hårt trafikerad och mycket högljudd. Karlbergsvägen är ganska så trist fram till där man har kvar trädgårdar. Det går lite troll i det där med att förvandla allt till stadsboulevarder och vid en föreläsning från Stadsbbyggnadskontoret så sas det att det faktiskt inte var möjligt överallt. Sänka hastigheter är absolut bra, eftersom man som van bilförare vet att ju närmre Stockholm man kommer desto saktare går det om man gasar på, en jämn fart är oftast medicinen för att komma fram. Men det gäller att man hittar den ”flow” med andra som tänker likadant, vilket tyvärr är ovanligt…

    Jag är helt för förslaget, missförstå inte, men jag har svårt med jämförelser med stadsboulevarder eftersom attraktionen runt dem handlar nog om annat än lite träd och en stadsliknande front emot dem. Att det faktiskt finns lugnare områden bakom. Men lägre hastighet, kortare kvarter etc. vore bra.

    Angående det där med slyområden så har de en god effekt på det ekologiska livet. Djurgården har det med, ganska många.Däremot är det väl kungens får som håller efter i en ekologisk tanke. Så helt onödiga är de inte och helplanerade parker är inte helt lösningen. Det är sådant man pysslat med i Amerika och sen finns det nästan ingen natur kvar utan det är naturliknande parkområden. En del av Stockholm och Sveriges karaktär är faktiskt natur, något som skiljer oss från många andra länder och städer. En stor turistattraktion, men också en tillgång för boende. Ordentliga riktlinjer behövs därför.

    Men det där med att allt skall hänga ihop och vara antimodernistiskt verkar numer lite skevt då reportage på reportage berättar att folk faktiskt trivs i sådant som vi stadsdyrkare oftast avfärdar som misstag. Jag har respekt för det.

    • Niklas den 21 november 2011

      Jag pratar inte om att stad i alla lägen ska vara ”mysig”. En stad ska fungera och hänga ihop. Det gör den med boulevarder och stråk men knappast med trafikleder.

      Att Karlbergsvägen är trist beror på ett par faktorer. Trottoarerna är på många delar för smala. Träden ger inte tillräckligt med grönska (och svalka under sommaren). Sedan så passerar de bara en viktig målpunkt, Odenplan. Så den har inte samma förutsättning som Odengatan att bli ett stråk. Odengatan binder ju samman StEriksplan, Odenplan och Valhallavägen och löper dessutom strax intill en populär stadspark: Vasaparken. Karlbergsvägen skulle fungera bättre om man, då innerstaden utvidgas, låter den få korsa ett antal stråk alldeles bortom Norra stationsgatan (som löper strax utanför Karlbergsparken och leder till Kungsholmen å ena sidan och Norra Huvudsta å andra sidan). Då finns det nämligen en anledning för många att röra sig längs med gatan.

      Huddingevägen kan vid Årsta bli ett fungerande stråk om man låter den få många korsningar och då gärna att även Örbyleden blir urbansierad (som Fasanvej i Köpenhamn). Det blir säkerligen inte jättemysigt, men bra mycket mysigare än idag. Vem utnyttjar grönområdena intill dessa vägar? Man skapar sammanhang som helt saknas idag.

      Vad jag menar med slyområden är att dessa har liten rekrationell funktion för oss människor. Men visst är natur bra för naturens skull. Jag menar att staden skulle tjäna på att skapa mer rekrationsytor på det som är slyområden.

      Vad gäller att folk skulle gilla den modernistiska stadsplaneringen så visst finns det väl ett fåtal. Men jag har inte märkt att folk propagerat för följderna av modernistisk stadsplanering (bilberoende, segregation, mopedåkning på gångvägar, värre trafikolyckor, sämre tillgänglighet, osv). Jag tror nog att många inte riktigt har orsakssambanden klara för sig. Modernistkramandet handlar nog i många fall om förändringsrädsla.

  3. Niklas den 19 november 2011

    Just de gröna kilarna är en mycket svår nöt att lösa om man vill skapa tvärsamband.

    Problemet bottnar egentligen i den modernistiska stadsplaneringsfilosofi som härjat under 1900-talet som gått ut på att sprida ut stadsområdet på en jättestor yta. Om man från början byggt ut staden med intilliggande stadsdelar hade staden idag inte vuxit sig längre ut än till Lötsjön i norr och Skogskyrkogården i syd.

    Nu har vi istället en del förorter som är isoerade ifrån varandra. Exempelvis Norra och Södra Järva.

    Men mycket av det som är gröna kilar har lågt rekreationellt värde. Tänk om vi höjde upp deras status till samma som exempelvis Djurgården (då syftar jag på Södra Djurgården inget annat). Man kunde låta det vara som välskötta parker istället för, som idag, slyområden eller tomma fält.

    Sedan ska man inte glömma att mycket av det vi kallar för kilar inte är det. Järvafältet är en kil. Nackareservatet är en kil. Årstafältet är inte det. Men det flesta andra grönbarriärer mellan förorter är inte kilar och på dessa går det ofta utmärkt att bygga mer stad (som i sig består av gator, kvarter, parker och torg).

    • Eva den 20 november 2011

      Jo, så är det väl till stor del, men glöm inre att dessa ”slyområden” inte är oviktiga. Det blir så förenklat då man bara erkänner prydlig och ordnad mark som bra och om den inte är det så kan man bygga på den- utan miljökonsekvens.
      Man man ska absolut se över vart det är helt ok. Mer stad kräver ekologisk balans, vårt behov av ren luft, vatten och gifthantering har inte ändrats på tusentals år och har svårt att se att det skulle minska.

      Ett sätt är att miljökompensera med alternativa( traditionella) byggmetoder som trä istället för den miljödestruktiva betongen.

      • Niklas den 21 november 2011

        Slyområden har säkert en viktig funktion i naturen. Men här talar vi om staden. Jag är inte alls säker på att sly skulle vara bättre på att ta upp luftens gifter än växterna i en park (och till park räknar jag exempelvis stora delar av södra Djurgården, Haga, Humlegården, Tanto, Vasaparken etc.).

  4. Gigi H den 19 november 2011

    Gröna kilarna är en het potatis som politiker sällan vill ta i – jag förstår det- men man blir nog så illa tvugna. Det är den problematiken som man skuggat för och drivit på förhöjningar av våningsantal för att slippa bygga ny stad och slippa bråket. Det är dags nu om man skall planera för 100000 nya bostäder eller mer. Även om inte allt skulle följa prognosen behövs välutvecklade planer för detta, typ Lindhagen.

  5. Fredrik S den 19 november 2011

    Bra att utveckla gröna kilarna så de inte blir gröna stopp. Natur är verkligen viktigt, men det är också stad. Knepigt men vi har förutsättningar att göra det riktigt bra. Även om jag undrar hur man skall förvandla motorvägar och liknande till stadsboulevarder? Vem vill egentligen bo vid en motorväg? INte jag.

    • Niklas den 19 november 2011

      ”Även om jag undrar hur man skall förvandla motorvägar och liknande till stadsboulevarder? Vem vill egentligen bo vid en motorväg? INte jag.”

      Man vill kanske inte bo intill en motorväg, men om motorvägen byggs om till en boulevard så är det ju inte längre någon motorväg, utan en boulvard. Skillnaden är att på motorvägen är det hög fart. På boulevarden är lägre fart pga många korsningar.

      Men, säger en del, -det är ju mer trafik. Nej inte nödvändigtvis. Huddingevägen och E18 förbi Rinkeby har idag lika mycket trafik som Sveavägen. Skillnaden är just hastigheterna (och det fakto att vägen utgör en barriär) som gör att många gärna vill bo nära Sveavägen men inte intill Huddingelvägen. För övrigt vore det en mycket bra idé att göra om just Huddingevägen till boulevard och rama in den nya framtida parken vid Årsta med kvarter runt om. Enligt planerna, som det ser ut nu, kommer parken att sluta vid Huddingevägen och gissningvis kommer denna del av parken att fungera dåligt. Parkers funktion beror till väldigt stor del hur pass lyckade stadsdelarna, som omger dem, är.