Planen om Sturegallerian klubbad

 

Bild: AIX Arkitekter

Sturegallerians ombyggnad är nu klubbad. Inte så mycket rivningar, inte så högt och med stort fokus på återställande av de sargade och kvarvarande byggnaderna som satte tonen för Stureplan redan på 1880-talet.

De sensate åren har profilerats av de stora debatterna, för att inte säga slagen, om Slussen, Nobelcenter, Apple i Kungsträdgården och kvarteren runt Stureplan. Slussen har fortfarande en dimmig framtid hur den kommer att se ut, Nobelcenter har skrotats och Astoria tragiskt nog rivits av Humelgården AB. Men mitt i detta har diskussionen om kvarteret Sperlingens backe figurerat och de första stora planerna av AIDA som i princip ville riva kvarteret för att bygga en större byggnad innanför de äldre fasaderna. Det blev inget av det, trots att Socialdemokraterna marknadsförde detta friskt. Stadsbyggnadsborgarrådet Roger Mogert, som fick avgå i en #Metoo-skandal, marknadsförde i stort projektet som snabbt fick på tassen av aktörerna runt Stureplan, Stadsmuseum, Skönhetsrådet och Byggnadsvårdsföreningen m.fl. En sådan ombyggnad skulle stänga ned Stureplan under flera år och 1000 arbetstillfällen riskerades.

Första förlaget med omfattande rivningar och högre ny byggnad inuti skalet av 1880-talsfasader.

En ny plan har nu klubbats med mindre omfattande rivningar och större fokus på återställande av de i omgångar misshandlade husen. Rivningarna behandlar parkeringshuset mot Grev Turegatan och en byggnad mot Humlegårdsgatan. Denna rivning marknadsförs som ett ”kontorshus från 80-talet” där man inte påpekar att det faktiskt är ett mycket bra exempel på arkitektur då man ville läka samman efter 50-70-talets hejdlösa rivningar på nedre Östermalm.

Kontorshuset med Sturebadstvätten so skall rivas. Ändå ett gott exempel på en tid när man började försöka läka samman söndrade stadsdelar.

Sossarna som gärna river i Stockholm verkar fortfarande sura över att de inte fick som de ville då Valeskog skrev direkt efter att den nya planen klubbades häromveckan skrev  att det skulle ha förekommit direkt ”rasistiska undertoner” i diskussionerna om ägarna AIDA, Abu Dhabi Investment Authority. Om Valeskog kunde varalite mera specifik istället för truligt skjuta från höften vore passande ett f.d. stadsbyggnadsborgarråd. Bara frasen ” den arabiska fastighetsägarna” torde ha sett över mer än en gång…

*

Man väljer i det nya förlaget att återställa Bångska husets fasad helt. Det hus som utgjorde en festlig och sprättig fond till när man planerade Kungsgatan genomgick i princip allt inom ombyggnad på de 136 år det funnits. Man får hoppas att de faktiskt gör som beskrivet och inte ”skär ner” och skippar skulpturerna.

Bångska huset i fonden av Luternsgata som sedermera blev Kungsgatan.

Redan 1989  gjorde arkitekten Björn Bränngård tillsammans med Jost Assmann och Torsten Fridh ett förslag som vann en tävling om Stureplans framtid där man fokuserat på återställande av de väldekorerade fasaderna.

Arkitekterna Björn Bränngård, Jost Assmann och Torsten Fridhs vinnande förslag 1989.

Visionsbild Stureplan 2025. Bild: SWECO

Grev Turegatan får 80 nya hyresrätter men affärsidkarna där får konkurrens av en tunnelbaneuppgång i Marmorhallarna som skall rustas. Detta är ett problem faktiskt. Folk slussas rakt in i köpcenter, mestadels för köpcentrets nytta och valet vart man vill gå styrs. Här borde politikerna ha tänkt till då gatulivet och småföretagare är viktigare än att komma torrskodd in i affärsdomen.

Parkeringshuset, som en gång var mer än så med Tennisbana på taket, ersätts av byggnader som ansluter till omgiviningen. Bild: Sweco Arkitekter

Arbetet skall delas upp i partier och sägs inte påverka vardagen allt för mycket runt Stureplan. Med den förkärlek till förseningar och överkostnader som Stockholm har lär detta bli en fråga som skjuts på framtiden.

Humlegårdsgatan nya byggnad med hotell och passage in i gallerian. Lite beiget trots allt. Foto: Bild: General Architecture

Freys hyrverk låg länge i riskzonen. Påbyggnaderna kvarstår dock vilket förtar totalkompositionen. Den nuvarande glasbyggnaden med Tures rivs. Bild: AML Arkitekter /Tmrw

Bångska palatsets flyglar behålls och återskapas. Man behövde tydligen inte alls riva dem heller..Bild: AIX Arkitekter

Sturegallerian har länge dragits med fallande publik. Själva huvuddelen blev aldrig rätt. Bristande ventilation, tunnelliknande gångar och fokus på Sturebadet skapade visserligen en oas för de insatta, men ströbesökare kom inte dit. Jag har själv jobbat i Sturegallerian och minns inte direkt med glädje inomhustemeraturer på 30 grader, stank från soprum och rykten om råttor. Trots detta skulle vi uppbåda en sorts sirlighet mer urkarvad än NK. Och visst, kunderna var mycket trevliga, ingen attityd och det fanns en manlighet över att handla i Sturegallerian.

Sturegallerian innan det blev galleria. Här 1962 med en kraftigt förenklad fasad som återfick sitt utseende någrlunda 1989 av Arndt & Malmquist Arkitektkontor. Foto: Siv Rahm, SSM

Kanske blev det lite bättre när Bångska huset inlemmades med ytterligare en affärskorridor med egen entré. Men inte mycket. Gallerian i sig fick ett litet desperat uttryck med märkliga och fräsiga tillägg man hade förväntat sig på Shopping i Luleå, inte anrika Stureplan. Något NK blev det inte, far from it.

Bångska husets fasad enligt originalplan. Fasaden gjordes redan om 1909 i bottenplan och sedan i omgångar efter att det täckts med neonskyltar. Till slut var det inte mycket kvar av A.E. Melanders internationella tillskott till Stockholms mest eleganta stråk. En rekonstruktion välkomnas!

Men den elegans som faktiskt finns, och förhoppningsvis får bli kvar med Sturebadet, Resturang Stures olika filialer, Hedengrens, Bobergs Tobakshandel och de spännande småbutikerna som speglar Östermalms ”råvarubehov” som man skämtsamt kallade det. Och förhoppningsvis blir det så. Planen har många fina fördelar och en hög svansföring för det arkitektoniska.

Märkligt är ändå att de stora rivningar och påbyggnader som först föreslogs hade antagligen hämmat komplexets framtid. Det hade blivit ett historielöst och urgröpt kvarter där finishen snabbt falnat och behov av ännu en upprustning stått för dörren. Stockholm (och AIDA)- det lönar sig att bråka!

Matti Shevchenko Sandin


Kommentarsregler:För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Du ansvar själv för din kommentar.Telefonnumret publiceras eller sparas  inte.

1 kommentar

  1. Kerstin Westerlund Bjurström den 19 november 2019

    Det verkar onekligen som att ägarna AIDA Abu Dabi bättre förstår värdet av den ursprungliga arkitekturen och det folkliv som den bidrar till och berättar om än våra egna politiker och stadsplanerare.

    Förhoppningsvis lär de sig av detta. Inget konstigt. Kulturmiljöns betydelse inte minst samhällsekonomiskt styrks av betydande forskning.

Lämna ett svar till Kerstin Westerlund Bjurström Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *